Månad: oktober 2020

Vi får alla vara försiktiga och hålla avstånd( fy vad tråkigt) men det är nog så vi får göra.Nä,man får av olika anledningar inte bli sjuk.Jag tror att de flesta kommer att få denna sjukdom men kan vi dra ut så att inte alla sjukdomsfallen kommer på samma gång så hinner sjukvården med.Du är en gullig tjej Ellinor.Ta hand om dig och bebisen så går det bra!❤

Be proud!!! :)))) jag köpte en fendi skötväska till vår kommande bebbe <3 tänkte precis som dig, mina handväskor kommer inte komma till användning första tiden.

Så himla klok och fin människa du Ellinor. Kommer bli världens bästa mamma! Njut av en sån fin skötväska <3 Kram till er och stort grattis till er familj!

Läste igenom ditt inlägg och alla kommenterar här ovan och jag gråter i skrivande stund för jag känner igen mig så mycket i allt som skrivs ang. Barnmorskebesöken och att partner inte får vara med. Jag är gravid i v. 37 och det enda min partner fått följa med på var kub testet i v. 12 för att vi valde att bekosta det själva. Jag har känt och känner mig ensam i dethär med att min partner inte får ta del utav vår barns utveckling, höra hjärtslag, se ultraljud och könet för första gången, ha möjlighet att ställa frågor osv. Det känns som att dethär viftas bort av många och jag har trott att jag varit ensam i dessa känslor och det gör mig så otroligt ledsen att det inte lyfts! Så TACK för att du skriver om detta!

Ja men snälla vad bra du är som vill belysa detta problem!! Helt jävla orimligt att partnern inte får följa med in trots att den inte har symtom, ahhh blir så arg.
Vore guld om du startade en namninsamling! <3

Håller sååå med. Det är så mycket viktigt som hamnar på kvinnan i ändå. Som ”mammagruppen” via BVC som ju heter föräldragrupp, men det är ju bara mammor där. Och där förmedlas så mycket viktig information som en ska ta till sig och återberätta för sin partner. Att detta ska börja innan barnet ens är fött gör ju att partnern hamnar på efterkälken redan innan. Detta är ju något en vill dela tänker jag. Dessutom: att inte få vara med på förlossningen är så fruktansvärt. Jag blev liggande på sjukhus själv en natt med vårt andra barn och det var inte en pärs. Jag var nyopererad efter tredje gradens bristningsskada, slut, hade ont och hade noll avlastning. Inte alls den natt jag haft med mitt första barn när min partner fick sova över och mysa tillsammans. Står bakom om du skriver något, så du vet. För det jämlika föräldraskapet är så viktigt.

Jag känner att även om detta inte är exakt samma sak så vill jag ändå dela med mig. I somras var jag, min mamma och min sambo på ett dagsutflykt till en stad 2 h bort. Under utflykten fick jag sjukt ont i magen, ringde 1177 och dom sa att jag skulle till akuten. Min sambo fick inte följa med så han satt kvar i bilen med mamma. Dom undersöker mig och hittar ingenting så dom tar några rutinprover och det visar sig att jag är gravid trots spiral. Eftersom jag är i ett väntrum med massa andra och har för ont för att gå själv får jag smsa min sambo om att jag är gravid. Efter ett par timmar av väntan kommer dom fram till att det kanske kan vara utomkveds och jag blir inlagd över natten. Jag säger ännu en gång att min sambo är utanför i bilen och att jag skulle vilja ha honom med (jag kommer ju ändå få ligga ensam i ett rum) men nej han fick absolut inte hälsa på och jag fick absolut inte gå ut från sjukhuset och prata med honom. Så där låg jag och var gravid utan att veta om fostret skulle överleva eller inte själv utan min sambo. Dom kunde inte dagen efter fastställa om det var utomkvedes eller inte så jag fick åka hem och sen åka in till sjukhuset varannan dag, under ca 2 veckor för ultraljud och mer info om allting. Tillslut blev det en akut operation där dom tog bort fostret och inte ens då var min sambo välkommen. Går nu till psykolog pga det här då det blev otroligt traumatiserande för mig att gå igenom allting ”själv”.

Jag håller helt me dig! Är själv gravid i v25 efter 3 missfall – varav 2 upptäckts på ultraljud.
Vi har därför betalt för privata ultraljud hela vägen för att kunna vara med båda två. Kub däremot fanns inte möjligheten så den fick ja göra själv, likaså bm besöken har jag fått göra själv & kommer fortsatt få göra.
Hur arg de här än gör mig så är min största oro förlossning och bb. Tänkt om sambon är förkyld, de finns inte i min värld att någon annan än just han ska vara me där. Och i Göteborg får sambon inte vara med på bb – vilket gör att jag tänker gå hem direkt oavsett vad min kropp säger. Men vad gör ja om bebis behöver stanna – då vill vi såklart bebis bästa. Men de innebär då att barnets pappa går miste om hennes första dygn i livet. Som vi aldrig får igen. Det går bara inte i mitt huvud – och de finns ingen stad inom rimligt avstånd från Göteborg där partner tillåts i nuläget

Tack att någon tar upp detta!
Jag är själv i v.12 och varit så uppgiven att min sambo inte fått delta på något. Vårt första ultraljud var ett tidigt som gjordes privat, inte ens där fick sambon vara med. Ensam fick jag gå in där med en panikkänsla över att eventuellt behöva ta emot ett dåligt besked själv.
Jag trodde jag skulle vara mer fine med det men att inte få dela dem små stunderna som när man får se sin bebis på ultraljuden eller prata med barnmorskan om viktiga saker är jättetufft.
Att det sen skiljer sig med partnerns närvaro på BB gör mig bara riktigt förbannad. Vi bor i Göteborg men tanken har slagit mig om man ska ”råka” vara i Stockholm när det händer för att få ha en sambo som får vara med under hela tiden.
Jag hoppas verkligen man kan se över dessa restriktioner inom kort. Tycker det är orättvist mot partnern att vara helt utelämnad från graviditeten och allt som händer under den tiden.
Förstår att det klart kan leda till anknytningsproblem för den personen. Tror det är dags att man ser över detta och framförallt ser till konsekvenserna det kan leda till.