Jag går på föräldrarledighet nu! Hejdå!


Bebisbubblan hit me hard. Jag trodde alltid att jag skulle blogga från dag ett när mitt barn var ute, för att jag skulle kunna blicka tillbaka på de första veckorna i hans liv. Men istället vill jag leva i nuet. Jag vet aldrig om jag kommer att bli gravid igen, eller få något mer barn. Jag vill inte hela tiden längta efter det som kommer sen. Jag vill njuta utav det jag har just nu.

För det kommer komma en dag när han inte vill sova uppepå längre. När han helt plötsligt kan hålla upp huvudet helt själv och när han kan säga nej till en kram. Det här är det största jag någonsin har gått igenom, jag vill bara pausa tiden så länge det går. Och inte ångra att jag jobbade bort hans första veckor i livet.

Med det sagt så säger jag hejdå ett tag och går på 100% föräldrarledighet. Mitt barn behöver mig dygnets alla timmar just nu, och jag behöver honom, ingenting annat <3 Ta hand om er tills vi hörs igen! Och förmodligen ses vi på Instagram innan jag är tillbaka på heltid här hehe.

  1. Vi får väl se hur länge du kan hålla dig borta från oss läsare och följare:)
    Jag tycker att du gör helt rätt såklart och att exponera sin familj och framförallt sina barn har nog ett pris som kanske inte alltid är så bra.Visst är det kul att få lite personlig realtion till dig och din blogg men jag kommer mestadels hit för att få se vackra kläder som du så fint bär upp.
    Ta hand om den lille så ses vi här när vi ses.Måste ändå säga att jag jublade när du skrev att du var gravid för det syntes hur du längtade efter en liten.
    Until we meet here again:)!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Har ekonomin förändrats sen vi fick barn?

Här om dagen fick jag en väldigt intressant fråga, nämligen: ”Om våra ekonomiska mål och förutsättningar har förändrats sedan vi fick barn?”. Och ABSOLUT har det blivit så! Dessutom har det hänt lite grejer i vårt liv (som vi inte ens har hunnit berätta för vänner) som har ändrat våra förutsättningar.Våra mål är nog desamma. Alltså att vi vill spara så mycket vi kan men fortfarande leva ett gott liv. Så vi började redan innan William kom att lägga undan sparpengar till honom. I och med att vi inte är gifta så har vi börjat med varsina placeringskonton för hans sparpengar, eftersom att barnbidraget ändå delas upp och att vi får in hälften var på våra konton.

Men i övrigt har vi alltid bara ett mål: att rusta upp vårt hus så vi kan bo och leva gött. Vi båda jobbar ju hemifrån och älskar vårt hem (är ju verkligen hemma-personer). Förhoppningsvis ökar det även värdet så att vi en dag kan köpa ett boende till eller framförallt hitta en tomt och bygga eget. I övrigt så tycker jag att man resonerar lite annorlunda med de sparpengarna man har? Typ att man hellre kanske väljer att lägga mindre pengar på sig själv för att vi som familj ska kunna nyttja pengarna tillsammans istället? Så hade jag tankar på dyra designgrejer så känns dom helt irrelevanta just nu. Men ah, det är väl dom målen som har ändrats.

Juste! Vi drömmer om att bo utomlands (tanken var Asien men det kan vi ju glömma) i höst. Beroende på corona så är tanken att bo i Spanien i 1-2 månader, och för det behövs ju en budget såklart. Jag hoppas hoppas hoppas så innerligt att det blir av.

Men förutsättningarna har som sagt ändrats… Jag har gått på 100% föräldrarledighet nu = ingen inkomst att hänga i granen… Min kille har sitt vanliga jobb kvar + startat ett bolag vid sidan om precis. Och det är ju inte heller gratis. Jag har pushat honom länge i det och har alltid sagt att ”om det här det här han vill, så kan vi sälja huset om det behövs” för att han ska få ihop allt ekonomiskt. Nu behöver vi inte det, men självklart förändrar det vår ekonomi också.

Och sen lägger vi (precis som under graviditeten) mycket mer pengar på hämtmat pga orkar inte laga. Samt att rätt mycket pengar går åt till bebisgrejer såklart. Något som våra plånböcker inte alls kände av för några månader sen ju hehe.

