Fråga: ”Hur tänker du kring att många av de nämnda influencers ovan exponerar sina barn? Och hur är din tanke kring att visa upp ert barn sedan? Jag kan själv tycka att många idag inte alls tänker på sina barn integritet i långa loppet”
Svar: Hej fina! Hur andra gör är helt upp till dem tycker jag. Det är en grej man bestämmer inom sin familj och inget som jag har (eller tycker mig ha rätt till) att ha en åsikt kring.
Men när det kommer till oss och vår familj så känns det så svårt att svara på. Jag själv har ju (tro det eller ej) issues med just integritet och att låta folk komma mig nära/nudda mig fysiskt eller att ens komma hem till vårt hus. Jag jobbar verkligen på den biten med mig själv vareviga dag, för jag vill inte vara sån. Så jag förstår varför frågan om integritet kommer upp, speciellt om man själv inte har en stor plattform på sociala medier och kan sätta sig in i vad det innebär.
För jag förstår ju att det blir svårt för er att ens tro på att jag på det privata planet är just –väldigt- privat. Eftersom att ni på sociala medier får hänga med mig i ”allt”. Men! På ett sätt känns det som att jag under de 13 (!)åren jag har bloggat – har levt två separata liv. Ett liv som knappt mina närmsta vänner har känt till, som har varit proppfyllt utav sorg och trasiga relationer. Och ett ”öppet” liv som jag har delat med er där jag har skrivit om ångest/besvikelse/ilska mm. Ett liv är med andra ord så mycket mer än vad som delas i sociala medier.
En del utav all min ångest har grundat sig i människor i min närhets sjukdomshistorik eller problematik. Och det skulle jag aldrig aldrig dela det med er, för det är inte MIN historia att berätta. Där har jag dragit en väldigt tydlig gräns, då jag aldrig vill att någon annan ska känna att jag berättar deras sanning. Oavsett om det kommer till att någon i min närhet är sjuk, att jag gör slut med en pojkvän eller tjejkompis heller för den delen. Då skriver jag bara till er att det tog slut pga att man har växt isär, för jag vill inte hänga ut någon om den inte har chansen att nå ut till samma publik och berätta sin version. Jag är alltså ytterst sällan privat men jag har inga problem med att vara personlig. Tex jag kan berätta ATT jag är ledsen och hur den känslan känns – men inte VARFÖR jag är ledsen osv. Det i sig är en enorm skillnad när det kommer till just integriteten.
När det kommer till min kille så vill ju han dels inte vara med i mina sociala medier, och dels vill inte jag det. För det här är MINA kanaler som handlar om MIG. Han är en biroll i mina sociala medier även fast han är huvudrollen i mitt liv privat. Men sedan berättar ju jag en del av vad vi gör ihop såklart. Många läsare efterfrågar meeeeer innehåll om min kille, bilder, en gemensam podcast etc men det skulle kännas alldeles för privat för oss båda. Medan det för andra är en självklarhet?
Vissa familjer har inte sociala medier över huvudtaget. Andra familjer är helt emot att dela bilder på sina barn men kan lägga upp bilder på sig själva. Vissa är emot sociala medier men har istället specifika Instagramkonton som deras spädbarn ”driver” vilket känns okej. En del familjer tycker en viss typ av exponering av sina barn är okej och andra tycker inte att det finns några gränser för vad som blir för privat eller inte. Såhär fungerar det ju i det verkliga livet också. Jag minns det själv från när jag var liten och man hörde de vuxna prata vid matbordet om olika problem. Somliga höll tyst om allt, andra var öppna som böcker om vad deras familjer gick igenom. För att vi alla är OLIKA helt enkelt och det finns inte ETT framgångskoncept som passar alla. Så jag tycker att det är asbra att frågan lyfts så man får tänka till. Men att så många lägger så mycket energi eller värdering i hur andra familjer väljer att sköta detta begriper jag faktiskt inte? Då finns det andra barn som lider betydligt mycket mer, som varken får vinterjackor, mat på bordet eller kärlek. Om man vill tänka på andra barns bästa så SE dessa barnen istället för att noja över att andras barn kanske syns för mycket.
Med andra ord, oavsett hur vi väljer att göra så kommer det aldrig någonsin att vara tillräckligt bra för alla. Men att ALL exponering på något sätt skulle kunna vara skadligt tror jag absolut inte. För mig är det bara viktigt att det inte blir fööör mycket content över lång tid, att det blir för privat/utlämnande/naket eller att barnet i framtiden känner att den inte fick berätta sin sida av myntet om ni förstår? Där går väl min gräns då antar jag?
Om vår bebis skulle födas sjuk tex så är jag en person som vill och behöver få hjälp och stöd i det ifrån andra i samma situation (obs skulle såklart prata med familj/vänner också men det är ju omöjligt för att de få människor i ens lilla krets skulle förstå alla ens problem?). Meen då skulle jag dela det utifrån MITT perspektiv och hur JAG känner. Inte hur min kille eller vårt barn känner och tusen bilder på dem två ifrån sjukhuset tex. Och att prata om barnsjukdomar eller familjeproblematik i sig är bara positivt tycker jag för det hjälper så så såååå många andra familjer. Men om vårt barn vid äldre ålder skulle drabbas av en sjukdom eller tacklas med en diagnos, och är stor nog att själv kunna förmedla sin sida av myntet så skulle jag fråga först om det var okej att jag delade vad vi som familj gick igenom och hur jag kände kring det. Det finns flera olika sätt att dela en situation på sociala medier med andra ord.
Såhär tänker jag spontant JUST NU alltså, men det beror helt på där och då och är omöjligt att svara på innan det har hänt<3 Det är verkligen från situation till situation vad jag tycker är okej att dela med mig utav eller inte.
Så mitt kortfattade svar är: jag tycker verkligen ingenting om hur andra gör och jag vet inte riktigt hur vi kommer att göra heller. Det beror helt på situation till situation. Men jag har absolut gränser för vad som känns okej för just mig och inte. Sen kommer ju min killes åsikt kring det hela att värderas in lika högt såklart! Men hittills hur jag har skött mina sociala medier är jag väldigt stolt över, så jag tvivlar på att det här kommer vara en större utmaning i föräldraskapet<3
Hur tycker och tänker ni? Vad är okej i er familj (hypotetiskt ett rent krasst) och vad känns för privat?
Jag gillar ju inte att vara i kontakt med vården alls, men nu har jag ju varit illa tvungen.
Hittills har läkarna skjutit brett och velat utesluta värsta tänkbara scenarion. Så det jag vet nu är iaf att jag inte har fått någon hjärnblödning, hjärntumör, stroke eller hjärninfarkt. Puh! Även om jag själv (peppar peppar) aldrig var orolig för det. Jag har bara velat bli av med smärtan. Men ingen vet ju so far vad det här beror på, men jag har tre olika läkarbesök inbokade inom den kommande veckan så jag hoppas att någon av de utredningarna ger något! Jag vill bara må som vanligt igen.
Hej! Det var jag som skrev frågan och vill tacka för ett jättebra svar med kloka tankar.
Jag följer inte längre så många influencers men du är en av få som jag numera läser. Du är grym på det du gör!
Tack fina!! <3333 kul att du uppskattade svaret! <3
För mig är det otroligt viktigt att skydda barnet för allt hemskt som sker online. Vill inte att en oskyldig bild på mitt barn hamnar på sidor som är allt annat än oskyldiga. Samma sak med att visa min gravidmage (finns många speciella ”intressen” och människor där ute usch fy). Sedan kan inte ett barn ge sitt medgivande på att bli postad online.
På senare år har jag verkligen styrt och stramat åt information om mig online. Lägger inte längre upp bilder på min partner, visar sällan mina vänner, gömmer min adress, pratar inte för personligt osv. Visar bara upp större saker som hänt t.ex. nytt jobb, flytt utomlands, ytliga grejer som stories när jag varit på stan etc.
