Terapi med P och allvarliga biverkningar utav min ADHD-medicin

Nu sitter jag i väntrummet hos kliniken där min sjuksköterska, läkare, arbetsterapeut (?) och psykolog finns som är kopplade till min ADHD. Det är några som har undrat varför jag går hit, så nu tänkte jag reda ut det!

I början gick jag hit typ varannan vecka? Sen varje månad och därefter var tredje månad. Och nu går jag bara hit en gång i halvåret. Det man gjorde i början var att utvärdera medicinen, hur den funkar, vilken dos jag ska ta och eventuella bivärkningar. Men också kolla mina värden och vikt och försäkra sig om att jag tar dem utav rätt ändamål.

Vissa tabletter går man ju ner i vikt utav, och många tjejer mörkar nog gärna det. Men då syns det alltså på kontrollerna! Det är för att man ofta blir illamående av tabletterna, och inte kan äta. Jag har löst det genom att äta en REDIG frukost snabbt som tusan efter jag har tagit min morgontablett. Sen får jag tillbaka aptiten på eftermiddagen och då äter jag som en häst.

Men den sämsta biverkningen jag har fått är muntorrheten. Det är som SAHARA ÖKNEN i munnen 24/7. Ni vet som när man vaknar mitt i natten av muntorrhet och det knappt ens går att svälja och tungan är helt uttorkad hahaha? That’s my life. Så jag måste dricka vatten hela hela tiden. Just nu är jag extremt trött på vatten så då blir det en del saft hehe. Men jag tuggar också tuggummi hela tiden för att få lite mer saliv (+ mindre illamående).

Jag har aldrig haft ett enda hål i mina tänder, och är ju väldigt noga med min munhälsa samt att gå till tandläkaren ofta. Och på bara några månader har det börjat växa fram massa hål från ingenstans. Vilket är pga för låg salivproduktion. Så bakterierna sitter fast på tänderna för länge och ”sköljs inte av”. (Jag antar att det funkar så?)

Trots detta är ju de positiva sidorna med tabletterna för många och viktiga för att hål i tänderna skulle få mig att sluta (även fast detta ger mig extrem ångest). Men jag ska köpa tuggummin som ökar salivproduktionen nästa gång jag är på apoteket tänkte jag.

På besöken får också uppskatta från på en skala från 1-4 hur bra medicinen hjälper emot tex: konsentrationssvårigheter, impulsivitet och temperament. Hittills ser alla tester bättre och bättre ut för varje gång jag för dem vilket är kul! Och ibland har jag gått för att få hjälpmedel i vardagen hos en arbetsterapeut (tror jag det heter? Eller typ en sån man gör rehab hos). Av henne kan jag få tex tyngdtäcke och annat som skulle kunna hjälpa mig i vardagen. Men av henne har jag inte tagit så mycket hjälp.

Idag vad jag om att bli uppskriven på ”familjeterapi”, det finns primärt i grupp med andra, men jag bad om att få det bara jag och P. Förhoppningsvis får jag göra båda! Tror man lär sig mycket om sig själv på såna möten.

Ja det var väl allt! Jag kommer inte berätta vilka tabletter jag tar vilket vi ju har pratat om förut. Och det är för att ni själva måste testa er fram. Däremot skulle jag kunna lista alla positiva sidor med dem i ett eget inlägg om ni vill? Men det kanske är helt ointressant att läsa om man inte har ADHD själv?

  1. Vet man biverkningar vid längre tids användning? Det är väl eventuellt det som kan vara lite förrädiskt att kanske långtidsstudier saknas.Det är bra att du blir kontrollerad med jämna mellanrum så att biverkningar kan upptäckas på ett tidigt stadium.
    Jo,jag kan tycka att det vore intressant med ett inlägg även om jag inte har konstaterad ADHD.Det betyder inte att jag inte har det om man säger så. Ha en fin och produktiv dag!

  2. Tar också mediciner som ger muntorrhet och fick höra av en slump på apoteket att man ska säga detta till sin tandläkare! Gjorde det och min tandläkare skrev ut en speciell tandkräm på recept med extra mycket flour i som ger mer skydd och fungerar jättebra för många som är torra eller lätt får hål i tänderna, så ring din tandläkare!
    Kram

  3. Hejsan! Är tandsköterska så tycker detta är lite intressant 😍. Rätt och slätt har du helt rätt i det du skriver, när salivproduktionen minskar så ökat chansen för karies 😊 se till att alltid dricka vatten, saft är tyvärr jättedåligt för tänderna, även sockerfria varianter. Var duktig med mellanrumsrengöring och skölj med fluor dagligen 🙂 flux har en egen serie för muntorrhet som är jättefräsch! Det finns även en tandkräm som säljs bakom disk på apoteket som innehåller högre fluorhalter, den heter Duraphat. Kolla även upp med din läkare om du är berättigad till stb (speciellt tandvårdsbidrag) där man med speciella behöv får 600kr per halvår för undersökningar, för de som har behovet att gå oftare 😊

  4. Det heter arbetsterapeut, vi jobbar med att få ”vardagen att funka” för personer med funktionsvariationer/nedsättningar. Världens bästa jobb! 🙂

  5. Tänderna är superviktigt att ta hand om som du säger! För muntorrhet finns det en hel uppsjö med olika produkter om du besöker ett apotek, inte bara tuggummi. Finns sugtabletter, bra tandkrämer, munskölj och geler och spray som passar bra om man har besvär nattetid. Man vill ju inte använda sugtabletter när man sover pga att man kan sätta i halsen… Ett litet tips bara eftersom du nämnde det här med besvär under natten 👍

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

ADHD-tabletter och slut i hjärnan

Inlägget innehåller adlinks.

Efter en helg utav stök och stånk i både Norrköping (svägerskan fyllde 34år), Linköping (kompismiddag) och Gnesta (mamma som fyllde 50år) så var det faktiskt skönt att landa hemma idag. Dock glömde jag att ta min medicin imorse, vilket gör mig löjligt flummig. Jag har påbörjat totalt 16 blogginlägg idag tror jag, men inte slutfört ett enda. Och det här inlägget har jag nog varit inne och skrivit på fler gånger än jag kan räkna på mina båda händer…

1. Kappa Zara | 2. Väska slutsåld idag Gina Tricot | 3. Tofflor 

Jag får ofta frågor om mina tabletter och hur dem hjälper mig. Och ibland oroar det mig hur trög jag blir när jag glömmer att ta dem. Samtidigt som att det är det enda som får mig någorlunda fokuserad de dagarna jag tar dem. Nåja. Jag måste försöka sova nu och vila hjärnan lite. Det är ingen idé att vara arg på mig själv för att jag inte får någonting gjort. Det blir bara värre då. Nya tag imorgon istället helt enkelt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Svar på kommentar om ”Måndagspepp” – min personlighetsförändring

Fråga: ”Hej Ellinor!

Jag har börjat läsa din blogg under senare år och är inte en följare som har följt dig länge. Jag tycker att du är väldigt smart, mogen och väldigt klok helt enkel. Du verkar ha en sund och jordnära syn på livet.

Men för ett tag sen såg jag din före detta podd måndagspepp på Instagram & utifrån det kontot får man en helt annan bild av dig. Hur stor del av den du var då är du idag? Jag tycker att kontrasterna är så stora och undrar hur du har lyckas ändra dig som person så mycket? Eller har du det? 

Sen undrar jag om du accepterar den du var då eller ”förnekar” du den aspekten/ delen av ditt liv?” 

Bilden är tagen ifrån Nouwkontoret i Göteborg 2015.

Svar: Heej going!! Vad kul att du har följt med länge <3 Och tack tack tack för dina fina ord. Extremt spännande fråga och något jag själv har tänkt på från och till. Att jag har förändras så mycket alltså. Eller egentligen så har jag inte det, bara mognat väldigt fort. Alla gör samma resa som mig, men kanske över en lite längre tid.

 

Jag och Hanna drev podden Måndagspepp under de två åren efter studenten då jag festade och reste som allra mest. Hela mitt liv var väldigt destruktivt, och även fast jag carpade det och körde all in, så drömde jag ju alltid om livet jag lever idag. Ett tryggt stabilt liv där jag tar mitt arbete på allvar, min ekonomi på allvar och inte bara agerade på impuls. I mitt liv på den tiden tog jag inte ansvar för någonting och bokstavligt talat sket i morgondagen.

Det vore jätteintressant att få höra ifrån er som har lyssnat på Måndagspepp och fortfarande följer mig – på vilket SÄTT ni tycker att jag har förändrats? Jag tänker ifall vi ser det på samma sätt. Tanken var ju efter sista säsongen att släppa en säsong till om hur mycket våra liv hade förändrats. Om min flytt tillbaka till Stockholm, att jag hade börjat dejta vettiga killar for once och ordnat upp mitt inre men också mitt liv. Men som ni vet blev ju inte det av i och med att jag och Hanna gled isär.


Bild tagen på Bubbles And Brunch dagsfest 2016. Jag gick alltid på dem och denna kvällen slutade med att jag tappade min telefon på ett ställe/plånboken på en annan, trillade och stukade foten ordentligt. Dagen därpå körde jag en karatefylla igen… 

Som svar på din fråga så: NEJ, jag förnekar ingenting utan jag älskar snarare att jag VÅGADE släppa fram min personlighet i den graden som jag gjorde. Tyckte jag något så jag det rätt ut, utan att tänka på konsekvenserna. Varje vecka får jag meddelanden ifrån nya yngre följare som är i 17-18år som hittar Måndagspepp och dom älskar den podden. Jag var en helt vanlig tjej som precis hade tagit studenten, festade mycket och ville upptäcka världen.

Men jag var också precis lika vilsen som de flesta är när de har gått klart skolan. ”Vem är jag?”. ”Vad vill jag?”, ”Vad håller jag på med?”, ”Vilken väg ska jag gå?” osv osv osv. Och jag var också väldigt trasig efter många år av sorg.

Nu när jag har fått min ADHD-diagnos så är just denna perioden i livet väldigt tydlig för mig där jag hade som allra mest problem. För jag var ett bokexempel på ett ”ADHD barn” och det är egentligen sjukt att ingen körde in mig till en klinik för en utredning.

 

Jag var extremt impulsiv, både praktiskt men också verbalt vilket nog var det jobbigaste. Jag var rastlös, högljudd, virrig, otålig, HETSIG och kunde absolut inte prioritera eller ta ansvar.


Vårbalen våren 2016, jag träffade P och mitt liv började ordna upp sig.

Mina brister tog faktiskt över mitt liv och jag kämpar än idag med att aldrig hamna där igen. Det är verkligen min mardröm. Det är därför rutiner, mitt trygga hem och ordning och reda är så viktigt för mig idag. Annars blir det direkt KAOS.

Jag förstår verkligen varför missbrukare och människor i fängelset är överrepresenterade med män med ADHD. Vi (främst män) lever tyvärr mycket kortare tid än människor utan en diagnos. Tempot är för högt och antingen så tar man kontroll eller så går det åt skogen. Bokstavligt talat.


Våren 2017 – då hade jag köpt min första lägenhet och ordnat upp mitt liv. 

Jag tror att mognad dämpar de flesta människors ADHD för att man helt enkelt lär sig att hålla tillbaka och behärska sig själv. Så idag, 4år senare har jag lärt mig att hantera de ”extrema” personlighetsdragen hos mig själv. Förr kunde jag inte hålla tillbaka om jag tyckte något utan spottade bara ut det. Vilket gjorde att jag sa rätt sjuka saker i Måndagspepp ibland hahaha. Men såhär i efterhand tycker jag mest att det är kul. Men det är ju också därför jag äter medicin idag, för att hålla mitt liv i chack.

OKEJ detta spårade iväg lite men jag hoppas att du fick någorlunda svar på din fråga. Jag vet ju inte riktigt vad du menade med att jag hade förändrats, men detta är det jag spontant tänker på. Let me know om det var något annat så kan jag svara på det i kommentarsfältet <3 

  1. Jag förstår att detta kanske är en tjatig fråga? Men jag undrar lite hur ditt självförtroende har vuxit fram, med syfte på din längd 🙂 Jag är också lång tjej och upplever minst en gång per dag ångest över det. Värst är när man är på konserter, träffar kompisars killar/pappor, när man pratat med någon kille sittandes i en bar som man har flörtat lite med. Om vi reser på oss nu, kommer han vara längre än vad jag är??? Osv. Detta BRYTER ned mig och försöker lyssna på alla dessa ”det är fint att vara lång”, men det är samtidigt så jobbigt?! Det är så många som anser sig ha rätten att kommentera ”du var lång :)” och tar sig friheten. Jag nämner inte hur din kropp ser ut??? Hur lär man sig att tackla detta, du verkar så självsäker i din längd <3! (Att typ alla mina vänner är 160 (är 180) är ju verkligen värdelöst också hahaha)

  2. Jag förstår att detta kanske är en tjatig fråga? Men jag undrar lite hur ditt självförtroende har vuxit fram, med syfte på din längd 🙂 Jag är också lång tjej och upplever minst en gång per dag ångest över det. Värst är när man är på konserter, träffar kompisars killar/pappor, när man pratat med någon kille sittandes i en bar som man har flörtat lite med. Om vi reser på oss nu, kommer han vara längre än vad jag är??? Osv. Detta BRYTER ned mig och försöker lyssna på alla dessa ”det är fint att vara lång”, men det är samtidigt så jobbigt?! Det är så många som anser sig ha rätten att kommentera ”du var lång :)” och tar sig friheten. Jag nämner inte hur din kropp ser ut??? Hur lär man sig att tackla detta, du verkar så självsäker i din längd <3! (Att typ alla mina vänner är 160 (är 180) är ju verkligen värdelöst också hahaha)

  3. Tycker skillnaden är att du verkar mycket mer mogen och vuxen nu, och föredrar hemmakvällar före en kväll på krogen. Typ tryggare och lugnare.

  4. Tycker skillnaden är att du verkar mycket mer mogen och vuxen nu, och föredrar hemmakvällar före en kväll på krogen. Typ tryggare och lugnare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Energisvackor med ADHDn- jag är back on track!






Detta är ju ett av alla utdrag ifrån min Instagram Story. Såhär mådde jag hela förra veckan, men idag är min ”energisvacka” slut och jag är BACK ON TRACK!!! Alltså jag är så peppad att jag nästan går sönder!! Jag har inte tagit mina mediciner på en vecka så idag när jag gjorde det blev det världens effekt. Thank God.. Har en del att ta igen efter förra veckans dipp. Imorse gjorde jag det jag älskar mest: bada. Det finns ingenting som ger mig sådan ro som det. Så nu är jag uppladdad och redo för en magisk vår. Först ut blir en inspelning idag mellan 16-21 på kvällen med ett varumärke många utav er assosierar mig med tror jag… Spännande. Håll utkik på min story för att få se mer!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

TACK för stödet kring ADHDn

Jag ville egentligen bara publicera ett inlägg och tacka för er uppbackning när det kommer till ADHDn<3 Inlägget kanske lät dystert och negativt, men självklart besitter jag en inre superpower också. Det är nog tack vare att jag är som jag är (allt går i 110/jag är modig/accepterar inga förluser/envis) som jag lever det livet jag gör idag.

Men många tror att det BARA är en superkraft och så är det ju tyvärr inte. Jag är ofta väldigt besviken på mig själv som inte ”bara klarar av det där alla andra gör”. Jag kämpar verkligen med att passa in och att hålla mig själv och min vardag i sikt. Människor med adhd får inte in rutiner på samma sätt som alla andra. Även fast man har tagit bussen klockan 08:15 i flera år, så kanske det blir en rutin för någon. Men jag måste alltid kolla med någon på morgonen när bussen går och vilken tid jag ska gå hemifrån, vilken tid jag ska klä på mig och när jag behöver gå upp på morgonen. Jag har svårt att avgöra hur lång tid saker tar att göra, fastän jag har gjort det 100 gånger. Jag vet fortfarande inte om det tar 25 eller 5 minuter för mig att sminka mig? Eller om jag ska sminka mig eller äta frukost först. Och jag har svårt att göra saker snabbt. Om någon annan blir stressad ökar dem tempot. Jag snarare kommer av mig, saktar ner och skippar 90% av det jag ska göra istället. Frustrerande för mig men mest människor omkring mig. ”Vad fan gör du? Jag sa ju att vi skulle åka om 10 minuter? Varför har du hoppat in i duschen?” ”Ja för det hinner jag väl? Eller hur lång tid duschar man?” haha ni förstår. Varje dag om och om igen.

Eftersom att jag mest har problem med såna här saker, och kanske inte aggressioner, utbrott, svårt att ha relationer mm som många andra adhd- människor har, så tänker jag att tabletter borde vara väldigt bra för mig? KBT och sådant kan vara bra för självförtroendet, men för mitt FAKTISKA LIV har jag svårt att se att det skulle göra någon skillnad? Jag fick beröm av min utredare/psykolog för att jag ifrån så tidig ålder har lämnat över saker jag är dålig på till andra. Det är därför det har varit ”dolt” i så många år att jag har adhd, för jag har ganska sällan hamnat i situationer där andra utifrån blir påverkade av mitt kaos. SÅÅÅÅ min fråga är (och jag vet att detta är individuellt) men alla ni som har ADHD, tar ni medicin? Vilken i så fall? Vad har den gett er för bieffekter? Tycker ni att samtalsterapi har varit givande? På vilket sätt i så fall? 

Jag är så peppad på att bli Ellinor 2.0 och kunna vända mina svagheter till styrkor. Bli en ännu bättre version av mig själv. Stötta upp där jag fortfarande halkar efter. Och boosta mig själv till att fortsätta hålla på med det som jag gör bra. För på just de punkterna är man ju lite snabbare än alla andra hehe. Jag gör detta för mig själv i första hand, men för att underlätta för mina nära och kära/i jobbet också. Ni som är närstående kanske vet hur irriterande många saker kan vara haha.

  1. Jag pluggar på högskolan och tar Elvanse under studieperioderna, brukar vara medicinfri på sommaren. Det gör att jag orkar/kan vara skärpt och koncentrerad, och det känns lite mer sorterat i huvudet. MEN, det som har fungerat allra bäst för mig (och även andra jag känner med diagnosen) är att ta hjälp av en arbetsterapeut, för just det där med att strukturera och planera kan man behöva lite hjälp på traven med. Gick en strategikurs på psykiatrin som hölls av just AT’s och lärde mig en mängd olika knep som gör det lättare att styra upp vardagen. Nu i höst ska jag påbörja mitt sista år på arbetsterapeutprogrammet, just för att jag blev så jävla inspirerad och vill hjälpa andra som kämpar med att få livet att funka.

    Lycka till, nu kan livet bara bli bättre <3 Kram!

  2. Jag pluggar på högskolan och tar Elvanse under studieperioderna, brukar vara medicinfri på sommaren. Det gör att jag orkar/kan vara skärpt och koncentrerad, och det känns lite mer sorterat i huvudet. MEN, det som har fungerat allra bäst för mig (och även andra jag känner med diagnosen) är att ta hjälp av en arbetsterapeut, för just det där med att strukturera och planera kan man behöva lite hjälp på traven med. Gick en strategikurs på psykiatrin som hölls av just AT’s och lärde mig en mängd olika knep som gör det lättare att styra upp vardagen. Nu i höst ska jag påbörja mitt sista år på arbetsterapeutprogrammet, just för att jag blev så jävla inspirerad och vill hjälpa andra som kämpar med att få livet att funka.

    Lycka till, nu kan livet bara bli bättre <3 Kram!

  3. Du borde verkligen läsa boken ”hjärnstark”, där tar författaren upp fakta kring hur träning är en typ av medicin för folk med adhd. Väldigt intressant!

  4. Du borde verkligen läsa boken ”hjärnstark”, där tar författaren upp fakta kring hur träning är en typ av medicin för folk med adhd. Väldigt intressant!

  5. Äter mediciner för min adhd/add och jag upplever att det har hjälpt mig väldigt bra, jag som alltid varit en person med ångest upplever en mer ångestfri vardag. Jag hinner/orkar/kommer också ihåg mer av vad jag ska göra varje dag och har ork kvar i slutet av dagen. För mig var dock resan att hitta rätt bland alla mediciner svår. Jag har upplevt svåra biverkningar och på vissa mediciner till och med känt mig personlighetsförändrad. Elvanse var en medicin som inte fungerade för mig då jag fick extrem ångest, särskilt rekyleffekten på kvällen då medicinen gick ur kroppen, på samma medicin rasade jag också extremt i vikt. Idag äter jag equasym samma medicin som jag började med men kominerar med ångestdämpande på kvällen, halvkul men det är det som fungerar för mig i nuläget.. Det jag vill säga är i alla fall att det inte alltid är en dans på rosor med medicinering och det kanske inte ger den mirakeleffekt man hoppats på direkt utan att det tar ett tag att hitta rätt. Det är jätteviktigt att du tar ditt mående på allvar under processen och uppmärksammar om någonting känns fel för du ska inte behöva gå runt och må dåligt av en medicin i onödan. Ha tålamod istället och ställ krav så att du får den hjälp du behöver <3 KBT har jag inte testat än men tror säkert att det kan vara bra också. Träning som ovanstående nämner hjälper också otroligt mycket! Ta hand om dig!

  6. Äter mediciner för min adhd/add och jag upplever att det har hjälpt mig väldigt bra, jag som alltid varit en person med ångest upplever en mer ångestfri vardag. Jag hinner/orkar/kommer också ihåg mer av vad jag ska göra varje dag och har ork kvar i slutet av dagen. För mig var dock resan att hitta rätt bland alla mediciner svår. Jag har upplevt svåra biverkningar och på vissa mediciner till och med känt mig personlighetsförändrad. Elvanse var en medicin som inte fungerade för mig då jag fick extrem ångest, särskilt rekyleffekten på kvällen då medicinen gick ur kroppen, på samma medicin rasade jag också extremt i vikt. Idag äter jag equasym samma medicin som jag började med men kominerar med ångestdämpande på kvällen, halvkul men det är det som fungerar för mig i nuläget.. Det jag vill säga är i alla fall att det inte alltid är en dans på rosor med medicinering och det kanske inte ger den mirakeleffekt man hoppats på direkt utan att det tar ett tag att hitta rätt. Det är jätteviktigt att du tar ditt mående på allvar under processen och uppmärksammar om någonting känns fel för du ska inte behöva gå runt och må dåligt av en medicin i onödan. Ha tålamod istället och ställ krav så att du får den hjälp du behöver <3 KBT har jag inte testat än men tror säkert att det kan vara bra också. Träning som ovanstående nämner hjälper också otroligt mycket! Ta hand om dig!

  7. Hej Ellinor!
    Jag själv är legitimerad arbetsterapeut och har erfarenhet av att jobba inom psykiatrin. Jag skulle verkligen rekommendera dig att ta kontakt med en sådan! Om du upplever problem med tidsuppfattning, struktur i vardagen, planering och organisering, aktivitetsmönster m.m kan arbetsterapeuten ge dig verktyg/strategier eller förskriva hjälpmedel som på sikt kan underlätta din vardag.

    Hör gärna av dig om du har frågor <3 Du är stark som delar med dig!
    Kram Matilda

  8. Hej Ellinor!
    Jag själv är legitimerad arbetsterapeut och har erfarenhet av att jobba inom psykiatrin. Jag skulle verkligen rekommendera dig att ta kontakt med en sådan! Om du upplever problem med tidsuppfattning, struktur i vardagen, planering och organisering, aktivitetsmönster m.m kan arbetsterapeuten ge dig verktyg/strategier eller förskriva hjälpmedel som på sikt kan underlätta din vardag.

    Hör gärna av dig om du har frågor <3 Du är stark som delar med dig!
    Kram Matilda

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi