Visa William i mina sociala medier eller inte?

När jag fick reda på att jag var gravid så började man ju såklart tänka på hur livet och den nya vardagen skulle bli. Jag som alltid har visat en väldigt personlig sida av mitt liv i sociala medier tänkte att jag skulle berätta för er direkt. Men istället kände jag precis tvärtom. Att min graviditet var väldigt väldigt privat. Hade jag kunnat hade jag absolut kunnat göra en Kylie Jenner och ba *säg hej till min bebis!!!* från en dag till en annan. Men det fick vänta till v21 när det var omöjligt att dölja magen mer. Jag fick en beskyddarinstinkt jag inte visste att jag besatt. Jag har alltid skyddat min familj till det yttersta, men så fort det blev ett plus på stickan så eskalerade det för varje vecka magen växte.

Likadant med min förlossning. Jag checkade ut 2v innan BF, gick över tiden 11 dagar och sedan väntade jag ytterligare 2v innan jag la ut en bild på att han hade kommit. För att mitt nya liv helt enkelt känns extremt privat. Samma sak när jag fick min ADHD-diagnos, jag väntade i månader med att berätta för er. Jag behövde landa i det själv först innan jag fick höra alla andras åsikter.

Jag har bloggat sedan jag var 12år gammal, det är mer än halva mitt liv. Och jag har gått igenom den här fasen tre gånger tidigare. Första gången jag fick panik över att min privatliv var offentligt för allmänheten var när jag gjorde slut med mitt ex för typ 8år sen. Då fick jag känna på tempen på relationen till mina följare. Många rentav KRÄVDE att jag skulle dela med mig utav allt i minsta detalj. Jag förstår ändå det, för ni hade ju byggt upp en relation till honom också och oss ihop. Många blev så involverade, menade väl och ville sörja tillsammans med mig. Men ni behövde ett avslut för att kunna gå vidare. Det kom väl som en chock för er även om det inte gjorde det för mig. Men jag ville inte dela varför vi gick skilda vägar.

Andra gången var när jag gjorde slut med en vän. Då började det också spekuleras vad som hade hänt, varför och om allting bara var fejk. Det skrevs så mycket elaka spekulationer att jag helt tappade lusten att arbeta med mina sociala medier. Och successivt fick jag tankar på att byta jobb (vilket jag även gjorde efter detta och började arbeta på byrå). För den sidan ni inte såg var ju att jag satt framför min skärm, läste all skit och grät över det som hade hänt. Det blir liksom en dubbel sorg. Dels är man ledsen över det som har hänt, men sen tvingades man utstå hatkommentarer och bli påmind om uppbrottet hela tiden.


Och tredje gången var när jag träffade P. Han ville inte vara med i mina sociala medier och jag respekterade det såklart. Men då började folk hitta på en egen persona om vem han var, och vilka våra anledningar var till att vi höll honom ”hemlig”. Då fick jag smaka på hur det kändes när någon skrev elaka saker om min närmsta familj. Vilket jag aldrig någonsin hoppas på att få göra igen. 

P var aldrig ”hemlig” för att skapa någon hype. Inte min graviditet, min förlossning eller de första veckorna med min son heller. Men jag är någon ny nu. Jag har något nytt jag måste skydda med allt jag har. William. Och att lägga ut bilder ifrån BB och skriva ”vår son är här nu!” med en bild på honom, innan våra familjer ens har sett hans ansikte – fanns faktiskt inte på min världskarta.

Det spelar ingen roll om en följare ”kräver” att jag ska uppdatera om hela min förlossning eftersom att jag har pratat om min förlossningsrädsla… Eller att någon av ren välvilja frågar hur det kändes att kissa efter förlossningen eftersom hon också ska föda snart… Det här är mitt LIV. Min förlossning är det mest utlämnande, intima och privata en människa kan vara med om i livet. Och inte bara för mig utan för hela min familj. Och det är jag som bestämmer vad jag vill dela med mig utav och hur ofta jag ska uppdatera er om det.

Jag KOMMER att skriva om William och vårt liv. Jag kommer att prata om mina åsikter om allt kring att vara en förälder. Men det tog flera år för mig att hitta den balansen jag har haft i mina sociala medier. Bara med alla tråkigheter kring min pappa, så dröjde det länge innan jag ens yppade ett ord om det. Jag mörkade länge att jag ens hade brutit kontakten med honom. Men en dag vågade jag mig på att skriva en text om hur jag kände kring allt, men t o m då låtsades jag som att det handlade om en vän. Och flera år senare skrev jag ett personligt inlägg om allting. Inga privata detaljer eller påhopp, utan generellt hur man går vidare ifrån en sån sak.

Det här är mitt nya liv och det kommer ta tid för mig att hitta mina nya gränsdragningar. Jag har inga problem med att dela bilder på vår son när han ligger och chillar i min famn i en stickad outfit. Men jag vill inte lägga upp såna bilder varje dag. Och jag vill absolut inte dela med mig av bilder ifrån när han badade imorse och täcka över hans intima delar med emojis.

Men livet är ju allt där mittemellan perfekta bilder till flödet och de mest intima stunderna. Det handlar inte om att jag vill skapa någon hype kring mitt barn, tvärtom. Jag vill skydda honom. Dessutom är det inte bara jag som bestämmer vad som ska skrivas om honom eller inte, vi är två vuxna i varje sånt beslut. Och vi är dom som vet hur vi på bästa sätt skyddar honom. Ingen följare, ingen debattör i DN, ingen annan influencer och inte ens någon av våra vänner har något att säga till om där. Det är vi som sätter gränserna för vad som ska delas om honom och inte. Och vi har heller inga krav på oss att dela varför eller varför vi INTE väljer att göra något. 

Eftersom att många saker känns alldeles för privata för mig att dela, så kan jag inte tumma på det för att vara schysst eller för att det är ”mitt jobb”. För det är i allra högsta grad mitt privatliv också. Och skulle jag börja tumma på saker, och tex lägga ut en video ifrån min förlossning fast jag innerst inne inte vill – så skulle det kännas som om jag sålde ut mig själv. Och jag vill aldrig känna att jag säljer ut min familj? 

Å andra sidan, de sakerna jag VILL dela med mig om, t e x fjärde trimestern eller att jag blev behandlad utav en barnmorska under min förlossning – delar jag med mig utav de sakerna så får jag energi. För jag känner i hela kroppen att jag gör rätt och att jag kan stå för det jag har lagt upp.  Även om någon annan kanske absolut inte hade skrivit om det för 70 tusen personer på Instagram.

Så ALLT jag funderar på att lägga ut i sociala medier måste jag först känna in, ”är det här något jag skulle stå för att lägga ut? Kan jag ta att folk har åsikter om det här?” Kan jag det, ja men då lägger jag ut det. Men är svaret nej på dom frågorna så skulle det kännas som att jag sålde ut min familj och därför skiter jag i det.

Men oavsett vilket av dem jag kommer fram till när det gäller William, så är det något bara P och jag har med att göra. Precis som att jag inte har ett sk*t med att göra vad andra influencers eller privatpersoner väljer att lägga ut på sina barn. Och helt ärligt så bryr jag mig inte ett dugg heller, jag lägger verkligen noll värdering i hur andra gör. För jag har fullt upp med att ta hand om min egna familj istället för att snacka skit om andra. 

Nu har ingen skrivit någonting elakt till mig alls! <3 Däremot vet jag att det pågår en j*vla häxjakt runt andra mammor på sociala medier, så därför känner jag att jag måste avsluta det här inlägget med att sätta ner foten lite…

För om du är en utav dem som sitter och spekulerar med dina vänninor eller i kommentarsfältet på folks bloggar om ”varför i hela friden hon valde att lägga ut X eller Y?!” – så rannsaka dig själv. Varför känner du behovet att prata illa om andra mammor? Varför bryr du dig ens? Är du verkligen hundra procent lycklig över ditt egna liv? Och varför är du en sån förbannat dålig förebild för ditt egna barn när du sitter och snackar skit om andra? Uppenbarligen är du ingen supermorsa till förebild du heller. Dem du snackar skit om är också människor, och vi alla blir bättre och tryggare föräldrar om vi slutar blicka runtomkring oss. En bra förälder lyssnar inåt, släpper prestigen och visar sina barn att det inte är okej att prata illa om hur andra väljer att leva sina liv.

TACK FÖR MAJ<3

  1. Gillar ditt tänk, ingen har rätt att kräva något av dig. Jag som följer dig uppskattar det du delar och respekterar det du inte delar. Jag har inget med ditt liv att göra, men att få kika in ibland är väldigt härligt. Du verkar vara en grymt härlig tjej!

    1. Tack! Åh tack så skönt att göra <3333 TACK <3 Så jädra fint av dig att ta dig tiden att lägga en sån här kommentar (läs: komplimang!) också!! <3

  2. Som familjemedlem till dig som har stora sociala plattformar känns det tryggt att du skriver tydligt om dina värderingar i frågor som rör dig men även i frågor som rör fler än dig själv.
    Det känns också skönt att veta era gränser i lilla familjen och att du tar ställning så tydlig för ditt privata liv som inte syns i sociala medier.
    Du visar en respekt för oss som stor familj och att att det finns gränser för vad du vill berätta o skriva om. Men också att du tar ansvar för hur du väljer att hantera andra familjers val att leva sina liv. Det är en oerhört viktig ståndpunkt för W som kommer prägla honom som människa – respekt för andras val oavsett om det gäller sexuell läggning, levnads standard eller politiska åsikter.
    Där är ni som föräldrar redan nu superviktiga!
    Fortsätt ta ställning för dina val och att inte prata illa om andras val. Bäst är du!❤️
    /Stolt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Svarar på kommentar – hur mycket kommer ni att exponera ert barn i sociala medier?

Fråga: ”Hur tänker du kring att många av de nämnda influencers ovan exponerar sina barn? Och hur är din tanke kring att visa upp ert barn sedan? Jag kan själv tycka att många idag inte alls tänker på sina barn integritet i långa loppet”

Svar: Hej fina! Hur andra gör är helt upp till dem tycker jag. Det är en grej man bestämmer inom sin familj och inget som jag har (eller tycker mig ha rätt till) att ha en åsikt kring.

Men när det kommer till oss och vår familj så känns det så svårt att svara på. Jag själv har ju (tro det eller ej) issues med just integritet och att låta folk komma mig nära/nudda mig fysiskt eller att ens komma hem till vårt hus. Jag jobbar verkligen på den biten med mig själv vareviga dag, för jag vill inte vara sån. Så jag förstår varför frågan om integritet kommer upp, speciellt om man själv inte har en stor plattform på sociala medier och kan sätta sig in i vad det innebär.

För jag förstår ju att det blir svårt för er att ens tro på att jag på det privata planet är just –väldigt- privat. Eftersom att ni på sociala medier får hänga med mig i ”allt”. Men! På ett sätt känns det som att jag under de 13 (!)åren jag har bloggat – har levt två separata liv. Ett liv som knappt mina närmsta vänner har känt till, som har varit proppfyllt utav sorg och trasiga relationer. Och ett ”öppet” liv som jag har delat med er där jag har skrivit om ångest/besvikelse/ilska mm. Ett liv är med andra ord så mycket mer än vad som delas i sociala medier.

En del utav all min ångest har grundat sig i människor i min närhets sjukdomshistorik eller problematik. Och det skulle jag aldrig aldrig dela det med er, för det är inte MIN historia att berätta. Där har jag dragit en väldigt tydlig gräns, då jag aldrig vill att någon annan ska känna att jag berättar deras sanning. Oavsett om det kommer till att någon i min närhet är sjuk, att jag gör slut med en pojkvän eller tjejkompis heller för den delen. Då skriver jag bara till er att det tog slut pga att man har växt isär, för jag vill inte hänga ut någon om den inte har chansen att nå ut till samma publik och berätta sin version. Jag är alltså ytterst sällan privat men jag har inga problem med att vara personlig. Tex jag kan berätta ATT jag är ledsen och hur den känslan känns – men inte VARFÖR jag är ledsen osv. Det i sig är en enorm skillnad när det kommer till just integriteten.

När det kommer till min kille så vill ju han dels inte vara med i mina sociala medier, och dels vill inte jag det. För det här är MINA kanaler som handlar om MIG. Han är en biroll i mina sociala medier även fast han är huvudrollen i mitt liv privat. Men sedan berättar ju jag en del av vad vi gör ihop såklart. Många läsare efterfrågar meeeeer innehåll om min kille, bilder, en gemensam podcast etc men det skulle kännas alldeles för privat för oss båda. Medan det för andra är en självklarhet?

Vissa familjer har inte sociala medier över huvudtaget. Andra familjer är helt emot att dela bilder på sina barn men kan lägga upp bilder på sig själva. Vissa är emot sociala medier men har istället specifika Instagramkonton som deras spädbarn ”driver” vilket känns okej. En del familjer tycker en viss typ av exponering av sina barn är okej och andra tycker inte att det finns några gränser för vad som blir för privat eller inte. Såhär fungerar det ju i det verkliga livet också. Jag minns det själv från när jag var liten och man hörde de vuxna prata vid matbordet om olika problem. Somliga höll tyst om allt, andra var öppna som böcker om vad deras familjer gick igenom. För att vi alla är OLIKA helt enkelt och det finns inte ETT framgångskoncept som passar alla. Så jag tycker att det är asbra att frågan lyfts så man får tänka till. Men att så många lägger så mycket energi eller värdering i hur andra familjer väljer att sköta detta begriper jag faktiskt inte? Då finns det andra barn som lider betydligt mycket mer, som varken får vinterjackor, mat på bordet eller kärlek. Om man vill tänka på andra barns bästa så SE dessa barnen istället för att noja över att andras barn kanske syns för mycket.

Med andra ord, oavsett hur vi väljer att göra så kommer det aldrig någonsin att vara tillräckligt bra för alla. Men att ALL exponering på något sätt skulle kunna vara skadligt tror jag absolut inte. För mig är det bara viktigt att det inte blir fööör mycket content över lång tid, att det blir för privat/utlämnande/naket eller att barnet i framtiden känner att den inte fick berätta sin sida av myntet om ni förstår? Där går väl min gräns då antar jag?

Om vår bebis skulle födas sjuk tex så är jag en person som vill och behöver få hjälp och stöd i det ifrån andra i samma situation (obs skulle såklart prata med familj/vänner också men det är ju omöjligt för att de få människor i ens lilla krets skulle förstå alla ens problem?). Meen då skulle jag dela det utifrån MITT perspektiv och hur JAG känner. Inte hur min kille eller vårt barn känner och tusen bilder på dem två ifrån sjukhuset tex. Och att prata om barnsjukdomar eller familjeproblematik i sig är bara positivt tycker jag för det hjälper så så såååå många andra familjer. Men om vårt barn vid äldre ålder skulle drabbas av en sjukdom eller tacklas med en diagnos, och är stor nog att själv kunna förmedla sin sida av myntet så skulle jag fråga först om det var okej att jag delade vad vi som familj gick igenom och hur jag kände kring det. Det finns flera olika sätt att dela en situation på sociala medier med andra ord.

Såhär tänker jag spontant JUST NU alltså, men det beror helt på där och då och är omöjligt att svara på innan det har hänt<3 Det är verkligen från situation till situation vad jag tycker är okej att dela med mig utav eller inte.

Så mitt kortfattade svar är: jag tycker verkligen ingenting om hur andra gör och jag vet inte riktigt hur vi kommer att göra heller. Det beror helt på situation till situation. Men jag har absolut gränser för vad som känns okej för just mig och inte. Sen kommer ju min killes åsikt kring det hela att värderas in lika högt såklart! Men hittills hur jag har skött mina sociala medier är jag väldigt stolt över, så jag tvivlar på att det här kommer vara en större utmaning i föräldraskapet<3

Hur tycker och tänker ni? Vad är okej i er familj (hypotetiskt ett rent krasst) och vad känns för privat?

  1. Hej! Det var jag som skrev frågan och vill tacka för ett jättebra svar med kloka tankar.

    Jag följer inte längre så många influencers men du är en av få som jag numera läser. Du är grym på det du gör!

  2. För mig är det otroligt viktigt att skydda barnet för allt hemskt som sker online. Vill inte att en oskyldig bild på mitt barn hamnar på sidor som är allt annat än oskyldiga. Samma sak med att visa min gravidmage (finns många speciella ”intressen” och människor där ute usch fy). Sedan kan inte ett barn ge sitt medgivande på att bli postad online.
    På senare år har jag verkligen styrt och stramat åt information om mig online. Lägger inte längre upp bilder på min partner, visar sällan mina vänner, gömmer min adress, pratar inte för personligt osv. Visar bara upp större saker som hänt t.ex. nytt jobb, flytt utomlands, ytliga grejer som stories när jag varit på stan etc.
    När jag blir gravid kommer jag också vilja skydda det från allmänheten faktist. Man är så fragil som gravid och jag vill minimera risken att utsättas för något hemskt. Sedan anser jag att min framtida graviditet är något som är extremt privat och bara skall upplevas med nära och kära. Jag ser framför mig hur jag efter födseln postar en 1:a familjebild à la Kate och William från brittiska kungahuset haha! På distans där man inte ser barnets ansikte. Och sedan typ postar en tbt när man fick första ultraljudsbilden. Men that’s it!
    Min partner tycker också samma vilket är skönt. Han är ännu mer privat. Som ung idag vet man om alla faror online så det är den vägen vi kommer ta vid en framtida graviditet. Sen är alla fria att göra vad de vill såklart!

    Men det var min syn på saken!

    Kram, stay safe!❤️

    1. Hej fina! Oj vad hemskt att du känner så<3 då ska du ju såklart inte göra det! 🙂 jag ser ju ingen skillnad på en familjebild på avstånd eller en sån bild i månaden hehe, samma hemskheter med att bilderna delas på olämpliga ställen kan ju hända då tänker jag? Eller? Om ej förstår vad jag menar? Dock är jag heeelt med på att man vill ha saker privat för att man är mer privat. Vet bara när jag har haft vanliga jobb. Då har det känts konstigt att dela mer personliga grejer för att kollegor? Chefer? Kunder? Etc har kollat!!! Hahaha fick stressssss av den tanken då. Så minns att jag var mycket mer opersonlig under de perioderna <3 KRAAAM

      1. Förstår helt vad du tänker och du har en bra poäng! Hela det här tänket kom till i samband med en trasig relation till en familjemedlem, så då har jag blivit rätt överbeskyddande. Det kommer också från tanken om (gud förbjude) barnet går bort i magen så är det bara mina nära och kära som vet om graviditeten och som kan stötta mig på det sättet jag behöver. Delar mycket saker av mitt liv med min familj och nära vänner men förra meddelandet var mest inriktat på publika delningar! Ibland finns det saker som man helt enkelt inte anser att hela världen ska ta del av!

        Ta hand om dig ❤️

  3. Fra en som studerer juss:
    det handler ikke så mye om hva dere som foreldre vil, ønsker osv. Fordi et barn er et selvstendig individ som også har rettigheter – herunder menneskerettigheter som gir rett på privatliv etter EMK art. 8. Ved spredning av bilder, info, osv. i sosiale medier så brytes denne rettigheten fordi BARNET SELV ikke kan godkjenne til en slik eksponering. Man krenker rett og slett sine barns rettigheter ved å eksponere. Så kan man si at man selv mener man skal bestemme over barnet til det er voksent- og det er ok – men da kan man kanskje bestemme å IKKE eksponere det frem til det er voksent nok til å forstå hva det innebærer å eksponeres på store sosiale plattformer. Her er det også en stor forskjell mellom ”mannen i gata” og dere influencere/kjendiser, fordi privatlivet selvsagt krenkes i enda større grad når følgerskalaen er så enorm stor som hos dere. Det samme følger av FNs konvensjon om barns rettigheter som bygger på prinsippet om at alt skal skje til barns beste – dette gjelder OGSÅ for dere influencere når dere tar bilder av egne barn. Kanskje man tenker at ”aja men et bilde de han er søt” er vel ikke skadelig. Men det er ikke slik reglene er: man skal gjøre det som er til barnets beste – og i en slik situasjon kan det være å ikke eksponere barnet overhode.

    I tillegg:
    Jeg mener det er viktig å huske på at overgrep mot barn / handlinger som er ulemplige mot barn ikke bare knytter seg til at noen laster ned bilder på nakne barn. Med den eksponeringen som skjer av barn hos influencere i dag er det fare for at relasjonen mellom følger og barnet blir av en såpass ”nær karakter” at mennesker som tenner på barn kan fantaserer om dette barnet særlig pga. den nærhet man føler til det.

    1. Hej fina!

      Jag förstår att du är sjukt driven inom detta iom att du pluggar juridik<3 Jag själv har inte läst på alls om barns rättigheter varken inom svensk lag, FN:s barnkonvention (säger man så?) etc etc. Jag är alltså inte påläst inom ämnet! 🙂

      Jag tycker att en del av det du skriver låter vettigt, men iom att jag inte har läst det här själv så blir det ju svårt för mig att uttala mig. Men det blir också omöjligt att förlita mig på en enda källa. För i nästan allt du skrivit så om de sk. "reglerna" så är dem ju inte så pass specifika som du vinklar det till. Att saker "kan" hända, det "kan" vara skadigt för ett barn, det "kan" finnas en risk osv blir ju din tolkning av en rekommendation/lag/regel (vad säger man?). Hade det varit olagligt att posta bilder på sina barn på sociala medier, oavsett influencer/tidning/privatperson whatever, så hade det funnits en sådan lag. Som sagt, det är stor skillnad på att något är integritetskränkande och en bild på sociala medier. Det vore naivt att tro att den situationen (eller någon annan situation) skulle vara svart eller vit. Det finns tusentals och återigen tusentals nyanser av vilken typ av bild, vilken typ av kontext etc.

      När det kommer till pedofiler så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Ej påläst alls om hur den sjukdomen påverkar psyket och hur sådana människor fungerar. Jag tror dock, liksom du, att pedofiler drar sig dit barn finns. Oavsett om det handlar om en familjebild på internet, barnbilder från Google, barnporrshemsidor eller att dem sätter sig utanför eller rentav tar en anställning på en förskola. Pedofiler finns där barn finns, vilket är så fruktansvärt vidrigt. Men att barn till föräldrar som är kända/politiker/influencers mm i högre grad skulle vara utsatta för pedofili har jag aldrig läst om?

  4. Väldigt vettigt svar från en vettig person!! Jag resonerar så att för mig personligen, hade jag aldrig brytt mig om mina föräldrar lagt upp bilder/videos från mig när jag var liten. Jag ser inte längre så ut och jag var ett BARN. Finns det något från den tiden som skulle kunna inskränka på min integritet? Något jag skulle tycka vara pinsamt fortfarande idag? Nej faktiskt inte. Tycker ärligt att det är rätt fjantigt att ta upp att barnets integritet kan komma att bli kränkt över en bild sin förälder lagt upp. Nej, det köper inte jag faktiskt. Tvärt om tycker jag det är fantastiskt fint att se influencers som visar sin kärlek till sitt barn på sina plattformar. Visst finns det övertramp, självklart! Skulle aldrig lägga upp något på mina barn jag inte är okej att dela själv. Exempelvis nakenhet, toalettbesök (du vet kanske vad jag syftar på), andra känsliga saker med mera. Men som du säger, det är en helt annan sak när de kommer upp i ålder och kan tycka till själv. Sen kan jag tycka att det blir ett stigma kring kändisbarn som inte syns på bild, vilket jag tror kan göra mer skada. Jag skulle hellre som föräldrar vara den som styr över vad som syns av mina barn. Men det är min åsikt.

    Tack för att du är en sådan fantastisk, klok, smart och vettig influencer!

  5. Glömde säga att jag ser SÅÅÅ fram emot att läsa om din graviditet och om ditt ”nya” liv som mamma. Jag är inte gravid heller har barn men ÄLSKAR sånt. Så snälla var inte rätt att känna dig tråkig när du pratar om barn, graviditet och allt som hör därtill <3

  6. Jag tycker inte att man ska lägga upp för mycket på sina barn i sociala medier. Okey att göra någon gång ibland men spyr ärligt talat på de som är ”familjebloggare” eller ”mammabloggare” och använder sina barn i reklaminlägg och bygger sitt kändisskap på att berätta om sina barn. Sen är det skillnad att exponera sitt barn till 500 följare eller flera hundra tusen, därför kan man enligt min åsikt inte jämföra mammor som gärna pratar på jobbet eller middagar om sina barn mot att visa upp dem för tusentals vad som ”funkar”. Barnet får ju inte bestämma vad som funkar för den 😊 det är egentligen sjukt hur mycket jag vet om influencerbarn typ sjukdomar de haft som barn, om de varit oroliga att gå till skolan, vilka fritidsaktiviteter de utövar etc. Nej lagom är bäst enligt mig och man får tänka till 😊

    1. ”man får tänka till”, kring vad? Vad du tycker?

      Haha undertonen i blogginlägget var att jag inte lägger mig i hur andra gör, för jag tycker inte att jag har något med det att göra. Och helt ärligt så har jag faktiskt inte ens en åsikt kring det. Alla gör som dom vill. Så jag trodde att det var underförstått att jag inte vill ta del av hur ni tycker att ANDRA ska göra? Jag undrade hur du gör med din familj eller hur du tänker att du hypotetiskt kommer att göra med dina egna barn. Oavsett vad du hade svarat så hade jag inte dömt dig. Gör vad du själv vill men hur kan du ens tro att alla gör på samma sätt? Eller att någon skulle fostra sin familj pga din åsikt?

      Jag har aldrig sagt att en familjemiddag eller ett konto med hundra tusen följare är samma sak. Det jag har sagt är att alla resonerar olika både privat men också på sociala medier och det är helt okej.

      Mitt största tips till dig är att inte följa dessa mammainfluencers och familjeinfluencers om du inte vill veta om deras barns sjukdomar tex. Vi själva styr våra flöden och vilken information vi får till oss, så jag tror att du skulle känna mindre behov av att komma med pekpinnar om du inte på daglig basis fick upp saker i ditt flöde som provocerade dig? Eller? 🙂

      Sorry om jag låter dryg, men din vinkling av hela blogginlägget var prick allt jag inte ville att det skulle handla om. Dvs att man lägger sig i andra människors uppfostran – pga att man har absolut noll med det att göra.

      1. Fast hur man väljer att exponera sina barn på sociala medier och hur man uppfostrar dem har ju ingenting med varandra att göra 😊 har aldrig haft någon åsikt om hur man uppfostrar sina barn utan åsikten handlar om barnens privatliv och om det är rätt eller fel att man berättar privata saker som sina barn, exempelvis deras mående, offentligt.
        Tänka till menar jag ”kommer barnet uppskatta att jag berättade/visade upp det här även när den är vuxen?” 😊

        1. Ja enig, det jeg prøvde å få frem med min kommentar ovenfor. Dette har ingenting med foreldres VALG å gjøre når det gjelder barneoppdragelse. Det handler jo om at barnets FRATAS SITT valg som et fritt individ. Så synes det tydes gjennom hele blogginnlegget at dette ikke forstås.

          Når det gjelder dine spørsmål vedrørende tolkningen av EMK og FNs barnekonvensjon så kan jeg bare si at det jeg sier beror ikke på noen tolkning slik du virker å ha det til. EMK sier rakt og tydelig: enhver har rett på privatliv. Og videre av FNs barnekonvensjon: man skal ivaretas barns beste. Og hva som er barns beste når det gjelder slik eksponering kan man neppe vite før de er store nok til å fortelle hva de mener er best selv.

          Her kan du f.eks. lese:
          https://sharenting.unicef.no
          Siterer særlig: Mange tenker ikke over at barns rett til privatliv er viktigere enn foreldrenes behov for å dele.

          Selvsagt kan man dele bilder av sitt barn. Men mener at man skal tenke nøye gjennom hvilke bilder man deler allerede når man har 50-600 følgere på facebook/instagram o.l. Da er det er ikke til å komme unna at kjendiser og influencere med flere 10-100 talls tusen følgere har en ekstra oppgave her.

  7. Med första barnet la vi inte ut en enda bild på honom i sociala medier förrän han var ca 3 år. Har två bilder på endast barnens ryggar på facebook. Och nu för tiden lägger jag upp noga utvalda bilder på barnen på min privata instagram. Skulle aldrig falla mig in att publicera bilder där man ser någon form av nakenhet över huvudtaget på exempelvis facebook eller instagram. Men detta är en personlig åsikt. Är väldigt mån om mina barns integritet 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

11 vanligaste frågorna på IG stories

Nu kommer ett ytligt men OTROLIGT efterfrågat inlägg. Eller ja, svaren är efterfrågade på Instagram Stories. Jag får ju så galet mycket frågor om vad jag har på mig där… Så istället för att svara alla en och en vilket tar massor utav tid så tänkte jag summera det på ett lite roligare vis här. Håll i hatten osv!

Din svarta skinnskjorta med ”skinnknappar” är den också ifrån H&M precis som den beiga du har?
Svar: Ja precis!! Jag köpte båda på H&M förra året och jag ääälskar dem. Men dem blir lite knöggliga att ha till en stickad kjol. Och tyvärr har jag inte byxor som passar längre. Gillar nämligen att bära dem instoppat i brallan… Vilket ju blir lite svårt nu.

Varifrån kommer den beiga kjolen? 
Svar: Den är ifrån Chiquelle. Jag beställde den förra veckan efter att ha sett Sannas samarbete, så fick lite rabatt med hennes kod också! Den är onesize och jag tror att den kommer sitta bra genom hela graviditeten pga så stretchig. Fanns även i svart!

Köpte du din stora Filippa K dunjacka? 
Svar: Jag har beställt den!!! Det var en 25års present till mig själv. För er som undrar vilken jacka följaren pratar om så menar hon denna jackan (klick!). Men jackan jag har på denna storyn är också ny. Gina Tricot skickade hem den i ett pressutskick och jag ÄLSKAR DEN. Helt klart en prisvänligare variant som bara kostar några hundralappar. Ni hittar den här.

Vart är din mörkbruna kortärmade stickade polo ifrån? 
Svar: Soft Goat förra året! Jag äääääälskar den utav hela mitt hjärta. Kortärmad kashmir ärr min favorit, för om man fryser kan man bara slänga över sig en kavaj (mitt andra favoritplagg). Exakt denna modellen verkar ha utgått, årets polo är lite högre. Ni hittar den här (klick). Färgen heter nutella och den finns pådenna, denna  ochdenna tröjan.

När kommer du att visa vad du köpte ifrån Gucci?
Svar: Förlåt jag har helt glömt bort detta hehe!!! Men jag kan göra det i nästa v om ni vill? Jag har inte tänkt att det fanns ett sådant intresse. Men en hint är att det är en väska i alla fall hehe. Och att jag och P köpte den ihop.

Den vita klänningen du bar på din födelsedag, vart har du köpt den?! 
Svar: den är ifrån Notes Du Nord! Ett danskt märke som jag fullkomligt älskar.

Vart har du köpt den beiga kappan? Och gravidleggingsen?
Svar: Det är en tjockare kavaj, köpt på Zara för några v sedan. Men den finns säkert kvar! Tightsen är ifrån H&M och är lååånga i benen. Jag brukar gå upp i size på byxor (välja M ist för S tex) men det tycker jag inte behövs i preggotights. Dom är istället lite för stora nu.

Vart köper du dina smycken?
Svar: utgå alltid ifrån att dem är ifrån Safira! Detta statement halsbandet som jag har burit mycket senaste – är ifrån Petra Tungårdens kollektion med Safira.

Vart är din beiga oversize skjorta ifrån?! 
Svar: Jag blir alltid BOMBAD utav frågor när jag bär denna. Inhandlad på H&M förra året och jag använder den jämt! Finns liknande i år har jag sett! Tex:här, här, härochhär.

Dina vita samt gröna lurviga tofflor?! Vart har du köpt dem? 
Svar: Mina vita är ifrån Inuikkii. Och mina gröna ifrån Shepard.

Vart har du köpt dina genomskinliga glasögon? 
Svar: Nividas! Men för säkert tre år sedan nu. Måste måste måste skaffa nya hehe. Vill ha flera roliga att välja bland!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Gravid vecka 22

Hej på er alla fina underbara<3 Hoppas allt är grymt med er. Idag tänkte jag svara på frågor jag ställer mig själv, i någon form utav intervjuformat. Hope u like it!!!

Hej Ellinor! Grattis till graviditeten! Vilken vecka är du i nu?
Svar: Hej själv Elli. Den här veckan går jag in i v22. Bytte först veckor på onsdagar men numera byter jag på fredagar. Ongen är numera 27cm lång(!) och jag kände de första sparkarna i förra veckan. Så nu känns allt lite mer ”på riktigt”.

Kjol Chiquelle | Topp Soft Goat

Hur mår du idag men också generellt i graviditeten?
Svar: Hmmm. Det är sådär. Jag har börjat vänja mig med att ha migrän 4-5 dagar i veckan. Men jag har inte alltid extremt illamående, så dagarna jag får det på köpet blir jag så otroligt less på graviditeten. Räcker det inte med känslan av att någon långsamt skruvar in en skruv i hjärnan på en från flera ställen haha? Bäckensmärtorna är bättre i periodvis sen jag började gå till min kiropraktor, men jag blir fortfarande sängliggandes ibland. Men jag känner mig otroligt LYCKLIG och LUGN <3 

Har tänker du förbereda dig inför förlossningen? Känner du dig förberedd?
Svar: Jag känner mig mentalt väldigt förberedd. Jag vet hur en förlossning går till rent praktiskt,  fysiskt och medicinskt. Men det emotionella kan jag såklart inte förbereda mig på. Mer än att ha i åtanke att man kanske inte känner ”love at first sight” direkt och att det är supervanligt att känna sig nedstämd i början. Jag har ju lyssnat på hundratals poddavsnitt om förlossningar, kollat på klipp på youtube och läst böcker de senaste åren. Det har nog varit mitt sätt att ta kontroll över situationen, att veta ALLA värsta (och bästa) tänkbara scenarion för vad som kan hända. Så på så sätt känner jag mig förberedd. Men mina kontrollbehov gör ändå att själva förlossningen känns rätt jobbig då jag ju verkligen inte kan påverka den alls.

Hur känns det att du ska bli MAMMA? 
Svar: Jag är ju by nature en extremt barnkär människa så det här är ju verkligen en dream coming true<3 Men det är ändå svårt att greppa… Jag ser fram emot första gosperioden men jag längtar allra mest efter att SKRATTA ihop med mitt barn. Jag hoppas verkligen vår unge ärver min humor så vi kan ligga på köksgolvet och bara kikna utav skratt ihop hahaha. Jag har en tydlig bild av hur jag vill vara som förälder vilket underlättar ganska mycket. Det är nog tack vare att så många i min omgivning har gått igenom den resan. På så sätt har man själv har kunnat observera och känna in hur man själv vill göra.

Hur tänker du kring första bebistiden annars då?
Svar: *förbered er på långt svar*. Jag kommer nog aldrig bli den som ”bara är mamma” första tiden och att jag går helt upp i det. Inte för att det är något fel i det, tvärtom. Men det känns inte som min naturliga roll bara. Och jag skulle nog bli ganska olycklig om jag inte fick vara ELLINOR och prata om annat än bebisar första tiden. Jag märker redan nu hur många hemmamammor behandlar mig som en barnfödande maskin och att det är det enda dom vill prata med mig om. Medan mina vänner fortfarande behandlar mig som vanligt vilket jag älskar.

Jag är väldigt obrydd om hur andra väljer att göra med sina bebisar, så jag hoppas att jag fortsätter på det spåret och bara gör vår grej på vårt sätt. Varken jag eller P har vanliga jobb eller kan vara 100% lediga + att vi är väldigt sociala på det. Så min förhoppning är att inte bli allt för isolerad utan att fortsätta träffa vänner/familj regelbundet, men kanske på lite andra sätt än tidigare? Sedan hoppas jag på att vi kommer att fortsätta vara så jämställda som vi är idag i vår relation. För att förebygga att jag blir den som ”tar över” så har jag sagt till P + mina nära att påminna mig om att inte vara för ”på” honom i början med hur han ska göra. Iofs tror jag snarare att det kan bli tvärtom då det känns som att han kommer bli en mycket bättre förälder än mig ur många aspekter hahaha<3

Hur tänker du kring jobbet nu under graviditeten och första tiden med bebis?
Svar: Jag känner noll behov av att levla upp i jobbet under tiden jag har en bebbe, utan har ju sedan några månader varvat ner jobbmässigt och mentalt. För att jag helt enkelt inte har något sug. Jag vill kunna betala mina räkningar men that’s it haha. Så ur den aspeken ska det bli spännande att se vart jag landar och vilken min exakta roll kommer att bli eftersom att jag är och flyter någonstans mittemellan de där typiska ”mammarollerna” man ser utifrån sett.

Hur tänker du att det kommer att gå med Bruno och bebis? 
Svar: Ja det får väl bara gå tänker jag! Rent praktiskt fattar jag inte hur man får ihop det med Brunos promenader + lillen om h*n sover tex. Men det löser sig <3 Jag tror att det kommer bli en chock för lilla vilda och känslosamma Bruno att någon annan kommer att vara viktigare än honom. Men han kommer att bli en asrolig storebrorsa tror jag. För att förebygga allergier är tydligen kossor/hästar bästa djuret och nästbäst är att ha en hund som husdjur. Så det känns ju TÖPPEN också<3 Just nu vill han vara nära mig hela hela tiden och helst ligga PÅ min mage 24/7. Otroligt gulligt <3

  1. Sååå mys med liten bebbe 🥳 har en dotter på 5 månader och har också hund och svaret på promenaderna som du behöver ta är bärsjal! Absolut smidigaste, minst stressiga och framförallt mysigaste sättet att ta sig runt (både inne och ute) ❤️ super för anknytningen, för mjölkproduktionen, för bebisen att reglera kroppstemperatur och för bebisens mage då tarmarna masseras 🙌🏻 haha lovar, det är såååå bra med sjal/sele! Men det kräver lite övning och att läsa på lite men sååå värt!

    1. Heeej!! Ja jag tänkte låna en sjal/bärsele för att se vilket jag/vi gillar bäst och sedan köpa egen! Men tänker mer på morgon/kväll om bebisen sover och Bruno verkligen måste gå ut? Väcker man barnet? Använder man babylarm och går ut utanför huset? Hehehe är du med?<3

  2. Grattis till graviditeten 🥰 Jag brukar lägga mitt barn i babygymmet och så skyndar jag mig ut på gården (bor i hus) med hundarna så dom får rastas lite snabbt 😅 fungerar ju om ens barn gillar att ligga I babygym dvs! Resten av dagen får han åka vagnen när dom ska promeneras. Allt går på ett eller annat sätt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

12 tips på väskor inför hösten

Fråga:
”Hej Ellinor! Jag såg en glimt utav P’s datorväska ifrån Babour (väl?) i förra veckan och kom och tänka på vilken datorväska du själv använder? Både jag och många jag känner letar efter en ny STOR väska som rymmer både dator + annat att bära i höst? Jag älskar verkligen din stil och skulle vara så tacksam för tips! Gärna i olika prisklasser. Tack på förhand!” 


Förra årets favoritväska, en budgetvariant jag hittade hos H&M för några hundralappar! Well spent.  

Svar:
Men TACK GOMMAN!! Självklart kan jag hjälpa dig och dina vänninor i jakten på en ny väska. Jag personligen äger bara två stora väskor (kanske för att jag aldrig bär runt på tex gymkläder eeehhh heheh) som jag får  plats med dator + annat i. En är en budgetvariant och en var dyr.

Vad bär jag runt på annars då? Jo en liten väska med det nödvändigaste + en datorväska. Om jag har en stor bag tenderar jag att fylla den från topp till tå och vikten som blir av det pallar tyvärrr inte min rygg (efter 13år släpandes på en 20kg handbollsväska). MEN! Självklart ska jag göra mitt bästa i jakten på en ny väska gömman! Jag har spanat runt över nästan hela internet, och idag kommer jag att ge er fyra olika prisklasser. Nu kör vi!
1. HÄR | 2. HÄR | 3. HÄR

VÄSKOR ÖVER 5000kr
Vill du investera  i en större väska som håller över tid? Själv kikar jag  faktiskt på nr 3 (bilden är på size MAXI men det finns även två mindre modeller). Och jag funderar på att köpa den minsta till mig själv. Den är ifrån ett svenskt varumärke och det tycker jag ALLTID att man ska prioritera om man velar. Har haft ögonen på den sen den släpptes förra (?) året.

4. HÄR | 5. HÄR | 6. HÄR

VÄSKOR UNDER 5000KR
Alltså får man inte plats med allt man behöver i dessa så hajdååå! Här har ni space. Nr 5 är helt ny för säsongen and I löv it. Själv har jag spanat på nr 6 men tyvärr kommit fram till att den blir fööör stor för mig. Jag har redan två väskor i den sizen så jag klarar maj gott å väl!

Bild ifrån när jag och min förra assistent Ellen var i Köpenhamn för ett event med Estée Lauder och deras kampanj för Bröstcancerfonden.

7. HÄR | 8. HÄR | 9. HÄR

VÄSKOR ÖVER 500KR
Jag älskar älskar älskar nr 9! Den tycker jag på riktigt är 10p. Är du ute efter en stor väska, som är trendig men i en klassisk modell på samma gång + passar till allt = slå till på denna. Får extremt shoppingsug när jag ser den. Nr 8 är ju en klassiker ifrån By Malene Birger ifall man vill ha en billigare väska i Monogram. Den tål sjukt mycket och är en billigare variant utav de dyrare väskorna i samma size ifrån tex Louis Vuitton eller Goyard  (som jag har se bild ovan).

10. HÄR | 11. HÄR | 12. HÄR

VÄSKOR UNDER 500KR
Här kommer tre väldigt billiga väskor, där jag tyvärr inte kan utlova kvalitét eller dylikt. Men jag har faktiskt en liknande nr 12 för mina padelgrejer (som står rätt orörd i källaren sedan några månader tillbaka) och som är perfekt för just det. Generellt sätt rekommenderar jag väl att investera i just kvalitét när det kommer till väskor (+bättre för miljön). Just för att dom slits så snabbt. Men! Alla har inte den  ekonomin och det respekterar jag till 100%! Därav jag ändå ville ha med tre billiga alternativ.

TIPS PÅ MINDRE VÄSKA:
Hoppas du hittade någon väska som föll dig i smaken fina du! Och hoppas ni andra fick lite inspiration också. Är ni ute efter en mindre väska, i bättre kvalitét (precis som jag) kan jag rekommendera APT mindre väskor , BOYY eller dessa 1 & 2 ifrån Arket. Tipstipstips!

  1. Hej! Kan du inte snälla tipsa om datorfodral också? Tycker det är så svårt att hitta både praktiska och SNYGGA!

    1. Hehe jag har två st, ett beige och ett svart utan handtag ifrån typ Dustin hahaha. Har nöll köll där! Vet ej om det finns ifrån LV men annars hade det kanske varit ngt att önska saj i 25års present ehehhe.

  2. Tycker nummer fyra och nummer sju är helt magiska. Behöver också införskaffa mig en lite större väska för dator, men datorfodral är så himla tråkigt!! (dock behövligt om man är en klumpeduns som mig haha)

  3. Hej!
    Vilket roligt inlägg. Vill du inte tipsa om fina höstklänningar? Exempelvis till kräftskiva.

  4. Kan inte du berätta om dina ”stora” accessoar/kläd/Väsk-köp? Tex ditt Cartier Love Bracelet 🙂 Vore så kul att höra storyn/resonemanget bakom! Jag har så mycket jag vill köpa men är ofta för snål mot mig själv

    1. Hej fina!! Jag är exakt likadan<3 Men jag köper det som jag tycker är kul. Oftast blir det grejer till huset. Men ska jag unna mig sj något så blir det oftast smycken! Köper typ aldrig dyra skor/väskor pga sliter sönder direkt. Har span på två olika klockor nu, även det två grejer som jag är intresserad utav och som håller länge. Köper dock enbart på auktion pga en utav klockorna vill jag ska vara ifrån 1995 när jag själv föddes. Och den andra känns bara hål i huvudet att köpa ny 🙂 På min wishlist är det i övrigt typ bara smycken! Tanken med armbandet var att jag har tjatat om det i typ 6år. Och traditionellt sätt ska det ju köpas av ens käraste, men förra året insåg jag bara att "vadfan? Jag har aldrig väntat på att en kille ska köpa något åt mig innan. Varför löser jag det inte bara själv?". Jag unnar mig ju typ aldrig heller pga gillar att spara degen ist + lägga på huset. Meeeenn om jag signade smyckeskollektionen med Safira så lovade jag mig själv att köpa armbandet. Så så fick det bli hehe! 🙂 Hoppas du är nöjd med svaret heheh <3333 Och gumman!!! UNNA DIG! Skit i vad andra tycker är fint eller trendigt. Vad tycker DU är kul och värt pengarna? Vad blir du glad utav? KRAM KRAM KRAM

  5. Hej!!
    Älskar din stil 🙂 skulle du inte kunna tipsa om snygga ryggsäckar där man får plats med dator också? Behöver ha sååå mycket grejer med mig till jobbet och blir så tungt med en väska över axeln… kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi