Herregud det känns så sjukt att ni vet nu, att det är en liten pojke som ligger i min mage<3 Efter att vi hade ”tagit in” plusset på stickan och kramat om varandra, så var nog det första jag sa till P ”det är en pojk!”, även fast vi inte hade kollat upp det. Jag kände det enda in i benmärgen.
Jag och mina tre killar! Tänk att Bruno ska få en lillebror!!!
Nästan alla tjejkompisar jag har pratat om kön med har sagt att de alltid har önskat sig en liten flicka, eller blivit besvikna för en sekund när dem fick reda på att dem skulle få en kille (vissa har varit besvikna i flera veckor, så man är absolut inte konstig om man känner så vill jag bara poängtera!). Jag dömer absolut ingen här. Oavsett anledning till besvikelsen i alla fall så förstår jag den, och jag tycker att det är konstigt att det finns en sådan tabu kring vilket kön man hoppas på som förälder? Självklart blir man glad för båda, och det spelar ju ingen roll egentligen. Och det handlar ju aldrig om att man INTE vill ha kön X, utan att man har fantiserat om Y. Och blir det inte som man har tänkt så skaffar man sig ju nya visioner och målbilder. Inget konstigt alls tycker jag. Min kille däremot har inte haft någon bild alls framför sig, och det är ju också helt normalt <3
Men har man ingen relation till barn sedan tidigare så förstår jag ännu mer att många mammor drömmer om att få flickor. Det är ju lättast att relatera till för det är ju bara att gå tillbaka till sig själv och sin egen barndom<3 Men så har alltså inte jag känt, utan jag har alltid sett framför mig att jag kommer att få en son konstigt nog. Ju mer jag tänker på det, desto konstigare är det faktiskt att jag har haft en bild utav det hahah. För idag har jag färre manliga vänner, färre bröder än systrar och färre bebisar i min omgivning som är killar. Så jag har ingen aning om vad det här kommer ifrån haha.
INNERST INNE ville jag inte ta reda på könet alls, men jag var såklart alldeles för nyfiken. Jag blir så imponerad utav människor som kan hålla sig!!! Det måste vara en sån satans styrka under förlossningen att inte veta. Jag kan tänka mig att graviditeten på många sätt blir någonting helt annat om man faktiskt inte vet<3 Men jag var tyvärr en slav för min egen nyfikenhet, och P också hahah.
Jag tror att det i början utav en graviditet blir så spännande med könet också, för man har så lite annat att kunna ”ta på”. Det ÄR svårt att greppa att det växer ett litet liv inne i magen. Speciellt som förstagångsförälder. Och för mig blev det faktiskt mycket verkligare när vi hade tagit reda på kön (man kan ju aldrig veta säkert men ändå!). För plötsligt kunde vi börja bolla namn och ta ställning kring saker i uppfostran mm.
Skulle det ploppa ut en flicka nu skulle jag bli minst lika glad för det (såklart!), precis som om vårt barn någon gång i framtiden skulle vilja identifiera sig med något annat kön. Till vårt hem står dörren alltid öppen. För både mig och P är familjen det absolut största och viktigaste i livet, och det finns ingenting vi inte kommer att backa vårt kiddo i<3
Nu är det bara 1,5 månad kvar!!! Herregud vad jag längtar nu <333
Wow grattis! Tänkte faktiskt på det i Elins video då du råkade säga ”han” till bebisen en gång hihi, men ville inte påpeka något om ingen annan inte hade märkt det.
All lycka till dig och fina familjen!
Heeej<3 Åh tack<3 Hahaha jaaa alltså jag vet att jag sa "han" i en mening om Selma, men minns inte om det var om Bruno eller bebisen?<3 Tack tack tack finis <333
Detta minns jag också!
I en av dina insta storys, kommer ihåg att det kändes lite mysigt att känna att man förmodligen visste en hemlis som kanske inte många andra hann lägga märke till 🤭 hehe!!
Jag har BF imorgon och är så taggad på att få följa resten av din graviditet 🙌🏽
Heja dig!!
Hahaha omg jag dör!!! Håller tummarna för dig och er att allt går bra och precis som ni önskar!<33
Grattis grattis grattis!!! Jag hade precis samma känsla, hade en liten preferens för en pöjk och det var det!:-) Men vet att hade det inte varit det hade det varit jätte bra det med! Både kvinnor och män kan ha preferenser gällande kön på barnet och precis, det är lite tabu att tala om. Viktigaste är ju bara att man inte lägger sina preferenser på andra, dvs absolut inte kommenterar NÅGOT lite negativt om någon annans barns kön, pga vad man själv kanske har för preferens.
Kram
Hej fina! Neeej verkligen inte, eller vadå GÖR folk det? Alltså på riktigt? Har aldrig upplevt det själv eller varit med i ett sammanhang där det har hänt, men det låter ju helt sjukt! Hoppas du er erfarit detta<3 Kul med någon som känner samma som mig iaf! <3 KRAM
Stort grattis till lilla killen! Har själv en son och ja jag blev nog lite besviken efter RUL, just av de anledningar du säger, lättare att identifiera sig med en tjej osv men det var kärlek vid första ögonkastet när han väl kom ut! Därför har vi valt att inte ta reda på könet nu med andra barnet, vill inte riskera att bli besviken när jag vet att jag kommer älska barnet så otroligt mycket oavsett kön när hen väl är här. Kram
Tack snälla<3 Jag förstår verkligen det som sagt<3
Vissa bryr sig ju verkligen noll (vet ej om det är pga att dem ej visualiserat sig en framtid etc?), men jag vet hur många som helst som har blivit besvikna (eller överlyckliga). Vissa "erkänner" det direkt och andra har berättat det långt senare pga skam. Det handlar ju som sagt aldrig om att man INTE vill ha kön X och jag tycker NÄSTAN att det är läskigt med människor som tror det. Klart man kommer att älska sitt barn gränslöst oavsett kön<333 Så glad för er skull<333 GRATTIS till er lilla gosboll<3
Oj oj oj ,nu går tiden minsann fort och så blir man ju nyfiken på vilka namn som bollas.Spännande hur som att få följa med här på din blogg.Nä,det måste kännas lite konstigt att helt plötsligt så där bli föräldrar men det blir en livets upplevelse för er att se lillen utvecklas.