När jag blir gravid kommer jag också vilja skydda det från allmänheten faktist. Man är så fragil som gravid och jag vill minimera risken att utsättas för något hemskt. Sedan anser jag att min framtida graviditet är något som är extremt privat och bara skall upplevas med nära och kära. Jag ser framför mig hur jag efter födseln postar en 1:a familjebild à la Kate och William från brittiska kungahuset haha! På distans där man inte ser barnets ansikte. Och sedan typ postar en tbt när man fick första ultraljudsbilden. Men that’s it!
Min partner tycker också samma vilket är skönt. Han är ännu mer privat. Som ung idag vet man om alla faror online så det är den vägen vi kommer ta vid en framtida graviditet. Sen är alla fria att göra vad de vill såklart!
Men det var min syn på saken!
Kram, stay safe!❤️
Hej fina! Oj vad hemskt att du känner så<3 då ska du ju såklart inte göra det! 🙂 jag ser ju ingen skillnad på en familjebild på avstånd eller en sån bild i månaden hehe, samma hemskheter med att bilderna delas på olämpliga ställen kan ju hända då tänker jag? Eller? Om ej förstår vad jag menar? Dock är jag heeelt med på att man vill ha saker privat för att man är mer privat. Vet bara när jag har haft vanliga jobb. Då har det känts konstigt att dela mer personliga grejer för att kollegor? Chefer? Kunder? Etc har kollat!!! Hahaha fick stressssss av den tanken då. Så minns att jag var mycket mer opersonlig under de perioderna <3 KRAAAM
Förstår helt vad du tänker och du har en bra poäng! Hela det här tänket kom till i samband med en trasig relation till en familjemedlem, så då har jag blivit rätt överbeskyddande. Det kommer också från tanken om (gud förbjude) barnet går bort i magen så är det bara mina nära och kära som vet om graviditeten och som kan stötta mig på det sättet jag behöver. Delar mycket saker av mitt liv med min familj och nära vänner men förra meddelandet var mest inriktat på publika delningar! Ibland finns det saker som man helt enkelt inte anser att hela världen ska ta del av!
Ta hand om dig ❤️
Fattar<3 nej verkligen!!!<33
Fra en som studerer juss:
det handler ikke så mye om hva dere som foreldre vil, ønsker osv. Fordi et barn er et selvstendig individ som også har rettigheter – herunder menneskerettigheter som gir rett på privatliv etter EMK art. 8. Ved spredning av bilder, info, osv. i sosiale medier så brytes denne rettigheten fordi BARNET SELV ikke kan godkjenne til en slik eksponering. Man krenker rett og slett sine barns rettigheter ved å eksponere. Så kan man si at man selv mener man skal bestemme over barnet til det er voksent- og det er ok – men da kan man kanskje bestemme å IKKE eksponere det frem til det er voksent nok til å forstå hva det innebærer å eksponeres på store sosiale plattformer. Her er det også en stor forskjell mellom ”mannen i gata” og dere influencere/kjendiser, fordi privatlivet selvsagt krenkes i enda større grad når følgerskalaen er så enorm stor som hos dere. Det samme følger av FNs konvensjon om barns rettigheter som bygger på prinsippet om at alt skal skje til barns beste – dette gjelder OGSÅ for dere influencere når dere tar bilder av egne barn. Kanskje man tenker at ”aja men et bilde de han er søt” er vel ikke skadelig. Men det er ikke slik reglene er: man skal gjøre det som er til barnets beste – og i en slik situasjon kan det være å ikke eksponere barnet overhode.
I tillegg:
Jeg mener det er viktig å huske på at overgrep mot barn / handlinger som er ulemplige mot barn ikke bare knytter seg til at noen laster ned bilder på nakne barn. Med den eksponeringen som skjer av barn hos influencere i dag er det fare for at relasjonen mellom følger og barnet blir av en såpass ”nær karakter” at mennesker som tenner på barn kan fantaserer om dette barnet særlig pga. den nærhet man føler til det.
Hej fina!
Jag förstår att du är sjukt driven inom detta iom att du pluggar juridik<3 Jag själv har inte läst på alls om barns rättigheter varken inom svensk lag, FN:s barnkonvention (säger man så?) etc etc. Jag är alltså inte påläst inom ämnet! 🙂
Jag tycker att en del av det du skriver låter vettigt, men iom att jag inte har läst det här själv så blir det ju svårt för mig att uttala mig. Men det blir också omöjligt att förlita mig på en enda källa. För i nästan allt du skrivit så om de sk. "reglerna" så är dem ju inte så pass specifika som du vinklar det till. Att saker "kan" hända, det "kan" vara skadigt för ett barn, det "kan" finnas en risk osv blir ju din tolkning av en rekommendation/lag/regel (vad säger man?). Hade det varit olagligt att posta bilder på sina barn på sociala medier, oavsett influencer/tidning/privatperson whatever, så hade det funnits en sådan lag. Som sagt, det är stor skillnad på att något är integritetskränkande och en bild på sociala medier. Det vore naivt att tro att den situationen (eller någon annan situation) skulle vara svart eller vit. Det finns tusentals och återigen tusentals nyanser av vilken typ av bild, vilken typ av kontext etc.
När det kommer till pedofiler så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Ej påläst alls om hur den sjukdomen påverkar psyket och hur sådana människor fungerar. Jag tror dock, liksom du, att pedofiler drar sig dit barn finns. Oavsett om det handlar om en familjebild på internet, barnbilder från Google, barnporrshemsidor eller att dem sätter sig utanför eller rentav tar en anställning på en förskola. Pedofiler finns där barn finns, vilket är så fruktansvärt vidrigt. Men att barn till föräldrar som är kända/politiker/influencers mm i högre grad skulle vara utsatta för pedofili har jag aldrig läst om?
Väldigt vettigt svar från en vettig person!! Jag resonerar så att för mig personligen, hade jag aldrig brytt mig om mina föräldrar lagt upp bilder/videos från mig när jag var liten. Jag ser inte längre så ut och jag var ett BARN. Finns det något från den tiden som skulle kunna inskränka på min integritet? Något jag skulle tycka vara pinsamt fortfarande idag? Nej faktiskt inte. Tycker ärligt att det är rätt fjantigt att ta upp att barnets integritet kan komma att bli kränkt över en bild sin förälder lagt upp. Nej, det köper inte jag faktiskt. Tvärt om tycker jag det är fantastiskt fint att se influencers som visar sin kärlek till sitt barn på sina plattformar. Visst finns det övertramp, självklart! Skulle aldrig lägga upp något på mina barn jag inte är okej att dela själv. Exempelvis nakenhet, toalettbesök (du vet kanske vad jag syftar på), andra känsliga saker med mera. Men som du säger, det är en helt annan sak när de kommer upp i ålder och kan tycka till själv. Sen kan jag tycka att det blir ett stigma kring kändisbarn som inte syns på bild, vilket jag tror kan göra mer skada. Jag skulle hellre som föräldrar vara den som styr över vad som syns av mina barn. Men det är min åsikt.
Tack för att du är en sådan fantastisk, klok, smart och vettig influencer!
Glömde säga att jag ser SÅÅÅ fram emot att läsa om din graviditet och om ditt ”nya” liv som mamma. Jag är inte gravid heller har barn men ÄLSKAR sånt. Så snälla var inte rätt att känna dig tråkig när du pratar om barn, graviditet och allt som hör därtill <3
Jag tycker inte att man ska lägga upp för mycket på sina barn i sociala medier. Okey att göra någon gång ibland men spyr ärligt talat på de som är ”familjebloggare” eller ”mammabloggare” och använder sina barn i reklaminlägg och bygger sitt kändisskap på att berätta om sina barn. Sen är det skillnad att exponera sitt barn till 500 följare eller flera hundra tusen, därför kan man enligt min åsikt inte jämföra mammor som gärna pratar på jobbet eller middagar om sina barn mot att visa upp dem för tusentals vad som ”funkar”. Barnet får ju inte bestämma vad som funkar för den 😊 det är egentligen sjukt hur mycket jag vet om influencerbarn typ sjukdomar de haft som barn, om de varit oroliga att gå till skolan, vilka fritidsaktiviteter de utövar etc. Nej lagom är bäst enligt mig och man får tänka till 😊
”man får tänka till”, kring vad? Vad du tycker?
Haha undertonen i blogginlägget var att jag inte lägger mig i hur andra gör, för jag tycker inte att jag har något med det att göra. Och helt ärligt så har jag faktiskt inte ens en åsikt kring det. Alla gör som dom vill. Så jag trodde att det var underförstått att jag inte vill ta del av hur ni tycker att ANDRA ska göra? Jag undrade hur du gör med din familj eller hur du tänker att du hypotetiskt kommer att göra med dina egna barn. Oavsett vad du hade svarat så hade jag inte dömt dig. Gör vad du själv vill men hur kan du ens tro att alla gör på samma sätt? Eller att någon skulle fostra sin familj pga din åsikt?
Jag har aldrig sagt att en familjemiddag eller ett konto med hundra tusen följare är samma sak. Det jag har sagt är att alla resonerar olika både privat men också på sociala medier och det är helt okej.
Mitt största tips till dig är att inte följa dessa mammainfluencers och familjeinfluencers om du inte vill veta om deras barns sjukdomar tex. Vi själva styr våra flöden och vilken information vi får till oss, så jag tror att du skulle känna mindre behov av att komma med pekpinnar om du inte på daglig basis fick upp saker i ditt flöde som provocerade dig? Eller? 🙂
Sorry om jag låter dryg, men din vinkling av hela blogginlägget var prick allt jag inte ville att det skulle handla om. Dvs att man lägger sig i andra människors uppfostran – pga att man har absolut noll med det att göra.
Fast hur man väljer att exponera sina barn på sociala medier och hur man uppfostrar dem har ju ingenting med varandra att göra 😊 har aldrig haft någon åsikt om hur man uppfostrar sina barn utan åsikten handlar om barnens privatliv och om det är rätt eller fel att man berättar privata saker som sina barn, exempelvis deras mående, offentligt.
Tänka till menar jag ”kommer barnet uppskatta att jag berättade/visade upp det här även när den är vuxen?” 😊
Ja enig, det jeg prøvde å få frem med min kommentar ovenfor. Dette har ingenting med foreldres VALG å gjøre når det gjelder barneoppdragelse. Det handler jo om at barnets FRATAS SITT valg som et fritt individ. Så synes det tydes gjennom hele blogginnlegget at dette ikke forstås.
Når det gjelder dine spørsmål vedrørende tolkningen av EMK og FNs barnekonvensjon så kan jeg bare si at det jeg sier beror ikke på noen tolkning slik du virker å ha det til. EMK sier rakt og tydelig: enhver har rett på privatliv. Og videre av FNs barnekonvensjon: man skal ivaretas barns beste. Og hva som er barns beste når det gjelder slik eksponering kan man neppe vite før de er store nok til å fortelle hva de mener er best selv.
Her kan du f.eks. lese:
https://sharenting.unicef.no
Siterer særlig: Mange tenker ikke over at barns rett til privatliv er viktigere enn foreldrenes behov for å dele.
Selvsagt kan man dele bilder av sitt barn. Men mener at man skal tenke nøye gjennom hvilke bilder man deler allerede når man har 50-600 følgere på facebook/instagram o.l. Da er det er ikke til å komme unna at kjendiser og influencere med flere 10-100 talls tusen følgere har en ekstra oppgave her.
Med första barnet la vi inte ut en enda bild på honom i sociala medier förrän han var ca 3 år. Har två bilder på endast barnens ryggar på facebook. Och nu för tiden lägger jag upp noga utvalda bilder på barnen på min privata instagram. Skulle aldrig falla mig in att publicera bilder där man ser någon form av nakenhet över huvudtaget på exempelvis facebook eller instagram. Men detta är en personlig åsikt. Är väldigt mån om mina barns integritet 🙂