Gravid

Status vecka 40 – jag har inte fött än!

22 februari, 18:36 / Gravid
13 KOMMENTARER


Bilder tagna i vecka 30. Mysset köpt på H&M men tyvärr slutsålt.

Herregud nu är jag inne i vecka 40 (39+3) och om fyra dagar så har jag beräknad födsel. Helt sinnessjukt. Jag har ju inte uppdaterat er så mycket de senaste veckorna. Jag fick facea det faktum att jag helt enkelt inte har orkat jobba i samma takt som innan. Det blev lite väl mycket jobb i slutet t o m. Så i fredags i förra veckan sa jag taco-haj till Instagram. Vilket känns som helt rätt beslut! Även om det kanske är det sämsta man kan göra i mitt jobb. Jaja, nu ska mitt fokus ligga på att varva neeer och förbereda mig mentalt och fysiskt infrö förlossningen.

VAD HAR HÄNT DEN SENASTE VECKAN? 

1. När jag var hos barnmorskan så var mina prover inte helt tip topp och dem trodde att jag hade början till havandeskapsförgiftning. 

2. Jag har gjort ett tillväxtultraljud på SÖS pga magen växer så fort. Visade sig att Bumlingen faktiskt ÄR en liten Bumling. Han vägde nämligen 3800 gram i v38+3. Eller ja ish. Men dom håller koll nu och vill inte att jag går för långt över tiden sa dem till mig idag.

3. Jag har gjort en hinnsvepning som tyvärr inte gjorde ont. Gör dem ont så fungerar dem säger ju myten! Och jag har noll värkar nu… Men! Mina nattljusoljatabletter verkade ha gjort susen för mini livmodertapp var tydligen galet mjuk för att vara förstagångsföderska! Catching!

4. Jag har fått en digital babyshower. Kan fortfarande inte förstå att min svägerska styrde ihop det för 13 tjejer? Det kom superfina videohälsningar ifrån mamma och svärmor, överraskningar i form av blöjtårtor och presenter som hade fraktats ifrån alla möjliga håll i Sverige. Gud jag börjar gråta nu igen när jag tänker på det. Jag är så otroligt lyckligt lottad<3

5. Jag bröt ihop fullständigt för några dagar sedan när jag upptäckte ”fiskstimmet” under magen med ”silverfiskar”. För det är exakt så bristningarna ser ut. Som silverfiskar. Jag har ju redan fått bristningar runt min gamla navel piercing så lite förberedd var jag ju ändå. Nu känns allt väldigt lugnt, och jag blev själv chockad över hur stressad jag blev. Har ju haft noll kroppsfixering de senaste 5åren minst. Menmen! Nu känns det lugnt som sagt.

6. Jag har fått tillbaka min migrän och hade en vidrig attack inatt. Kastades tillbaka till de första månaderna utav konstanta attacker och tänkte att jag aldrig aldrig aldrig vill vara gravid igen.

7. Vår doula Malin har varit förbi med en TENS-maskin som jag ska låna. Den har redan används flitigt då musklerna i både rygg och rumpan svek mig för länge sen.

8. Vi har funderat på hur vi ska meddela familj och vänner när det är dags att åka in till förlossningen. Vi har bestämt att vi gör en sms-grupp för familjen, men att vännerna får veta när bebis är ute. Jag tyckte att alla skulle vara med i en och samma grupp, men P ville vara säker på att allt gick bra för både mig och Bumlingen innan vi meddelade vänner något. Jag förstår faktiskt den tanken, så det har vi bestämt nu<3

9. Bumlingens BB-väska är packad och likaså min och P’s. Det enda vi har saknat är snacksen, så idag köpte vi på oss godis. Men imorgon ska det inhandlas drickyoghurt, frukt, San Pellegrino blodapelsin och cashewnötter.

10. Jag har till 100% förätit mig på semlor och bakverk. Nu är jag tillbaka till godis igen. Marabou TUC – hejdååååå.

11. Tanke som slagit mig: får man ha smycken på sig under förlossningen? 

0 gillar 13 KOMMENTARER

  1. Åh kan du berätta mer om nattljusolje tabletterna? Har du tagit i munnen eller vaginalt (man kan tydligen göra båda när jag googlade)? Och när började du med oljan? 🙂
    Älskar att följa din graviditet, är också förstföderska 🙂

    Svara

  2. Vi läsare och följare går också lite i väntans tider.Det är en pärs att vara gravid har man ju förstått.Migrän är ett mysterium och jag har haft det från och till,mer eller mindre sedan tidifa tonår.Glömmer aldrig mitt första anfall.En period under drygt fyra år var migränen helt borta.Jag trodde att den var borta för gott men nädå,den kom tillbaka.Kram till dig,Bruno,Bebis och din kille.

    Svara

  4. Bristningarna blir mindre efterhand efter förlossningen men hade exakt samma stress som du. Är ju inte konstigt med tanke på alla sätt kroppen förändras att fokus flyttas till det tänker jag? 🙂 man får ha smycken på sig men om det skulle bli akutsnitt antar jag man behöver ta av dem beroende på vad för smycken man har/var de sitter.
    Har bf 4/3 med min andra, så himla spännande att följa din resa! ❤️

    Svara

    1. Nej jag tänker samma<3 fick dåligt samvete över att tänka såhär om mig själv dock. Trodde inte alls att jag hade såna tankar ”i mig” eller hur man ska säga. Pga är så okrydd generellt och har tänkt att ”när man får barnet på bröstet så är allt glömt” bla bla. Men känner nu att det ena inte behöver utesluta det andra (nu tänker jag visserligen mindre på bristningarna redan). Men att man kan va två olika tankar i huvudet samtidigt (det förstod jag inte förr). Att jag KAN va glad över bebis OCH ogilla mina bristningar.

      Otroligt känsligt ämne och har typ ångest nu över att jag ens tog upp det pga jättemånga har ju bristningar utan att bli gravida (inkl jag själv men dem syntes ju inte innan). Men förstår ju nu att det här blir triggande för dem som har mycket bristningar utan att vara gravida. Samtidigt som det måste gå vara okej att prata om. Herrrgud vad svårt!!! Jaja <3

      Tack fina!!!!<3

      Svara

  5. Ang. smycken, det borde man väl få ha? Hade iofs tagit av alla mina pga korvfingrar och spykänsla av halsband. Själv födde jag med strumpor på insåg jag i efterhand haha lycka till!

    Svara

    1. Hahaha jag dör!!!! Är otroligt noga det där med strumpor!!!! Hatar strumpor generellt men tar t o m av dom när jag gör gyn undersökningar hahaha.

      Svara

  6. Födde vaginalt och det var inga probz med smycken. Hade ringar i öronen, halsband och armband. Ringarna växte jag ur sista veckorna pga all vätska. Dock kanske man inte ska se ut som en julgran pga det blir ju endel andra sladdar och nålar som ska på.

    LYCKA TEEEE 💪🏼🤍

    Svara

    1. Hehe också växt ur ringar:( men vill ha kvar armbanden och kanske ngt örhänge om dom inte blir ivägen hehe. Men äääääär man en skata så äääääär man heheheh<3

      Svara

  7. Hej!
    Jag följer en förlossningsavdelning på Instagram och dom rekommenderar att man inte har smycken på sig. Detta för ifall det skulle behövas en operation efter behöver de ej plocka av och ”hitta alla smycken” (beroende vart man har alla olika smycken placerade). För innan operationer tar dom av smycken. Så jag tänkte ”okej, då kör vi på utan” // en tjej i v.33 som älskar att följa din graviditet!!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Bebisen Bobo? Efternamn? Serietips och gråtdag.

2 februari, 15:06 / Gravid
12 KOMMENTARER

Hej mina älskade rara underbara <3 Tack för alla fina ord igår om lille bebbens namn. Det ska bli spännande att se vad han kommer att heta i slutändan. Har någon utav er sett ”Sommaren med släkten” på Dplay? Min kille älskar den serien och världens snällaste hippesnubbe heter ”Bobo” i den. Så arbetsnamnet sedan några månader tillbaka är Bobo hahaha. Men min kille vägrar att döpa honom till det. Vi är ju rätt bra på det här med smeknamn, Bruno har tex 20st. Och bebisen kallas också för Bumlingen & björnen. Därav hade ju ”Bumlingen Bobo” eller ”Björnen Bobo” passat perfekt tänker jag? Men jag får nog fortsätta min namnkampanj där om det ska röstas igenom. Ni som inte är gifta btw – hur har ni gjort med efternamn? Fick barnet ert per automatik? Eller din killes pga ni planerar att gifta er och ta hans sen? Eller fick barnet bådas?

(Snabbt tips: På tal om serier så hoppas jag innerligt för er skull att ni har sett ”Blå Linjen” på SVT. Riktigt bra polisserie med en helt annorlunda vinkling!)

Idag har jag i princip gråtit från att jag la mig igårkväll tills nu kl 15:25. Min foglossning har totalt exploderat i underlivet, och det känns bara så ovärdigt haha. Men men! Om det är något man har lärt sig så är det ju att såna här dippar kommer och går dag för dag som preggo. Så förhoppningsvis blir resten utav veckan bra!!! Jag tror också att kroppen är smartare än vad man själv fattar. Mitt tempo har ju varit mycket högre de senaste tre veckorna. Och nu säger nog kroppen till mig att det är dags att chilla ner lite. Jag är ju trots allt i v37. Så därför har jag en lugn dag idag. Imörra vänder det gänget!!! Kan vi inte hålla tummarna för det hehe! Puss på er finisar.

1 gillar 12 KOMMENTARER

  1. För att det är du som rekommenderar Den blå linjen skall jag faktiskt kolla den.Jag kan återgälda tipset med den turkiska serien Modern och Dottern på svt-play.Jag har nog inte fällt så många tårar innan jag började se den.Minst en gång varje avsnitt bölar man.Herregud och då skall man föreställa man:)
    Vad fin du är,som alltid så klart!

    Svara

  2. Vårt barn fick min sambos namn, pga att det är finare, roligare och mer unikt 🌟 Eftersom jag inte har någon känslomässig identitet eller anknytning till mitt efternamn så det fanns inte på kartan att barnet ska heta samma som jag. Skulle vi gifta oss, vilket inte är viktigt för oss, så byter jag också. Inte svårare än så 😇

    PS när jag reste till London med barnet som då var 9-månader tog jag med ett intyg från Folkbokföringen att barnet är mitt. Inte heller det var krångligt, men bra att tänka på vid resa.

    Svara

    1. Ahhhh smart!! Jaaa nu när du säger det minns jag att det var struligt för oss att komma hem till Sverige efter en familjesemester för att jag inte har samma efternamn som mamma😂

      Svara

  3. Våra tre barn har pappans efternamn. Vi har gift oss men jag har ännu inte bytt namn själv (vilket var tanken). Jag tycker mitt är finare och hoppas kanske att min man ska ändra sig haha 😆 men nu har vi varit gifta i över två år så jag kanske får ge med mig snart o skicka in för namnändring 🙈 vill ju heta samma som barnen trots att jag tycker det är fult 🙈

    Svara

  4. Dottern fick pappans efternamn pga betydligt roligare än mitt dåvarande. I somras gifte vi oss och om några vekor kommer en liten lillasyster så då heter vi alla fyra samma sak. ❤️

    Svara

  5. Vi körde dubbelnamn, vi är från olika länder så skulle kännas konstigt för båda att byta till den andres. Att vi skulle ta något nytt pallade vi inte så vi bara gav barnet bådas trots att det är en ganska udda kombo. Tänker att barnet får väl stryka ett sen om hen vill. Hade föredragit att vi hade ett och samma men men finns viktigare saker i livet kände jag hehe någon dag kanske vi alla byter! Kram

    Svara

  7. Våra tre barn fick mitt efternamn som dom automatiskt får och lite press för göbbben att fria. Efter 19 år och tre barns så gifte vi oss och skapade ett eget namn för vår familj som vi heter sen 11 år tillbaka//

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Barnnamnen vi velar mellan…

1 februari, 15:59 / Barn
20 KOMMENTARER

Åh åh åh!! Äntligen ska jag berätta något som jag vet att många utav er har spekulerat kring. Nämligen vad vår lille son ska heta! Och jag förstår att ni vill veta – för det är ju en sjukt STOR grej. Typ det näst största beslutet med att skaffa ett kiddo ju. Nr 1 är att bestämma sig för att man vill behålla det där lilla fröet i magen och att man lovar att man ska ta ansvar för att vårda det resten utav sitt liv. Och nummer två är ju typ… Namnet?!

Men jag förstår samtidigt varför många väljer att inte gå ut med namnet först bebisen är på plats. Dels så kanske ungen inte alls känns som en ”X” när han ploppar ut, och dels så kanske man behöver suga lite på karamellen. Ni vet, låta namnet rabblas om och om igen i huvudet innan man verkligen fastslår det. Sedan är det ju en läskig grej: att ha ett SATT namn. Det blir ju så mycket mer definitivt då.

Jag kan ju direkt säga att vi har två namn som det står emellan (as u all know) och dem är…

William eller Arthur! 

Hehe, det här inlägget skriver jag inte för att ni ska få rösta på vilket namn ni tycker bäst om. Eller för att få höra varför vi INTE skulle välja ett utav namnen. För uppenbarligen älskar vi dem båda, så har ni några åsikter kan ni ju behålla dem för er själva hehe (ni vet ju trots allt heller inte vilka mellannamn eller efternamn bebisen kommer att få så helheten utesluts ni ju ifrån hehe). MEN! Nu ska ni få höra varför det slutgiltiga beslutet inte är helt skrivet i sten ännu…

Historien till namnen är ganska olika. Så vi kan börja med det som har hängt med längst…

William: 
Jag har ju haft en storebror som hette William, men som tyvärr föddes sjuk och gick bort 9 månader gammal. Och även om jag inte har växt upp tillsammans med honom, så har han ändå varit en stor del utav vår familjs liv. Så redan som liten bestämde jag mig för att ”om jag en dag får en son, så ska jag hedra min storebror och döpa honom till William”. Så redan på dejt tre med P så kläckte jag ur mig det, och han instämde att det var fint. Sedan är både jag och P en sucker för traditionella, lite längre namn. Och då hamnar ju William oavsett ganska högt upp hehe.

Arthur: 
Även fast William alltid har varit nummer ett, så kände i alla fall jag ett behov av att kolla upp fler alternativ ”bara för att” typ. Jag har ju haft en lista på barnnamn i flera år, så den gick jag igenom och började att sålla ur. Men också lägga till. Jag och P bestämde att vi på varsitt håll skulle komma med 5 förlag, och bland bådas förslag så fanns Arthur med. Det är ju också klassiskt, traditionellt och funkar på flera språk. Men samtidigt så är det liiite roligare än William.

Varför vi inte bara sätter tex William direkt är dels för att vi vill känna på det när han har kommit till världen. Men också för att det skulle kännas HELT FEL att döpa vår son till William om han föddes sjuk. Då skulle den fina gesten plötsligt inte alls få samma fina innebörd på något vis. Men ja! Det är verkligen inte lätt det här med namn. Och vem vet – vår son kanske inte passar som något utav dem när han väl är här? Den som lever får se!!!!!

1 gillar 20 KOMMENTARER

  1. Så fina namn båda! Arthur har jag också på min lista, men lilla pyret i magen verkar vara en tjej så får spara på det. <3

    Svara

  2. Åh vilka fina namn! Väntar också en liten pöjk som kommer i april. så rackarns svårt med namn. Skulle också vilja ha en fin berättelse bakom namnet så som du har med William.

    Svara

  3. Så fina namn båda två. 😊 Vilket namn ni än väljer kommer bli super! Är så avis på dig som är gravid och ska få en mini snart. (Födde själv en flicka för 2 månader sedan, hon växer så snabbt!)

    Svara

  4. Ja så klurigt de här, ja som kan ha svårt å välja färg på en tröja. Nu ska ja (vi) välja namn på ett barn.. Vi får en tjej när som helst och har också två namn – Ella & Molly. Ella är från min mormor och har stått som mitt första namn i flera år, men så i somras fick min kusin barn och har döpt henne till just Ella. Ingen vi umgås direkt med men ändå, de förlorade lite sin grej. Ja vi får väl se när hon kommer om de är en Ella eller Molly.

    Svara

  6. Nämen vilken gullig tanke att du skulle döpa ditt barn till William efter din bror.Men Arthur är också väldigt fint,kanske både William och Arthur.William Arthur kanske:)

    Svara

  7. Vår son som föddes förra året döptes till Arthur, älskar såklart det namnet. William var också på vår lista, då båda är fina klassiska och kungliga namn. Fin gest även mot din bror om det blir William❤️

    Svara

  8. Jag är också gravid och går snart in i v22, men inte känt av någon spark el liknande ännu (har moderkakan i framkant) – hur sitter din? Framkant eller baktill? När kände du första sparkarna? 😊

    Svara

    1. Åh samma här! Är i vecka 22 och känner lite blubb men inga sparkar. Moderkakan i framvägg. Vill bara säga att det är så skönt att läsa om andra i samma sits. Snart så 🥰

      Svara

      1. Hm alltså det här är så konstigt! För dom sa framvägg till mig först? Pga kände INGENTING fram tills v 22 om ens det. Men här om veckan sa dem bak?<3

        Svara

  9. Båda namnen är jättefina, ni kommer känns vilket som känns rätt. Vi döpte vårt barn efter min mans syskon som gick bort för flera år sen. Tänkte att det kanske skulle kännas konstigt för familjen men de verkar bara ha uppskattat det. Så spännande tid ni har framför er!

    Svara

  11. Så kul att få höra namnen och hur ni tänker kring de!
    För oss tog de två månader efter sonen va född att komma överens. Min kille ville döpa sonen till Erik men har så dåliga kopplingar till de namnet. En mindre trevlig farfar, en gammal kompis som spårade helt och en oskön kollega. Slutade med att vi valde Oliver då det ska funka även i Tyskland.

    Svara

  13. När jag blev gravid så hade jag redan bestämt att om vi får en tjej så skall hon heta Signe, men när hon föddes såg hon inte alls ut som en Signe och därför blev hon en ”Iggy” då det var det vi kallade henne i magen.
    Tre månader senare bestämde vi oss för hon skulle få heta Lykke och så blev det! Nu är hon ett år och Lykke känns som det mest självklara namnet på henne. Man får låta tiden av göra och sen gå på den rätta känslan helt enkelt!
    Snart är han här, så lyckligt! ☺️

    Svara

    1. Älskar Signe!! Min gammelfarmor (tror jag det blir?) hette det! Hahaha alltså jag lovar att det kmr bli såhär för oss också. Ett enda lågt evigt velande. Efter X antal månader så blir väl barnet tilldelat ett namn? Undra om det är namnet som har namnsdag den dagen eller om det är årets vanligaste pojk elr flicknamn?? Måste googla upp detta! Men jättefina namn allihopa du<333 jaaaa längtar söndeeeer!

      Svara

  14. Så kul att höra! Har så fantastiska kopplingar till båda dom namnen, det blir inget annat än bra – vilket det än blir! <3 stor kram!

    Svara

  15. Åh jag har en liten Arthur på 2,5 år och det är det finaste namnet som finns! Lilla ärtan som han kallades i magen ❤️
    Ett tips är att tänka på mellannamnen man vill ha så att helheten får en vacker jlang tillsammans med efternamnet, det har jag lagt stor vikt vid när vi valt namn till båda barnen iom att mellannamnen varit faniljenamn vi ville föra vidare!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Gravid vecka 35 & 36

1 februari, 10:10 / Gravid
0 KOMMENTARER

GRAVIDVECKA: 35 + 36
Omg vi har äntligen passerat 90% utav graviditeten! Goals!!! Nu pratar vi inte längre om att bebisen kommer om månader – utan om bara några VECKOR.

BEBISENS STATUS:
Det är trångt att röra på sig för honom därinne nu. Men när det dricks kaffe eller när han ska dela plats med en semla så börjar det att röra på sig därinne. På det senaste barnmorskebesöket så hade han gått över sin kurva. Man mäter sånt med ett måttband över magen och hur mycket han växer. Men tydligen behöver det inte betyda att han är stor, utan att jag bara kan ha mycket utrymme i min mage för honom. Läste att sånt där kan diffa med hela 1kg?! Så jag tar det med en nypa salt. Föds han stor så gör han ju det och det finns inte så mycket för mig att göra åt saken hehe. Kanske bara är ungens huvudomfång som spelar roll i slutändan ändå hehehe…?!

MIN KROPPS STATUS:
Bra! Jag har varit nära migränattacker flera gånger men sluppit. Men det tror jag mest beror på att jag har börjat jobba en del igen (mitt jobb går ju i cykler varje år och jag är mitt i en sån cykel nu). Så mycket skärmtid + att jag har börjat dricka massor utav hallonbladste (vätskedrivande) är nog boven. Så jag måste börja dricka mer vatten! Eh juste och jag måste börja använda mina stödstrumpor, för nu har kroppen börjat lägga på sig vätska på benen och fötterna…

PSYKISK STATUS?
Upp och ner. Vi har ju varit i nära kontakt med en doula då hon har hållit i profilaxkursena för oss dessa veckorna. Och efter hennes besök har både jag och P varit SÅ PEPPADE. Alltså jag har nästan blivit rädd för mig själv för att jag har varit så REDO och bara HOPPATS på att värkarbetet ska dra igång nu nu nu.

… Men nu var det en vecka sen vi såg henne och jag har börjat jobba en del igen = stört mitt fokus inför förlossningen = jag har börjat bli rädd igen. Jag orkar inte ha mer ångest över att vi ska vara på ett sjukhus och att jag inte ska känna mig trygg. Så att sent igårkväll mailade jag vår doula och sa att vi gärna vill ha med henne på förlossningen också. Vilket känns så så bra. Ena delen av mig längtar så saaaatans mycket efter att han ska komma nu. Men samtidigt har jag panikkänslor som jag konstant bara försöker trycka undan. Extra jobbigt var det när jag skulle gå igenom min förlossningsjournal med min aurorabarnmorska om önskemål inför förlossningen, vilket jag även kommer behöva göra idag igen med min barnmorska. Usch. Det blev så mycket verkligare att förlossningen närmar sig då. Just nu försöker jag ju bara ignorera att det ska hända mig haha. Vill tillbaka till känslan att jag ser fram emot att gå igenom det!!!!
CRAVINGS?
Semlor! Ätit kanske sju stycken den senaste veckan. Och lösgodis. Jag undrar verkligen hur jag ska planera upp inköpen utav snacks inför förlossningen?! Vad i hela friden kan jag tänkas bli sugen på efter att jag har fött barn?! Juste mina cravings efter stark mat har chillat ner sig lite pga all halsbränna haha. Jag tror att det där satans teet är orsaken till det också hahaha. Jaja förhoppningsvis gör teet att jag blöder mindre under/efter förlossning och då är det ju värt det.

STATUS PÅ INKÖP TILL BABY?
Vi fick ett ”bra-att-ha-kit” utav mamma med grejer jag absolut inte hade tänkt på. Typ rengöring till naveln och annat sköj + en värmekudde till mig. Men i övrigt har vi kvar allt på listan som jag skrev om senast hehe. Barnstolen i bilen är monterad i alla fall. Så åker vi in till BB imörra så är det preppat. Många hetsar oss om att packa färdigt BB-väskan också men det har vi inte börjat med än. Mormor postade även över gamla plagg som är min storebrors gamla vilket känns mysigt<3 Det vi har köpt är muslinfiltar. Men vi måste ta tag i att köpa det sista nu! Börjar bli aningens stressad över det pga man vet ju aldrig med leveranstider online numera…

ÄR DET NÅGOT NYTT SOM HAR HÄNT SEDAN SIST?
Jag lovade ju er att uppdatera er angående statusen på det här med doula. Och vi älskade det! Nu är hon bokad inför våran förlossning. Shit! Och P’s bästa vän Carl har fått sin lilla son = Bumlingens första vän som ska födas under 2021 har anlänt!!

0 gillar 0 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mitt content visar vem jag är – stalker förföljde oss

31 januari, 20:38 / Gravid
2 KOMMENTARER

Söndag mina vänner! Jag har haft mamma över på besök för att slippa sova själv. Min kille var nämligen borta över natten, så dem ville säkra upp IFALL jag skulle få värkar. Inte för att jag själv trodde det, men det vore ju inte superkul om det hade hänt och jag var ensam hemma haha. Är ju dessutom rätt rädd för att vara just ensam hemma. Anledningen till det kan vi ta en annan gång, men jag är helt traumatiserad efter ett år av min uppväxt när en stalker hängde runt vårt hus. Vi skaffade ju bland annat Bruno för att jag skulle känna mig lite tryggare härhemma, men han är ju lika rädd som jag så han skrämmer snarare upp mig ännu mer hahaha.

Vecka 37 nu.

Jaja. På tal om något annat så är jag så så såååå glad över att jag tillslut fick studiobilder tagna utav en riktig fotograf på magen. Jag trodde ju inte att det skulle bli av pga Corona, så för typ 3månader sen grät jag en skvätt över tanken på att inte ha några fina bilder att titta tillbaka på ifrån den här tiden. Och att jag ju faktiskt aldrig vet ifall jag kommer att bli gravid igen. Men nu har jag bilder i alla fall tack vare smyckeskollektionen vilket känns så kul!

Ni var flera som tipsade om fotografer, bland annat @smallpigart som jag tillslut ended up with. Så TACK för att ni gjorde det<3 Hon arbetar med precis det bildspråket som jag älskar. Minimalistiskt, sterilt och med olika ljus. Dessutom fick jag redigera alla bilder själv, vilket alla fotografer inte är okej med. Och då kan det bli svårt för mig att jobba ihop. Jag har ju mitt bildspråk, fotografen sitt. Så då behöver vi mötas på mitten<3 Sen tycker ju inte alla influencers såhär, och jag önskar att jag var mindre brydd, men jag ÄLSKAR verkligen mitt jobb när man får till bilder som känns 100%.

I och med att jag jobbar med foto och tycker att det estetiska är kul (och att jag verkligen tror att bilder kan visa vem jag är/vad man står för/vad man känner) så var det viktigt för mig att graviditeten fångades på rätt sätt. Eller ja egentligen ALLT jag gör. Alla företag har ju sitt bildspråk, och det har ju jag i mitt företag också<3 Även om jag inte ser på det på det sättet, så är det ju rent krasst så ifall man ska hårddra det. Det kanske underlättar för någon att förstå, om man tycker att det verkar fånigt.

Jag hade tex inte velat köra en fotografering i en skog med dimma invirad i sjalar eller på en äng iklädd tyllkjol eller i en säng omringad av röda rosor… Såsom andra fotografer förslog. För det hade inte varit ”jag” om ni förstår?

Men det är svårt det där med content och bildspråk. Det blir en krock härinne på bloggen. Och jag blir ledsen på mig själv som har låtit de här tankarna ta över även härinne. OKEJ att jag är hård med det i mitt flöde på Instagram. Där VILL jag vara filtrerad. Men annars har ju jag alltid lagt upp lika estetiskt fula grejer på Instagram Story som härinne. Men sen min paus i somras när jag var gravid i smyg/hade semester och inte fotade något – så kom jag aldrig in i att fota ”vardagsgrejer” in hit. Jag måste bli bättre på det!! Jag älskar ju själv att följa bloggar som känns som dagböcker online. Det är ju min ambition att ni ska känna härinne.

Jag kanske visserligen inte ska vara sååå hård mot mig själv, för vardagen är ju inte jättespexig just nu. Det hade mest blivit bilder på vår tv tagna ifrån vår soffa om jag skulle visa EXAKT vad vi gör i veckorna hahaha. Då kanske det är nice att få lite ”finare” bilder mitt i allt? För jag antar att ni också mest ligger hemma i soffan och degar just nu?

Ikväll vad jag en stolt svensk, för Sverige spelade ju final i handbolls VM. Tyvärr blev det ett silver mot Danmark. Men den största vinsten är att min kille har blivit lika besatt av att kolla matcher som jag. Wieee!

0 gillar 2 KOMMENTARER

  1. Det är bra att innehållet och ditt liv är filtrerat.När jag kommer hit vill jag läsa något trevligt och ha något vackert att beundra.Kläder,smycken osv.En liten angenäm flykt från vardagen.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi