Den smärtsamma sanningen om min ADHD-diagnos och misslyckandet som mamma

Jag får mycket frågor om min ADHD-diagnos. Hur jag gick tillväga etc, och sånt kan ni ju läsa under kategorin ”ADHD utredning”. Men något jag sällan pratar om, men som jag lägger mycket tankekraft på, är hur lite jag faktiskt vill associeras med allt som har med den här diagnosen att göra. För även om det ju faktiskt är en funktionsnedsättning, så vill jag inte se på mig själv som funktionsnedsatt. Inte på något sätt faktiskt. Och jag vill ABSOLUT INTE att andra ska göra det. Även fast det påverkar mig och hela min familj i princip hela mitt vardagliga liv. Ja den påverkar praktiskt taget alla som jag har i min omgivning.

Kavaj & skor na-kd | Kjol Arket | Tröja Twist & Tango 

Jag vill inte ”vara” min ADHD, jag vill inte stoltsera med den, och jag vill inte skylla på den när saker går snett. Kanske för att jag själv skäms över det? För helt ärligt så är det en del utav mig själv, som jag ser som ett misslyckande. För vem vill associeras med karaktärsdrag som lat, disträ, lättdistraherad, impulsiv och trögstartad? För det är ju sån jag är, och sån jag uppfattas många gånger.

Alla vill väl vara en person som har sitt shit together och som alltid är en doer? Man vill vara en vän som kommer ihåg födelsedagar och smådetaljer. Inte en vän som svarar på sms tre månader för sent och som för fjärde gången frågar hur den där jobbintervjun gick?
Jag tycker om att skämtsamt skoja bort jobbiga saker, vilket ju ofta går utmärkt bland vänner och familj. Men i jobbsammanhang så kan man inte skoja bort vad som helst. Man förväntas agera professionellt (som sig bör). Men jag kan helt ärligt inte leva upp till alla de banala saker som förväntas utav mig. Och det är ju en enorm skam. En skam som har varit grunden i mina depressioner, och som har gjort att jag har en otroligt dålig självkänsla. Och det var ju faktiskt just den skammen, som tillfick mig att söka vård.
Men det härliga med sociala medier är ju att man själv väljer hur man ska porträtteras, ingen annan. Jag behöver inte skriva om min ADHD överhuvudtaget om jag inte vill. Men SAMTIDIGT (hur motsägelsefullt det än må låta) så VILL jag ju skriva om den. För jag har ju trots allt en röst, och en chans att ärligt prata om hur värdelös den här diagnosen är.

Varför jag själv inte sökte vård på 20år var ju för att min bild utav en person med ADHD var någon superdupermega produktiv manlig VD som sålde bolag och tjänade miljarder? Det vill säga allt jag inte var. Till och med när jag hade fått diagnosen tänkte jag att den inte alls behövde medicineras, för det hade man ju läst. Bara man _läääärde sig_ att hantera den så blev det en _suuuuperkraft_ (vilket förövrigt är det mest osanna man kan säga om ADHD pga -ingen- som besitter en superkraft uppsöker väl för i helvete vård?).
Jag försöker att inte tänka på min diagnos och allt som jag har problem med, för då blir jag bara ledsen och slår på mig själv. Men när jag blev mamma, blev jag plötsligt så illa tvungen.

Jag har fått beröm för att jag ”gör min grej och inte som alla andra”, vilket ju visserligen stämmer. Men det är INTE för att jag är född med någon inre moderlig röst som vägleder mig? Tvärtom. Jag är tvungen att anpassa mitt föräldraskap utefter min ADHD, och därmed ha lägre krav på mig själv  som mamma än vad andra mammor har. För skulle jag försöka vara en lika perfekt förälder som många andra, så skulle jag misslyckas prick varenda dag, hela tiden. Inte för att jag inte anstränger mig, utan för att jag rent krasst inte är kapabel att leva upp till dom kraven.
Det är inte för inte som jag har skaffat barn ihop med någon som är min totala motsats. P är analytisk, osaaaar trygghet på mils avstånd och har hela sitt liv under kontroll. P kommer att vara den perfekta föräldern på pappret. Som har koll på när det är dags för läggning, när det är idrottsdagar och föräldrarmöten. Jag försöker se det som att, det är Hans roll, inte min. Jag har andra kvalitéer som förhoppningsvis kommer att vara fantastiska för William att växa upp med.

Men sen kommer vi till den mest uppenbara och smärtsamma faktan, att ADHD är ärftligt. Och risken att JAG har överfört den här vidriga funktionsnedsättningen på William är hela 60%. Det är så sjukt mycket skuldkänslor, ångest och skam i det.

Jag som mor SKA skydda mitt barn ifrån allt ont, men kanske kommer JAG att vara anledningen till mycket av hans smärta? Kära kära kära högre makter, må det inte bli så. För jag vet inte hur jag någonsin skulle förlåta mig själv i sådana fall.

  1. Jag tänker så här. Jag vill vara med personer som är snälla, omtänksamma och bryr sig. Om de är lata? Stökar ner? Glömmer bort? Det bryr jag mig absolut inte lika mycket om. Jag har ingen ADHD-diagnos, men vet du? Jag är också jättelat ofta. Det kan man inte tro. Jag är snart färdig läkare, har hund, en välstädad lägenhet osv. Men jag är absolut lat. Och jag mår bra av det! Ibland i alla fall, när jag tillåter mig att må bra av det.

    Man behöver absolut inte vara effektiv, en doer osv för att vara lycklig. Du är lycklig när du gör saker du mår bra av. Jag är helt säker på att du kommer lära din son otroligt fina och viktiga lärdomar. Kärlek, omtanke, TID, lekar, perspektiv, feminism. Tänker att ju mer vi fokuserar på det vi mår bra av, desto bättre blir typ allt. Alltså inte egoistiskt fokus, utan härligt fokus.

    Jag, jag mår bra av att odla, pyssla med inredning hemma, softa i soffan, vara ute i skogen, ha bekväma kläder, strunta i smink pga jobbigt att ta bort. Mår inte bra av hög arbetsbelastning, stress, krav, egoistiska eller taskiga människor.

    Tänker att det helt säkert är jättejobbigt med de funktionsnedsättningar som ADHD medför, och det tänker jag att man får lära sig leva med. Acceptera. Inte kämpa emot. Gör ditt bästa, men överdriv inte. Försök må bra. DU är bra som du är. Inuti är du orörd.

  2. Är helt med dig i vad du skriver. Förstår också hur du upplever din diagnos och att du tycker det är jobbigt. När det kommer till din son är det viktigt att belysa att du inte kan göra något åt saken. OM det nu skulle vara så att W också har/får ADHD så kan du som mamma förstå honom på ett sätt som kanske inte P kan. Ni är också medvetna om situationen och kan därför hjälpa honom på olika sätt redan i tidig ålder. Tänk alla dessa barn med adhd som aldrig utreds men som kanske hade behövts.

    Mitt råd till dig. Även om det är svårt. Du och P är olika personer och kompletterar varandra på ett bra sätt och är bra föräldrar för er son. Min mamma och pappa var också helt olika. Och blamea inte dig själv. Tror det är väldigt många vuxna som har adhd utan att ha det på papper, du är definitivt inte ensam

  3. Förstår dig precis gällande oron för att de funktionsnedsättningar man har är ärftligt och med stor sannolikhet förs vidare till barnet. Jag har ibland tvekat om jag vill ha barn för jag är rädd för att jag, min partner eller barnet i sig ska känna sorg över att få funktionsnedsättningen, min är en annan än ADHD men ändå. Dock vill jag inte heller känna sorg över att inte få bli mamma. Så jobbigt ibland att fastna i tankarna.

  4. Det är så skönt att få läsa om någon som delar samma känslor som en själv. Olika men lika. Min adhd har inte heller varit någon stolthet , bara dragit till med det som skämt alltid. Men tack för du berättar och delar med dig. Av någon konstig anledning är de så skönt att veta att man inte är ”ensam”

  5. Jag har haft och har vid tillfällen samma känslor som dig. Fick min adhd diagnos i vuxen ålder. Jag ser/såg ofta ner på mig själv, känner mig otillräcklig, lat och ibland korkad. Men sen började jag vikariera på en skola och hjälper elever varje dag med samma diagnos. Och wow, vad jag förstår dessa barn. När de inte kan sitta still för det kryper i kroppen eller när någon säger ”min hjärna funkar inte idag”. Många vuxna på skolan säger ”skärp dig, kom igen nu, du kan” medan jag kan relatera. Helt plötsligt blev inte min diagnos något jag hatar, utan något som i detta sammanhang blev min styrka. En dag i taget, ett andetag i taget. Vi behövs också, med våra starka och svaga sidor, varesig vi tror det eller ej.

  6. Haha, det låter som att ha ADHD är ungefär som att vara i klimakteriet!! Blir nog jobbigt närt den dagen kommer och det blir både och! =P

  7. Jag känner så igen känslan av att eventuellt ens barn ska få adhd. Jag tror att min dotter kommer få det och jag kan bitvis vara så otroligt ledsen för det. Att veta hur jobbigt hon kommer få det 😔

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Inspelningsdag för forskningens skull


Såhär kan en tisdag också se ut! Behind the scenes-bild tagen utav Svanfeldt Coffee’s ad. Hon är grym! Inte den mest magiska bilden på mig, men whateevvvsss. En gör la allt för att ni ska få lite content osv. Sköja! Men jag bjurrar på denna. Outfiten är ifrån följande höll: satinklänning H&M, oversized kavaj begagnad och skor ser ni. 

Jag är så otroligt otroligt stolt över att vara involverad i det här projektet. Mitt älskade kaffe. Det har varit svårt för mig att veta exakt hur jag kan hjälpa till. Jag vill hjälpa fler än enskilda individer när det kommer till min ADHD problematik. Och när jag kom i kontakt med Svanfeldt Coffee så klaffade allting.

Kaffe är ju en utav Sveriges ”nationaldrycker”. Vi svenskar konsumerar OERHÖRDA mängder kaffe varje år. Genomsnittssvensken dricker faktiskt 3,5 köpp om dagen (!). Om jag kunde få er att köpa ett riktigt GOTT och BRA (premiumkaffe) som samtidigt GJORDE GOTT så var det ju ett väldigt lätt sätt att bidra till  forskning som kommer att hjälpa måååånga människor, i många många ååår framöver (för 10kr per/paket skänks ju oavkortat till Hjärnfonden). Det känns så jäklarns BRA!  Jag har ju en röst i och med mina plattformar, och där vill jag belysa dom här viktiga ämnena.

Jag tycker att det har varit svårt att prata om min ADHD. Trots att den påverkar mig både negativt och positivt dagligen på olika sätt, så vill jag inte att ni ska få en bild utav att ”Ellinor ÄR sin ADHD”. Eller att det är det enda ämnet jag skriver om. Så därför försöker jag att tona ner snacket om det så mycket jag kan.

På min Instagram tex så vill jag att ni ska gå in och känna att jag har ett proffsigt och varierat flöde. Och att jag i mina storys bjuder på mig själv/ger tips/bara har tea-talks osminkad och bara tjötar med er. DET ska vara det primära fokuset. Men samtidigt är ämnet så himla himla viktigt att belysa, så jag VILL JU ändå prata om det ibland. För den är ju en stor del utav mitt liv. Och det finns så mycket fördomar och myter som gör att många aldrig får hjälp. Eller som gör att man själv inte vågar söka vård. Typ som jag. För jag hade ju ingen ”superkraft” (som ADHDn ofta benämns som) bara sjuka svårigheter med att få mitt liv att fungera?? Vilket ju resulterade i att jag gick en diagnos alldeles för sent i livet.

Aja, jag lovar iaf att lägga ut det färdiga materialet så fort jag har det! PUSS.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Mitt mående har påverkats

Inlägget innehåller adlinks.

Halluuu gänget! Hoppas allt är bra med er? Med mig är allt bra nu igen… Det har varit struligt i ca 1,5 vecka med ADHD’n. Vilket i praktiken innebär koncentrationen/impulsiviteten/rastlösheten. Jag äter ju mina mediciner dagligen som hjälper emot just det här, och rent krasst så underlättar det mest i jobbet. Privat så är det inte lika farligt om jag inte tar tag i det jag har lovat/påbörjar nytt/säger något dumt i ren impulsivitet. Men i jobbet så kan jag ju inte lämna massa mail oskickade? Eller påbörja massa blogginlägg som inte kommer upp? Eller glömma bort deadlines för jag var så uppe i något annat?

Beige oversized kavajLinne liknande | Halsband liknande | Ring Musch | Ring ”V” Louis Vuitton

… Vilket är precis vad som har hänt de senaste dagarna alltså. Och trots att jag har ätit min medicin så är det som att alla problem jag har i grunden har gångrats med typ 10? Så i fredags fick jag ett breakdown när bloggen hade stått tom i en vecka (fastän jag har påbörjat inlägg + fotat massa content osv). Och med hjälp utav er så blev jag påmind om hur EXTREMT VIKTIGT det är för mig med 30min motion per dag. Hur negativt sockret påverkar min hjärna samt regelbundna mellanmål. För även om JAG mår bra, så har liksom min hjärna levt sitt egna liv.

I och med Corona och hemmatider så är det ju faktiskt inte alls konstigt att jag mår såhär? Med tanke på att jag har blivit väldigt isolerad. Så nu måste jag ändra på det! Minst 30min promme varje dag på morgonen för min hjärnas skull <3 Det är bara märkligt att en sån här grej skulle påverkas, för det tänkte jag faktiskt aldrig på?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Träna för min hjärna – ADHD’s naturliga medicin


Bikini Melonproo | Solglasögon Rayban  

Godmörra gänget! Är ni vakna än? Hehe ni ba ”eeeeh ja klockan är 11”. Jag studsade faktiskt upp innan mitt alarm imorse, ljuset i Sverige är ju helt magiskt vackert just nu?! Sedan träffade jag min granne, och tog en långprommis/joggingtur (även kallat mysjogg) med podd i öronen och Bruno i kopplet.

Och när jag kom hem så åt jag frukost och körde snabbt igenom några benövningar med mina gummiband. Jag har lovat mig själv att försöka träna upp benen lite inför skidresan till Åre i vår, då de senaste säsongerna i Alperna helt ärligt inte har varit så rolig skidåkning… Just för att jag har varit för svag… Vilket inte alls känns kul.

Jag hann plöja igenom ett par böcker i Afrika, bland annat ”Fördel ADHD, var på skalan ligger du?” skriven utav Anders Hansen. Jag rekommenderar verkligen ALLA som själva har diagnosen/föräldrar/lärare att läsa den. Då hela boken handlar väldigt lite om miljö, utan mer om vad som är den faktiska skillnaden i HJÄRNAN på någon som har ADHD vs inte. Det har forskats väldigt mycket, och skillnaderna är i många fall enorma.

Jag har verkligen lärt mig såå mycket om mig själv, hur mina dopaminnivåer fungerar och hur jag ska göra för att förstärka mina positiva egenskaper. Men också hur jag ska hantera mina mer negativa… Samt att inga utav dem är ”hitt-på”. Vilket jag ofta intalar mig själv, att jag bara måste ”rycka upp mig”, vilket ju faktiskt inte alltid är möjligt. Jag HAR tex bla uppenbara koncentrationssvårigheter och problem med min impulsivitet och för dem äter jag medicin dagligen. Men i kapitlet som handlade om träning hajade jag till extra mycket. 

Jag har ju tränat extremt mycket tidigare i mitt liv, men de senaste åren egentligen inte alls. Visst, några pass hit och dit, men varken regelbundet eller ens varje halvår emellanåt. MEN att träna hårt i 15-30min varje dag under en längre period, skall ha samma effekt på hjärnan som 50 utav mina ADHD-tabletter. Det ska sänka alla mina negativa egenskaper (som tex koncentrationssvårigheter/impulsivitet/humörsvängningar) och förstärka mina positiva egenskaper (hyperfokusering, kreativitet, nyfikenhet). Vilken för min del, skulle förbättra min livskvalitét avsevärt.

Och jag tror faktiskt på det här. För mellan åk 9- åk 3 i gymnasiet så tränade jag som en jävla galning, och då minskade mina problem. När jag slutade på handbollen så ökade dem. Och jag märker stor skillnad bara efter ett pass paddel numera. Så jag ska VERKLIGEN, för min HJÄRNAS skull, försöka att röra på mig mer framöver. Jag är ju trots allt, en utav de personer som ÄLSKAR att träna, men som har svårt att få tummen ur. 

Men som sagt: tips tips LÄS boken ”Fördel ADHD – var på skalan ligger du?” utav Anders Hansen. Den har faktiskt förändrat min syn på mig själv, min historia och min framtid. Ni hittar den här.

    1. Ja LÄÄÄÄS den!!!!!!!!! Första kapitlet var segt i början tyckte jag iom att det är så ingrottat på hjärnan och olika DNAn. Det går att skippa den biten och enbart läsa de kapitel man gillar. Men!! Just det kapitlet gav mig nog mest förståelse också. Och gör att du förstår alla andra kapitel bättre. KRAM

  1. Hade varit så himla intressant med ett inlägg om vad man ska tänka på vid köp av lägenhet. Allt från planlösning till vad som är en ”bra förening” till… ja, du fattar. Liksom allt man bör tänka på inför köp, på visning osv ur ditt perspektiv. Kram!

  2. Åh, detta påminner mig om att jag måste ta tag i att få min kille utredd för ADHD (nej han kan verkligen inte sköta sånt själv, jag gör allt administrativt i hans liv i princip). Det var någon månad sedan det bara klickade att shit, det skulle förklara så mycket. Och så berättade jag symptomen åt honom också och som den man han är, tycker han väldigt ofta att inget är fel osv men när jag läste upp alla olika grejer svarade han ”men Gud det mesta har jag faktiskt riktigt svårt med”. Hoppas han får rätt hjälp och kan slappna av lite ibland också, för han går verkligen på högvarv heeela tiden. Det har blivit så illa att han knappt kan sova ordentligt längre.

  3. Ooooja,här på landet galer tuppen tidigt så senast sju är man på benen,läser Ystads Allehanda och dricker kaffe.Nåt sånt:)
    Jag tror att en allsidig kost och lagom antal sovtimmar är nödvändigt för god fysisk och psykisk hälsa.Träning och att ö.h.t röra på sig är absolut nödvändigt.Det rensar hjärnan att få upp pulsen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag har lanserat ett eget kaffe! ADHD-kaffet som är till förmån för Hjärnfonden

i samarbete med beans and brains.

Detta är något av det största, men absolut viktigaste jag någonsin har gjort. Allt annat känns så oviktigt i jämförelse med detta… För jag har…

 Jag har lanserat mitt alldeles egna, ljuvliga kaffe – tillsammans med kaffebolaget Beans And Brains! Hahaha nejmen det här är så sjukt!! Jag skrikgråter typ. Det är inte bara världens godaste kaffe, det är för någonting gott också! Gud jag vet inte vart jag ska börja. Jag skakar i hela kroppen när jag skriver det här.

Känner ni att ni inte vill ha någon background info eller någonting, utan bara vill beställa hem kaffet direkt så klickar ni häääär.

Men för er som vill läsa hela historien så kommer den nu…

Alltsammans började med att jag lärde känna Ditte och David, som _på riktigt_ är världens genomfinaste människor. Ditte är influencer precis som mig, och har skrivit mycket om sin dotter Della som har en hjärnskada.

Ditte och hennes dotter Della<3

Och hennes man David har jobbat med kaffe i hela sitt liv, och är nog den största kaffenörden jag träffat hehe 🙂 Så tillsammans startade dom Beans And Brains (hur smart namn?). Ett kaffemärke där 10kr/per paket går direkt till Hjärnfonden.

Detta är alltså det vi har pysslat med den här hösten, att ta fram en helt egen rost som bara är min. Och det var det jag hintade om i det här blogginlägget – där jag skrev om att min kille har fått en stroke.

David och Ditte <3 Grundarna bakom Beans and Brains.

Jag fick träffa Hjärnfonden, och insåg ganska snabbt hur lite jag visste om deras arbete. Jag trodde att dem enbart var inriktade på hjärnskador likt Dellas. Men så är det verkligen inte!! Dom forskar på ALLT som berör hjärnan. Alltså: alla NPF-diagnoser (ADHD, autism),  beroendesjukdomar som alkoholism, psykisk ohälsa, alzheimers, stroke, ALS, stress, ätstörningar och epilepsi.

Det vill säga: vi alla känner någon som har blivit drabbad, eller är drabbade själva. Forskningen kring att få en stroke i ung ålder (som min kille fick) har gått jättemycket framåt de senaste åren vilket är fantastiskt. Men min kille hade faktiskt kunnat slippa en halvkroppsförlamning och allt annat en stroke innebär, om läkare visste det man vet idag.

DÄRFÖR är Hjärnfonden så viktig för mig. För utan deras arbete är det inte säkert att P hade blivit så pass frisk som han är idag.

Men en annan anledning till varför det här är extra viktigt, och framförallt känsligt för mig, är för att dom forskar på ADHDn såklart. Jag har hela livet känt att något är ”fel” på mig, och det är på ett sätt en sorg att jag aldrig fick hjälp tidigare. För herregud vad mitt liv hade kunnat sätt annorlunda ut idag, på ett bra sätt.

Men flickor överlag med ADHD får oftast hjälp senare i livet, för att det helt enkelt finns för lite kunskap. Både bland vuxna och lärare, men också inom sjukvården. För ADHD visar sig inte på samma sätt för alla, och tillskillnad ifrån pojkar så utspelar sig svårigheterna ofta på ett annat sätt hos flickor.

Jag har ändå en lillebror med ADHD, men trots det har jag inte fattat att jag skulle ha samma diagnos. För den är så olika för oss.

Så även fast det står ”Ellinor” på paketet just nu, så är tanken att det ska stå ”ADHD-KAFFE” istället (men det kommer i så fall i nästa leverans så det gäller att vi hjälps åt att göra det möjligt!!!).

Så det här kaffet är tillägnat alla oss med en ADHD-diagnos! Och alla dom som lever runt oss med en diagnosen! För herregud vad vi alla KÄMPAR bakom kulisserna för att hålla ihop livet.

Precis som för många andra med min ADHD-diagnos så har jag också blivit utsatt för mobbning, djupa depressioner och har haft ett enormt självhat. Och kan jag hjälpa EN person att slippa det tack vare försäljning utav KAFFE så gör jag det gladerligen.

Eller såhär. Jag ägnar gärna resten utav mitt liv för att någon ska slippa uppleva det.

Nu vet ni varför jag gör det här, och varför det är så viktigt för mig. Så nu tänkte jag att ni ska få lite mer info om själva kaffet. För det är ju som sagt det godaste kaffet jag någonsin druckit <3

Kaffeprovning hemma! 

Mitt namn sattes inte bara på vilket random kaffepaket som helst. Utan jag har verkligen fått prova mig fram till vilken exakt rost jag ville ha.

Och det slutade upp i denna kombinationen: 
– Mörkrost
– Ljus kakao
– Vindruva
– Toner av nöt 

… Den PERFEKTA kombon i mina ögon såklart! Kaffet är malet, men ju fler paket som säljs så kan Beans And Brains börja sälja enbart kaffebönor i framtiden också.

Alltså SER det inte ljuvligt gott ut?!

VART KAN MAN KÖPA ADHD-KAFFET?
Här. Vill ni köpa mitt kaffe så kan ni än så länge göra det på Breans And Brains hemsida. Målet är såklart att det ska finnas i alla matvarubutiker (och än så länge finns det i några få utvalda där konsumenterna själva har bett butikerna att ta in kaffet).

PRENUMERERA OCH FÅ HEM ADHD-KAFFET:
Antingen beställer du hem 1kg (a la 4påsar 250gram) som är minsta ordern, eller så påbörjar du en prenumeration. Då får du hem kaffet en gång i månaden (eller hur ofta du vill). Och då bjuder Beans And Brains på leveransen. Målet vi tillsammans har är att 3500 personer i Sverige ska börja prenumerera. Jag är en person, så 3489st utav er alltså!!!

VARFÖR SÄLJS PÅSARNA I 250G? 
Ju mindre påsar och desto bättre förslutna dem är – desto länge håller smaken. Det är enbart därför 🙂 Påsarna återvinns efteråt också, bra va!

VARFÖR KÖPA MITT ADHD-KAFFET?

Jag personligen handlar ju gärna så lokalt det bara går, och lägger mer än gärna en liten extra slant till en småföretagare. Än att lägga alla pengar på ett globalt jumbo-företag där någon dunderrik gubbe blir ännu rikare. Så lite av den anledningen, men såklart också för att det är SINNESGOTT, VIKTIGT för forskningen och berör ALLA.

VÄRLDENS BÄSTA GE-BORT-PRESENT!
Dessutom har du alltid kaffe hemma, men också alltid något att ta med till kompisarna, grannarna eller familjen när du går iväg på middag. För förlåt, men hur passé är det inte med att ge bort en flaska vin? Tråkigt och dessutom har ju ni och jag en pakt året ut! Att INTE ge bort vin, just för att minska den alkoholhets som finns.

VAD KOSTAR ADHD-KAFFET?
1kg kostar 195kr. Innan köpte vi Zoega Skånerost som kostar 79kr/per 450gram. Dvs 158kr för två paket Skånerost (men då får du fortfarande inte 1kg utan 900gram).

Det är en väldigt liten extra peng för att rädda liv, stötta forskningen, få hem kaffet i brevlådan, dricka livets goaste kaffe och dessutom ha en perfekt ge-bort-present hemma.

Klicka här för att köpa ditt första paket.

Bruno hälsar att han tycker det är asviktigt att stötta hjärnforskningen, så hans husse och matte kan fortsätta att få hjälp.

BESTÄLL SOM FÖRETAG!
Ansvarar du för kaffeinköpet på din arbetsplats? Då är det för mig SJÄLVKLART att ert företag ska göra ett statement och stötta hjärnforskningen. För på ett eller annat sätt så drabbas alla anställda någon gång utav de diagnoser och sjukdomar som Hjärnfonden stöttar.

(Minns ni? Beroendesjukdomar som alkoholism, om någon går in i väggen (stress), ADHD, autism, alzheimers, psykisk ohälsa, stroke, ALS, stress, ätstörningar och epilepsi). 

HJÄLP MIG ATT HJÄLPA ANDRA!

Jag ber aldrig mina vänner eller min familj om hjälp. Men nu gör jag det. Så alla jag känner, snälla snälla snälla, det här är så otroligt viktigt för mig. Min ADHD-diagnos förändrade mitt liv. P förändrade mitt liv. Och utan Hjärnfonden så hade varken han eller jag fått hjälp.

Livets kaffebryggade – en Wilfa. Mycket godare än kaffet ifrån en Moccamaster. Finns också att köpa hos Beans And Brains.

Alla jag känner dricker kaffe, så kan ni inte bara dricka det kaffet som är godast – men som också är för någonting gott? Testa i alla fall, och gillar ni det inte så skit i det då eller beställ någon utav de andra smakerna Beans And Brains säljer.

Men mitt ADHD-kaffe finns att beställa här. Och jag vore på riktigt, så evigt tacksam om ni stöttade det här projektet.

  1. Självklart har jag köpt. Köpte till mig själv och gav bort många i Julklapp. Köpte ditt och dittes , super gott 🙂
    Har en son med Adhd så jag stödjer det mer än gärna:) Jag hoppas att alla jag gav till också köper !
    Du är så bra <3

  2. Du är en sann förebild. Är en 22-årig tjej som har fått kämpa i flera år för att få en adhd-utredning och har äntligen påbörjat den. Tog sån tid bara för att jag inte har varit utåtagerande och för att jag har tyckt att skolan till stor del har varit kul, och när det är kul kan jag sitta med något i flera timmar för att jag tycker att det är så intressant (annars kan jag inte koncentrera mig och hänga med). Du är fantastisk Ellinor, på alla sätt. glöm inte det. Fina fantastiska du<3

  3. vad fint! ska kolla med vår reception om vi kan beställa detta till kontoret <3

    en lite annan sak men tänkte du kanske har några kloka ord. jag är 24 år och har ingen att fira nyår med, har alltid varit en som haft många vänner men i år är alla på eget håll, firar med pojkvännens vänner etc och jag är själv kvar. har verkligen frågat runt men har bara fått "det är tyvärr fullt". hur hanterar man den typen av ensamhet? känner mig både ensam och misslyckad och har total ångest inför denna dag och även om jag vet att den är över lika snabbt som alla andra är det ändå något som pratas om med alla man möter efter, "vad gjorde du?" etc. några kloka råd? <3

    1. Ett tips – registrera dig på appen Go Friendly. Det är en app för tjejer som letar nya kompisar, och där har det skapats flera nyårsevenemang. Det är alltså tjejer i samma situation som dig som dragit ihop detta. Som vem som helst kan haka på. Har själv funderat på att haka på något evenemang där för att lära känna nya kompisar. Kanske kan vara något? <3

    2. Wie åååå! Kontakta info@svanfeldtscoffee.se så hjälper han dig! Säg till om du vill ha Davids nummer istället så är det bara att ringa honom 🙂

      Sen till frågan… Jag blir så ledsen av att läsa det här. Men Isabelle verkade ju ha en grym lösning med Go Friendy appen!!! Jag hade lätt gått med i den, och vill typ göra det oavsett bara för att skaffa nya vänner 🙂 Schysst också Isabelle att hoppa in med tips, från mitt perspektiv blir jag så varm i magen av tjejer som peppar andra tjejer dom inte känner!!!

      MEN du är ABSOLUT INTE misslyckad <3 Förlåt, men det är ju dina vänner som har misslyckats helt med att vara just det – dina vänner. Du ÄR inte ensam, det handlar bara om att dina kompisar inte vågar tjata tillräckligt på den som styr festen. Vet dom om att du inte har något att göra nu? Om inte annat tycker jag att du ska säga det till dom rakt ut så att dom förstår och kan ta ställning därifrån. Jag tycker faktiskt du ska be dem att hoppa av sina firanden för din skull, då får du se reaktionerna också (verkligen sista minuten iom att det är nyårsafton imorgon). Men då får du rätt svart på vitt vart du har dina kompisar. Det är ju så jag "testar" mina vänner hela tiden. Presentera en kul idé ni kan göra, och se hur dem reagerar.

      Angående att få frågor i efterhand så säger jag bara äsch!! Ljug 🙂 Att du tog det lugnt och firade med familjen bara typ? 🙂 Nu när jag skriver det känns det ju faktiskt asskönt. Ett sånt firande hade jag inte bangat.

      Mitt råd är alltså att ta tillfället i akt och se vart du verkligen har dina kompisar, och om dom ställer upp när det verkligen gäller. Annars tycker jag inte att du i fortsättningen ska "lägga in" lika mycket i de vänskaperna.

      DU ÄR GRYM OCH MAGISK OCH UNDERBAR och det handlar inte om att ingen vill fira nyår med dig <333 Jag tror inte att dem förstår att du blir ensam, att dem är för fega för att tjata in någon på festen eller för att upplägget på festen dem ska till verkar så kul.

      PUSS PUSS PUSS din fina själ!!!!!!!

  4. Jag är normalt sett ingen lättrörd person men detta inlägget berörde verkligen och här sitter jag nu med tårar i ögonen.Ellinor Ellinor❤…
    Vilket fint initiativ och klart att jag stöttar hjärforskningen!

  5. Hej, jag din blogg är så bra. Du tar upp allt. Från glam till djupa saker. Du är så härlig och hjärtlig. Jag jobbar i skönhetsbranschen och älskar allt runt om mode och inredning och är armband och väsk samlare. Tror alltid att nu har jag köppt it armbandet el väskan sen dyker nya upp. Har haft det tufft själv. Är väldigt känslig med allt vad det innebär. Tyckte du förklarade så bra om allt kring din diagnos. Är själv munntår så jobbigt. Har hittat en gel som är super. Så jobbigt att när man är klar hos tandläkaren så är det dags igen. Ha en härlig helg.

  6. KAN inte du snälla skriva mer om skillnaden mellan killar och tjejer med ADHD? Hur ser dina brors symptom ut VS dina? Hur märktes det att han hade ADHD och hur märktes det att du hade det?

    1. Jag kan skriva generellt sätt, men jag kommer inte att ta upp min lillebrors svårigheter 🙂 Det känns helt moraliskt fel. Men som sagt, jag kan absolut skriva ett blogginlägg om hur en utredning går till, vilka & hur många kriterier man behöver uppfylla. Och generellt sätt vad som skiljer åt 🙂 <3

      Men känns något fel inuti, så sök hjälp <3 Det är det enda rådet jag kan ge!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi