Herregud nu kommer ett hett ämne här hemma i familjen! Nämligen vad vi ska köpa till William i 1 års present.
Bilder & redigering är tagna av bästa: @fotograflinaolausson
Som ni vet så är jag inte uppväxt med pengar eftersom att min mamma var ensamstående med oss fyra barn. Samt att jag har en rätt knackig relation till min pappa. Han å andra sidan använde presenter för att kompensera upp för förlorad tid ihop (men också för att han var generös och det fanns ett egenintresse i det).
Jag blev alltså en bortskämd unge, fastän jag inte växte upp med pengar. Och för mig betydde att visa kärlek, att man fick exakt det man hade önskat sig i present. Och fick jag inte det så kan jag ärligt säga att jag både blev extremt besviken, och att jag hade svårt att dölja det gentemot min stackars mamma. Något jag skäms OTROLIGT mycket över idag. Alltså jag vill inte veta av den sidan utav mig någonsin igen.
Idag har jag alltså en annan syn på vad kärlek och generositet är. Det kan man visa på många andra sätt än att köpa dyra presenter. P och jag är helt överens där. Den enorma skillnaden är bara att han är en materialist. Han ÄLSKAR alltså prylar (enligt mig på en absurd nivå).
När vi var nere i Marbella i oktober så fick William åka i en sån radiostyrd bil ni vet? Som man som vuxen styr med en fjällkontroll? Då var William 7 månader. Och jag hade tills den dagen hade jag ALDRIG sett en sån lycka i min son. Han SKREK av förtjusning! Så då bestämde vi att vi skulle köpa en i födelsedagspresent åt honom.
Men sen har månaderna gått, och jag har tänkt att en finare och rejäl ryggsäck kanske är en mer rimlig present? Eller ett litet leksakskök. Absolut att det är hans första födelsedag i livet, men om man ska vara rent krass så kommer han ju inte att minnas den? P håller ABSOLUT INTE med och tycker att vi ska köpa något mer rejält.
Så efter lite research på varsina håll tyckte jag att jag hittade en fin bil till en medioker summa. Men den blev ratad direkt för att det var förra årets modell och för att funktion X, Y och Z saknades (jag kiknade uppenbarligen utav skratt när argumenten radades upp!).
Summan av kardemumman blev att P tillslut fick köpa den senaste apdyra bilen han ville att Gugge ska ha (som jag tycker är fullständigt och TOTALT orimlig att köpa oavsett ålder). Kompromissen oss vuxna emellan blev att jag la en summa som jag tyckte var rimlig och att P fick betala resten eftersom att det var han som prompt ville ge just Den bilen.
Så nu kommer ju W att få den där svindyra bilen. Och jag kommer absolut tycka att det är värt det, när jag ser W’s lycka över att åka runt i den.
Men det skaver ändå i mig… Det handlar inte om pengen i sig eller storleken på den här enorma klossen. Utan att jag är livrädd för att W ska bli bortskämd. Det går emot ALLA mina värderingar och principer verkligen.
Om det nu blir så att William blir ett ensambarn: så tycker jag att det är ÄNNU viktigare att han lär sig att man inte får allt serverat. Att han lär sig samspel, att livet är orättvist och att vi inte kommer köpa allt åt honom bara för att vi kan. P håller helt med om det. Men just på större födelsedagar (typ 1år, 10, 15, 18 osv) tycker han att vi kan se bortom det.
P tycker alltså: har vi råd att skämma bort Gugge med en extra fin cykel som han har önskat sig, så köper vi den. Istället för en billigare sämre variant ”bara för att han inte ska bli bortskämd”. Vilket jag å ena sidan tycker är rimligt. Å andra inte.
Men sen så tänker jag återigen på framtiden och när William blir typ tonåring. Typ att vi långt innan födelsedagen säger till W att ”Ja absolut vi förstår att du vill ha den här värsting-jackan. Antingen så hjälper vi dig att betala en stor del av den så får du betala resten själv. Eller så köper vi en annan jacka för pengen vi hade tänkt lägga?”.
Den här födelsedagen tummade jag uppenbarligen på mina principer. Så vem vet? Det kanske blir så framåt också (inte så troligt dock). Men just nu lugnar jag mig själv med att Gugge är så liten + att det är hans första födelsedag i livet. WAH jag vet inte. Är jag extrem? Eller resonerar P helt rimligt? Jag har ingen aning!!!!!
Vad gav ni era barn i 1 års present? Hur gör ni med era barn? Eller är frågan kanske något helt annat än prylar, det jag undrar över är ju egentligen: HUR LÄR MAN BARN ATT KÄNNA TACKSAMHET OCH FÖRSTÅELSE FÖR PENGARS VÄRDE? (obs kommentera gärna här om ni vill skriva något om ämnet istället för i DM).
Det här med rutiner har vi fortfarande inga, utan vi lyssnar bara på vad han vill. Ibland sover han 2 naps på en dag, ibland 7. Han lägger sig olika tider varje kväll och vaknar olika tider varje natt. Den enda rutinen vi har är typ att han äter var tredje timme ca och somnar rätt sent. Vid 22-23 typ. Men för mig som är en kvällsmänniska och inte morgonmänniska så gör det absolut noll. Han får gärna joina prick varje middag för han chillar mest ändå.
Vi köpte endast en kulbana till vår unge i ett års present, inte för att vi inte har råd med något annat utan snarare för att det kändes onödigt att lägga en massa pengar på något när han är så liten och inte kanske uppskattar presenten speciellt länge.
Exakt! Tänker samma. Förhoppningsvis kommer han tycka att den här bilen är kul i alla fall tills han blir 3 (eller är jag optimistisk nu?)? För den går att köra båda med fjärrkontroll och att han kan köra den själv med växellåda blabla.
Tänkte att han kanske får åka i den till förskolan på sommaren? Eller är det hål i huvudet att implementera hahahah? Ngn annan med erfarenheter?
Vår son fick en sådan bil när han fyllde 2 år och leker fortfarande med den och han fyller 4 i år, så dom har den länge.
Vi gav vår första son ett bollhav när han fyllde 1 år och till vår andra son så gav vi en igelkott som sjunger och låter med knappar.
Men det är som du säger, dom använder inte sakerna länge och fattar inte någonting av presenter när dom är 1 år.
Men en bil har dom i flera år, vår kommer dom ha i flera åt till 🙂
Wihuuu!! Bollhav fick W tidigt pga köpte begagnat utav en följare ute i Nacka som skrev att hon ville bli av med den. Tror Gugge fick den när han var typ 5mån? Till en början satt han bara i den (vilket var perfekt för trillade han så var sargen så hög att han inte slog i huvudet i vårt hårda betonggolv). Och ganska snabbt fattade han grejen med bollarna ändå haha. Våra vänners barn som är runt 2 älskar det där bollhavet, så jag hoppas att det har halvlång livslängd också (och som sagt ännu längre än bara får familj dvs att vi ger bort det eller säljer det vidare sen).
Men vad kul att höra!!! Förhoppningsvis blir det samma med den här förbannade bilen då hahaha<3
Vi har köpt leksakskök, bollhav, bok med första orden 🙂 en son bil tycker jag är orimlig men är bara jag. Min man hade mer än gärna köpt en sån 😂
Haha håller med. Nu är ju visserligen inte jag SÅ intresserad utav bilar heller, medan P ju faktiskt är bilhandlare.
Försöker att sätta mig in i att jag själv skulle vara intresserad utav något, tänker att man kanske blir mer villig att betala mer för en present då (om man kan obv)? Men jag kan inte komma på NÅGOT av alla mina intressen förutom typ PORSLIN som jag skulle kunna lägga tusentals kronor på till William. Men det hade han å andra sidan absolut inte uppskattat hahaha.
Vi köpte något smått o sedan satte in pengar på hans sparkonto. Men när han fyllde 2 fick han en sån ”el” traktor, alltså bara han kan köra ingen fjärrkontroll till, det tog några dagar innan han fatta hur man skulle gasa.. men nu är han snart 3 o har fått en 6 hjulig sån bil med flak, då traktorn är typ sönderkörd, o kan säga att ja ångrar inte en sekund att jag lät sambom köpa dom, för sonen är dom värda sin vikt i guld 😀
Vi gav typ nån bok tror jag. Mest för att ge något. Vi ansåg inte att en 1-åring förstod innebörden av presenter direkt så vi satte in pengar på ett sparkonto istället. Sen fick han dock av alla släktingar istället.
Var själv ett barn som fick mycket presenter och förväntade mig mycket, men jag hjälpte också till mycket hemma och det förväntades att man hjälpte till med disk och tvätt osv.
Jag tror inte det handlar om presenterna i sig. Han kommer inte bli en bortskämd snorunge för att ni ger dyra presenter. Det har med resten av uppfostran att göra skulle jag säga 🙂
Hör dig och håller ju med hahaha!! Tänkte som sagt ett kök/dockhus för han leker så mycket med det när vi är hemma hos vänner som har det. Och har man tänkt att köpa något sånt så kan man ju lika gärna ge det på födelsedagen än en vanlig dag. Men det är ju mest för en själv pga han har ju ingen aning hahaha. Ang sparkonto kan jag liksom inte sluta tänka på den grejen heller!!!!! Att vi hade kunnat sätta in pengarna ihop med alla hans andra fonder. Så växer dem ju på sikt också. Men samtidigt så gör vi ju redan det, och man kanske inte alltid kan resonera så? I don’t know.
Absolut! Men tänker HUR lär man dom allt då?! Ang uppfostran alltså. Att vara tacksamma, glada för det lilla osv osv?!
Jag hittade en begagnad Stoy-springcykel när vår son skulle få en present. Bästa investeringen. Han började när han va 1,5 år. Tips är att ta en Springcykel som max är 10 tum. Skönt med en leksak som också främjar utvecklingen. Lycka till!
Tack!!! Har kollat på en sån men tänkte att han inte har någon nytta för den just nu. Han går ju inte än. Men kommer absolut bli en sen! Sett att det finns liknande, fast med mindre hjul och som man både kan sitta på och stå på. Tror dock att den har 3 olika lägen, men jag vet inte vilket det sista läget skulle vara då hahaha. Vet ej märket heller. Men känns som att många lägger ut om dem också. Måste googla dirr haha! Man älskar ju leksaker som går att använda läääänge.
Vi köpte en Bobby-car och köpte till en sådan ratt som har lite ljudeffekter. Ratten var uppskattad av lillen men han förstår inte vad han ska göra med bilen ännu så för tillfället så agerar den ”gåvagn” hehe
Hahaha!! Fattar!!! Gugge fick en sån av en släkting på jul. Än så länge fattar han bara hur man backar/tutar/snurrar på ratten. Men framåt får vi putta 🙂 Ibland när han ska sätta sig på den så sätter han sig dock framför ratten så stjärten åker rackt i gölvet lol.
Jag tänker själv att barn blir bortskämda om de alltid får allt det de vill ha, så slutar det med att man bara köper massa skit och barnet slutar uppskatta saker. Jag tror att det viktigaste att framföra är varför man får något, tex att barnet fyller år och också förstår att det ligger mycket jobb bakom den fina saken. Kanske låta barnet börja jobba tidigt under tonåren och tjäna lite egna pengar. Jag började själv jobba extra när jag var 14år och tyckte att det var helt fantastiskt att jag kunde bestämma helt själv vad jag skulle göra för lönen, även fast jag nog har växt upp relativt ”bortskämt”.
Vi köpte inget alls när barnen fyllde 1 tror jag.. Ev någon bok? Eller jo, något klädesplagg jag ändå tänkt köpa för att det är kul att öppna paket.
Resonerade som att barnen får massa paket av släktingar och kompisar, så det är onödigt att vi köper något bara för köpandets skull.
Barnet minns ju inte något ändå 🤷🏼♀️
Vi hade ALDIRG köpt en sån bil (som jag antar kostar några tusen) till en ettåring. Jag tycker ärligt talat det är vansinne 😅
Ja exakt! Har tänkt att ”hjälpa till” med saker, typ måla staket osv är bra. Dock tycker jag typ inte att städning (typ disk/eget sovrum mm) är något jag vill använda? Vill ju att han ska göra det ändå? Skitsvåååårt allting. Veckopeng är ju isf bra!! Och läran att spara pengar osv osv.
Tänker rent spontant att födelsedagar är till för att firas och då med något man verkligen önskar sig. Klart inom rimliga gränser, men har man råd & kan så tycker jag inte det är fel att köpa en dyrare present till någon och veta att man verkligen gör personen glad. Alla andra dagar om året är jag mer försiktig med vad jag ger mina barn då jag absolut inte vill skämma bort dom men just födelsedag tycker jag man kan skämma bort lite 🙂
Jag hör daj!!! <3 Hur gamla är dina barn?<3 Tänker att det är skillnad när dom är så små som Gugge och typ tonåringar. Det kommer väl en viss ålder när dom förstår att något ens är dyrt eller billigt I guess? Innan dess känns ju dyra grejer rätt onödigt egentligen. Då kanske det mest är för föräldrarnas skull? Alltså som i vårt fall med bilen, Gugge kommer troligtvis älska den. Men han vet ju inte om att det finns mkt billigare varianter (som han hade blivit lika glad för). Det är ju min kille som kommer njuta av att titta/köra just DEN bilen tänker jag?
Men hör daaaj! Och håller ju liksom med också.
Äldsta är 3,5 år & yngsta 7månader 🙂 Jag tänker lite att när de är såhär små så kvittar det om det är en dyr bil eller en billig bil.. det är ju inte så att dom fattar att den ena bilen kostar mer än den andra, jag hade köpt den billigare versionen😅 jag personligen tror inte att barn blir bortskämda för att de får något dyrt/efterlängtat på sin födelsedag.. det är alla andra dagar om året som jag tycker att det är viktigt att visa att man inte kan köpa, få eller göra vad man vill. Exempel: När vi går i affärer vet min dotter att det inte hjälper att skrika efter en nalle/docka/godis utan hon kramar nallen & sen säger hon hejdå. Tror också att det är viktigt när de kommer upp i högre ålder-att man ger en liten peng exempelvis i veckan & vill dom ha något särskilt får dom spara pengarna till det själva ♡
Vi köpte inget alls till vår dotter på sin första födelsedag. Vi ansåg att hon får det hon behöver eftersom plus att hon inte kommer ihåg sin första födelsedag. Samt att hon fick en hel del utav sina andra släktingar som ville ge.
Men sen på andra födelsedagar anser jag att man förr kan ge något dom verkligen behöver, som man då kan lägga lite mer pengar på. Som de ändå skulle fått, typ ytterkläder, cykel, skidor el liknande. Att man då passar på att ge de i present så de förstår att de inte får sånt dyrt hur som utan endast vid speciella tillfällen.
Mycket smart!! Men om ens unge önskar sig en jacka tex. Så får ungen den och blir glad. Men så ger man skidskor + nya gympaskor till idrotten i skolan OCKSÅ (pga man inte vill skämma bort osv osv).
Vad blir ungen mest bortskämd utav?
Att hen får det som hen vill ha and thats it? Eller att hen räknar med att hen får massa halvdyra andra saker också? ELLER så ger man inte jackan alls utan bara saker barnet behöver, men jag vill ju inte göra min unge besviken heller om den verkligen drömmer om någonting? WOAH
Svårt och jag förstår dilemmat. Om jag får ge input från en som inte har barn men ser det utifrån i en nära relation, så kan jag ge ett exempel. Min syster och hennes man har det väldigt gott ställt. De ger sina barn (6 & 9 år gamla) i princip ALLT. Och har alltid gjort. Allt ifrån kattungar, kaniner och hundvalp – till fyrhjuling, motorcross, pool, dator, iPad, telefon, nyaste ps5 osv.
Det i sig är egentligen skit samma. Men det vi andra märker är att dessa barnen aldrig någonsin har fått lära sig konceptet av att vänta, längta eller spara till något. Även om man som förälder har för avsikt att ge sitt barn en dator så tycker jag personligen att man kanske kan resonera som så att ”x antal hushållssysslor ger dig så här många guldtior” eller ”när du fyller 10 då får man en lite finare present”. Hennes barn förväntar sig att de ska få allt och problemet är att när jag som moster ger presenter med mycket tanke bakom – så är den helt ointressant. Vi gav exempelvis biljetter till ett stort akvarium/terrarie och en enorm skattkarta med stora bilder på platser i min hemstad på saker vi skulle besöka när de kommer för att hälsa på mig. Även fast vi förklarade presenten så blev barnens respons i princip ”okej” och sen direkt på nästa. De är även generellt otroligt omedvetna om att alla inte har det så bra som dom, vid flera tillfällen när de har kompisar hemma så kommenterar de saker som ”men va?!? Har ni ingen iPad?” Något som min syster även påpekat och försöker få bort. Min uppfattning är helt enkelt att det är otroligt svårt att skämma bort barn men samtidigt behålla uppfostran och omvärldsperspektiv. Tyvärr. Jag brukar alltid fundera på frågan ”behöver barnet verkligen det här?” För helt ärligt, många gånger blir de minst lika glada för något annat om de inte vet om alternativet. Dvs om de inte vet att de kunde fått en dator så blir de glada för en begagnad cykel. Min brorsdotter på 1 år leker hellre med matlådor i plast och kartonger än själva innehållet.
Helt helt enig med daj!!! Tänker samma där. Samt! Tänker jättejättemycket på det där med att både prata och visa hur andra har det. Å andra sidan, så bekräftar ju det att mitt barn har det gott ställt. Och jag vill ju ABSOLUT INTE att mitt barn ska gå runt och stoltsera med det? Fy det vore min värsta mardröm typ. Hellre bortskämd då, men att barnet har förståelse för andras situation. Men som du säger, så kanske dem går hand i hand? Jag vet inte? Jag tror DOCK inte det! Pga har många vänner som inte var såna men som hade det gott ställt?<3
Håller med dig helt i värderingarna.❤️ För att inte tala om vad konsumtionshetsen gör för klimatet och barnens framtid. 🙁 Jag tycker alltid det är jobbigt med shopping, även om vi köper så mycket som möjligt pre-loved. Vi hade den diskussionen tidigt, innan barnen blev för stora och mindes och vande sig vid dyrt och stort vid varje tillfälle. Personligen kan jag knappt tänka mig en sämre egenskap än bortskämd och blasé. Det vill jag inte ge mina ungar. Men förstår att det är svårt om ni står så långt ifrån varandra rent värderingsmässigt.
Vi köpte hans första skor nu när han fyllde 1 i februari. Gjorde samma med hans storasyster. En fin liten tradition. Ville inte köpa så mycket då det brukar bli onödigt mycket från familj och vänner ändå. Jo! Vi köpte en skaloverall med. Hade köpt den även om det inte var hans födelsedag men nu fick han den i present istället.
Jag tycker att om ni köper fina o dyra saker till er så håll samma nivå till barnen. Vill du ge en billig cykel. Köp då en sådan till dig själv också. Känslan kommer vara densamma för din son som för dig. För att han inte ska bli bortskämd. Skippa alla mellan inköp o låt honom vänta tills födelsedagen. Eller uppmuntra en utläst bok med en present. Då får du nog en unge som inte kommer gapa efter mer än vad han gör sig förtjänt av. ☺️☺️☺️☺️
Tänker att det inte är hela världen vad man som förälder ger i födelsedagspresent en gång om året. Tror snarare att det handlar betydligt mer om hur föräldrarna pratar och hanterar pengar i vardagen. Det är ju stor skillnad på att barnen får en dyrare present en gång om året mot att de får allt de pekar på året om 😊
Vår lilla fyller 1 om två veckor. Vi har precis renoverat klart hennes egna rum & tänker att det (+ nått litet, typ en bok, inslaget på själva födelsedagen) är vår present till henne. Dels för att det kostat oss en slant att måla, inreda etc, men också dels för att hon kommer få massor av paket ändå från familjerna. Vi gjorde samma på jul, köpte endast några få små paket & hon fick ändå ett berg av julklappar.
Vad som kommer ske framöver har vi inte riktigt kommit fram till ännu, men just nu när hon inte är medveten spelar ”värdet” inte så stor roll. Såpbubblor, klistermärken & annat ”skräp” är minst lika uppskattat.
Tanke kring att bete sig bortskämd. Framförallt är det väl hur vi föräldrar pratar om och förhåller oss till saker hemma som påverkar hur våra barn förhåller sig till dem tänker jag spontant?
Värderar föräldrarna prylars funktion blir det det som är viktigt, ex att jackan är varm och skön, cykeln fungerar bra, är hel och rätt storlek. Att datorn eller telefonen har de funktioner som behövs för det man ska använda dem för osv. Göra materiella ting ”lagom” viktigt. Haha svårt att förklara men någon kanske förstår mitt spår. Absolut viktigt med att saker har ett värde men att det inte är sakens pengavärde som avgör hur viktig den är typ.
Jag önskar så att kunna stärka mina barn i att vara trygga och glada i det och inte jämföra sig för mycket – och det startar med mig och mina beteenden.
[…] Sen var det dags för dagens höjdpunkt. Jag skrev ju att jag och P var väldigt oense om present (här klick!). Men låt oss underdriva och säga att presenten blev en succé. Han (och de andra barnen) skrek […]