Byxa LEIS | Tröja Chiquelle | Väst min killes | Mössa gammal | Skor UGGS
Såhär såg jag ut när vi skulle åka och hämta Bruno hos min syster häromdagen. I bilen påväg dit satt jag såklart på sidan utav min höft eftersom att det är helt omöjligt att sitta ner som vanligt.
Jag skrev om det igår på min Instagram, men livet just nu är verkligen extremt oglammigt. Idag är första dagen jag har duschat på fem(!!) dagar. Det har funnits tillfällen jag har kunnat duscha, det är inte det. Jag har bara inte förmått mig att göra det. Igår gick jag runt med nerblodade trosor för att jag inte hittade några nya när jag bytte binda (och Bumligen grät i famnen samtidigt). Dessutom är jag ju 95% sängliggandes för att gå gör alldeles för ont i underlivet. Dels skaver det men tyngdpunkten blir typ mellan benen när man går (??) så därför undviker jag det. Och i princip allt är nerkissat och nerspytt konstant. Inte riktigt den bilden av föräldrarlivet som jag hade fått av Instagram hahaha. Shame on me som trodde att det bara var gos, rena mjuka filtar och fina bebisoutfits.
Jag är så less på att ha så ont pga att jag har haft det under hela graviditeten + förlossningen + nu. Att känna sig nedstämd första tiden med bebis gör tydligen mellan 50-70% av alla nyblivna föräldrar. Så jag ställde in mig på att bli ganska deppig. Men so far har jag sluppit det (peppar peppar). Men jag är riktigt riktigt trött på att ha ont och att det går ut över alla i familjen… Sen kan jag få lite lätt ångest inför att gå och lägga mig, för att jag vet att jag ska upp igen varannan timme natten igenom. Man är ju inte riktigt van vid det än hehehe.
Många undrar hur det funkar med Bruno och Bumlingen. Och so far: väldigt bra! Bruno är mycket mer lugn, men känner ändå att något är annorlunda hemma. För han beter sig inte riktigt som vanligt. Nu vägrar han helt plötsligt ligga uppe vid våra huvuden när vi ska sova tex, och håller sig nere vid fotändan.
Jag har gråtit vid ett tillfälle (när P var inne på jobb i stan och jag var sängliggandes pga smärtor i flera timmar och Bumlingen grät och Bruno inte ville lägga sig nära mig). Bruno har ju verkligen varit vårt ALLT innan och vi har gett honom så extremt mycket närhet och uppmärksamhet. Och jag vill inte att han ska känna sig bortprioriterad. Så fort jag kan gå normalt igen så ska han få sig rejält många promenader och häng i hundparken. Inatt hade Bruno lagt sig intill Bumlingens bedsidecrib så nära det bara gick också, så jag tänker att han någonstans kanske ändå gillar sin nya lillebror heheh.
Ja det var en liten life update det! Hoppas alla ni andra nyförlösta mår bättre fysiskt än maaaj och att ni har det det där glammiga ”första-tiden-med-bebis-hänget” som man ser på Instagram. Jag unnar er alla det ska ni veta!! Men här hemma är det glest på den fronten hehe. Och till alla er som inte är gravida, hoppas ni njuter av ert (förhoppningsvis) icke nedspydda liv!!!!!
The face of a food coma! Set ifrån H&M.
Det är skönt att Sumo (aka Bumlingen) älskar mat så mycket. Det har verkligen inte varit några könstigheter med det sedan han kom. BVC var här idag för hembesök. Vi snackade om vaccinationer, hur jag mår och sen kollar dom väl vilka förhållandena är här hemma I guess? Men sen mätte vi också lillemannen och han vägde ju 4,7 när han kom, gick ner till 4,5 och nu är han uppe på nästan 4,9kg. Snark vilken trött info tänker ni – men kul för hans mormor och farmor som läser denna blöggen tänker jag!!!!
Vilken fint och ärligt inlägg!! Kram på dig och bumlingen, och Bruno såklart!
Tack snälla du <333
Måste bara skriva att det är underbart uppfriskande med en mer verklig skildring av fjärde trimestern (första tiden efter förlossning) min egen upplevelse var allt annat än en dans på rosor och tror verkligen att vi är ett helt gäng som känner sig som ufon för att första tiden inte är som på moln varje sekund. Kort sagt, du är inte ensam och tack för att du vågar bryta mot normen och dela med dig av det som också skaver (bokstavligt talat hehe) just kroppen efter förlossning måste vi börja prata mer öppet om.
Ett av de bästa tipsen jag fick av en kompis efter min förlossning var
”6 veckor! Håll ut de första 6 veckorna, därefter vänder det”. Jag klamrade mig fast vid det och av nån anledning stämde det. Var som att man lärde känna bebis, sin tillfälliga nya kropp och sömnbristen på ett ungefär efter den perioden.
Fint att du är ärlig med feelzen och låt dig för tusan inte påverkas av hur andra gör (eller verkar göra, på instagram…)
Åååå! Det ska jag komma ihåg!! Six weeks! och jag kan verkligen tänka mig att det stämmer.
Helt ärligt så blir jag faktiskt inte påverkat på djupet alls, utan skrattar mest åt hur man själv har det hahaha<3 KRAAM
Bruno känner sig inte bortprioriterad! Men så fungerar djur i flock när det kommer tillskott i form av bäbisar. De vill visa kärlek och respekt genom att lämna space för mamman och den nyfödde i början. Han kommer komma mer gosandes om några veckor!
Tack för fin kommentar <3333 Det hjälpte samvetet lite<3
hahhah asså jävlar vad söt han e <3 sista bilden!!!!
Shit vad söt!! Ååå han är ju sååå gullig <3
Alltså WOW vad skönt att du delar med dig av denna sidan av mammalivet också! Det är lätt att känna sig ensam om att ha en ganska dålig förstaperiod med bebis när man går in på sociala medier. Tack för att du delar med dig <3
Men tack själv för finaste kommentaren <3
Så fint att du skriver så ärligt! Betyder mycket för en sån som mig som är i v 35 som typ redan nu känner press över hur mysigt vi måste ha det när bebisen väl är här. 😅 Er lilla kille ser helt underbar ut, hoppas du mår prima snart!
Tack fina du <333
Hej
Detta är ÄRLIGT! Hade så sjukt ont efter båda mina barn. När jag födde min första son för 13 år sedan satt jag på en uppblåsbar badring med ett ankhuvud som stack upp mellan benen! Man kan skratta åt det nu.. Men minns fortfarande hur ont det gjorde. Så viktigt att ta upp detta. Många på sociala medier ger bara den glamorösa bilden att få barn. Det kommer gå över du får ge det tiden det tar. Stor kram
Helt ärligt existerar ens det andra på riktigt?! Att få barn är just som du beskriver!! Fick precis mitt andra och tänkte att denna gången blir det nog helt annorlunda och ja man får inte lika ont efter ( eller jag fick inte det ) men kaoset är det samma fast gäller andra saker. Typ nu sover bebis nu måste jag hinna leka. Hur tröstar man två som gråter? Hur orkar man vara vaken med två barn nätterna igenom? Osv.
Men det bästa med allt som jag lärde mig med första är att allt förändras hela tiden första året med bebis. Max 2-4 veckor är en cykel ibland ännu kortare. Hang in there ❤️❤️
Känner igen mig så i det du skrivit! ❤️ tack för din ärlighet 🙏🏼