Min stickade vita klänning


Jag har fått så mycket frågor om min vita stickade klänning som jag visade upp på Instagram. Tack snälla för det<3 Den är perfekt när det inte är skållhett ute. Men jag tänker iallafall att vi snabbt betar av vart den är inhandlad i ett eget inlägg!

Hela min outfit är ifrån H&M. Men klänningen är ifrån förra eller förrförra sommaren. Men jag hittade några liknande på siten nu. Så jag tänker att jag länkar dem efter ordningen som jag tycker är ”mest lik” om ni hajar haha: här, här, här, här och här.

Hoppas ni hittade någon annan som ni gillar! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Lavendellila pyjamas


I förra veckan så visade jag upp en glimt utav min nya pyjamas. En lavendellila dröm i svalt och luftigt bäckebölja tyg. Jag har verkligen letat efter en pyjamas med långa ärmar, men som har korta ben. Dem enda jag äger sen innan är i tjockare tyg och det blir alldeles för varmt på somrarna. Så jag blev så lycklig när jag hittade denna!!

Ni är asmånga som fortfarande skriver och frågar vart det är ifrån, eller att ni inte hittar det på hemsidan. Men jag hittade det direkt när jag klickade mig in. Så här kommer en länk i alla fall (klick!).

Enjöy!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Dagens outfit, glädjen är tillbaka och Gugges förskola

Kavaj Adoore | Klänning na-kd | Kashmir Davida | Solglasögon Corlin Eyewear | Väska Li Per Lei

Halloj! Såhär gick jag klädd idag. Även om det är fint väder och har varit hela våren, så är det fortfarande rätt kallt ute… Och då krävs det en tjockare kavaj om man vill slippa jacka hehhh!!!

Jag hade ett break down för tre veckor sen som ni vet. Pressen och stressen och sömnbristen och JA LIVSEKVATIONEN kändes helt överväldigande.

Men!!! Nu efter två veckor i ett mycket lugnare tempo så känner jag mig som mig själv igen. Thankzzzz högre makter för det! Annars hade jag väl strukit med av stress över att jag var en sån labil mamma säkert hahaha. Ah ni vet, hjärnspökena vet ju inte när det är dags att lägga av så att säga. Fan ta dom!!!!

Jaja jag orkar seriöst inte älta hur jag har mått den senaste tiden något mer <3 Även om jag är tacksam för att ni är så många som bryr er. Men nu vill jag vända blad.

Så för att prata med något mer lättsamt så tänkte jag summera vad jag har gjort idag.

Innan kl 09:30: rodd hemma med Gugge innan han åkte till förskolan. Vi misstänkte ögoninflammation i slutet av förra veckan och helgen. Men läkarna tror just nu att det är pollen.

Så igår (måndag) var han ledig en extra dag ifrån förskolan bara för att vi skulle försöka se tydligare samband mellan hans rinnande ögon. Och visst var det så att det dök upp så fort vi var ute… Iaf så var vi beredda på att han skulle bli ledsen vid lämningen i och med långhelgen vi hade hemma. Men icke! Fan vad lugnande det är att han känner sig så trygg där och med sina förskolelärare och kompisar<333

Vid 10 fixade jag mig och vid 10:30 åkte jag in till stan. Sen tog jag ett möte med H&M, ett telefonmöte med en av våra säljare runt podden och därefter fotade jag de här bilderna som ska upp på min IG imorgon. Samt ett samarbete där jag ska tävla ut barnkläder!!! Stay tuned osv osv eller vad e de man säger.

Och från 14 var jag i poddstudion i tre timmar. Så mysigt att Melina är tillbaka efter sin paus sen förlossningen <333 Älskar verkligen poddformatet. Även om det känns som att man aldrig kan utveckla allt man säger. Djupdyka liksom om ni fattar? Det är ofta jag i efterhand kommer på minst fem grejer jag skulle behöva utveckla för att slippa missförstånd. Men men! Det är inget som någon har klagat på hittills så jag får väl släppa dom hjärnspökena också haha!!

Sen försökte jag att carpa den sista timmen jag hade ihop med William innan han skulle läggas. Efter det grillade vi (vildsvin bla mums), kollade på Bäst I Test och skissade på idéer för husrenoveringen. Och nu har jag jobbat i två timmar till <3 Mysig majdag kom lastat helt utan förvarning idag! And I love it <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Lever alla barnfamiljer såhär? Jag vill göra om och göra rätt.

I SAMARBETE MED H&M KIDS.

Innan vi drar igång vill jag först och främst länka till våra outfits här, så att ni slipper scrolla hela vägen ner:

MIN OUTFIT HITTAR NI HÄR:
Perfekt oversized kavaj i ljusgrönt (klick!), vit topp 99kr, favoritjeansen som är lååånga och på rea!, beiga spetsiga ballerina skor, beiga solglasögon, pärlshalsband, och min snäckformade väska.

WILLIAMS OUTFIT:
Cremevita linnebyxor (klick!), jeansskjorta, beiga sandaler, vit t-shirt 39kr, blårandig solhatt med knyte och klassiska fina barnsolglasögon. 

Så, nu har vi betat av den biten. Nu går vi över till en ärlig text och bekännelse om vårt liv just nu…

Ännu en morgon där jag sladdar in på förskolans parkering med hjärtat i halsgropen.

”Fan fan fan, jag glömde ta med den där boken som dem skickade ut information om i måndags”, inser jag medan jag stressat försöker rafsa ihop alla saker ifrån bilen. ”Helvete! Och extrabyxorna ifall han blir blöt”, säger jag högt för mig själv.

Sedan tänker jag:

*William får inte märka att jag är stressad*

*William får INTE märka att jag är stressad!!!*
Jag börjar att tralla på en hitt-på-låt och ler mitt allra bredaste mot William som hänger i min famn med tröjan uppkorvad mitt på magen. Jag har inte tid att dra ner den. Hans skor hann jag inte heller dra på innan vi åkte, så dom måste jag krampaktigt att försöka hålla fast med ena lillfingret.

Jag leker en lek där jag låtsas vara en hoppande antilop, och tar mina allra största kliv för att snabbare komma till grinden. Jag tänker att varken William eller någon annan ska märka att jag springer då.
Även om Williams förskoletider är mellan 09-15, så vill förskolelärarna vill helst att han ska komma in vid 08:30 för att börja dagen på bästa sätt i matsalen med sina kompisar. Men nu är jag tjugo minuter sen.

Jag hann slänga fram tre ostmackor till honom innan vi åkte, så ätit hade han ju gjort (även om det inte var speciellt innehållsrikt)…

Men jag fattar ju att jag just nu framstår som en mamma som inte _VERKAR VILJA_ att mitt barns dag ska börja på BÄSTA SÄTT i matsalen. För hade jag velat det, så hade jag ju ansträngt mig mer för att komma i tid och för att komma ihåg både bok och extrabyxor.

Jag kände mig som en usel mamma, i trippel bemärkelse.
Skamset pussar jag William på kinden, säger hejdå och ber om ursäkt till pedagogerna. För jag visste att hans avdelning skulle få det stressigt för att hinna hålla sitt morgonschema nu…

_Och allt är mitt fel._

Dessutom blev det såhär sist jag lämnade också.

Precis innan jag ska stänga igen ytterdörren ropar hans favoritfröken ”Juste! William har växt ur sina skor, så det vore toppen om ni kunde ta med några andra!”.

Med kaninpuls springer jag över parkeringen och kollar mitt schema i mobilen. Jag inser att jag inte hinner åka till någon affär och köpa några nya skor varken idag, imorgon eller ens den här veckan.

”Jag får beställa hem några ikväll” tänker jag, medan både mailen och sms-inkorgen plingar om vartannat. Jag orkar inte tänka på hur många som troligtvis är irriterade över att jag inte har svarat än.

Jag får svara senare. Men först behöver jag åka tillbaka hem och fixa allt som vi fick lämna för att snabbare komma fram till förskolan. Dessutom behövde jag svänga förbi förskolan ytterligare en gång till för att droppa av den där förbannade boken och extrabyxorna. 

Jag svär högt, ja, jag nästan skriker svordomar på löpande band i bilen. För nu skulle jag bli sen till mitt första (utav fem) möten i stan. Jag skulle göra ännu fler människor besvikna idag.

_Och det är mitt fel._

Väl hemma igen så har både osten och brödet ifrån morgonens frukost börjat att hårdna. ”Helvete, nu måste ju någon åka och handla innan imorgonbitti” tänkte jag.

Min kille hade ju storhandlat i söndags för att veckan skulle flyta på… Men nu skulle den inte göra det.

_Och det är mitt fel._ 

Resten utav dagen ligger jag fortsatt konstant efter. Och hur mycket jag än anstränger mig för att släcka bränder och komma ikapp i schemat så går det inte.

Jag lyckas dra på ett brett leende i vartenda möte jag kliver in i. Och jag tror att jag trots allt framstod som den bästa versionen utav mig själv…? Jag hoppas det i alla fall. För min inkomst i höst hänger på det.

Men inombords känner jag mig inte alls som den personen jag försökte framstå som i mötena. Tvärtom. Jag känner mig som den absolut värsta och sämsta versionen utav mig själv.

Och så hade det varit länge nu. I ganska exakt tolv månader till och med.

För det var för ett år sedan jag skulle börja bolla föräldrarledighet och karriär samtidigt.

Innan jag fick barn så räckte tiden ALLTID till. Jag höll alltid mitt schema, gjorde aldrig någon kund besviken, och jag levererade alltid på topp, oavsett som det var i jobb eller på hemmafronten. Och idag så undrar jag ofta, om inte VARENDA DAG, hur alla andra barnfamiljer får ihop sina liv? 

Och varenda gång jag tänker på det, så får jag dåligt samvete gentemot William. Min älskade älskade ÄLSKADE unge. Jag vill ju aldrig någonsin att min stress ska gå ut över honom. 


Jag vill inte att han ska minnas mig sånhär. Som en mamma som verkar vara obrydd om hans uppgifter i skolan, eller obrydd om att han har växt ur sina skor. Det vore min mardröm.

Så därför skakade jag hand med mig själv, och lovade att jag måste börja stanna upp i vardagen för att enbart fokusera på att vara den bästa och roligaste mamman han kan tänka sig. Ni vet, att jag tar ledigt ifrån jobbet för att hitta på roliga saker och skapa minnen ihop. Minnen som förhoppningsvis kan väga tyngre än alla morgnar av vardagsstress när han tänker tillbaka på sin uppväxt. 
Så i mitten av förra veckan, satte jag mig ner och beställde hem sommarkläder till Gugge. Så att vi skulle ha dem redo i garderoben när sommarvärmen skulle slå till! Det kändes asbra och lättande.

H&M Kids sommarkollektion hade släppts, och jag han knipa hem flera favoriter ifrån nyhetskategorin!! Och två dagar senare damp både sandaler, en solhatt, svala linnebyxor och ett flerpack med vita t-shirts ner i brevlådan. Och några roligare vardagsplagg, typ det här beiga frottésetet (klick!) och ytterliggare ett frottéset men i dovt grönt (klick!). (Psst, var snabba för att H&M’s barnnyheter säljer ofta slut fort!).
Och i fredags så tog jag en halvdag ledigt ifrån jobbet för att åka in till stan och fika med William, vår hund och min syster. Några av de saker Gugge älskar allra mest i livet<3

Efter cafébesöket så kollade vi på bilarna som for längst med Sveavägen, och William skrek utav förtjusning.
När jag skulle gå och lägga mig i fredagskväll så hade den mesta av stressen och allt dåliga samvetet runnit av mig. Jag insåg att jag faktiskt gör mitt allra bästa<3 Men det är lätt att glömma det, för ens otillräcklighet är lättare att bli påmind om.

Det kändes bra i både hjärta och själ att komma till den insikten. Och inte nog med det så hade både William och jag haft världens roligaste eftermiddag ihop, och skapat nya roliga minnen tillsammans <3

Och det mina damer och herrar,

_Ja det var min förtjänst._

  1. Jag tror alla som har små barn känner som du, att tiden aldrig räcker till. Jag har börjat prioritera bort saker tex som att träffa vänner flera gånger i veckan, det håller jag till helgen, jag beställer mat på internet för att slippa åka eller har en matkasse som kommer varje vecka. Jag går upp en timme innan jag väcker min dotter och hinner då med disk, tvätt osv. Har sedan ”barntid” mellan 6-7.30, då fixar jag allt innan förskolan och åker till förskola , lämnar och går till jobbet. Mellan 8-16 är det jobb. Mellan 16-19 är det ”barntid” igen, då lagas det mat, vi leker, förbereder inför nästa dag, badar tillsammans, läser bok och sen godnatt. Då har jag några timmar på kvällen innan jag behöver sova, den tiden lägger jag på vad jag vill, träning, jobb, hushållssysslor eller vad man nu vill göra. Det funkar ganska bra för mig, har gjort så här sedan min dotter började på förskolan och nu är hon 5. Kanske låter tråkigt att ha allt inrutat men det är skönt. Det blir också lite lättare ju äldre de blir. Försök hitta en struktur, jag hejar på dig 🙂

  2. Ingen får ihop det är nog svaret som är sanningen. Vi har pusslat som idiotier för att få ihop att båda ska kunna jobba heltid och vår son ska slippa gå på förskolan 7-17 men det går inte. Någon av oss kommer få gå ner till 75 % och vi får hoppa över utlandsresa i ett par år. Jag personligen känner att all den tid vi kämpade för att bli föräldrar och alla tårar och missfall så är jag inte mer ön skyldig mig själv och min son att vara med honom. Jag kommer därför jobba 6 h per dag istället för 8 för att han ska slippa behöva gå 10-12 h per dag på förskola och att jag ska slippa stressa överallt.

    1. Vill också tillägga att jag har full flex och möjlighet att jobba hemma men det hjälper liksom inte så mycket. Jag kan inte jobba hemma med en 1,5 åring. Flexar jag som vissa på mitt jobb gör, jobbar 9-15 sen tar igen 3 h arbete då är mitt liv kaputt. Jag kan inte spendera varje kväll mellan 19-22 med jobb sen går och sova. Det är inte värt det. Alla gör väl olika men som sagt. Man för aldrig tillbaks åren med sina små barn så vi kommer prioritera barnen istället för arbetet. De är bara små en gång i livet.

      1. Håller helt med dig! Har också full flex men den är svår att nyttja. Dessutom tar nattningar lång tid, maten ska lagas och tvätten tvättas och ungarna badas (ibland 🙃). Jag går ner till 80% sen och deras pappa jobbar kvällar/helg nu tills vi kan gå på semester. Tänker 80% är ganska bra även sen när barnen är lite större, så kan man kanske förlänga tiden hemma med dem.

        1. Ja jag tror personligen att 80% är värdefull tid med sina barn. Man får snåla lite i ett par år för att få tid med barnen och slippa stressa livet ur sig 🥰

  3. Både känner igen mig och inte känner igen mig, har inga inbokade möten utan tar det mesta spontant vilket hjälper. Två heltidsarbetande, en 2,5-åring, en 7 månaders och husrenovering men det går. Det mesta rinner av mig, tar det inte så allvarligt om något klädesplagg är fel eller äldsta sonen får köttbullar till middag 3 dagar i rad. Vi sover huller om buller bara för att prioritera sömn och det gör mig inte så mycket om minstingen får vara lite ledsen medans jag diskar rent i köket. Kan vara att man är för trött för att bry sig om allt :))

    Jag tror man lär sig med åldern och erfarenheten att skita lite mer i saker och inse att man inte måste räcka till till allt o alla hela tiden. Kan faktiskt säga att min arbetsmoral har gått i botten sen jag fick barn men så får det vara ynka 4 år framåt, sen är småbarnsåren över 🙁

  4. Sådär ser det ut för dom flesta barnfamiljerna. Jag själv försöker tänka en halvtimma tidigare än vad jag gjorde innan och oftast får man lite tid över. Ska vi t.ex. iväg kl 8 så tänker jag att jag ska vara klar till 7.30 och är klar till typ fem i.

  5. Får så mycket känslor av att läsa detta!!! Undrar också varför jag aldrig möter en annan förälder i kapprummet med hög puls och hjärtat i halsen?! Svettig och stressig slänger man in ungarna varje morgon på förskolan. Och när man kommer till jobb slår det mig att när jag kommer hem ikväll sover dem kanske redan… Och allt känns så ovärt 🙁

  6. ​Hej, du är så himla bra på att göra inlägg där du tipsar om saker, går alltid in på länkarna och köper många gånger saker. Det närmar sig sommaren och då fyller jag 25år och tar dessutom examen. Hade inte du kunnat tipsa på roliga saker att önska sig av familj, släkt och vänner? Tänker att det kan passa till andra födelsedagar och typ studenten. Känns som att man vill få något minnesvärt, typ nån designklassiker, väska eller porslin, eller iallafall något finare som man kan minnas tillbaka till att man har fått. KRAM

  7. Jag är ledsen men JA, det är nog livets lott som förälder, att alltid känna sig otillräcklig. Tyvärr. Ibland gör det mig stressad, ibland tar jag det med en klackspark. Det kommer komma en tid då jag faktiskt kommer i tid, utan att vara svettig med nyduschat hår och har sluppit sminka mig i farten från parkeringen till kontoret.
    Det är en liten tröst och veta att vi är fler som känner likadant, du är inte ensam. Det hjälpte ändå att läsa ditt inlägg för mig, det fick mig och känna mig mindre ”misslyckad” när jag vet att vi är flera i samma båt.
    Kämpa på, all eloge till er som ändå lyckas ha honom korta dagar på förskolan, bara det ska du se som en vinst 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Inskolning på förskolan idag men det känns…

Jag vet faktiskt inte vart jag ska börja det här inlägget.

Jag mår seriöst sisådär atm. Det känns som att jag ska börja gråta när som helst för att jag är så slutkörd.

Hela min outfit är ifrån H&M. 

Allt går ju i perioder jag vet jag vet…

Men vi påbörjade Gugges inskolning på förskolan idag som helt ärligt känns SÅDÄR. Och det var typ pricken över i:et för att bägaren skulle rinna över just idag.
Han trivs ASBRA så det är inte det. Men själva inskolningen känns väldigt flummig? Vad vet jag, det har ju bara gått en dag. Men det känns konstigt att en verksamhet inte har en struktur och plan att utgå ifrån med tanke på hur många barn som skolas in varje år? Eller? Det gör ju att jag inte känner mig trygg även om William är det.

Hur var era inskolningar? Jag förväntade mig i alla fall 10min prat med någon pedagog ostört utan alla andra barn. Ni vet, om deras läroplan, hur veckorna ser ut och att dem ställde frågor om William. Typ om han är rädd för något, vad han gillar, hur han är som individ mm?? Men det kanske var orealistiska krav ifrån min sida?
Som sagt, det har ju bara gått en dag á 1,5h typ. Så det kanske kommer under veckan eller längre fram. Men jag vet inte vad man ska ha för förväntningar eller krav överhuvudtaget. Det känns i alla fall bra att både jag och P fick vara med, att Gugge kände sig så trygg och sprang iväg utan en minsta tanke på vart vi befann oss osv.

Men please – kände någon annan samma sak? Eller är alla inskolningar såhär? Vi har fått prick noll info i breven hem inför detta också. Så jag tänkte bara att dem och vi skulle ösa frågor över varandra idag för att lära känna varandra.

  1. Vi hade ett möte innan själva inskolningen började för att prata ostört, vår son var med sprang runt och lärde känna miljön utan andra barn och vi vuxna pratade om allt möjligt..så ja jag förstår att det kändes konstigt!

    1. Gud vad skönt!! Det känns ju som GULD! Men vi hade inte fått någon sån info om att ett möte skulle ske. Så förväntade mig inte att få ett sånt möte. Men tänkte som sagt 10 minuter i alla fall? <3

      1. När vi har skolat in där jag har jobbat har vi flrst ringt och sen under själva inskolningen haft ca 2-4 trygga barn inne med det nya barnet + föräldrarna. Resterande barn ute. Vi har ätit frukt, och fokuserat på det nya barnet äs intressen och frågor föräldrarna haft. Närmat oss barnet eftersom och sen har en annan personal kommit in och bytt av eller tagit dagen efter.

        Men det är väldigt olika hur man gör, vissa har att föräldrarna är med och glr allt medan andra har föräldrarna ner i bakgrunden för att lära känna barnet.

        Läroplanen går hitta online och alla jobbar mot målen på olika sätt utifrån barngruppen. Men se till att få svar så ni känner er trygga. Dock tråkigt med en sån känsla direkt och första intryck.

  2. Men oj! Första dagen fick vi i gott om tid prata ostört med 2 av 3 av pedagogerna. Jag upplevde att pedagogerna var oerhört tillmötesgående och att de fick oss att känna oss trygga. De gav oss massa bra info, de fick veta det de behövde om sonen och vi fick ställa alla våra frågor vi hade. Därefter väntade en inskolning som passade sonens takt (vilket blev 2 veckor). Jag blir ledsen över att du inte kände samma, men tyvärr tror jag att det du beskriver inte är helt ovanligt… Det varierar nog mycket mellan förskolorna. Hoppas att det känns bättre kommande dagarna, annars prata med pedagogerna ❤️

    1. Vi fick en ”ansvarig” pedagog som ringde mig 2-3 veckor innan inskolning. Vi kunde gå genom ev allergier, hur upplägget ser ut under inskolning, vad som är bra att ha med sig första dagarna, hur jag och min sambo ville lägga upp inskolning. Eftersom vi skolades in under corona så fick jag ta första veckan o sambon veckan där på. Vecka nr2 så kunde vi lämna barnet själv på förskolan, men då fick man uppdatering va 2 gången under dom 2 timmar han va själv.
      Jag lämnar nästa aldrig sonen då jag jobbar natt men min sambo gråter varje gång han lämnar honom. Ungen är tvär nöjd och vinkar inte ens av oss när vi går.
      Jag mejlar ofta pedagogerna, allt från himmel och gjord.
      Är det något som känns inte så bra, ta med pedagoger A direkt! Hoppas att det blir bättre

    2. Vi hade typ som du. Första dagen lekte vi inomhus med en pedagog och när barnen gick ut på rast, stannade vi inne ett litet tag för att bara vara ”vi”. Sen gick vi ut till de andra.

      Andra dagen var jag bara med 2 timmar typ, sen fick jag gå hem och då ringde dom efter 1 timmar och jag fick hämta.

      Tredje dagen var Alice själv hela tiden.

      Jag tyckte det gick ändå bra, det var som inge svammel. Jag bor i Luleå (Norrbotten) och denna inskolning var precis när Covid-19 kommit, så kanske var därför ?

      Lycka till med inskolningen!

      1. Har skolat in på tre olika förskolor. Första var helt fantastiskt. Först ett möte under en timme när alla andra barn var ute så vår son fick lära känna miljön ostört inne och vi fick prata med en ansvarig pedagog. Vi fick sen fylla i en lapp med barnets favoritmat, vad hen gillar att leka med, vad hen blir glad av, allergier etc.

        Andra två förskolorna ej så strukturerat.. skolade in under Corona och fick inte komma in, fick stå ute och kolla in genom fönster i flera timmar när dom var inne. Visste inte ens efter två veckor vilka pedagoger som jobbade på mitt barns avdelning.

        Tycker väl något där mittemellan vore ett rimligt krav. Hoppas det känns bättre resten av veckan <3

    3. Ååå vad skönt!!! Vi fick alltså noll info mer än vad de skulle göra under dagen typ. Sen fattar jag ju också att det hade varit svårt för pedagogen som var där att ta hand om de andra fem barnen + komma ihåg info om William. Vi ställde ju såklart frågor mm men fick typ inga tydliga svar heller?

      (Nu tror jag alltså INTE att detta beror på ngns titel eller dylikt), men vi vet alltså inte ens vem som är ansvarig för projekten/själva lärandet, vilka som är utbildade/att dem har anmälningsskyldighet och all annan info som jag då obv tänkte att man skulle gå igenom för att få bättre koll och känna sig lite mer trygg. Dem som var på plats var dock sjukt chillade/lugna/asfina/goa med barnen osv så det är inte det.

      Men ja vi kanske kommer att behöva prata med dem i nästa vecka om det inte kommer något sånt då<3 Men vill inte heller vara ngn JOBBIG förälder som lägger mig i osv... :((((((

    4. Vi har haft två inskolningen då vi efter 5 månader bytte.
      Dom har sett så olika ut, första var som du beskriver det. Visst ställde dem frågor men det var full rulle med barn och andra föräldrar.
      Andra var också speciell då covid nyss brutit ut så det var en ute inskolning. Så ingen rundtur inne osv. Dock ställde dom mer frågor, frågade om det var nått som var bra för dom att veta, om vi undrade något osv. 2a inskolningen gick supersnabbt, men hon var ju van förskola och är så självständig (sket i mig). Jag tror att det ser rätt olika ut, men då dom redan har barn där och oftast skolar in fler så tror jag det är rätt svårt att få till det mer personligt. Sen växer ju allt fram eftersom också dessa dagar, men jag trodde att det skulle vara mer organiserat.
      Tror ändå att dom observerar och ser.
      Hoppas det känns bättre efter hela inskolningen, annars säg till vad som skulle behövas för dig för att känna dig tryggare 😊

  3. Jag är snart färdigutbildad förskollärare och har jobbat 5 år innan utbildningen. Alla förskolor gör såklart olika med sina inskolningar, men oavsett så har du som förälder rätt till ett inskolningssamtal där ni ostört går igenom allt detdär du nämnt här. Så hör med pedagogerna på förskolan imorgon och se till att få boka in ett samtal! De förskolor jag har varit på har gjort olika och alla har inte erbjudit sånna samtal, men har föräldrarna en önskan om det så är det en självklarhet!

  4. Jag kände likadant som du men fick bra råd.. pedagogerna vet 100% vad de sysslar med och våra små är ofta en person på förskolan och en person hemma. Pedagogen märker snabbt vad er son behöver och det bästa är det förutfattningslösa mötet (finns det ordet ens?). De har en plan, en jättelång läroplan som ni kommer få ta del av löpande under året.

    Ha lite is i magen och njut av att han trivs. Sånt kan ju gå i omgångar, när de är väldigt små så springer de ett in och skiter i föräldrarna men när de är lite större kan de bli mer bevakande för att sedan inte ens säga hej då vid grinden haha.

    Lycka till framöver, det kommer blir superbra bara man förstår deras verksamhet.

    1. Ja gud det gör dom ju <33 Det märkte vi redan idag också. Så det känns ju också asbra. Men konstigt att inte få reda på det mest väsentliga redan vid start? Alltså både läroplan (från vårt håll) och vem Gugge är (ifrån deras håll) eller? <3

      Japp japp du har rätt. Har ju rätt dåligt med is i maggggen om vi säger så hahaha.

  5. Det beror nog helt på förskola. Tyvärr finns det sämre och bättre. Mitt tips som gammal barnskötare är att meddela förskolan hur du känner och be att få prata med någon för din trygghet. sen kan du inte förvänta dig att William är deras huvudfokus dygnet runt, de har ju i regel cirka 14-15 barn till i gruppen. Vill man ha total genomgång av sitt barn är nog ärligt dagmamma ett bättre alternativ alternativt senare inskolning om det känns väldigt läskigt och otryggt. Hoppas det känns bättre snart! Första dagen är alltid rörig oavsett nytt jobb eller förskola 🙂

    1. Förrrrlåt men självklart utgår jag inte ifrån att dem ska släppa allt för att enbart ta hand om Gugge?

      Senare inskolning är inte heller ett alternativ. Gugge trivs ju asbra so far. Det är ju vi som inte känner oss trygga hehe. Så isf efter snack med pedagogerna osv osv osv osv så skulle alternativen längre fram vara
      1) Lämna ifrån oss fastän vi inte är bekväma även om W är det.
      2) Eller byta förskola I guess???

      1. Jag hade personligen besökt en annan förskola med William någon dag efter inskolningen och höra hur de skolar in och om möjlighet finns att byta om ni känner att det är rörigt. Är otroligt viktigt att man som förälder känner dig trygg med att lämna sitt barn. Vi fick förskoleplats till augusti igår och där har de en pedagog på 2 barn vid inskolning som är i små grupper. Berätta för förskolan hur ni uppfattar inskolningen och blir inget bättre se över möjlighet att byta

  6. Jobbar som förskollärare och när vi har inskolning ser vi alltid till att sitta ner med föräldrarna helst första dagen, absolut senast andra dagen för information, gå igenom papper, föräldrarna ska fylla i kontaktinformation osv. Ibland om vi haft det lite körigt med kort om personal så har vi gjort så att en pedagog stannar inne med inskolning+föräldrar och kanske 2-3 andra barn och då blir det mer info med barnen närvarande. Men då har det verkligen varit kris liksom.. så tycker absolut du ska kräva att få sitta ner & få lite mer info och prata med dom om de inte själva erbjuder det typ imorgon.

  7. Prata med dem direkt! Förklara hur du känner, att ni gärna vill ha information om verksamheten och vem som är ansvarig förskollärare osv. Bättre att ta det nu än att vänta, så ni snabbare känner er säkra och trygga! Jag förstår att det känns konstigt, och slarvigt av dem att välkomna er på ett sånt sätt. Men ta upp det med dem! Och sen är det inte säkert att ni känner er trygga direkt, det är svårt att lämna ifrån sig sitt barn till någon annan. Tror inte ni behöver byta förskola, lär se ganska lika ut. Sen att dem inte frågar så mycket om William är inte så konstigt, dem vill nog lära känna honom och skapa sin egen bild av honom på förskolan. Men dem borde ändå ha ett bättre bemötande mot er föräldrar och ett bättre välkomnande. Hoppas allt löser sig! Har förstått att Stockholm har lite annorlunda upplägg där inskolningen ska ske på 3 dagar typ och inget inskolningssamtal innan. Förstår att det kan kännas lite hastigt då. Många andra har 2 veckor och samtal både innan och efter inskolningen. Men men.. hoppas allt löser sig! Kul att William trivs! Hälsningar snart färdig förskollärare

  8. Jag jobbar som förskollärare och på min förskola har vi introduktionssamtal med föräldrarna innan inskolning börjar. För att få berätta ”i lugn & ro” kring våra rutiner, projekt, läroplan, svara på föräldrarnas alla frågor m.m. Ni ska absolut inte gå och känns er osäkra, för det är (i princip) lika viktigt att föräldrarna trivs som att barnen trivs faktiskt ❤️ prata med personalen och fråga om det kommer bli nåt samtal eller så! ni har rätt till det! Hoppas det blir bättre snart. Kram

  9. Vi hade möte en vecka innan inskolning bara föräldrar där dom gick igenom läroplan och deras fokusområde. Vi fick även fylla i papper om barnet (typ rädslor, vad dom gillar osv osv) och även papper till anhöriga och våra uppgifter osv. Man fick ställa frågor.
    Sen på själva inskolningen fanns fler lärare än nödvändigt ifall ytterligare frågor hade dykt upp eller så.
    Förhoppningsvis kommer det. Annars ta upp eller ta tag i det snabbt. Det måste ju kännas lika bra för er som för William! ❤️ Man lämnar ju sin viktigaste i många timmar.
    Lycka till! Kramar

  10. Fick prata ostört med båda pedagogerna i en timme, hade med min son under tiden och han satt och lekte själv eller med dem medan de berättade om verksamheten. Går dock hos en dagmamma men enda skillnaden är typ att det är mindre barn än på förskola så kändes hur bra som helst. Sen var jag/vi ju med första två veckorna där de berättade mer och man fick se hur dagarna såg ut osv

  11. Tycker du inte det känns riktigt bra så tycker jag du ska byta förskola, det är nog svårt att känna sig trygg och lugn om det inte känns helt 100. Nu var det min sambo i vårt fall som tog inskolningen men den var helt annorlunda mot vad du beskrev. Det var en av pedagogerna som var utsedd att ansvara för inskolningen för vår son och tog därför hand om honom extra mycket och redan första dagen ställdes fullt med frågor om både honom, vår familj, hans intressen och rutiner etc. Alla kändes genuint intresserade och omhändertagande, de har samma tider för saker varje dag men de har olika aktiviteter såklart. Om vädret tillåter är de ute 2 gånger per dag och resterande tid inomhus. De berättade mycket om hur de arbetar med orden nej, städa etc så man även kan applicera det hemma om man vill. Varje dag vid hämtning är de noga med att berätta hur dagen varit och de tar alltid emot honom med glädje precis som med alla andra barnen. Vi fick även kompletterande papper med oss hem efter inskolningen där vi kunde fylla i extra information om vad han tycker om för mat,frukt etc och vad han inte tycker om så mycket. Nu bor jag på en liten ort, vet inte om det spelar in, men de är 15 barn och min son skolades in för några veckor sedan och då var han 13 mån.

  12. Jag jobbar själv på förskola och vi brukar alltid antingen ha ett möte innan där vi kan prata om sådana saker, visa runt i lokaler osv.
    Eller – om vårdnadshavare bor lite längre bort och inte har möjlighet att komma på möte så brukar vi ha ett telefonmöte där vi tar upp olika saker, rutiner, vad barnet tycker om att göra, vilka avdelningar vi öppnar/stänger förskolan på om det är aktuellt, när de andra avdelningarna öppnar osv osv. Sen kommer det alltid frågor på vägen och det är ju klart.
    Vi brukar också alltid skicka ut ett infobrev innan inskolningen med lite information om förskolan, hur inskolningstiderna kommer se ut och så vidare. Jag känner att om du/ni inte har fått tid att sitta ned och prata ostört under veckan så säg till typ sista inskolningsdagen att ni gärna hade velat göra det. Ibland kanske man är ont om personal och inte ordinarie så att det inte kan ordnas direkt första dagen men jag tycker absolut att ni ska ha rätt till ett möte och sitta ned och prata i lugn och ro, om så 10 min som du skriver.
    Efter att barnet har varit på förskolan i kanske 3-4 veckor (självklart med daglig kontakt vid hämtning angående hur det har gått under dagen), så brukar vi ha något som heter uppföljningssamtal. Där bjuder vi in vårdnadshavarna till ett litet samtal kring hur det har varit de första veckorna och pratar kring barnet i verksamheten de veckorna som varit.

    Så jag tycker du ska stå på dig med att ha en liten stund kring att bara prata, mest för ditt barns skull också. Så de lär känna honom och har lite kunskap och information om vad han tycker om att göra innan ni lämnar honom helt 🙏🏼

    Hoppas det kommer kännas bättre för dig under veckans gång!

  13. Samma här. Ingen info. Ingen frågade något. Bara körde på och var allmänt ointresserade. Många barn, stökigt. Trodde också man skulle ha lite egentid med en pedagog och berätta om barnet,

    1. Inga orealistiska krav alls! Jag förväntade mig precis samma sak men ack så besviken man blev efter veckans inskolning när man ej fick prata ostört ned en lärare eller ens fick frågan hur mitt barn är? Min oro va över hur ska dem kunna bemöta mitt barn rätt när dem inte ens vet va hon ogillar o gillar? Fruktansvärt besviken.

  14. När jag jobbade på förskola såg vi till att ha möte någon vecka innan med föräldrar och gå igenom inskolningen och hur vi arbetade på förskolan, på det mötet fick även barnet vara med om föräldrarna ville det så vi fick tid att träffa de lite redan då.
    Sen under inskolningen lät vi de nya barnen lära känna miljöerna utan de andra barnen de första dagarna för att sedan försiktigt slussa in de med de andra barnen.
    Så tror inskolningen är väldigt varierande beroende på förskolan och från inskolning till inskolning beroende på om ordinarie personal är sjuka osv.
    Men tycker absolut du kan prata med dom om hur du känner och att du gärna skulle vilja ha ett litet möte med dom och gå igenom allt viktigt, så att du kan känna dig trygg. De vill absolut bara det bästa både för dig och för William.

  15. Kände likadant som du gör när vi skolade in dottern augusti -21. Pedagogerna var inte speciellt intresserade i att lära känna dottern utan beskrev första veckan av inskolningen som att vi föräldrar skulle vägleda vårt barn in i verksamheten. Pedagogerna presenterade sig inte alls så inte förrän vecka 3 fick jag veta vilka pedagoger som var ordinarie & vilka som var vikarier. Gjorde dock en fuling & sökte upp deras namn på Facebook för att få ett ansikte på dem :)))) Trots att dottern fyller 3 inom några månader så pratar hon inte mer än några enstaka ord utan använder sig istället av tecken. Har informerat hundratals gånger om detta & har även visat lika många gånger vad hon menar med vissa tecken då de inte förstår henne. Känns inte alls som att de är intresserade av att ens försöka.

    Kändes jobbigt att lämna henne i höstas så vi valde att ha henne hemma under vintern men hon började gå tillbaka 15 timmar/v nu i mars. Har sen dess stått på mig lite mer men tycker liksom inte att jag ska behöva göra det? Eller? Får liksom dra ur pedagogerna vad de har gjort idag & hur mycket mat hon fått i sig. Är även hur många nya vikarier som helst som varken dottern eller jag har träffat innan som inte presenterar sig. Fick nog sist jag lämnade henne & det kom fram en vikarie jag aldrig sett innan som ska ta emot dottern på morgonen. Dottern är extremt reserverad mot nya människor & bröt ihop direkt. Hon ville absolut inte följa med en helt främmande människa.
    Nä fy vad långt svar det blev. Men jag förstår dig. Jag tycker det är skitjobbigt att lämna dottern på förskola fast att hon trivs där (tror jag, det känns så men ja, jag är tveksam då jag inte får någon form av uppdatering av pedagoger eller dottern själv iom att hon inte pratar än).

  16. Hej! Vi hade inget möte men någon av mina två barn. Men det funkade fint ändå. Vi pratade under tiden jag var med på inskolningarna och de lärde snabbt känna barnen. Jag kände inget behov av något möte. Men om du känner det ska du absolut säga det tycker jag. Vi är ju alla olika och det kan ju vara bra om förskolan får feedback på förbättring. För även om Gugge känner sig trygg så ska ju du känna dig trygg som förälder. Men jag tror inte att det är något ovanligt att inte ha möte och att inskolningen är lite ostrukturerad.

  17. Nope, jag skulle inte acceptera. Vi är alla olika och ert samtal kanske kommer under veckan, men om inte:
    jag förstår dig verkligen och nej du har inte orimliga förväntningar!! Jag skulle aldrig lämna mina barn till en ny verksamhet och ”förlita” mig på att de kommer läsa av mitt barn. Förskolefröknar har utbildning men är också bara människor m personliga värderingar tolkningar har jag märkt. Det viktigaste är att du som mamma/pappa känner dig trygg, att kommunikationen är god för det är vad eran kille kommer känna av!! Barn läser av våra energier som ingen annan. Så vänta inte utan be om ditt samtal, berätta om er kille och hjälp dem lära känna honom! Det är din rätt som mamma. Det är hans rätt som barn. Såklart är det en trygg miljö med bra personal men det handlar om din trygghet. Det måste finnas utrymme för att möta barn i deras personligheter och inte bara göra likadant med alla. Fall inte in i att ”inte vilja vara en besvärlig förälder” eller ”de vet nog bättre med sin erfarenhet” om nu de tankarna slagit dig. Bara du känner ditt barn bäst, hur han vill lämnas, tröstas, leka med osv Men allt detta vet du såklart, bara en påminnelse🤍

  18. Hej Ellinor.
    Jag jobbar som barnskötare på en förskola avdelning för 1-2 åringar. Vi gör alltid så att vi ringer till föräldrarna 2-3 veckor innan de är dags för inskolning. Vi går igenom tiderna för inskolningsveckorna (2v), allergier, nummer till förskolan, Mail till förskolan, vad ni behöver ha med er( extra kläder, kläder efter väder).Och vi säger även att vissa barn kanske behöver längre inskolning i och med att det är individuellt med hur lång tid de tar. Vi går även igenom rutiner hur en dag ser ut hos oss och vad vi har för upplägg. Vi understryker även till föräldrarna undrar ni hur de gått efter ni lämnat barnet är de ju bara ringa. Känner vi pedagoger att vi behöver korta ner dagen för barnen så ringer vi. Ja så gör vi på min förskola där jag jobbar så tycker du ska prata med pedagogerna och be om att få prata med dom och att du vill lyfta dina funderingar.

  19. Vi skolade in under covid så första dagen var vi ute på gården 1 h, inte så mycket samtal med personal, de hälsade såklart men vårt barn var nöjt lekte själv långt bort från mig. Nästa dag var mitt barn andra förälder med inomhus hela fm med alla andra barn på avdelningen. Sen vad de oss lämna kl 09 nästa dag och testa att låta barnet vara där själv och sova om hen ville. Om de inte ringde kunde vi hämta kl 14 (vilket de inte gjorde). Så vår inskolning var med oss föräldrar totalt 3 h. Såhär i efterhand väldigt kort och ingen info men jag kände mig å andra sidan trygg trots det. Kan tilläggas att mitt barn var 1 år och 9 månader så lite äldre, hade troligtvis känt annorlunda om hen varit närmre 1 år. Som all skrev ovan, prata med personalen och får du inget gehör kanske ni ska fundera på att byta. Ni ska ju känna er trygga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi