Jag minns sommaren när mamma och pappa skiljde sig



Jag står och tittar in i badrumsväggen. Balsamerar håret noga, hårtopp efter hårtopp, samtidigt som jag lyssnar på Ted Gärdestad. Varje sommar när jag var barn så spelades hans låtar på repeat. Men vad vi gjorde medan hans röst dånade ur högtalarna har jag bara vaga minnen utav. Ett av dom är när vi solade på klipporna med mormor och morfar.
Matsäcken som var gjord med omsorg, plockades fram ur Tupperware plastförpackningar med färgglada lock. Pannkakor med sylt. Morfars knep var att ösa ner vaniljsocker i smeten, och visst gick det hem hos oss barn. Vi åt tills vi fick ont i magen medan måsarna skrek över våra huvuden. Och när vi var färdiga så badade vi tills läpparna blev blåa…

Och någonstans där hade sällskapet som hade med sina högtalare till stranden, bytt låt till sommarens största hit. Jag sjöng med de korta stunder jag var över vattenytan ”ingen sörjer när du dööör, ingen ska sakna det du gööör. Ingen vill veta vart du köpt din tröja…”.
Men alla andra somrar, har jag nästan inga minnen utav alls. Möjligtvis att jag åkte på ridläger, handbollscuper och hängde med vänner. Då kanske Teddans låtar spelades i köket där mamma stod, medan jag drog på mig skorna ute i hallen för att cykla hemifrån. Nej jag minns faktiskt inte. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle tillsammans med min familj när vi lyssnade på hans låtar när jag tänker efter.
Jag står och tittar in i badrumsväggen. Sköljer ur balsamet och ser skummet åka ner i avloppet. Och försöker att komma på varför Ted Gärdestad symboliserar sommar för mig. Jo. Juste. Nu minns jag. Ett starkt sommarminne jag har är sommaren när mamma och pappa skilde sig.
Det var soligt utomhus, bilen var packad med resväskor och mamma vevade för hand ner rutorna på vår blåa lilla BMW, la i en ny växel och tryckte ner gasen i botten på den smala grusvägen. Dammet bara yrde bakom oss när jag vände mig om och tittade ut igenom bakrutan. Vi skulle flytta hem till mormor och morfar. Och medan jag och min syster sträckte ut armarna genom bilens bakrutor och skrek med till Teds låt ”… Jag tänker hoppa, ner för Eiffeltornet – om du sviker mig!” så såg jag konturerna av mammas ansikte i backspegeln. Bakom den lockliga luggen så såg jag att hon grät. Min fina mamma. Jag skulle ge henne den bästa sommaren någonsin.


Jag står och tittar in i badrumsväggen. Stänger av kranen på duschen och virar in mig i en handduk. Funderar. Vad vill jag att William ska minnas utav sina somrar?

Om jag fick drömma skulle jag ge honom och vår familj ett sommarställe. En trygg samlingsplats som vi återkommer till – semester efter semester. Där vänner, kusiner, familj och släktingar trängs om vartannat i våningssängar. Det spelar ingen roll vad man äter till frukost, om flip flopsen tappas bort eller om luncherna övergår till sena middagar. Huvudsaken är att man är tillsammans med sin familj.

Jag vill ge honom minnen ifrån kvällar med kubbspelande tills myggen blir för många. Badande ifrån bryggan tills fingrarna är som russin. Och oändligt många fikor i skuggan, med kakor man tar ur en mönstrad kakburk. Och bullar som är gömda under ett vitt flugnät med broderade jordgubbar uppepå. Och så Teddans låtar ur högtalarna, om och om igen.
Jag vill inte bara kunna ge William dom minnena. Utan även mina syskon, våra vänner, min killes familj, mormor och morfar och såklart… Mamma. Det där landstället skulle inte bara vara vårt, utan alla i släktens.

… För när den där sommaren var slut, då när mamma och pappa skiljdes, så insåg 5åriga jag, att jag nog inte hade gett mamma den bästa sommaren trots allt. Men när William är 5år kanske jag kan försöka på nytt.


Jag står och tittar in i badrumsväggen när mina dagdrömmar plötsligt blir avbrutna av att P kommer in genom dörren.

”Har du sett det här landstället? Precis såhär skulle jag vilja ha det!”
säger han, och sträcker fram en husannons han har uppe i sin telefon.

Jag ler. Tur att vi drömmer om samma sak, min kärlek och jag.

Sen går jag in i vardagsrummet, slår jag på Ted Gärdestad i högtalarna och plockar upp William ur vagnen. Det är vår första sommar av många tillsammans. Och när han är 5år ska vi packa hans resväskor och ta båten ut till vårt landställe. Han, hans pappa, vår hund, hela tjocka släkten och jag.
Jag tittar inte in i badrumsväggen längre. Istället blickar ut över min familj. Jag känner mig rikast i världen. För egentligen spelar det ju ingen roll vart vi är, bara jag får vara med dem.


Men tack vare mäklarna på Länsförsäkringars Fastighetsbyrå så kanske vår dröm om ett landställe får besannas lite snabbare. Jag ringde nämligen upp vår lokala mäklare och bad dom att hålla utkik åt oss. Så nu håller vi tummarna. Men vi har inte bråttom. Jag vet inte vad ni drömmer om när det kommer till bostäder, men oavsett så kan Länsfast hjälpa er. >>Klicka här<< för att få mer information om alla deras olika tjänster!

Nu kommer ett litet bildspel av det jag ser framför mig att jag vill göra på vårt framtida landställe:

Äta efterrätter ur blåvita skålar.

Pussas efter maten med mannen på bilden.

Dricka kaffe med släktingar.

Handla grönsaker från lokala bönder.

Fira midsommar.

Konstant ha vänner som sover över.

Promenera barfota till stranden.

Loppisfynda kakburkar och fat.

… Och gosa med Gugge.

Tack Länsförsäkringars Fastighetsbyrå för att ni lät mig drömma mig bort för en sekund <3 Och hoppas ni läsare uppskattade det här lite mer personliga inlägget. Hoppas ni får världens bästa sommar, vart ni än är, och vilka ni än spenderar den med. Och kom ihåg, vännerna är familjen man själv väljer. Blod är inte tjockare än vatten.

  1. För det första, vad vackert och målande du skriver!

    För det andra, var har du köpt din fina stickade tröja på sista bilden? Preciiiis en sådan jag letar efter!

  2. Så fint och härligt ärligt du skriver🙏ja nån gång hoppas jag också på att få det där lilla mysa landstället där alla kan samlas för att få många underbara sommarminnen.
    Håller tummarna för oss alla💕

  3. Jag läste det här inlägget med tårar i ögonen, ledsna tårar som övergick i rörda glädjetårar mot slutet. Wow vad vackert du skriver, tack för att du delar med dig!

Lämna ett svar till Victoria Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi