Tankar kring julen och julpynt

Imorse vaknade jag av pussar i pannan och att frukosten stod framdukad framför Bonde söker fru. Vi åt av våra chokladkalendrar och jag bara njööt. Vid 11 hämtade Erik och Ebba upp oss, då vi skulle ut till Barkaby för att köpa julgran.

Några timmar senare kom vi hem med tre säckar julpynt… Och en gran hehe. Det behövdes julgranspynt också samt lite annat smått och gott som jag ville pilla med. Typ mossa, en krans, tomtar, julstjärnor, krukor, amaryllisar, lökar etc.
Titta så fint det blev i köket! Jag la bla mossan på toppen av amaryllisens kruka, och granris + kottar på brickan på bordet.

Nu saknas bara:

– En stor linneduk till matrummet (beställt)
– En krubba + en kyrka (men det får jag låna utav mamma då hon inte pyntar så mycket längre som ni vet) 
– Adventsljusstake 
– Julgransmatta (antar dock att det blir svårt när granen redan är uppe)
– Två röda kuddfodral, ett till vardagsrummet och ett till kökssoffan
– En julig hissgardin till köket men det tar vi nog nästa år 

När jag ser den här bilden på vårt vardagsrum blir jag helt varm i kroppen. Tänk att detta är mitt? Jag kan inte förstå det? För två år sedan firade jag och min rumskompis Ellen jul ihop och mitt liv i Göteborg var bara en fullständig röra. Då drömde jag om detta livet och även många år innan dess. Egentligen hela livet faktiskt om jag ska vara helt krass. Och nu har jag det. Det är så lugnt och tryggt. Jag fylls verkligen av tacksamhetskänslor så fort jag tänker på det.  

Julgranskulorna köpte vi faktiskt big pack och har typ 100st kvar. Jag var helt inställd på att köpa enbart exklusiva glaskulor och stod faktiskt i kassan med 20st för ca 1400kr. Men den dagen hade jag köpt min nya jacka så jag la tillbaka kulorna och kände att jag ville tänka igenom köpet. Och tur det, för våra nya kostade sammanlagt 200kr. Inte lika fina såklart (de andra var mossgröna, kottar, bruna etc) men man kanske får köpa 3 om året? Så är hela granen fylld om några år? 

Adventsljusstaken Markslöjd // Tomten Clas Ohlsson // Kruka PlantagenBock ifrån Markslöjd som välkomnar gästerna i hallen
Löpare Hemtex // Ljusstakar Svenskt Tenn// Vas Klong  

Mitt bordsfix är inte klart än men tyckte detta blev fint sålänge. Den röda löparen köpte vi idag, men vi väntar fortfarande på vår stora vita linneduk som vi beställde. Linne är ju alltid dyrare så vi bestämde att vi köper en vit som vi kan ha året om, medan man kan byta ut löpare, servetter etc efter årstiderna. Jag funderar även på att köpa helröda underlägg som man lägger överst när man får gäster. Jag vill ju steppa upp mina dukningar och det skulle bli ett steg på vägen.

Det är lördag mina vänner, och jag har precis vinkat av Sanja som var här och drack glögg. Snart ska jag på en middag med våra vänner på Östermalm. Det ska bli kul att se deras nya lägenhet. Temat för kvällen är SHOW så vi får se vart detta slutar…

  1. Hej Ellinor!! Jag har en fråga som inte hör till inlägget överhuvud taget. Jag ska snart överraska mina två bästa tjejkompisar som har fyllt 21 med en riktigt partyweekend i Göteborg, min fråga lyder: VART tusan går man ut och röjer? Har hört talas om diverse klubbar men vill ha the best of the best!
    Kramar

    1. Hm beror helt på vad ni gillar! Push är sådär såhär års kan jag tycka…. Men 8 kanske?! Ligger i lokalen mittemot. Jag tror inte det har kommit några nya klubbar som är bättre iaf? Vet ej om Kristoffer andersson ansvarar för 8 längre men annars så kan du höra av dig till honom för lista 🙂 Middag innan tycker jag helt klart Toso. Det blir ”stökigast” men ändå väldigt uppstyrt!

  2. Hej Ellinor!! Jag har en fråga som inte hör till inlägget överhuvud taget. Jag ska snart överraska mina två bästa tjejkompisar som har fyllt 21 med en riktigt partyweekend i Göteborg, min fråga lyder: VART tusan går man ut och röjer? Har hört talas om diverse klubbar men vill ha the best of the best!
    Kramar

    1. Hm beror helt på vad ni gillar! Push är sådär såhär års kan jag tycka…. Men 8 kanske?! Ligger i lokalen mittemot. Jag tror inte det har kommit några nya klubbar som är bättre iaf? Vet ej om Kristoffer andersson ansvarar för 8 längre men annars så kan du höra av dig till honom för lista 🙂 Middag innan tycker jag helt klart Toso. Det blir ”stökigast” men ändå väldigt uppstyrt!

  3. Och jag blir alldeles varm i min kropp av att läsa att du äntligen hittat fram till din jul/era traditioner och glädjen över julen. Själv är jag den lyckliga som upplevt underbara julhelger hela livet. Min mamma älskar julen och den har och är helig i vår familj.
    Önskar du dig fint men prisvärt julpynt till granen så gå in på Svenskt tenn, där har du en hel del som glimmar fint i granen. Och julgranspynt ska inte stressas fram, utan det ska köpas med hjärta. Så klokt av dig att köpa billigt först, och under livets gång så kommer du hitta så mycket fint att lägga till i ”granlådan” som sen öppnas med glädje varje år. Jag köper några fina saker varje år som hamnar i granen, och sen blandar man det med det billiga som hänger kvar (och fasas ut långsamt)och det ärvda som hängs upp med en försiktig hand.

  4. Och jag blir alldeles varm i min kropp av att läsa att du äntligen hittat fram till din jul/era traditioner och glädjen över julen. Själv är jag den lyckliga som upplevt underbara julhelger hela livet. Min mamma älskar julen och den har och är helig i vår familj.
    Önskar du dig fint men prisvärt julpynt till granen så gå in på Svenskt tenn, där har du en hel del som glimmar fint i granen. Och julgranspynt ska inte stressas fram, utan det ska köpas med hjärta. Så klokt av dig att köpa billigt först, och under livets gång så kommer du hitta så mycket fint att lägga till i ”granlådan” som sen öppnas med glädje varje år. Jag köper några fina saker varje år som hamnar i granen, och sen blandar man det med det billiga som hänger kvar (och fasas ut långsamt)och det ärvda som hängs upp med en försiktig hand.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Släpp prestationskraven Ellinor!

Glaad måndag höll jag på att skriva men fick bita mig i tungan för att inte börja gråta. Så jag tar tillbaka det, den här måndagen suger. Dels för att jag har skrivit detta inlägget en gång och la 1,5h på det men nu har jag bara 30min på mig så det kommer omöjligt att bli lika bra… Men i förra veckan hann jag inte med allt jag skulle vilket resulterar i dålig självkänsla idag. För mig är prestationen i arbete så ihopkopplad med hur mycket jag är värd som människa. Dålig på jobbet = dålig människa. Bra på jobbet = bra människa.

Och sådär är jag egentligen med allt jag tar mig an. Jag vill vara en flickvän som är bra på att laga mat, har körkort, som alltid är piffad och har ett jobb man vill skryta om. Men jag har ju inget av det där. I familjen är jag dottern och barnbarnet som är frånvarande och lever sitt liv uppe i huvudstaden och det äter verkligen upp mig. Som vän vill jag alltid ge energi, men när jag träffar mina vänner känner jag mig så utmattad och vill bara spy ut allt skit. Vilket gör att jag ofta känner mig som en bromskloss. Och som bloggare försöker jag att skriva om mina egna känslor och samtidigt få in bilden jag är för mina närmaste för att dom ska tycka att det stämmer överens. Men det är svårt.

Och mer än någonsin känner jag att det är svårt att vara 100% mig själv på bloggen… Och det på grund av att arbetsgivare och kunder lätt kan kika in här. Dessutom får jag en smärre hjärtklappning av att ens titta in på Instagram och Youtube. För prestationsångesten spinner igång när jag börjar jämföra mig med andra bloggerskor. Jag har ingen aning om hur jag vill profilera mig på andra kanaler än bloggen! Jag älskar ju att skriva, men inte att fota… Och tyvärr primerar Instagram kvalitativa bilder.

Som några utav er förstår så arbetar jag inte längre på heltid med affärsutveckling på Ingager. Vilket faktiskt känns väldigt bra. Jag är ingen säljare, och nu vet jag det! Och man ska lägga sin tid på det man är bra på. Jag är fortfarande kvar på Ingager men kommer att arbeta på projektbasis istället <3 Vilket passar mig som handen i handsken och gav mig direkt mer tid för bloggen!


Jag trodde att det skulle bli skönt, men jag har svårt att trivas med det… Jag är understimulerad och gör allt jag kan för att utvecklas och få det där intellektuella utbytet. Men det är svårt, för branschen är så ny. Det går liksom inte att vidareutveckla sig på samma sätt som i en annan bransch.

Egentligen vore det ultimata att hoppa på en kvällskurs på Berghs School Of Communications och kombinera det bästa av båda världar. Men det handlar om en del pengar och den ivriga delen av mig känner att jag slösar tid. Det känns svårt att hitta en kurs där både läraren och ämnet är relevant. Men jag kanske har fel? Även om Digitalt Ledarskap, Communication Management eller Varumärkes- och affärsstrategi är otroligt intressanta ämnen att grotta ner sig i…

Det kanske låter märkligt, men sedan jag var 15år har jag haft en inre röst som har sagt ”Du har bara dig själv ifall något händer” och jag är nog ganska präglad utav det. Jag vill kunna stå på egna ben och leva mitt drömliv utan hjälp från någon annan, därav stressen att ”komma någonstans”. Om någon utav er har pluggat på Berghs, kan ni inte försöka övertala mig till att söka hehe? Jag tror faktiskt att jag psykiskt skulle må så bra av det just nu.


Jag har sagt att jag efter nyår ska söka efter något nytt heltidsjobb, och det digitala landskapet är en självklarhet. Men sedan har jag fattat tycke för detaljhandel och Facebookannonsering. Speciellt i kombination med influencer marketing. Jag vill se mätbara resultat och utgå ifrån data. Så vi får se vart jag hamnar. Allt kommer att bli grymt hur det än blir. Och nej jag är inte intresserad av att starta något eget just nu, jag vill vara anställd.

Summan av kardemumman av detta inlägget kanske är att jag måste inse att alla människor har bra och dåliga dagar. Man är inte en dålig person för att allt inte går ens väg en dag… Fastän jag inte riktigt kan ta in det just nu så är det något jag behöver arbeta med på sikt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ADD utredning – tankar

Igår var det alltså dags för mig att för första gången träffa min kontaktperson hos Capio som ska hjälpa mig igenom den här ADD utredningen. Jag har sovit dåligt i en vecka, varit nervös och varit stissig. Jag hade inte tänkt att skriva om detta alls, men det tynger mig för mycket för att undanhålla här på bloggen.

I ärlighetens namn så tycker jag att det här är skitjobbigt. Det känns inte som att någon förstår mig, och här om dagen slog det mig att jag håller på att kolla upp om jag har ett ”handikapp”. Då brast det lite. Varför jag kollar upp det här nu, är för att jag ska kunna klara av att skapa mig den karriären jag vill. Jag är livrädd för att inte nå mina mål i livet bara för att jag är för stolt för att söka hjälp. Eller att P ska lämna mig. Det låter kanske dramatiskt men han tar en övervägande majoritet av ansvaret här hemma och över våra liv. Ibland är jag som ett litet litet barn och jag har inga svar på varför. Jag vill bara VETA varför jag är som jag är.

Problemen i min vardag blev så mycket tydligare när jag började jobba på kontor och hade massa andra människor att anpassa mig efter, tillskillnad från när jag arbetar hemma själv. Åtskilliga gånger jag har ringt P och gråtit av ren stress för att jag inte vet vilken uppgift jag ska börja med. Eller har börjat gråta i matbutiken för att jag inte har skrivit en lista med saker jag ska handla. Det är som att jag inte kan hantera olika information samtidigt. Ett barn beter sig så och jag skäms något fruktansvärt över att det är såhär. Hade jag bara vetat hur jag skulle hantera olika situationer eller hålla mig ifrån vissa saker så skulle det göra en markant skillnad.

Om tre veckor ska jag tillbaka för blodprov för att se om det är hypoterios (vilket jag tycker är så bra att de kollar efter!) eller någon annan fysisk sjukdom. Samt drogtester och ett till besök hos min doktor/psykolog/utredare eller vad hon nu är. Efter det pratar man ihop sig på kliniken för att se om man ska gå vidare med behandlingen. Och då väntar X antal psykologbesök för att gotta ner sig i barndomen (usch hoppas jag slipper). Jag hoppas bara på att de hittar någonting, så jag får svar på alla frågor. Mest av allt vill jag bara bli av med all skam. För fy fan vad jag skäms över detta.

Förlåt för rörigt inlägg, och vi skulle kunna ta en annan gång vad det är jag faktiskt har problem med. Just nu känns det alldeles för blottande och jag börjar gråta av tanken haha. Jag förstår om det känns oklart. ADD är förresten som ADHD fast utan Hyperaktiviteten. Går vi inte vidare med den här utredningen så kan vi börja luska i andra saker. Om det är en viss typ av stress som gör mig såhär eller vad det nu än kan vara. För det kan ju faktiskt bara vara det… Stress alltså. Men jag känner mig inte alls stressad.

Som jag skrev på Twitter tar jag gladerligen emot pepp för just nu känner jag mig så himla liten och osäker. KRAM på er.

  1. Känner igen mig så fruktansvärt mycket i allt. Hur gjorde du för att börja din utredning? Har tänkt ta tag i detta hur länge som helst men inte vågat och inte vetat hur. Kram!

  2. Känner igen mig så fruktansvärt mycket i allt. Hur gjorde du för att börja din utredning? Har tänkt ta tag i detta hur länge som helst men inte vågat och inte vetat hur. Kram!

  3. Först, så modigt av dig att gå ut med det såhär offentligt! Och jag hoppas att de hittar grunden till varför du känner stressen och att du får hjälp. Jag lider själv av migrän som påverkar mitt joobb så pass att jag äntligen, efter för många år, tagit tag i det och går på behandling mot det. Så jag känner igen mig i känslan du beksriver av att kanske inte kunna göra den karriär man vill pga något i kroppen.
    All lycka till dig! Stor kram! <3

  4. Först, så modigt av dig att gå ut med det såhär offentligt! Och jag hoppas att de hittar grunden till varför du känner stressen och att du får hjälp. Jag lider själv av migrän som påverkar mitt joobb så pass att jag äntligen, efter för många år, tagit tag i det och går på behandling mot det. Så jag känner igen mig i känslan du beksriver av att kanske inte kunna göra den karriär man vill pga något i kroppen.
    All lycka till dig! Stor kram! <3

  5. Hej. Jag är precis klar med min utredning och nu väntar jag bara på svar. I fredags va sista mötet. Detta har varit jätte jobbigt för mig med så vet exakt vad du går igenom just nu. ❤❤❤❤😙

  6. Hej. Jag är precis klar med min utredning och nu väntar jag bara på svar. I fredags va sista mötet. Detta har varit jätte jobbigt för mig med så vet exakt vad du går igenom just nu. ❤❤❤❤😙

  7. Tycker du ska se det som att du är modig som vågar ta tag i det hela och att du faktiskt vill må bättre. Sen tycker jag du ska se över hur du reagerar på stress med ljud. Jag kan hantera stress väldigt bra, men är det en massa höga ljud så är det som om hjärnan kopplar ur. Jag har lärt mig mina egna knep för att ljuden inte ska ta över min vardag och alla metoder är bra förutom dom dåliga. Beror nog på från person till person. Det kan ju vara så att du är bra på stress när det är lugnt runtomkring dig, men tex i ett öppet landskap som är det absolut sämsta för hjärnan så blir det för mycket. Likaså att du får panik på matbutiken, det är för mycket för hjärnan att ta in med både ljud och synfält efter kanske en hel dag i öppet landskap.
    Men var stolt över dig själv istället och att du tar ditt välmående på allvar. Man ska ju leva hela livet och troligtvis i cirka 50år till. 😊

  8. Tycker du ska se det som att du är modig som vågar ta tag i det hela och att du faktiskt vill må bättre. Sen tycker jag du ska se över hur du reagerar på stress med ljud. Jag kan hantera stress väldigt bra, men är det en massa höga ljud så är det som om hjärnan kopplar ur. Jag har lärt mig mina egna knep för att ljuden inte ska ta över min vardag och alla metoder är bra förutom dom dåliga. Beror nog på från person till person. Det kan ju vara så att du är bra på stress när det är lugnt runtomkring dig, men tex i ett öppet landskap som är det absolut sämsta för hjärnan så blir det för mycket. Likaså att du får panik på matbutiken, det är för mycket för hjärnan att ta in med både ljud och synfält efter kanske en hel dag i öppet landskap.
    Men var stolt över dig själv istället och att du tar ditt välmående på allvar. Man ska ju leva hela livet och troligtvis i cirka 50år till. 😊

  9. Så modigt att du skriver om detta! Det visar hur stark DU är i dig själv och inte ”svag”. Hoppas du får bra hjälp och oavsett resultat att du hittar bra verktyg att använda i livet, det behöver vi alla, våra egna verktyg även för vissa personer ”simpla” saker. Men vi har olika förutsättningar och kvaliteter och alla är dom lika viktiga. Kämpa på och fortsätt vara den inspirationskälla som du är för mig och många andra!

  10. Så modigt att du skriver om detta! Det visar hur stark DU är i dig själv och inte ”svag”. Hoppas du får bra hjälp och oavsett resultat att du hittar bra verktyg att använda i livet, det behöver vi alla, våra egna verktyg även för vissa personer ”simpla” saker. Men vi har olika förutsättningar och kvaliteter och alla är dom lika viktiga. Kämpa på och fortsätt vara den inspirationskälla som du är för mig och många andra!

  11. Tycker det är så modigt och bra av dig att ta tag i detta! Och att sen skriva om det på bloggen, halva segern är redan vunnen då! Vad än läkarna kommer fram till så kommer det bli bra. Du är du och du är tillräckligt bra som du är <3

  12. Tycker det är så modigt och bra av dig att ta tag i detta! Och att sen skriva om det på bloggen, halva segern är redan vunnen då! Vad än läkarna kommer fram till så kommer det bli bra. Du är du och du är tillräckligt bra som du är <3

  13. Det är bra att du med lite högre profil i samhället än andra lyfter detta. Det är viktigt att man vågar prata om för man ska inte behöva skämmas och det ska du absolut inte behöva göra.

  14. Det är bra att du med lite högre profil i samhället än andra lyfter detta. Det är viktigt att man vågar prata om för man ska inte behöva skämmas och det ska du absolut inte behöva göra.

  15. Innan jag såg att du i slutet på inlägget skrev att det kanske är just det så tänkte jag direkt på det när du beskrev hur du mår. När hjärnan är i ett kroniskt stresstillstånd kan små beslut kännas överväldigande och ge dig känslorna du beskriver. Har du alltid varit såhär eller har det kommit senare år, när du blivit mer stressad? Du borde läsa om kronisk stress. Hoppas du mår bättre snart <33333

  16. Innan jag såg att du i slutet på inlägget skrev att det kanske är just det så tänkte jag direkt på det när du beskrev hur du mår. När hjärnan är i ett kroniskt stresstillstånd kan små beslut kännas överväldigande och ge dig känslorna du beskriver. Har du alltid varit såhär eller har det kommit senare år, när du blivit mer stressad? Du borde läsa om kronisk stress. Hoppas du mår bättre snart <33333

  17. Förstår PRECIS hur du menar! Ska själv börja en ADHD-utredning och när jag har läst på så är det mycket som faller på plats om varför jag ibland är som jag är. Förstår PRECIS hur du menar med att jobba på ett företag, blev en smärre chock för mig när jag började på en arbetsplats med kollegor och strikt arbete med andra människor, funkade inte alls när jag inte fick planera och lägga mina arbetsuppgifter själv.. Det blev KAOS i huvudet, glömde saker och var helt ostrukturerad.. Blev många utskällningar av chefen och det är inte förrän nu som jag faktiskt förstår varför.. Jag brukar oftast skratta åt min ”ADHD-hjärna” men ibland så kommer den där skammen upp som gör att jag vill byta hjärna med någon annan och vara ”normal”. Om du skulle senare bli bekväm med att skriva om din utredning (inte för privat, såklart) så vore det väldigt inspirerande att få följa den tillsammans med min egen, det skulle nog få många att känna sig mindre ensamma. Kanske ett nytt ”aldrig ensam”-avsnitt? 😊
    Du är en stor inspirationskälla, Ellinor! STOR kram

  18. Förstår PRECIS hur du menar! Ska själv börja en ADHD-utredning och när jag har läst på så är det mycket som faller på plats om varför jag ibland är som jag är. Förstår PRECIS hur du menar med att jobba på ett företag, blev en smärre chock för mig när jag började på en arbetsplats med kollegor och strikt arbete med andra människor, funkade inte alls när jag inte fick planera och lägga mina arbetsuppgifter själv.. Det blev KAOS i huvudet, glömde saker och var helt ostrukturerad.. Blev många utskällningar av chefen och det är inte förrän nu som jag faktiskt förstår varför.. Jag brukar oftast skratta åt min ”ADHD-hjärna” men ibland så kommer den där skammen upp som gör att jag vill byta hjärna med någon annan och vara ”normal”. Om du skulle senare bli bekväm med att skriva om din utredning (inte för privat, såklart) så vore det väldigt inspirerande att få följa den tillsammans med min egen, det skulle nog få många att känna sig mindre ensamma. Kanske ett nytt ”aldrig ensam”-avsnitt? 😊
    Du är en stor inspirationskälla, Ellinor! STOR kram

  19. Hej! Tänkte bara berätta hur det var för mig. Jag var lite i samma sits som du. Pekade ut olika beteenden som jag ansåg var udda och tänkte att: amen det är säkert add. Och jag kände en liten lättnad över att ”skylla” på det, till varför jag inte klarade av vissa saker. Jag hade läst oändlig information överallt och kände att det stämde in på mig. Tillslut kom jag då till utredningen för kände ändå att det var jobbigt att inte veta säkert. Då visade det sig att det var min självkänsla som var låg istället. Kanske låter konstigt men det chockade mig lite. Hade ju accepterat mina svagheter för att jag hade en diagnos som jag intalat mig själv att jag hade. Så först blev jag alltså nästan besviken, för detta hade jag ju trängt undan och låg självkänsla kändes inte lika hanterbart. Men insåg att om det är så det ligger till så måste jag acceptera vem jag är för att sedan kunna jobba med mig själv och utvecklas till den jag vill. Att ha en diagnos innebär ju inte att det är något fel på dig utan den ger dig hjälp att förstå dig själv och att lära sig jobba och utvecklas utifrån sina förutsättningar, vilket kommer göra saker enklare för dig! Lycka till med allt och hoppas det går bra för dig!

  20. Hej! Tänkte bara berätta hur det var för mig. Jag var lite i samma sits som du. Pekade ut olika beteenden som jag ansåg var udda och tänkte att: amen det är säkert add. Och jag kände en liten lättnad över att ”skylla” på det, till varför jag inte klarade av vissa saker. Jag hade läst oändlig information överallt och kände att det stämde in på mig. Tillslut kom jag då till utredningen för kände ändå att det var jobbigt att inte veta säkert. Då visade det sig att det var min självkänsla som var låg istället. Kanske låter konstigt men det chockade mig lite. Hade ju accepterat mina svagheter för att jag hade en diagnos som jag intalat mig själv att jag hade. Så först blev jag alltså nästan besviken, för detta hade jag ju trängt undan och låg självkänsla kändes inte lika hanterbart. Men insåg att om det är så det ligger till så måste jag acceptera vem jag är för att sedan kunna jobba med mig själv och utvecklas till den jag vill. Att ha en diagnos innebär ju inte att det är något fel på dig utan den ger dig hjälp att förstå dig själv och att lära sig jobba och utvecklas utifrån sina förutsättningar, vilket kommer göra saker enklare för dig! Lycka till med allt och hoppas det går bra för dig!

  21. Starkt o ta hjälp 👍🏻 Jag har med gått igenom det och för mig kändes det skönt när de väl va klart o man visste va som va ”fel” 😊 kämpa på det kommer bli as bra i slutändan 😊

  22. Starkt o ta hjälp 👍🏻 Jag har med gått igenom det och för mig kändes det skönt när de väl va klart o man visste va som va ”fel” 😊 kämpa på det kommer bli as bra i slutändan 😊

  23. Gick igenom utredning förra året något av det jobbigaste och tyngsta jag gjort i mitt liv men enorm lättnad efteråt. Genom diagnosen fick jag svar på saker jag undrat hela mitt liv varför jag är på ett visst sätt och med medicinering har mitt liv blivit så mycket lättare. Jag har så mycket mer ork och energi när jag kommer hem från jobbet än tidigare och jag känner mig klartänkt och mer strukturerad. Diagnosen ADD innebär att min hjärna inte klarar av att prestera upp till min egentliga nivå då den brister i funktioner som arbetsminne och koncentration, genom medicinering behöver jag inte längre tänka på detta utan min hjärna klarar av detta utan anstränging, otroligt skönt! Detta har resulterat i att jag blivit mycket piggare, socialare och gladare och det finns absolut ingen anledning att tveka en utredning om du funderar på det. Det kan kännas tufft men du klarar det! ❤️

  24. Gick igenom utredning förra året något av det jobbigaste och tyngsta jag gjort i mitt liv men enorm lättnad efteråt. Genom diagnosen fick jag svar på saker jag undrat hela mitt liv varför jag är på ett visst sätt och med medicinering har mitt liv blivit så mycket lättare. Jag har så mycket mer ork och energi när jag kommer hem från jobbet än tidigare och jag känner mig klartänkt och mer strukturerad. Diagnosen ADD innebär att min hjärna inte klarar av att prestera upp till min egentliga nivå då den brister i funktioner som arbetsminne och koncentration, genom medicinering behöver jag inte längre tänka på detta utan min hjärna klarar av detta utan anstränging, otroligt skönt! Detta har resulterat i att jag blivit mycket piggare, socialare och gladare och det finns absolut ingen anledning att tveka en utredning om du funderar på det. Det kan kännas tufft men du klarar det! ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Svar på personliga frågor

Bild ifrån Marstrand och Vårbalen i maj

Fråga: ”Hej Ellinor! Jag har läst din blogg mer eller mindre sedan du bloggade på Forme och endast skrev om känslor. Jag fastnade för din blogg för att du skrev om din pappa då. Och jag bara undrar, har ni någon kontakt i dagsläget? Hur mår du idag?”

Svar: Men Gud vad fint! Det måste vara säkert 5-6år sedan?! Fy fasiken vad kul att du fortfarande är inne här. Det gör mig varm i själen. Till din fråga så: nej, det har vi inte. Jag såg min pappa för första gången på min systers student nyligen, men då hade vi inte träffats på 3år sedan dagen jag själv tog studenten. Jag har svarat när han berättade att farmor blev sjuk, men inget mer än så. Varför jag inte skriver om honom här är för att jag helt enkelt inte tänker på det. Jag vet inte om jag förtränger det, eller om jag faktiskt bara är mycket lyckligare nu än vad jag har varit någonsin i mitt liv. Jag är inte arg på honom längre, utan snarare väldigt förstående och försöker se allt ur hans perspektiv. Ingenting är skrivet i sten och kanske hittar vi tillbaka till varandra en dag. Jag är inte för stolt för att höra av mig, utan jag är bara rädd över att må dåligt igen. En ganska naturlig känsla tror jag.

Fråga: ”Jag måste bara ge lite pepp en trött måndag… Men Ellinor- du är GRYM! Jag ser upp till dig, ditt driv, din pondus och att du har något innanför pannbenet! Jag vill gärna ha tips på hur jag själv ska sluta lyssna på andras elaka kommentarer.”

Svar: Tack fina snälla underbara! Tack. Det finns nog många som tycker att hanterar situationer fel, inte förtjänar allt jag har osv, men ofta är de dom människorna som sparkar uppåt. De stör sig på mig för att de själva vill framåt. Hade fler människor reflekterat över sina egna val hade fler människor varit framgångsrika i den mån de själva drömmer om. Det är jag övertygad om. Så som svar på din fråga: fokusera på ditt. Gör en plan för hur du ska ta dig dit du vill. Och kommenterar någon att du gör på fel sätt är de för att de själva inte ser vägen du ser. Sedan ska man vara ödmjuk också, men man ska aldrig ta skit!

Fråga: ”Hej Ellinor! Jag har sett dig ute i vimlet på en restaurang för några veckor sedan när du åt med din pojkvän. Ni såg väldigt lyckliga ut och har världens äktenskapstycke haha! Jag önskar er all lycka. I alla fall, jag har läst någon elak kommentar här inne/skvallerbloggar om att du bara ”glider med” på honom lixom. Och hur hanterar du sånt? Pratar ni två som par om det? För jag kan tänka mig att er relation ändå får utstå andra problem än vad en ”vanlig” relation får. Att ALLA alltid ska tycka om ALLT ni gör? Han gör? Osv… Förstår om det är en privat fråga, men jag har tänkt på det mycket. Lycka till i livet, du är grym!”

Svar: Nejmen va! Nästa gång får du komma fram så jag kan ge dig en kram. Jag vet att det låter knäppt men för mig så är ni ju på många sätt mina vänner. Men iaf… Vad fint sagt, tack! Ja vi två pratar alltid igenom sånt där, men oftast så tar han bättre på det än vad jag gör. Han är väldigt obrydd av vad andra tycker (vilket är en grym egenskap tycker jag). Jag har aldrig reflekterat över det innan, men visst är det så. Folk bryr sig om vart vi åker på semestrar, vilka val vi
gör när vi renoverar, vad vi ger varandra för presenter, när vi tänker ta nästa steg i vår relation etc etc. Människor som vi faktiskt inte känner. Det är ju ganska speciellt. Numera skämtar jag ofta om det dock. Tex om P blir irriterad över att jag fixar mig länge innan vi ska äta picknick. Då kan jag säga ”Men glöm inte att det inte bara är vi som ska äta picknick, det är 50 000 personer till som ska få plats på filten och vara med”. Det är ju rätt sjukt egentligen. Men sammanfattningsvis så vet ingen vilket liv vi två lever ihop förutom han och jag, och därför spelar det inte så stor roll vad andra tycker.

  1. Vad kul att du vågar vara så öppen. Du verkar vara en sådan himla stark kvinna hela tiden och det är verkligen kul att se sådan girl power! Verkligen cred till dig!

  2. Vad kul att du vågar vara så öppen. Du verkar vara en sådan himla stark kvinna hela tiden och det är verkligen kul att se sådan girl power! Verkligen cred till dig!

  3. Åh, du skriver så fint! Gillar dina ordval och hur du lägger upp dina texter 😊 Tänkte fråga om du skulle vilja göra ett inlägg om dig och P och era första dejter? Vart ni var, vad ni hade på er, vad ni kände, vad ni pratade om osv? Tycker sånt är så mysigt å läsa om, speciellt när man ser hur kära ni två är! Ha det bra

  4. Åh, du skriver så fint! Gillar dina ordval och hur du lägger upp dina texter 😊 Tänkte fråga om du skulle vilja göra ett inlägg om dig och P och era första dejter? Vart ni var, vad ni hade på er, vad ni kände, vad ni pratade om osv? Tycker sånt är så mysigt å läsa om, speciellt när man ser hur kära ni två är! Ha det bra

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

5 saker jag gillar med mig själv

1. Att jag dras till utmaningar och att lära mig nya saker. Jag vet att jag blir smartare för varje gång jag ställer en fråga, och jag vet att min mognadskurva har gått i 190 de senaste tre åren. Och jag tror att det beror på att jag sätter mig själv i situationer där jag tvingar mig själv att lära mig nya saker.

2. Att jag är så tacksam över livet. Det är faktiskt en väldigt fin egenskap som jag ska hålla hårt i.

3. Att jag är modig. Jag har aldrig någonsin gått en väg som jag ”tror är rätt”. Jag har gått vägen jag har tyckt känts bäst sen jag gick på förskolan. Oavsett om det har betytt att jag behöver stå själv.

4. Att jag är pålitlig. Jag skulle aldrig vara otrogen och jag skulle ställa upp när som helst på dygnet för en vän.

5. Att jag inte kan ljuga. Jag vet att det i många avseenden är en dålig egenskap (att tillägga är att jag lärt mig med åren att inte vara elak när jag är ärlig). Här om veckan tex så frågade en VD mig om hur passformen på ett plagg jag hade fått av företaget var. Någon annan hade nog svarat ”Superbra, jag ääälskar toppen!” men jag var ärlig med att säga att älskade materialet, färgvalet och ärmarna. Men i halsen/över bröstet så var toppen för liten. ”Jaha okej, vad bra att du säger det! Då kollar vi ju på det!” fick jag till svar. Och jag tror att det i jobbsammanhang är uppskattat att jag inte är velig, utan faktiskt säger vad jag tycker. Oavsett om det handlar om en presentation, ett uppförande eller en outfit.

  1. Jätteintressant och bra lära känna lista!! Känner själv igen mig i dina egenskaper så som med ärlighet, pålitlighet och att man är driven☺️ Sådana här inlägg borde vi alla göra oftare, främst för en själv men som sagt intressant för andra också!

  2. Jätteintressant och bra lära känna lista!! Känner själv igen mig i dina egenskaper så som med ärlighet, pålitlighet och att man är driven☺️ Sådana här inlägg borde vi alla göra oftare, främst för en själv men som sagt intressant för andra också!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi