Ibland får jag kommentarer som verkligen chockar mig och jag tänker: ”OJ, läser hon min blogg??” och ibland kan mammas kompisar komma fram och börja prata om mina bilder som jag har lagt upp kvällen innan. Det har även hänt flera gånger att spelarna i damlaget kommer fram och mobbar mig för mina sjuka inlägg.
Man tror man vet vilka som läser ens blogg, men egentligen vet man inte. Ibland kan det skrämma mig, vad vågar jag berätta i bloggen? Vad kan jag inte skriva om? Förstår ni vad jag menar? Tex så skriver jag aldrig om jag ska till något speciellt fik mitt i natten, jag skriver att jag var där när jag kommer hem. Man tycker att alla vuxna är larrviga som tjatar om hur farligt internet kan vara med alla peddo gubbar och våldtäcktsmän. Man tänker att sånt aldrig händer en själv (tog i trä!). Men allvarligt, du kan ju ALDRIG veta om det sitter någon pervers jävel bakom sin dator skärm som planerar att förfölja dig och dina kompisar då praktiskt taget VEM SOM HELST vet vart du ska om du skriver det i din blogg. Så hemskt att man inte ska kunna skriva vad man vill och när man vill på internet.
Men det ända helvetet som finns är det vi lever i nu. För alla kommer vi till himmlen.