  1. Vilken intressant fråga och svar! En fråga på temat att trivas hemma. Vi fick barn för ett år sen (men ”problemet” var nog samma innan) och det är att vi liksom inte har någon mysig hemmakänsla hemma. Allt känns mest kaos. Tips på hur man får det mysigt hemma och håller ordning?! Jag orkar inte damma av inredningsprylar så sånt köper vi inte och då blir det så kalt hemma.. och nu fyllt av barnsaker hehe ser alltid så fint ut hos er så vore kul att höra dina tankar!

    1. Blommor! Fråga efter blommor som tål att glömmas bort så blir det enkelt. Kuddar och filtar gör också stor skillnad ✨

  2. Härligt med ett ekonomiinlägg! Mina föräldrar började spara till mig när jag föddes, något jag är evigt tacksam för. Har inga egna barn men lobbar järnet för att få alla att spara, om så bara pyttelite varje månad, haha. Litte goes a Long way, speciellt med tiden på sin sida. Deras sparande möjliggjorde mitt nu första lägenhetsköp och gav mig även en sund syn på ekonomi.

    Håller tummarna för det nya bolaget också, kul! Lycka till!

  3. Hej Ellinor! Ska börja med att gratulera till tillskottet i familjen, han ser riktigt rund och go ut 🙂
    Tänkte fråga vart er soffa samt vasen är ifrån? Tacksam för återkoppling!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Vår son ska heta…

Halli halloj på er allihopa! Nu är det äntligen satt – Sumos riktiga namn! För några veckor sedan skrev jag ju det här inlägget (klick!) om vilka två namn vi velade mellan och ”historiken” bakom namnen. Vi velade alltså då mellan William och Arthur.

Mjölkmustaschen<3 

Men ju längre tiden gick desto mer sköt vi Arthur åt sidan. Och under dagarna jag gick över tiden efter BF så låg vi och kollade på Husdrömmar. I ett avsnitt var det med en pojke som hette Bill, och han var en sån himla superstjärna att någon av oss tillslut kläckte ”Ska inte vi döpa Bumlingen till Bill bara?”. Sedan börjar man ju att laborera… ”Passar Bill med hans efternamn? Mellannamn? Vilken ordning ska namnen komma?” osv. Så skrattade vi åt att det passade ihop med Bruno. Bruno å Bill, vilket jädra radarpar?!

Sen så kom han ut, och jag tyckte verkligen att han såg ut som en Bill. Så vi kände på det i några dagar, Bill eller William alltså. Men William har ju en helt annan betydelse för oss, och jag har ju alltid sagt att min son ska heta William efter min storebror (läs här). Så plötsligt kändes Bill så impulsivt?! Även om vi älskar det?

Så efter någon vecka efter att han kom så bestämde vi oss bara…

Säg hej till vår älskade lilla William! <3

Min ena lillasyster Vanessa bor i USA, och när jag pratade med henne om namnen så berättade hon att Bill är ett smeknamn på William där? Jag hade absolut ingen aning om det? Will och Bill är ju likt – men William och Bill??? Hade ni en aning om det? 

  1. Kul och grattis till att ni har hittat det rätta namnet på er son. Jag tänkte precis när jag läste att Bill är ju ett smeknamn för William 😊. Inte helt logiskt, som Bob på Robert och Jack på John 🤷🏻‍♀️

    1. Haha VA! Hade ingen aning om dem heller?! Alltså kommer dessa ifrån USA?

      och tack!! <3

      1. Haha ja när jag bodde i USA dejtade jag en kille ett tag som kallades för Billy. Riktiga namnet var William! Vilket jag ju tyckte var finare haha men han var döpt efter sin pappa som då kallades för Will och då blev han Bill/Billy.

  2. Dejtade en Amerikan som var döpt till William men kallades Billy av alla. Tydligen finns det någon gaelic koppling till detta. Alltså detta är supervanligt gällande amerikaner med irländsk härkomst. Samma med t.ex. namnet James(blir alltid Jimmy) och Charles (Charlie eller Chuck)

  3. William, så fint. Och extra fint då namnet kommer från din storebror, så betydelsefullt. Hade ingen aning om att Bill är smeknamn på William, men känns ju verkligen som menat då att er son ska heta William? Grattis till er som blivit föräldrar och tack för att du delar med dig 🙂

  4. Så vacket namn 💕vår äldsta son heter William. Älskar det namnet 💕sedan har vi en son som heter Charlie oxå 💕nu på alla hjärtans dag fick vi en dotter som fick namnet Céline. Det tog fyra veckor innan vi bestämde oss. Namn är viktigt att det landar och känns rätt 💕hjärtligt grattis igen till er söta son 🙏🏻💕

  5. Min morfar hette William och kallades för Bill hela tiden. Det tragiska var att det inte var på begravningen som jag fick reda på att han egentligen hette William. Iofs har han alltid varit moffa för mig, men exakt ALLA andra sa Bill. 🙂

  6. Min partners pappa heter William men kallas Bill.. bor i skottland och dem är skottar 🙂

  7. Fint namn! 💘 Ja, men håller med om att det kanske inte känns superlogiskt. Den kändaste Bill som egentligen heter William är väl Bill Clinton ☺️

  8. Men åååh så gullig!! Ser verkligen ut som en liten William. Vet att det inte eftersöks, men här kommer en liten förklaring till varför William kan bli Bill: jo, det började på medeltiden då det bara fanns ett visst antal namn, så många i samma umgänge kunde ju heta samma – då började man med ”letter swapping”, alltså att byta ut en bokstav i smeknamnet, ex William–›Will–›Bill, Robert–›Rob–›Bob eller Margaret–›Meg–›Peg/Peggy.

    Fint att det verkligen var William och Bill ni valde mellan juu!! Så får han kanske kallas båda <3

  9. Bill är smeknamn till William, känns som det var meningen på något sett. Vad fint! Min son heter också William 🙂

  10. William är ett jättefint namn och nu blir man ju nyfiken på eventuella mellannamn! *Vinkar* till William!

  11. Stort grattis till er !🥰
    Ja stämmer bra att Bill är smeknamn på William! Innan jag hade läst klart trodde jag det var därför ni fastnade för Bill i och med kopplingen till William 😅

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Såhär glammigt är det efter en förlossning – baby blues?

Byxa LEIS | Tröja Chiquelle | Väst min killes | Mössa gammal | Skor UGGS

Såhär såg jag ut när vi skulle åka och hämta Bruno hos min syster häromdagen. I bilen påväg dit satt jag såklart på sidan utav min höft eftersom att det är helt omöjligt att sitta ner som vanligt.

Jag skrev om det igår på min Instagram, men livet just nu är verkligen extremt oglammigt. Idag är första dagen jag har duschat på fem(!!) dagar. Det har funnits tillfällen jag har kunnat duscha, det är inte det. Jag har bara inte förmått mig att göra det. Igår gick jag runt med nerblodade trosor för att jag inte hittade några nya när jag bytte binda (och Bumligen grät i famnen samtidigt). Dessutom är jag ju 95% sängliggandes för att gå gör alldeles för ont i underlivet. Dels skaver det men tyngdpunkten blir typ mellan benen när man går (??) så därför undviker jag det. Och i princip allt är nerkissat och nerspytt konstant. Inte riktigt den bilden av föräldrarlivet som jag hade fått av Instagram hahaha. Shame on me som trodde att det bara var gos, rena mjuka filtar och fina bebisoutfits.

Jag är så less på att ha så ont pga att jag har haft det under hela graviditeten + förlossningen + nu. Att känna sig nedstämd första tiden med bebis gör tydligen mellan 50-70% av alla nyblivna föräldrar. Så jag ställde in mig på att bli ganska deppig. Men so far har jag sluppit det (peppar peppar). Men jag är riktigt riktigt trött på att ha ont och att det går ut över alla i familjen… Sen kan jag få lite lätt ångest inför att gå och lägga mig, för att jag vet att jag ska upp igen varannan timme natten igenom. Man är ju inte riktigt van vid det än hehehe.

Många undrar hur det funkar med Bruno och Bumlingen. Och so far: väldigt bra! Bruno är mycket mer lugn, men känner ändå att något är annorlunda hemma. För han beter sig inte riktigt som vanligt. Nu vägrar han helt plötsligt ligga uppe vid våra huvuden när vi ska sova tex, och håller sig nere vid fotändan.

Jag har gråtit vid ett tillfälle (när P var inne på jobb i stan och jag var sängliggandes pga smärtor i flera timmar och Bumlingen grät och Bruno inte ville lägga sig nära mig). Bruno har ju verkligen varit vårt ALLT innan och vi har gett honom så extremt mycket närhet och uppmärksamhet. Och jag vill inte att han ska känna sig bortprioriterad. Så fort jag kan gå normalt igen så ska han få sig rejält många promenader och häng i hundparken. Inatt hade Bruno lagt sig intill Bumlingens bedsidecrib så nära det bara gick också, så jag tänker att han någonstans kanske ändå gillar sin nya lillebror heheh.

Ja det var en liten life update det! Hoppas alla ni andra nyförlösta mår bättre fysiskt än maaaj och att ni har det det där glammiga ”första-tiden-med-bebis-hänget” som man ser på Instagram. Jag unnar er alla det ska ni veta!! Men här hemma är det glest på den fronten hehe. Och till alla er som inte är gravida, hoppas ni njuter av ert (förhoppningsvis) icke nedspydda liv!!!!!

The face of a food coma! Set ifrån H&M.

Det är skönt att Sumo (aka Bumlingen) älskar mat så mycket. Det har verkligen inte varit några könstigheter med det sedan han kom. BVC var här idag för hembesök. Vi snackade om vaccinationer, hur jag mår och sen kollar dom väl vilka förhållandena är här hemma I guess? Men sen mätte vi också lillemannen och han vägde ju 4,7 när han kom, gick ner till 4,5 och nu är han uppe på nästan 4,9kg. Snark vilken trött info tänker ni – men kul för hans mormor och farmor som läser denna blöggen tänker jag!!!!

  1. Måste bara skriva att det är underbart uppfriskande med en mer verklig skildring av fjärde trimestern (första tiden efter förlossning) min egen upplevelse var allt annat än en dans på rosor och tror verkligen att vi är ett helt gäng som känner sig som ufon för att första tiden inte är som på moln varje sekund. Kort sagt, du är inte ensam och tack för att du vågar bryta mot normen och dela med dig av det som också skaver (bokstavligt talat hehe) just kroppen efter förlossning måste vi börja prata mer öppet om.

  2. Ett av de bästa tipsen jag fick av en kompis efter min förlossning var
    ”6 veckor! Håll ut de första 6 veckorna, därefter vänder det”. Jag klamrade mig fast vid det och av nån anledning stämde det. Var som att man lärde känna bebis, sin tillfälliga nya kropp och sömnbristen på ett ungefär efter den perioden.

    Fint att du är ärlig med feelzen och låt dig för tusan inte påverkas av hur andra gör (eller verkar göra, på instagram…)

    1. Åååå! Det ska jag komma ihåg!! Six weeks! och jag kan verkligen tänka mig att det stämmer.

      Helt ärligt så blir jag faktiskt inte påverkat på djupet alls, utan skrattar mest åt hur man själv har det hahaha<3 KRAAM

  3. Bruno känner sig inte bortprioriterad! Men så fungerar djur i flock när det kommer tillskott i form av bäbisar. De vill visa kärlek och respekt genom att lämna space för mamman och den nyfödde i början. Han kommer komma mer gosandes om några veckor!

  4. Alltså WOW vad skönt att du delar med dig av denna sidan av mammalivet också! Det är lätt att känna sig ensam om att ha en ganska dålig förstaperiod med bebis när man går in på sociala medier. Tack för att du delar med dig <3

  5. Så fint att du skriver så ärligt! Betyder mycket för en sån som mig som är i v 35 som typ redan nu känner press över hur mysigt vi måste ha det när bebisen väl är här. 😅 Er lilla kille ser helt underbar ut, hoppas du mår prima snart!

  6. Hej

    Detta är ÄRLIGT! Hade så sjukt ont efter båda mina barn. När jag födde min första son för 13 år sedan satt jag på en uppblåsbar badring med ett ankhuvud som stack upp mellan benen! Man kan skratta åt det nu.. Men minns fortfarande hur ont det gjorde. Så viktigt att ta upp detta. Många på sociala medier ger bara den glamorösa bilden att få barn. Det kommer gå över du får ge det tiden det tar. Stor kram

  7. Helt ärligt existerar ens det andra på riktigt?! Att få barn är just som du beskriver!! Fick precis mitt andra och tänkte att denna gången blir det nog helt annorlunda och ja man får inte lika ont efter ( eller jag fick inte det ) men kaoset är det samma fast gäller andra saker. Typ nu sover bebis nu måste jag hinna leka. Hur tröstar man två som gråter? Hur orkar man vara vaken med två barn nätterna igenom? Osv.
    Men det bästa med allt som jag lärde mig med första är att allt förändras hela tiden första året med bebis. Max 2-4 veckor är en cykel ibland ännu kortare. Hang in there ❤️❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Här är han!

Säg hej till Bumlingen!!! Vårat älskade lilla mystroll.

Jag kan verkligen inte förstå att hans 56cm (!) och 4,7kg (!) fick plats i min mage. Samtidigt som: är det i någons mage han skulle få plats så var det ju i min. Jag är ju rätt mycket längre än medel i Sverige för att vara kvinna hehe (185cm), så jag har ju en lång mage. (Eh?? Har någon någonsin refererat till sin mage som lång? Jag tror inte det va?).

Min mormor är pytteliten, så när hon höll i Bumlingen så såg han helt enorm ut. Hennes kropp hade ju aldrig producerat ett så stort barn? Eller tror ni inte att det är så? Kroppen är ju ändå rätt mycket smartare än vad man tror så det känns ju logiskt?

Kofta gåva ifrån Luxemburg orkar ej kolla märket nu haha | Body H&M | Byxa Lindex

I alla fall! Just nu så sover och äter han mest hela tiden. Observera hans lilla mjölkdroppe i mungipan hehe 🙂

Är det för övrigt nu jag börjar lägga upp dagens outfit – feat Bumlingen edition? Sköja!! Men det är väl lika bra att jag skriver vart plaggen är ifrån eftersom att jag redan har blivit bombad med frågor hehe. Jag kommer ju ändå skriva ut vart jag har köpt mina plagg.

Till er som frågar om vilka storlekar han använder så går stoora 50or på, större 56or och 62orna viker vi bara upp. Allt vi hade med till BB i strl 50 var för litet (hade tre outfits). Likaså de tre mössorna hahaha. ÄLSKLINGEN JAG VILL BARA GOSA SÖNDER HONOM<3

  1. Min mamma är pytteliten och jag var 5,6 cm & 4,8 kg. Jag är 178 cm och smal/normalbygd och mitt ena barn var 5,3 kg & 57 cm och som avslutning var min farmor liten men hon födde min pappa på 5,6 kg & 56 cm så det kan nog vara lite hur som med det där😀
    Stort grattis till fina pojken!! 🥰

    1. Ja då stämde ju inte alls min tes! Men födde du med KS? Visste ni sedan innan att bebis skulle bli lite större? KRAM <333

      1. Nej, han är föds vaginalt. Gjirde två tillväxtultraljud och enligt båda skulle han väga 4 kg. Höll på att sluta riktigt illa.
        Så fin han är lille Bumlingen! Vår pojke hette Bamse i 3 månader för vi kunde inte bestämma oss 🙃

  2. ÅHHH, världens största grattis. Så fin han är! Jag är 170, första barnet vägde 4kg och var 56 cm. Inget jag tog med till BB passade heller pga lång 😅. Halva garderoben var bara att lägga undan. Fick i alla fall revansch med barn 2 som vägde 3,6 kg och var 52 cm. Kul att kunna använda allt som inte blev använt med första.

    Lycka till med allt och njut av den fina tiden. Kram!

  3. Ahhh vad fin han är! Jag vet inte hur förhållandet är mellan mammans längd och nyfödd men jag tror att det stämmer som du säger.En liten gullunge är det i alla fall!

  4. Vill höra allt om förlossningen och känslor/tankar efter <3 själv gravid i v.34 och längtar så mycket nu! Var som du lite rädd inför förlossningen men fan vi tjejer klarar allt <3

  5. Vilken underbar liten unge, han är ju gudomlig. Ta hand om er och njut av er lilla bebis! Vad tycker Bruno om lillen?

  6. Såå gosigt med en liten bebis hemma! Njuut av när han är så liten som han är, dem växer fort ska du veta!! 🙂

  7. Jag ska sättas igång på måndag då vår lilla kille låg på -20% i tillväxt nu i vecka 40+0 och beräknades väga 2861 gram så kanske runt 3 kg på måndag. Jag är liten 155 cm och vägde 47 kg innan graviditeten. Läkaren sa att det är optimalt för kroppen att skapa ett barn gjort för en men så blir det nog inte alltid. Jag själv vägde 2,6 vid födseln i vecka 42 och min mamma är 165 cm. Min kollega är 160 cm och jättesmal och hennes son föddes med igångsättning 42+0 och vägde 4200 gram var inte optimalt för hennes kropp 🙈

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi