Varning för långt inlägg om mitt yrke, om mig som yrkesperson men också som människa och kreatör

Hallå allihopa! Jag är inte död, inte ens nära att vara död faktiskt. Utan  jag lever som aldrig förr! Utan några som helst hämningar eller begränsningar. Jag är spontan och impulsiv varje dag, och jag tillåter mig själv att vara det. I våras slog det mig ganska hårt att jag är en person som varje år arbetar i olika cykler. Under de varma och få sommarveckorna vi har i vårt avlånga land… Så vill jag njuta. Ägna mig åt så lite arbete som möjligt. Då är det framgång i mina ögon.

Under sommaren fyller på kroppens egna kontot med energi, livslust och nya perspektiv. Jag umgås med vänner, familj och skapar minnen. Och jag går all in i det.

Under hösten däremot, blir jag som utbytt. Jag blir faktiskt precis raka motsatsen. Jag vänder på alla mina värderingar, och går all in i min yrkesroll. Jag börjar fylla schemat med affärsluncher, sitter i timmar och skapar content, testar nya sätt att redigera bilder, expanderar bolaget osv osv i all oändlighet.

MEN då ger jag också upp allt annat. Jag träffar knappt vänner, skapar egentligen inga nya minnen och jag tömmer hela mitt energikonto. Jag går all in i det med andra ord. Och där och då ser jag många arbetstimmar och en tjockare plånbok som framgång.

Efter nyåret går jag in i en tredje fas. Då är jag utmattad, trött och ångestfylld. Jag ifrågasätter mitt liv och vad jag har gjort de senaste månaderna. Och när våren kommer tvingar jag mig själv att enbart gå ner i varv. Stressa ner. Försöka hitta någon form utav balans. Då går jag all in i det. Sedan kommer sommarveckorna, de varma solstrålarna och jag hamnar där jag är exakt just nu. Jag har äntligen hittat det totala lugnet och friheten. Och jag uppskattar andra sidor utav mitt arbete än de jag är passionerad i under hösten.

De här fyra cyklerna/maniska perioderna/mitt allt-eller-inget-tänk (eller det är inget tänk utan faller sig helt naturligt), ja kalla det vad man vill – har jag under hela mitt liv försökt att trycka bort. Arbeta bort. För att aldrig ha balans innebär ju att det blir på  bekostnad av ett konstant dåligt samvete. För jag missar ju alltid något. När jag arbetar mycket missar jag LIVET, lyckan och kvalitétstiden med alla jag älskar. Och när jag arbetar mindre får jag dåligt samvete över att omsättningen i mitt bolag går ner och att andra influencers gör mer. Ni hajjar.

Men något som jag har kommit till insikt i den här sommaren, tillskillnad ifrån alla andra somrar, är att MÅSTE jag verkligen arbeta bort den här sidan utav mig själv? Vad grundar sig ångesten i att inte arbeta mycket (=andras åsikter)? Varför jämför jag mig med andra (=andras åsikter)? Tänk om jag bara embracar den här sidan utav mig själv, utan att lägga någon värdering i det?

Jag är ju sån här. Jag kommer nog för alltid vara en periodisk fastare utav själva LIVET. Ibland lever jag mer, ibland mindre. Men mitt arbete är fritt, och det är därför jag älskar det. Och jag har kommit dit jag är idag, för att jag tillåter mig att vara fri i min kreativitet. Ingenting jag gör är någonsin krystat, utan jag skapar enbart på lust. Om det då innebär att jag i perioder inte lägger upp någonting på Instagram och att jag ibland inte lägger upp någonting på bloggen – må så vara. Men det jag väl väljer att lägga upp har jag gjort 100% by heart.

Jag är också trött på att just yrket som influencer ska jämföras av omvärlden hela tiden. Vilken influencer som skapar mest, minst, kreativast, mest nytänkande, på flest kanaler osv osv i all oändlighet. För den pressen eller den ifrågasättande grundinställningen har man inte mot andra kreativa yrken. För att KUNNA vara kreativ så måste man (i mitt tycke) få ge sig själv friheten att vara helt oberoende utav hur, vad och när andra skapar.

Alltså: Du säger inte till en konstnär att hennes senaste tavla var supervälgjord och vacker, men avslutar med frågan hur hon tänker om att en annan konstnär har skapat tio andra tavlor under tiden? Och varför hon inte har skapat fler? Så länge hon inte har flera års uppehåll så tänker du aldrig ens tanken. Utan förstår att hon emellan alla tavlor skapar och testar, vrider och vänder. För man förstår att hon gör sin grej, oberoende av hur, vad och när andra skapar. Sedan konsumerar vi kanske influencers content och konstnärers tavlor på olika sätt och i olika mängd. Men ni förstår tankebanan?

Jag vet att ni stöttar mig i allt jag gör, men jag förstår också om det är svårt att se den kreativa processen bakom. Eftersom att ni inte får se den biten, för det är omöjligt för mig eller någon annan att visa den. Men för mig, som på riktigt och by heart, har en flummig konstnärssjäl, så vore det ändå magiskt om fler såg hantverket före kvantiteten. Att det inte är fult att låta saker ta tid. Eller så önskade jag att ni ser så på MITT skapande i alla fall. För på så sätt ger ni också mig chansen att få vara fri. Fri i mina tankar, mitt sätt att producera och friheten i att få göra det på mitt sätt. Utan känslan av att jämföras med någon annan. För mitt, liksom alla andra influencers content, ska inte  vara som någon annans. Men det är lätt att hamna där i ett skede där man slutar ompröva sina idéer och att testa nya saker – för att det istället är kvantiteten som förväntas utav en. 

  1. Ångest måste till för att göra ett bra jobb oavsett vad det är.Lite nerv gör det mesta bättre.Jag har alltid ångest innan jag satt igång med något projekt.Jag gillar verkligen dig i din yrkesroll.Jag håller alltid tummar och tår för dig.

  2. Hej!
    Jag förstår dig helt. Livet går i perioder och jag tror inte du skriver om något unikt i sig men du kanske känner det starkare och kan leva perioderna fullt ut pga ditt jobb. Tror det är vanligt att känna att man vill LEVA på sommaren och att till hösten får man nytändning på jobbet. MEN vi som har ”vanliga jobb” tvingas till att hålla en jämnare balans då våra yrken inte är lika flexibla som ditt, förstår du vad jag menar? Jag kan ju inte bara sluta dyka upp på jobbet i juni när värmen kommer om jag inte tagit semester. Så jag tror du (och vi läsare som följer dig mycket hehe) skulle må bra av och uppskatta om du kanske sa att nu kommer jag ta ”semester” och gå ner till 4 inlägg i veckan under sommaren. Vet att Sandra Beijer är otroligt tydlig i sin kommunikation till läsarna vad man kan förvänta sig av henne i mängd. Jag hoppas du tar detta som välmenad feedback! DU ÄR VÄRD SEMESTER SOM VEM SOM HELST ANNARS! Men för att vi alla ska ta er influencers yrke seriöst måste ni själva ta det seriöst? Förmedla att du går ner i tid under semestern en stund, det är ju inget konstigt? Men att bara försvinna kan nog anses mer ”irriterande”.. eller det är ju ditt jobb liksom så kanske ses det som ett lyx att bara kunna sluta när det passar dig och när du har feeling.
    Kram och njut av sommaren!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

MINA FYND PÅ BLACK FRIDAY

Min Black Friday fredag var faktiskt magisk! Jag jobbade några timmar på förmiddagen innan jag mötte upp Matilda som jag lärde känna när vi båda bodde i London. Hon blev min stöttepelare där när jobbiga saker hände hemma i Sverige eller när det var tjafs med mina roomates. Matilda bor i Nyköping så vi ses inte superofta, men jag är glad för de stunderna jag får med henne. Det är skönt att ha vänner som får ner en på jorden när man är mentalt inne i ett hektiskt liv i Stockholm om ni förstår. Glömde tyvärr helt att ta bilder men vi åt i alla fall lunch på Holy Greens i Moodgallerian som jag älskar. Jag har typ förätit mig på deras ”laxokado” – tipstips!

Här får ni gårdagens Instagram uppdateringar:

”This city has made such an impact to me🌆🎇 Längst den här gatan har jag: sprungit på i mannen i mitt liv. Firat framgångar. Fått nya kompisar som fyllt upp platser i mitt liv jag inte visste var tomma. Ätit underbara måltider. Startat bolag och dansat tills gryningen. Jag hoppas aldrig att jag blir redo för att flytta härifrån💫 17.11.24”

”Those people you both cry, laugh and celebrate with🌆 17.11.24”

Efter myset så betade jag av ytterligare jobb innan jag gick runt på NK i någon timme. Jag har förälskat mig helt i allt julpynt ifrån Newport så jag slank in där. Dock knyckte tjejen innan mig de sista kulorna som var mina favoriter. Hittade dock både mörkbruna och mörkgröna som jag älskade (dessa). I butik kostade dem 39kr, men online 63kr/st. Så jag ska bara dubbelkolla priset innan jag beställer dem. Sedan köpte jag julservetter (som såklart inte var på rea) för 200kr (vem är jag?!) innan jag slank ner till Sturegallerian i väntan på Elin och Klara. Elin skulle köpa en ny väska på Nathalie Shuterman, och såklart hittade jag en ny vinterjacka på rean. Den hade kostat 12000kr men var nedsatt till 6500kr, så det blev faktiskt ett köp! YEY! Men nu har jag lovat min pojkvän att sälja av flera jackor som bara hänger i garderoben hemma för vi får inte plats med fler haha… Jag har ju en bloppis som heter ”pdotterbloppis” på Instagram. Det enda som finns kvar där till salu är den beiga kappan, sedan tänkte jag uppdatera sidan med mer plagg i veckan. Håll utkik!

Efter firade vi våra köp med lite bubbel innan jag faktiskt åkte hem. Jag är ensam hemma den här helgen då P är i Göteborg med grabbarna. Så jag ville bara njuta vilket var helt rätt beslut idag hehe. Nu ska jag städa – puss!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Släpp prestationskraven Ellinor!

Glaad måndag höll jag på att skriva men fick bita mig i tungan för att inte börja gråta. Så jag tar tillbaka det, den här måndagen suger. Dels för att jag har skrivit detta inlägget en gång och la 1,5h på det men nu har jag bara 30min på mig så det kommer omöjligt att bli lika bra… Men i förra veckan hann jag inte med allt jag skulle vilket resulterar i dålig självkänsla idag. För mig är prestationen i arbete så ihopkopplad med hur mycket jag är värd som människa. Dålig på jobbet = dålig människa. Bra på jobbet = bra människa.

Och sådär är jag egentligen med allt jag tar mig an. Jag vill vara en flickvän som är bra på att laga mat, har körkort, som alltid är piffad och har ett jobb man vill skryta om. Men jag har ju inget av det där. I familjen är jag dottern och barnbarnet som är frånvarande och lever sitt liv uppe i huvudstaden och det äter verkligen upp mig. Som vän vill jag alltid ge energi, men när jag träffar mina vänner känner jag mig så utmattad och vill bara spy ut allt skit. Vilket gör att jag ofta känner mig som en bromskloss. Och som bloggare försöker jag att skriva om mina egna känslor och samtidigt få in bilden jag är för mina närmaste för att dom ska tycka att det stämmer överens. Men det är svårt.

Och mer än någonsin känner jag att det är svårt att vara 100% mig själv på bloggen… Och det på grund av att arbetsgivare och kunder lätt kan kika in här. Dessutom får jag en smärre hjärtklappning av att ens titta in på Instagram och Youtube. För prestationsångesten spinner igång när jag börjar jämföra mig med andra bloggerskor. Jag har ingen aning om hur jag vill profilera mig på andra kanaler än bloggen! Jag älskar ju att skriva, men inte att fota… Och tyvärr primerar Instagram kvalitativa bilder.

Som några utav er förstår så arbetar jag inte längre på heltid med affärsutveckling på Ingager. Vilket faktiskt känns väldigt bra. Jag är ingen säljare, och nu vet jag det! Och man ska lägga sin tid på det man är bra på. Jag är fortfarande kvar på Ingager men kommer att arbeta på projektbasis istället <3 Vilket passar mig som handen i handsken och gav mig direkt mer tid för bloggen!


Jag trodde att det skulle bli skönt, men jag har svårt att trivas med det… Jag är understimulerad och gör allt jag kan för att utvecklas och få det där intellektuella utbytet. Men det är svårt, för branschen är så ny. Det går liksom inte att vidareutveckla sig på samma sätt som i en annan bransch.

Egentligen vore det ultimata att hoppa på en kvällskurs på Berghs School Of Communications och kombinera det bästa av båda världar. Men det handlar om en del pengar och den ivriga delen av mig känner att jag slösar tid. Det känns svårt att hitta en kurs där både läraren och ämnet är relevant. Men jag kanske har fel? Även om Digitalt Ledarskap, Communication Management eller Varumärkes- och affärsstrategi är otroligt intressanta ämnen att grotta ner sig i…

Det kanske låter märkligt, men sedan jag var 15år har jag haft en inre röst som har sagt ”Du har bara dig själv ifall något händer” och jag är nog ganska präglad utav det. Jag vill kunna stå på egna ben och leva mitt drömliv utan hjälp från någon annan, därav stressen att ”komma någonstans”. Om någon utav er har pluggat på Berghs, kan ni inte försöka övertala mig till att söka hehe? Jag tror faktiskt att jag psykiskt skulle må så bra av det just nu.


Jag har sagt att jag efter nyår ska söka efter något nytt heltidsjobb, och det digitala landskapet är en självklarhet. Men sedan har jag fattat tycke för detaljhandel och Facebookannonsering. Speciellt i kombination med influencer marketing. Jag vill se mätbara resultat och utgå ifrån data. Så vi får se vart jag hamnar. Allt kommer att bli grymt hur det än blir. Och nej jag är inte intresserad av att starta något eget just nu, jag vill vara anställd.

Summan av kardemumman av detta inlägget kanske är att jag måste inse att alla människor har bra och dåliga dagar. Man är inte en dålig person för att allt inte går ens väg en dag… Fastän jag inte riktigt kan ta in det just nu så är det något jag behöver arbeta med på sikt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jobbinspiration och måndagspeppad

Vad gör just DIG motiverad? Vissa behöver höra att dom inte klarar av pressen som sätts på dom, för att en gnista ska tändas. Andra behöver visualisera sig det där perfekta livet för att finna drivkraften. Och andra, som jag, behöver höra hur mitt liv kommer bli om jag aldrig gör det där jag drömmer om. Att jag kommer stå där och ångra allt jag aldrig gjorde. Att jag kommer bli bitter för att jag inte tog chanserna jag fick. Det ger mig ångest, och av ångesten finner jag motivation. Så de här bilderna prickar in på mig, men kanske inte på alla er.

Jag har hela livet låtit människor definiera mig hur jag är som person. ”Jaha den säger att jag är såhär i den här situationen, då är jag sån som person i alla situationer.” Men så är det ju verkligen inte. Bara för att någon annan uppfattar mig som slarvig privat tillexempel, så innebär inte det att jag är dålig på att hålla många bollar i luften i jobb. Eller att jag inte är en perfektionist när en kampanj ska spikas. Du är INTE vad andra säger att du är. Du är ALLTID mer än så.

Den här är så sann. Jag kan inte allt? Ingen annan heller. Men jag har inte den där mentaliteten att man ska vara bra på allt heller. Mitt mål är inte att vara halvbra på massa saker, utan mitt mål är att vara expert på EN sak. Lägg fokus på det, så kommer kunskaperna om allt annat på köpet.

Jag ser ofta mina fina sidor som en svag punkt. Men varför gör jag det? Jag är en härlig kollega som älskar att hjälpa till. Jag är ödmjuk och har fötterna på jorden. Men för den sakens skull betyder inte det att jag är enkel att köra över. Hjälper du andra blir du per automatik framgångsrik och omtyckt. Men det är viktigt att våga säga nej också. Du står i fokus och ska hinna med allt och tycka ditt arbete är ROLIGT.

Jag är sjukt positiv som människa vilket kan vara provokativt. Men att hitta lösningar i problem tar en bara framåt. Inställningen är superviktig, JÄMT.

Det här citatet gör mig så peppad på att jobba stenhårt. Kvällar, nätter, helger och tidiga morgnar. Alla dagar på jobbet är inte kul, men känner man såhär de flesta dagarna har man hittat rätt.

Bara som hashtagen lyder #bossbabe

DET HÄR ÄR SÅ SANT. Jag har upplevt båda. Det är inget fel på dig bara för att du inte får cred för allt du gör. Det finns bra och dåliga ledare. Lär dig vilken ledare du behöver för att pushas framåt. Ni ska ju sätta upp mål tillsammans och vara ett team. Våga ställa krav. ”Jag behöver en morot nu!” eller ”Nu har jag gjort det här, det här, det här och det här vilket har lett till dom här positiva resultaten för bolaget. Därför tycker jag att jag förtjänar den här lönehöjningen.” Tillexempel.

Är svaret nej på detta, sök ett jobb du vill ha. Ett jobb som ger dig något, som tar dig framåt och som får dig att känna dig behövd. Det är SÅ viktigt för den personliga utvecklingen.

När du har klarat av saker som känns läskiga, typ sagt upp dig från det där jobbet, sökt det där jobbet eller pratat med den där ingången till ditt drömyrke….. Så kommer lyckan på köpet. Ångesten ligger ju i allt det där vi aldrig gör men som vi drömmer om att göra. TA TAG I DITT LIV och ÄG DIN DRÖM.

Hoppas ni blev lika taggade på att göra er grej efter ni läste det här inlägget. Som n
i förstår har jag haft en sjuk inspirerande morgon, men det får ni höra mer om senare idag.

Bildkälla: Pintrest.

  1. Hej Ellinor!! Stort tack för ett så peppande inlägg! Detta tog rakt i hjärtat eftersom jag har känt mig så himla trött på jobbet, skolan och livet, behövde verkligen få lite ny inspiration. Vill så himla gärna göra en förändring av mitt liv och börja ett nytt stadie, men har så sjukt mycket ångest över att göra nått nytt. Tusen tack för detta inlägg, ser det som ”a sign” på att jag ska göra en förändring i mitt liv! Kram till dig!

  2. Hej Ellinor!! Stort tack för ett så peppande inlägg! Detta tog rakt i hjärtat eftersom jag har känt mig så himla trött på jobbet, skolan och livet, behövde verkligen få lite ny inspiration. Vill så himla gärna göra en förändring av mitt liv och börja ett nytt stadie, men har så sjukt mycket ångest över att göra nått nytt. Tusen tack för detta inlägg, ser det som ”a sign” på att jag ska göra en förändring i mitt liv! Kram till dig!

  3. Hej Ellinor. Har försökt kontakta dig om bloppisen men inte fått svar så testar här. Finns det några plagg kvar?

  4. Hej Ellinor. Har försökt kontakta dig om bloppisen men inte fått svar så testar här. Finns det några plagg kvar?

  5. Så himla sant! Behövde verkligen meningen ”du är inte vad andra säger att du är”, för det är så himla lätt att tappa bort sig själv i andras åsikter. Tack för att du delar med dig av dina kloka ord! 😊

  6. Så himla sant! Behövde verkligen meningen ”du är inte vad andra säger att du är”, för det är så himla lätt att tappa bort sig själv i andras åsikter. Tack för att du delar med dig av dina kloka ord! 😊

  7. Hej Ellinor! Först och främst vill jag bara att jag uppskattar din blogg otroligt mycket, väldigt inspirationsgivande! Nu till min fråga, om du inte hade arbetat med det du gör idag, dvs bloggen osv vad hade du vela arbetat med isf? Jag är väldigt nyfiken på vad som intresserar dig. Kram!

  8. Hej Ellinor! Först och främst vill jag bara att jag uppskattar din blogg otroligt mycket, väldigt inspirationsgivande! Nu till min fråga, om du inte hade arbetat med det du gör idag, dvs bloggen osv vad hade du vela arbetat med isf? Jag är väldigt nyfiken på vad som intresserar dig. Kram!

  9. Tack Ellinor!!!! Verkligen vad jag behövde läsa en sen måndagseftermiddag i skolan när krafterna hoade gått ur mig. Fick faktiskt kraft till att lägga ner det sista jag hade att svara på tunga frågor.. Måste bara säga att jag verkligen blir så inspirerad av din blogg, på alla plan. Det du skriver och förmedlar ger en sådan drivkraft, ger inspiration och får en att orka kämpa lite längre och lite mer. Ännu en gång, tack Ellinor.

  10. Tack Ellinor!!!! Verkligen vad jag behövde läsa en sen måndagseftermiddag i skolan när krafterna hoade gått ur mig. Fick faktiskt kraft till att lägga ner det sista jag hade att svara på tunga frågor.. Måste bara säga att jag verkligen blir så inspirerad av din blogg, på alla plan. Det du skriver och förmedlar ger en sådan drivkraft, ger inspiration och får en att orka kämpa lite längre och lite mer. Ännu en gång, tack Ellinor.

  11. Herregud, TACK SÅ MYCKET!!! detta var verkligen något jag behövde läsa och sättet du skriver på gör allting såå mycket bättre. Snälla fler såna här inlägg <3 du är bäst!

  12. Herregud, TACK SÅ MYCKET!!! detta var verkligen något jag behövde läsa och sättet du skriver på gör allting såå mycket bättre. Snälla fler såna här inlägg <3 du är bäst!

  13. Hur går det med renoveringarna? Älskar dina inlägg och stories när du delar tankar och visar hur allt tar sig, mer sånt!😍

  14. Hur går det med renoveringarna? Älskar dina inlägg och stories när du delar tankar och visar hur allt tar sig, mer sånt!😍

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mitt liv för prick ett år sedan

För prick ett år sedan såg mitt liv väldigt annorlunda ut i jämfört med vad det gör nu. Egentligen på alla möjliga plan. Vi tar det ifrån första början.

Jag bodde i Göteborg och spenderade alla mina vardagar på Nouws kontor i Göteborg med den här. Herregud vad hon förgyllde och förgyller mitt liv. Min Elin.

Jag åkte till Stockholm rätt ofta för att gå på events och hänga med en kille som jag dejtade då. Här var jag på ett event med Taco Truck som Daniel Redgert styrde.

Jag hängde jämt på Södermalm för att den där killen bodde där. Men i februari hade vi dejtat i ett halvår och jag insåg att vi inte skulle kunna bli ett par i alla fall. Känslorna fanns liksom inte där.

Men innan vi skiljdes åt så gick jag äran att lära känna Emma, en utav de härligaste människor jag känner idag. Tack Gud för killars fantastiska tjejkompisar!!!

Vi hängde på hennes balkong som hon hade då. Och jag kände att Stockholm kanske inte var så himla hemskt i alla fall.

Men för det mesta var jag ju i Göteborg. Och var ute. Jämt var jag ute. Kanske för att jag bodde 2min ifrån Avenyn och det var svårt att hålla sig ifrån det. Jag bodde ju i en hyresrätt på sex rum och kök med min vän Ellen. Ellen lärde jag känna på något dansgolv i samma veva som jag flyttade till Göteborg. Jag blev väldigt nära både henne och hennes familj och jag saknar dom allihopa<3 Det finns knappt några bilder på oss konstigt nog.

Idag ses vi egentligen inte alls, just för att hon bor i Göteborg och jag i Stockholm.

När jag var i Stockholm var jag också ute en del. Samma kväll som jag dumpade min dejt sprang jag in i P. Han försökte prata med mig men jag var liksom inte på humör. Veckan efter frågade han om en dejt och jag svarade ”Det vore kul! Men jag måste bara avsluta en sak först. Jag hör av mig!”. Sen var väl tanken att jag aldrig skulle höra av mig igen… Jag var så sjukt trött på killar och jag hade inte alls lust att börja dejta någon.

Så jag drog till Köpenhamn med Elin och gick på Fashion Week. Tillsammans med Zalando så trendspanade vi inför 2017. Och Zalando satte mitt i prick. Dom förutspådde jeans, matchande set och vida armar. Och vad går alla runt i just nu? Jo just det.

Emellan visningarna hade vi kvalitéstid med varandra. Jag hade ångest över killar (standard på den tiden) och Elin var i ett förhållande. Med andra ord tvärtom än hur det ser ut i dagsläget… Elin är singel och jag är sambo.

Ifrån Danmark skrev jag även ett inlägg som blev väldigt uppskattat. Jag visade bilder på tjejer ifrån Köpenhamns uteliv och vilken j*vla stil dom har! Läs HÄR. Det här är dock detsamma. Jag älskar fortfarande skimmer och glitter, men inte paljetter.

När jag kom hem så la Måndagspepp up
p ett avsnitt som hette ”Plugga inte vidare”. Något som upprörde många. Läs mitt Svar på tal inlägg HÄR. Ni är många som frågar och jag står fortfarande fast vid den åsikten. Vill man inte plugga, nejmen gör inte det då!

Dessutom blev vi nominerade till ”Årets podcast” i Finest Awards och var den första podden som sände LIVE! Ni fick ringa in och snacka med oss. Minns ni?

Måndagspepp flög även till Gotland och föreläste. Det var en så himla driven tjej som hade dragit ihop det hela och det blev världens pådrag på den lilla ön. Go you girl!!

Även fast Göteborg var det bästa som kunde hända mig där och då så hade jag i slutet väldigt väldigt mycket ångest. Jag stod still och trampade och mådde inte speciellt bra av att dricka alkohol fyra dagar i veckan. Precis omvänt i jämförelse med idag. Jag dricker max två dagar i veckan och går ALDRIG ut. Jag tycker att det är dötrist. Jag fick nog avsmak. Och dessutom är jag lyckligare än någonsin!

Emellan allt pendlande i februari så bodde jag då och då hos Vendela på Söder. Jag kom alltid hem till henne efter jobbiga utgångar eller när jag var ledsen. Vilket var typ jämt. Hon bodde nämligen rätt nära den där dejten. Så det föll sig naturligt liksom.

Dessutom bar jag JÄMT hatt, hade svinful stil och var korthårig. Inget jag saknar…

Om någon hade sagt till mig för ett år sen att jag 2017 skulle ha hittat mannen med stort M, bo i Stockholm (min plan var att leva och dö i Göteborg) och renovera min drömlägenhet på 73kvm hade jag skrattat rätt ut. Tänk hur annorlunda mitt liv är. Jag har bytt bort vänner och skaffat mig nya, har grymma samarbetspartners i ryggen, dubbla trafiken på bloggen och körkortet inom räckhåll. Jag är inte intresserad utav att resa utan istället bygga upp en trygg och stabil vardag och framtid. 2016 var året jag växte upp och mognade till.

Men den främsta skillnaden är att jag är lycklig. Jag är tacksam och ser fram emot åren som kommer. Speciellt nu när jag har min P. Fyfan vad fina år som väntar med honom och alla mina vänner.

  1. Blir lite skrämd över hur normalt det verkar vara att dricka alkohol 3-4 gånger i veckan. Jag tycker det är okej att dricka fredag och lördag en vanlig vecka (eller vid speciella tillfällen) men min åsikt verkar nog vara ganska gammelmodig nu för tiden haha…

  2. Blir lite skrämd över hur normalt det verkar vara att dricka alkohol 3-4 gånger i veckan. Jag tycker det är okej att dricka fredag och lördag en vanlig vecka (eller vid speciella tillfällen) men min åsikt verkar nog vara ganska gammelmodig nu för tiden haha…

  3. Återigen. Du har verkligen lagt lyckan i hans händer. Det känns farligt. Hoppas att du någon gång kommer att inse det.

  4. Återigen. Du har verkligen lagt lyckan i hans händer. Det känns farligt. Hoppas att du någon gång kommer att inse det.

  5. Ellinor. Jag behöver hjälp! Hatar att ”Önska inlägg” hos bloggare men jag är helt fast och vilsen just nu. Jag är 22 år gammal och bor hemma och jobbar med något som jag iof trivs med, men inte kommer att kunna ha en framtid på. Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad och efter och ser alla mina vänner köpa lägenheter, resa världen runt och äta middag med sina pojkvänner. Mitt liv står helt still. Hur stoppar jag denna ålderkris mig och lugnar ner mig lite och inser att det är OK att vara 22 och bo hemma och inte ha livet färdigt i huvudet än? Jag har sån rikspanik!

  6. Ellinor. Jag behöver hjälp! Hatar att ”Önska inlägg” hos bloggare men jag är helt fast och vilsen just nu. Jag är 22 år gammal och bor hemma och jobbar med något som jag iof trivs med, men inte kommer att kunna ha en framtid på. Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad och efter och ser alla mina vänner köpa lägenheter, resa världen runt och äta middag med sina pojkvänner. Mitt liv står helt still. Hur stoppar jag denna ålderkris mig och lugnar ner mig lite och inser att det är OK att vara 22 och bo hemma och inte ha livet färdigt i huvudet än? Jag har sån rikspanik!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi