Föder vi nu? 1cm öppen, förlossningsdrink, slemproppen har gått och hinnsvepningar

Hallå gänget! Hoppas allt är bra med er<3 Med mig är det toppen förutom att jag sover nästan hela dygnen. Jag är så sjukt trött, men jag antar att det är kroppens sätt att samla kraft. I förrgår var det BF, och då spelade verkligen min kropp oss ett spratt…! Men jag tänker att jag tar allting från början så ni hänger med.

Jag har ju som ni vet en förlossningsrädsla, som handlar mycket om att jag inte vill ”bli störd” under förlossningen (eller innerst inne handlar det väl om ett kontrollbehov och att jag inte litar på någon och känner mig otrygg på sjukhus). Min syn på förlossning verkar inte gå att placera i något fack? Jag är varken den som lägger mitt liv i barnmorskornas händer lättmant och vill ha all bedövning som finns. Men jag är heller inte hippien som vill förlösa mitt egen barn ute i naturen utan bedövning (ni förstår väl att jag generaliserar stenhårt nu va?).

Men jag vill ha en så naturlig, liten och trygg förlossning som möjligt och är hundra procent pro bedövning. Jag hade helst velat föda hemma med två barnmorskor jag känner liksom. MEN! Jag är livrädd för oxytocindropp och att bli igångsatt. Det spelar ingen roll hur många solskenshistorier jag läser eller hör om, jag får fullständig panik utav tanken. (Det blir så enormt långt om jag skulle skriva om varenda grej jag är rädd för och inte/ vilka rutiner jag är emot/inte och hur jag har resonerat. Och med risk för att någon besser wisser lägger någon jobbig kommentar såhär dagarna innan min förlossning så skiter jag i att skriva ut allt sånt nu. Det kan vi ta efter förlossningen. Men nu vet ni ish vad jag tänker, detaljer kan vi ta senare).

Spegelselfie som togs på kvällen innan värkarna drog igång… Här hade jag gjort två st hinnsvepningar.

För att undvika en igångsättning när min kropp inte är redo för det, så har jag därför ätit massor av nattljusolja (som verkar ha funkat jättebra so far!) och så planerade jag och min barnmorska in två stycken hinnsvepningar. En dagen innan beräknad födsel och en samma dag som BF. Jag hade inget hopp om att det skulle sätta igång förlossningen, men det kändes bra att göra en ”check” hur öppen jag var och hur redo kroppen var. Samt vispa runt lite därinne för att förhoppningsvis hjälpa kroppen lite på traven hahaha!

Myten säger ju att om en hinnsvepning gör ont så har den fungerat (stämt in på alla jag frågat eller hört om?!). Den första kändes inte? Men den andra däremot var långt ifrån härlig… Då fick jag i alla fall veta att jag är 1cm öppen, min livmodertapp är mjuk som läppar istället för hård som en nästipp och som förstföderska var det tydligen amaze. YAY! Vill tro att det är tack vare nattljusoljan haha. När vi var färdiga så gick slemproppen och min barnmorska sa att hon hade svårt att tro att det här skulle dra ut på tiden så pass mycket att jag blir ”tvingad” till en igångsättning. ”Skönt” tänkte jag men jag tog det fortfarande med en stor skopa salt. Jag utgår ju alltid ifrån det värsta som ni vet haha.

Den berömda förlossningsdrinken – på mitt vis!

Sen kom vi hem och då hade min kille köpt Ricinolja för att kunna göra en förlossningdrink. Jag är ju som ni vet helt inställd på att gå över länge och hade noll  förväntningar på att det här skulle sätta igång en förlossning det heller. Men jag tänkte att en tarmsköljning inte skadar? Och att det värsta som kan hända är att bebis kommer? Så jag blandade ihop en förlossningsdrink. Jag gjorde mitt egna lilla recept, för jag vägrar att hälla i mig någonting vidrigt bara för att haha. Så jag använde min favoritsmoothie med mangosmak som bas.

– 4msk smoothie.
– 2msk champagne.
– Lite mer än 1msk risinolja.

Hör och häpna – smaken var god!!! Blanda olja + smoothie (eller vilken smak/konsistens ni än väljer) ordentligt innan ni häller ner bubblet. Sedan drack jag tre såna här små drinkar på tom mage inom loppet av 1h (eh kanske inom 30min).

OBS OBS OBS kan ni bara snälla lova mig att absolut inte testa den här drinken eller några andra oljor med mera utan att ha rådfrågat med er barnmorska? Det är jätteviktigt att ni gör det först.

Jag trodde som sagt inte alls att någonting skulle hända. Och jag vet ju fortfarande inte om det var den här som satte igång allt?

Men vi satte oss ner och åt middag och tittade på ”Gift vid första ögonkastet” och ”Farmen”. Sedan började jag må rätt illa och därefter fick jag en tarmsköljning hehe. Ha nära till en toalett om ni ska dricka en sån här drink. Det gjorde ont i magen men det var ju för att jag var dålig i magen liksom haha. Jaja jag var inte besviken, utan tänkte att det ändå var nice att ha ”rensat lite” haha.

Sedan gick vi och la oss och då började jag att må rätt illa. När jag rapade så liksom bubblade det upp olja ur munnen kändes det som. Usch fy!!! Men kollar man på den här bilden så förstår man ju att det inte var så konstigt att jag kände så hahaha… Så jag kokade mig en stor kopp hallonbladste (liksom varje kväll sedan v36) och så fortsatte vi att kolla på tv.

Men helt plötsligt började jag att få rätt starka sammandragningar (tillskillnad ifrån tidigare så gjorde dessa ont). Och framförallt så började jag få väldigt ont i ryggen. Så en halvtimme efter det här låg jag med en värmekudde på magen + TENS maskinen med elektroniska stötar på ryggen och bet i täcket.

Jag hade ”mensvärk” i magen men det absolut värsta var helt klart i svanken. Det var som ett sjukt tryck neråt inuti kroppen. Mot ändtarmen och ljumskarna typ?? Vid 22 började jag att känna tydliga ”start” och ”stopp” för värkarna. Under hela kvällen kallade jag det för ”sammandragningar” men såhär i efterhand så var det nog värkar haha. Själva värkarna kom varannan minut och höll i sig ish lika länge hela tiden. Men själva smärtan skalades verkligen upp successivt för varje värk som kom.

Här ligger jag emellan två värkar med klockan i ena handen och TENS maskinen i den andra. Magen hade ännu konstigare form när värkarna kom kan jag lova hahaha…

Jag var helt dödstrött pga hade sovit piss natten innan och inte tagit min dagsnap hahaha. Så det enda jag ville var att sova, och jag visste ju att förvärkar kan hålla på i flera dygn med pauser emellan osv. När jag har smärta eller mår illa så blir jag alltid trött också, och har alltid haft som en strategi att ”sova bort” smärta. Så kroppen går per automatik in i ”sleep mode” när jag har ont hahaha.

På en skala 1-10 så var smärtan 5. Jämför jag med när jag hade gallsten var den här smärtan kanske 4. Men när jag väl har fött barn så tror jag att jag kommer tycka att det här var en 2a hahaha. Trots att jag frustade som en ko, var helt i min egna bubbla och paralyserad av smärtan. Men P tyckte tillslut att jag var så pass borta när värkarna kom och att dem var så täta, så han ringde faktiskt till förlossningen. Jag vill ju vara hemma så länge som möjligt och kände att jag pallade mer, så jag tyckte att det var onödigt. Men dom förstod hans oro, och att vi såklart fick göra som vi kände för, och i det här fallet ville ju jag testa att somna om så då skulle vi försöka med det.

Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades somna? Jag tror att jag tillslut däckade faktiskt. Men när jag vaknade någon timme senare så hade smärtan avtagit drastiskt. Det gjorde fortfarande ont men inte i närheten av hur det kändes tidigare. Jag har haft väldigt svårt för det där med ”målbilder” som barnmorskorna tjatar om inför förlossningen. Men när det gjorde som mest ont började jag plötsligt be om ultraljudsbilderna vi fick i förra veckan. På dem var Bumlingen nämligen EXTREMT lik min kille i profil. Alltså en liten miniatyrkopia hahaha. Pannan, näsan, läpparna och hakan är exakt desamma. Så trots att jag inte hade planerat någon målbild så kom det till mig av sig självt. Och mellan smärtan när allt var någorlunda som vanligt höll jag hårt i bilden och blev varm inombords. Det var ju för den här lilla killen jag gick igenom allt det här, för att äntligen få träffa honom!

Inatt (26e alltså dagen efter BF) så vaknade jag utav ordentliga sammandragningar igen, men efter någon timme lyckades jag somna om på nytt. (Jag kanske har fel taktik? Förlossningen kanske drar igång på riktigt om jag lägger av med att försöka somna hahaha?). Dagtid har jag känt absolut nada. Eller jo min slempropp har ”gått” varje dag sedan hinnsvepningen. Men annars inget. Jag är dock inte besviken, och jag tycker inte alls att det är jobbigt att ha gått över tiden som många säger. Jag är så inställd på att det här kommer ta lååååång tid.

Vi får er en del sms ifrån vänner som kollar status, så jag tänkte att det här kunde vara en kul och detaljerad update för dem hehehe. Men framförallt för min egen del, att kunna läsa i efterhand när det enda jag kommer att minnas är den riktiga förlossningen. Så hoppas ni gillar updaten.

PS! Jag måste även ge en extrem eloge till min kille. Vi såg den här natten som ett ”test” för hur det kommer att bli sen, och allt han gjorde var helt j*vla dunderbra. Så jag känner mig så trygg i att vi ska göra det här tillsammans. Blö börjar böla direkt när jag tänker på det, för han är verkligen den bästa och tryggaste människan jag vet i hela vida världen. Under den här graviditeten har han varit ett sånt sinnessjukt stöd och han har återigen bara bevisat att jag har valt helt rätt karl att skaffa barn med. Han är verkligen one of a kind <3 Min svärmor och svärfar: u did gooooood<3

  1. Underbart med en trygg partner!! Lycka till med allt och hoppas att ni inte behöver vänta allt för länge på er lilla skatt ❤️

    1. Ja det är OTROLIGT tacksamt när man är i ett sånt himla beroende läge (letar efter bättre ord?). Men det känns bra<3 Tack fina <333

  2. Så mysigt med dessa långa och personliga inlägg nu<3 så spänd på när Bumlingen kommer, känns som min bff som ska få baby, min internet ff!<3

Lämna ett svar till mimi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi