Vad är en rimlig 1 års present? Vi är INTE överens

Herregud nu kommer ett hett ämne här hemma i familjen! Nämligen vad vi ska köpa till William i 1 års present.

Bilder & redigering är tagna av bästa: @fotograflinaolausson 

Som ni vet så är jag inte uppväxt med pengar eftersom att min mamma var ensamstående med oss fyra barn. Samt att jag har en rätt knackig relation till min pappa. Han å andra sidan använde presenter för att kompensera upp för förlorad tid ihop (men också för att han var generös och det fanns ett egenintresse i det).

Jag blev alltså en bortskämd unge, fastän jag inte växte upp med pengar. Och för mig betydde att visa kärlek, att man fick exakt det man hade önskat sig i present. Och fick jag inte det så kan jag ärligt säga att jag både blev extremt besviken, och att jag hade svårt att dölja det gentemot min stackars mamma. Något jag skäms OTROLIGT mycket över idag. Alltså jag vill inte veta av den sidan utav mig någonsin igen.
Idag har jag alltså en annan syn på vad kärlek och generositet är. Det kan man visa på många andra sätt än att köpa dyra presenter. P och jag är helt överens där. Den enorma skillnaden är bara att han är en materialist. Han ÄLSKAR alltså prylar (enligt mig på en absurd nivå).
När vi var nere i Marbella i oktober så fick William åka i en sån radiostyrd bil ni vet? Som man som vuxen styr med en fjällkontroll? Då var William 7 månader. Och jag hade tills den dagen hade jag ALDRIG sett en sån lycka i min son. Han SKREK av förtjusning! Så då bestämde vi att vi skulle köpa en i födelsedagspresent åt honom.

Men sen har månaderna gått, och jag har tänkt att en finare och rejäl ryggsäck kanske är en mer rimlig present? Eller ett litet leksakskök. Absolut att det är hans första födelsedag i livet, men om man ska vara rent krass så kommer han ju inte att minnas den? P håller ABSOLUT INTE med och tycker att vi ska köpa något mer rejält.

Så efter lite research på varsina håll tyckte jag att jag hittade en fin bil till en medioker summa. Men den blev ratad direkt för att det var förra årets modell och för att funktion X, Y och Z saknades (jag kiknade uppenbarligen utav skratt när argumenten radades upp!).
Summan av kardemumman blev att P tillslut fick köpa den senaste apdyra bilen han ville att Gugge ska ha (som jag tycker är fullständigt och TOTALT orimlig att köpa oavsett ålder). Kompromissen oss vuxna emellan blev att jag la en summa som jag tyckte var rimlig och att P fick betala resten eftersom att det var han som prompt ville ge just Den bilen.

Så nu kommer ju W att få den där svindyra bilen. Och jag kommer absolut tycka att det är värt det, när jag ser W’s lycka över att åka runt i den.

Men det skaver ändå i mig… Det handlar inte om pengen i sig eller storleken på den här enorma klossen. Utan att jag är livrädd för att W ska bli bortskämd. Det går emot ALLA mina värderingar och principer verkligen.
Om det nu blir så att William blir ett ensambarn: så tycker jag att det är ÄNNU viktigare att han lär sig att man inte får allt serverat. Att han lär sig samspel, att livet är orättvist och att vi inte kommer köpa allt åt honom bara för att vi kan. P håller helt med om det. Men just på större födelsedagar (typ 1år, 10, 15, 18 osv) tycker han att vi kan se bortom det.

P tycker alltså: har vi råd att skämma bort Gugge med en extra fin cykel som han har önskat sig, så köper vi den. Istället för en billigare sämre variant ”bara för att han inte ska bli bortskämd”. Vilket jag å ena sidan tycker är rimligt. Å andra inte.
Men sen så tänker jag återigen på framtiden och när William blir typ tonåring. Typ att vi långt innan födelsedagen säger till W att ”Ja absolut vi förstår att du vill ha den här värsting-jackan. Antingen så hjälper vi dig att betala en stor del av den så får du betala resten själv. Eller så köper vi en annan jacka för pengen vi hade tänkt lägga?”.

Den här födelsedagen tummade jag uppenbarligen på mina principer. Så vem vet? Det kanske blir så framåt också (inte så troligt dock). Men just nu lugnar jag mig själv med att Gugge är så liten + att det är hans första födelsedag i livet. WAH jag vet inte. Är jag extrem? Eller resonerar P helt rimligt? Jag har ingen aning!!!!!

Vad gav ni era barn i 1 års present? Hur gör ni med era barn? Eller är frågan kanske något helt annat än prylar, det jag undrar över är ju egentligen: HUR LÄR MAN BARN ATT KÄNNA TACKSAMHET OCH FÖRSTÅELSE FÖR PENGARS VÄRDE? (obs kommentera gärna här om ni vill skriva något om ämnet istället för i DM).

  1. Vi köpte endast en kulbana till vår unge i ett års present, inte för att vi inte har råd med något annat utan snarare för att det kändes onödigt att lägga en massa pengar på något när han är så liten och inte kanske uppskattar presenten speciellt länge.

    1. Exakt! Tänker samma. Förhoppningsvis kommer han tycka att den här bilen är kul i alla fall tills han blir 3 (eller är jag optimistisk nu?)? För den går att köra båda med fjärrkontroll och att han kan köra den själv med växellåda blabla.

      Tänkte att han kanske får åka i den till förskolan på sommaren? Eller är det hål i huvudet att implementera hahahah? Ngn annan med erfarenheter?

      1. Vår son fick en sådan bil när han fyllde 2 år och leker fortfarande med den och han fyller 4 i år, så dom har den länge.
        Vi gav vår första son ett bollhav när han fyllde 1 år och till vår andra son så gav vi en igelkott som sjunger och låter med knappar.

        Men det är som du säger, dom använder inte sakerna länge och fattar inte någonting av presenter när dom är 1 år.

        Men en bil har dom i flera år, vår kommer dom ha i flera åt till 🙂

        1. Wihuuu!! Bollhav fick W tidigt pga köpte begagnat utav en följare ute i Nacka som skrev att hon ville bli av med den. Tror Gugge fick den när han var typ 5mån? Till en början satt han bara i den (vilket var perfekt för trillade han så var sargen så hög att han inte slog i huvudet i vårt hårda betonggolv). Och ganska snabbt fattade han grejen med bollarna ändå haha. Våra vänners barn som är runt 2 älskar det där bollhavet, så jag hoppas att det har halvlång livslängd också (och som sagt ännu längre än bara får familj dvs att vi ger bort det eller säljer det vidare sen).

          Men vad kul att höra!!! Förhoppningsvis blir det samma med den här förbannade bilen då hahaha<3

  2. Vi har köpt leksakskök, bollhav, bok med första orden 🙂 en son bil tycker jag är orimlig men är bara jag. Min man hade mer än gärna köpt en sån 😂

    1. Haha håller med. Nu är ju visserligen inte jag SÅ intresserad utav bilar heller, medan P ju faktiskt är bilhandlare.

      Försöker att sätta mig in i att jag själv skulle vara intresserad utav något, tänker att man kanske blir mer villig att betala mer för en present då (om man kan obv)? Men jag kan inte komma på NÅGOT av alla mina intressen förutom typ PORSLIN som jag skulle kunna lägga tusentals kronor på till William. Men det hade han å andra sidan absolut inte uppskattat hahaha.

      1. Vi köpte något smått o sedan satte in pengar på hans sparkonto. Men när han fyllde 2 fick han en sån ”el” traktor, alltså bara han kan köra ingen fjärrkontroll till, det tog några dagar innan han fatta hur man skulle gasa.. men nu är han snart 3 o har fått en 6 hjulig sån bil med flak, då traktorn är typ sönderkörd, o kan säga att ja ångrar inte en sekund att jag lät sambom köpa dom, för sonen är dom värda sin vikt i guld 😀

  3. Vi gav typ nån bok tror jag. Mest för att ge något. Vi ansåg inte att en 1-åring förstod innebörden av presenter direkt så vi satte in pengar på ett sparkonto istället. Sen fick han dock av alla släktingar istället.
    Var själv ett barn som fick mycket presenter och förväntade mig mycket, men jag hjälpte också till mycket hemma och det förväntades att man hjälpte till med disk och tvätt osv.
    Jag tror inte det handlar om presenterna i sig. Han kommer inte bli en bortskämd snorunge för att ni ger dyra presenter. Det har med resten av uppfostran att göra skulle jag säga 🙂

    1. Hör dig och håller ju med hahaha!! Tänkte som sagt ett kök/dockhus för han leker så mycket med det när vi är hemma hos vänner som har det. Och har man tänkt att köpa något sånt så kan man ju lika gärna ge det på födelsedagen än en vanlig dag. Men det är ju mest för en själv pga han har ju ingen aning hahaha. Ang sparkonto kan jag liksom inte sluta tänka på den grejen heller!!!!! Att vi hade kunnat sätta in pengarna ihop med alla hans andra fonder. Så växer dem ju på sikt också. Men samtidigt så gör vi ju redan det, och man kanske inte alltid kan resonera så? I don’t know.

      Absolut! Men tänker HUR lär man dom allt då?! Ang uppfostran alltså. Att vara tacksamma, glada för det lilla osv osv?!

  4. Jag hittade en begagnad Stoy-springcykel när vår son skulle få en present. Bästa investeringen. Han började när han va 1,5 år. Tips är att ta en Springcykel som max är 10 tum. Skönt med en leksak som också främjar utvecklingen. Lycka till!

    1. Tack!!! Har kollat på en sån men tänkte att han inte har någon nytta för den just nu. Han går ju inte än. Men kommer absolut bli en sen! Sett att det finns liknande, fast med mindre hjul och som man både kan sitta på och stå på. Tror dock att den har 3 olika lägen, men jag vet inte vilket det sista läget skulle vara då hahaha. Vet ej märket heller. Men känns som att många lägger ut om dem också. Måste googla dirr haha! Man älskar ju leksaker som går att använda läääänge.

  5. Vi köpte en Bobby-car och köpte till en sådan ratt som har lite ljudeffekter. Ratten var uppskattad av lillen men han förstår inte vad han ska göra med bilen ännu så för tillfället så agerar den ”gåvagn” hehe

    1. Hahaha!! Fattar!!! Gugge fick en sån av en släkting på jul. Än så länge fattar han bara hur man backar/tutar/snurrar på ratten. Men framåt får vi putta 🙂 Ibland när han ska sätta sig på den så sätter han sig dock framför ratten så stjärten åker rackt i gölvet lol.

  6. Jag tänker själv att barn blir bortskämda om de alltid får allt det de vill ha, så slutar det med att man bara köper massa skit och barnet slutar uppskatta saker. Jag tror att det viktigaste att framföra är varför man får något, tex att barnet fyller år och också förstår att det ligger mycket jobb bakom den fina saken. Kanske låta barnet börja jobba tidigt under tonåren och tjäna lite egna pengar. Jag började själv jobba extra när jag var 14år och tyckte att det var helt fantastiskt att jag kunde bestämma helt själv vad jag skulle göra för lönen, även fast jag nog har växt upp relativt ”bortskämt”.

    1. Vi köpte inget alls när barnen fyllde 1 tror jag.. Ev någon bok? Eller jo, något klädesplagg jag ändå tänkt köpa för att det är kul att öppna paket.
      Resonerade som att barnen får massa paket av släktingar och kompisar, så det är onödigt att vi köper något bara för köpandets skull.
      Barnet minns ju inte något ändå 🤷🏼‍♀️

      Vi hade ALDIRG köpt en sån bil (som jag antar kostar några tusen) till en ettåring. Jag tycker ärligt talat det är vansinne 😅

    2. Ja exakt! Har tänkt att ”hjälpa till” med saker, typ måla staket osv är bra. Dock tycker jag typ inte att städning (typ disk/eget sovrum mm) är något jag vill använda? Vill ju att han ska göra det ändå? Skitsvåååårt allting. Veckopeng är ju isf bra!! Och läran att spara pengar osv osv.

  7. Tänker rent spontant att födelsedagar är till för att firas och då med något man verkligen önskar sig. Klart inom rimliga gränser, men har man råd & kan så tycker jag inte det är fel att köpa en dyrare present till någon och veta att man verkligen gör personen glad. Alla andra dagar om året är jag mer försiktig med vad jag ger mina barn då jag absolut inte vill skämma bort dom men just födelsedag tycker jag man kan skämma bort lite 🙂

    1. Jag hör daj!!! <3 Hur gamla är dina barn?<3 Tänker att det är skillnad när dom är så små som Gugge och typ tonåringar. Det kommer väl en viss ålder när dom förstår att något ens är dyrt eller billigt I guess? Innan dess känns ju dyra grejer rätt onödigt egentligen. Då kanske det mest är för föräldrarnas skull? Alltså som i vårt fall med bilen, Gugge kommer troligtvis älska den. Men han vet ju inte om att det finns mkt billigare varianter (som han hade blivit lika glad för). Det är ju min kille som kommer njuta av att titta/köra just DEN bilen tänker jag?

      Men hör daaaj! Och håller ju liksom med också.

      1. Äldsta är 3,5 år & yngsta 7månader 🙂 Jag tänker lite att när de är såhär små så kvittar det om det är en dyr bil eller en billig bil.. det är ju inte så att dom fattar att den ena bilen kostar mer än den andra, jag hade köpt den billigare versionen😅 jag personligen tror inte att barn blir bortskämda för att de får något dyrt/efterlängtat på sin födelsedag.. det är alla andra dagar om året som jag tycker att det är viktigt att visa att man inte kan köpa, få eller göra vad man vill. Exempel: När vi går i affärer vet min dotter att det inte hjälper att skrika efter en nalle/docka/godis utan hon kramar nallen & sen säger hon hejdå. Tror också att det är viktigt när de kommer upp i högre ålder-att man ger en liten peng exempelvis i veckan & vill dom ha något särskilt får dom spara pengarna till det själva ♡

  8. Vi köpte inget alls till vår dotter på sin första födelsedag. Vi ansåg att hon får det hon behöver eftersom plus att hon inte kommer ihåg sin första födelsedag. Samt att hon fick en hel del utav sina andra släktingar som ville ge.
    Men sen på andra födelsedagar anser jag att man förr kan ge något dom verkligen behöver, som man då kan lägga lite mer pengar på. Som de ändå skulle fått, typ ytterkläder, cykel, skidor el liknande. Att man då passar på att ge de i present så de förstår att de inte får sånt dyrt hur som utan endast vid speciella tillfällen.

    1. Mycket smart!! Men om ens unge önskar sig en jacka tex. Så får ungen den och blir glad. Men så ger man skidskor + nya gympaskor till idrotten i skolan OCKSÅ (pga man inte vill skämma bort osv osv).

      Vad blir ungen mest bortskämd utav?

      Att hen får det som hen vill ha and thats it? Eller att hen räknar med att hen får massa halvdyra andra saker också? ELLER så ger man inte jackan alls utan bara saker barnet behöver, men jag vill ju inte göra min unge besviken heller om den verkligen drömmer om någonting? WOAH

  9. Svårt och jag förstår dilemmat. Om jag får ge input från en som inte har barn men ser det utifrån i en nära relation, så kan jag ge ett exempel. Min syster och hennes man har det väldigt gott ställt. De ger sina barn (6 & 9 år gamla) i princip ALLT. Och har alltid gjort. Allt ifrån kattungar, kaniner och hundvalp – till fyrhjuling, motorcross, pool, dator, iPad, telefon, nyaste ps5 osv.
    Det i sig är egentligen skit samma. Men det vi andra märker är att dessa barnen aldrig någonsin har fått lära sig konceptet av att vänta, längta eller spara till något. Även om man som förälder har för avsikt att ge sitt barn en dator så tycker jag personligen att man kanske kan resonera som så att ”x antal hushållssysslor ger dig så här många guldtior” eller ”när du fyller 10 då får man en lite finare present”. Hennes barn förväntar sig att de ska få allt och problemet är att när jag som moster ger presenter med mycket tanke bakom – så är den helt ointressant. Vi gav exempelvis biljetter till ett stort akvarium/terrarie och en enorm skattkarta med stora bilder på platser i min hemstad på saker vi skulle besöka när de kommer för att hälsa på mig. Även fast vi förklarade presenten så blev barnens respons i princip ”okej” och sen direkt på nästa. De är även generellt otroligt omedvetna om att alla inte har det så bra som dom, vid flera tillfällen när de har kompisar hemma så kommenterar de saker som ”men va?!? Har ni ingen iPad?” Något som min syster även påpekat och försöker få bort. Min uppfattning är helt enkelt att det är otroligt svårt att skämma bort barn men samtidigt behålla uppfostran och omvärldsperspektiv. Tyvärr. Jag brukar alltid fundera på frågan ”behöver barnet verkligen det här?” För helt ärligt, många gånger blir de minst lika glada för något annat om de inte vet om alternativet. Dvs om de inte vet att de kunde fått en dator så blir de glada för en begagnad cykel. Min brorsdotter på 1 år leker hellre med matlådor i plast och kartonger än själva innehållet.

    1. Helt helt enig med daj!!! Tänker samma där. Samt! Tänker jättejättemycket på det där med att både prata och visa hur andra har det. Å andra sidan, så bekräftar ju det att mitt barn har det gott ställt. Och jag vill ju ABSOLUT INTE att mitt barn ska gå runt och stoltsera med det? Fy det vore min värsta mardröm typ. Hellre bortskämd då, men att barnet har förståelse för andras situation. Men som du säger, så kanske dem går hand i hand? Jag vet inte? Jag tror DOCK inte det! Pga har många vänner som inte var såna men som hade det gott ställt?<3

  10. Håller med dig helt i värderingarna.❤️ För att inte tala om vad konsumtionshetsen gör för klimatet och barnens framtid. 🙁 Jag tycker alltid det är jobbigt med shopping, även om vi köper så mycket som möjligt pre-loved. Vi hade den diskussionen tidigt, innan barnen blev för stora och mindes och vande sig vid dyrt och stort vid varje tillfälle. Personligen kan jag knappt tänka mig en sämre egenskap än bortskämd och blasé. Det vill jag inte ge mina ungar. Men förstår att det är svårt om ni står så långt ifrån varandra rent värderingsmässigt.

  11. Vi köpte hans första skor nu när han fyllde 1 i februari. Gjorde samma med hans storasyster. En fin liten tradition. Ville inte köpa så mycket då det brukar bli onödigt mycket från familj och vänner ändå. Jo! Vi köpte en skaloverall med. Hade köpt den även om det inte var hans födelsedag men nu fick han den i present istället.

  12. Jag tycker att om ni köper fina o dyra saker till er så håll samma nivå till barnen. Vill du ge en billig cykel. Köp då en sådan till dig själv också. Känslan kommer vara densamma för din son som för dig. För att han inte ska bli bortskämd. Skippa alla mellan inköp o låt honom vänta tills födelsedagen. Eller uppmuntra en utläst bok med en present. Då får du nog en unge som inte kommer gapa efter mer än vad han gör sig förtjänt av. ☺️☺️☺️☺️

  13. Tänker att det inte är hela världen vad man som förälder ger i födelsedagspresent en gång om året. Tror snarare att det handlar betydligt mer om hur föräldrarna pratar och hanterar pengar i vardagen. Det är ju stor skillnad på att barnen får en dyrare present en gång om året mot att de får allt de pekar på året om 😊

  14. Vår lilla fyller 1 om två veckor. Vi har precis renoverat klart hennes egna rum & tänker att det (+ nått litet, typ en bok, inslaget på själva födelsedagen) är vår present till henne. Dels för att det kostat oss en slant att måla, inreda etc, men också dels för att hon kommer få massor av paket ändå från familjerna. Vi gjorde samma på jul, köpte endast några få små paket & hon fick ändå ett berg av julklappar.

    Vad som kommer ske framöver har vi inte riktigt kommit fram till ännu, men just nu när hon inte är medveten spelar ”värdet” inte så stor roll. Såpbubblor, klistermärken & annat ”skräp” är minst lika uppskattat.

  15. Tanke kring att bete sig bortskämd. Framförallt är det väl hur vi föräldrar pratar om och förhåller oss till saker hemma som påverkar hur våra barn förhåller sig till dem tänker jag spontant?
    Värderar föräldrarna prylars funktion blir det det som är viktigt, ex att jackan är varm och skön, cykeln fungerar bra, är hel och rätt storlek. Att datorn eller telefonen har de funktioner som behövs för det man ska använda dem för osv. Göra materiella ting ”lagom” viktigt. Haha svårt att förklara men någon kanske förstår mitt spår. Absolut viktigt med att saker har ett värde men att det inte är sakens pengavärde som avgör hur viktig den är typ.
    Jag önskar så att kunna stärka mina barn i att vara trygga och glada i det och inte jämföra sig för mycket – och det startar med mig och mina beteenden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Vanligt content härinne igen


Kappa H&M | Skor, halsduk och väska NA-KD | Keps Lindex | Solglasögon Corline

De senaste två veckorna har varit kantade av all möjligt skit för vår familj (men också kul saker som tyvärr har hamnat i skymundan av naturliga orsaker). Hela familjen har varit sjuk i omgångar, och när vi tänkte att allt äntligen var över så fick jag nästan en hel vecka av konstanta migränanfall. Högst troligt kopplat till mina hormoner. Alla privata grejer + jobb ställdes in. Tack och lov kom min mormor och morfar hit i samma veva – utan dem vet jag helt ärligt inte hur vi hade löst allting med William eftersom att P hade massor utav jobb. Sen kom kriget i Ukraina i förra veckan (dag 5 av kriget nu). Och jag blev verkligen otroligt tagen, nedstämd och orolig över situationen å de ukrainska folkets vägnar.

Men efter två dagar utav häxjakt som bedrevs mot influencers på IG och deras ansvar i kriget, så kräktes jag tillslut ut mina åsikter. Vill ni läsa mer om vad jag tycker om hela den debatten (där det för övrigt blev väldigt tyst efteråt??) >>så kan ni läsa om det här<< eller i min knapp i profilen som heter ”Ukraina SoMe”. Jag kommer högst troligt att ta bort den snart tho pga debatten känns som sagt död nu. Och jag vill inte att DET ska uppta utrymme. Låt oss istället prata och sprida content om misären och kriget i sig självt. Lägga fokus på rätt ställe.


Självklart blev jag också knockad av det facto att Putin inledde ett krig. Jag ställde in mina roliga fredagsplaner och låg bara hemma för att följa nyheterna. Men nu tror jag att vi alla är överens om att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Man kan vara extremt insatt, påläst och dela insamlingar för att hjälpa Ukrainas medborgare. Samtidigt som man fortsätter att leva sitt liv. Oavsett om ens yrkestitel är Influencer eller inte. 

Så jag ville egentligen bara meddela att det härinne nu kommer att delas väldigt mycket vanligt content. Inte för att jag inte har respekt för situationen. Utan för att jag inte kan pausa mitt liv, min vardag och mitt arbete TROTS kriget i Ukraina. Liksom de andra krigen som har pågått och pågår runtom i världen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Det är krig i Ukraina

Jag har alltid mått väldigt dåligt av att se barn fara illa. Men sen jag själv blev mamma, har jag istället börjat se ett barns lidande från mammans perspektiv. Och just nu, gör den känslan mig totalt lamslagen. Jag är förlamad av smärtan jag känner för alla mammor nere i Ukraina.

Jag kan inte sluta tänka på alla mammor som just nu tvingas föda under kaotiska förhållanden utan riktig vård och fungerande sjukhus.
Alla mammor som ställer upp som volontärbarnmorskor och försöker hålla nyfödda vid liv, trots att dem har egna barn att ta hand om.
Jag tänker på alla mammor som tvingas säga hejdå till sina söner vid den polska gränsen, för att dom ska skickas tillbaka till skottlinjen som soldater.
Jag tänker på alla mammor som håller sina små, hårt hårt i handen, men som tappar greppet i dom stora folksamlingarna.
Jag tänker på paniken, beskyddarinstinkten och sorgen dem måste känna. Hur jag själv hade agerat, och slagits för att min son skulle hamna i säkerhet. ”Rädda mitt barn, skit i vad som händer med mig”-mentaliteten.

Och sen tänker jag på alla dom mammor som blir skjutna till döds av ryska soldater. Som förtvivlat tvingas säga hejdå, med vetskapen om att dem inte kan skydda sina barn som lämnas kvar. Dom vet inte vad som kommer att hända med deras döttrar och söner. Fyfan vad jag storgråter av tanken!!!!!! Ingen ingen INGEN mamma ska behöva känna så sina sista sekunder i livet. Ingen!!!!!!! Det är den mest banala önskningen man som förälder har när man själv somnar in, att ens barn har det tryggt och säkert utan en.

  1. Tack för att du delar med dig av tankar på din plattform, tror vi är många som känner som du nu 🙁

    För den som vill och kan bidra kan man skänka pengar till Ukrainska försvaret genom säkra banköverföringar här, funkar även att använda sitt kort!
    https://bank.gov.ua/en/news/all/natsionalniy-bank-vidkriv-spetsrahunok-dlya-zboru-koshtiv-na-potrebi-armiyi

    Finns även bra insamlingar via tex Röda Korset Sverige på bla Facebook.

    En litet bidrag från oss kan göra stor skillnad för dem.

    Skäms över den handlingsfattiga Svenska Regeringen som inte möter de önskemålen som Ukraina har ställt. Hoppas alla kommer ihåg detta inför valet höst. Ukrainas sak är vår sak.

    Sorry för lite politiskt fläkt på den här kommentaren men det jag försökte säga är att den som kan avvara en slant eller hjälpa till på annat sätt bör göra det nu, innan det är för sent! 🙂

    Ta hand om dig <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Botox och fillers i mitt ansikte


Ni som har följt mig länge vet ju att jag i perioder lever med skov utav migrän (som under graviditeten eskalerade till den grad att jag var sängliggandes i flera månader totalt). Och just nu är jag inne i en sån period…

Änte den bästa kombon med nystartad blogg och att få huvudvärkens morsa så fort jag kollar på en skärm. Jag som hade förberett en massa inlägg, men jag orkar verkligen inte färdigställa dem. Jag vill helst bara sova i ett svart rum.


När jag mår såhär så blir jag rädd för typ allt. Andrea bjöd med mig på paddel härute i Nacka imorgon. Men jag vågade inte tacka ja. Undviker ALL fysisk aktivitet förutom korta promenader för att få frisk luft.
Annat jag undviker är: Alla starka dofter, socker, koffein, starkt ljus, skärmtid, stress och jag springer helt seriöst åt andra hållet så fort William börjar skrika. Jag känner mig inte som den bästa mamman då, tvärtom, jag får otroligt dåligt samvete över att inte kasta mig över honom för att trösta. Men jag är så otroligt rädd för att typ allt ska utlösa en attack.

Men har ni andra därute några tips? På saker att undvika eller medicin ni tar som hjälper?

Jag botoxar ju pannan, området precis över ögonbrynet och mot tinningen typ ish (alltså inte själva pannan). Och det har tagit bort 95% av all min vardagsmigrän skulle jag säga. Men den kanske håller på att gå ut nu? Det var nog en månad sedan jag var där sist. Men just nu sitter migränen som vanligt i bakhuvudet och bakom ögonen. Man kan ju botoxa käkarna och nacken också (väl?).

Jag pratade faktiskt med sköterskan (eller vad säger man?) som lägger min botox (säger man så??? Lägger??? Hahaha ni hör ju nivån på hur insatt jag är. Eller vänta INJICERA säger man ju) om att injicera i käkarna också. Hon trodde absolut att det skulle kunna hjälpa, men rent estetiskt så skulle eventuellt mina käkmuskler bli mycket mindre och att formen på mitt ansikte skulle ändras. Och jag vill ju ABSOLUT INTE börja med fillers i käkarna för att fylla ut?

Har någon av er erfarenheter där? Försvann er egen muskulatur i ansiktet när ni började med botox i käkarna? Hjälpte det mot migränen? Kan man botoxa HUVUDET?

Får ofta frågan när ämnet kommer på tal om jag gör dessa behandlingar via sjukvården, men som ni vet vill jag ju ha så lite kontakt med vården som möjligt. Så jag bekostar det själv. Även om det vore riktigt nice ifall skattebetalarna gjorde det åt mig hehehe!!

  1. Den enda medicinen som funkar för min migrän är 1 st Oriptan + 2 st Alvedon. Det är ej receptbelagd medicin men är ändå den bästa kombon jag har testat hittills även jämfört med receptbelagd medicin. Min migrän har blivit bättre nu med åldern så jag har ej testat botox/fillers.

  2. Jag får botox var 11e vecka för min kroniska migrän! Min Neurolog har en privat mottagning men har samarbetsavtal med regionen så frikort gäller tex! Jag får 7 injektioner i pannan, tre i vardera tinning, två i vardera käke, tre på vardera axel och åtta stycken totalt i bakhuvudet/nacken.
    Käkmusklerna blir ju mer avslappnade så en viss slimmande effekt har det OM det är så att du är så spänd/har så tjocka muskler att det syns. De röntgar innan för att se. För mig har botoxen räddat mitt liv helt ärligt, hållit på i över 6 år nu. Innan dess kunde jag inte leva normalt utan var sängliggandes flera gånger i veckan. Nu är det några få gånger i månaden istället!

    1. Hur fick du det godkänt?

      Jag har precis börjat prata med vården om detta med min migrän. Inget annat hjälper och jag har betalat själv i flera års tid.

  3. Jag har tagit Botox för migrän i flera år, går var tredje månad. Jag känner extremt stor skillnad på vem som tar sprutorna. Inledningsvis var jag inte så kräsen och sa att jag kan ta vem som helst men upptäckte sen att så lättvindigt ska man inte svara på frågan. Idag har jag bara en överläkare som är sjukt rutinerad som får göra sticken. Jag upplever att när andra gjort det vågar de inte sticka tillräckligt hårt. Han är snabb men sticker ordentligt och djupt innan han sprutar in. Jag tar i käkarna och kan ytterst lite se skillnad på ansiktet. Jag får även i axlarna och upp i nacken.

    Även om du väljer att inte ta det genom sjukvården brukar man kunna få preparatet utskrivet på recept för att ta med till salongen. Jag ser det annars som en grej samhället får ställa upp på. Utan Botox skulle mina sjukdagar belastat samhället.

    Jag går även på Akupuntur som jag upplever funkar bra i kombination.
    Varm kram!

    1. Heej! Åh tack för bra tips!!!!!!!!! Kanske lät ironisk eller något, men självklart ska staten bekosta ens vård <3 Om botox är de enda som hjälper så ska man ju få den hjälpen. Precis som att andra får rehab, simning, massage, psykologtimmar etc etc.

      Killgissning nu, men botox är väl framtaget för medicinskt bruk? Min kille vet jag fick det i vaden efter sin stroke tex. Men att man sedan upptäckte att det var grymt att använda för rynkor mm?

      Är ju livrädd för sprutor mm, därav jag väntade i så många år med botoxen. Så akupunktur är inte min cup of tea. Var inte i mitt sinnes fulla bruk under graviditeten kanske hahaha, men jag minns att jag var desperat och testade typ allt man kunde (förutom akupunktur och botox). Men inget hjälpte. Botoxen gav mig okrydd mitt liv tillbaka 🙂

      KRAM
      E

  4. Du kan testa att lägga botox i käkarna och ändras ditt utseende lägger du inte där igen bara. Det är en muskel som slappnar av och blir mindre och den kommer byggas upp igen om du inte fortsätter med botox i den.

    1. Hej!
      Jag använder vid attack 800mg ibuprofen & 1000mg paracetamol (har aura migrän), sedan tar jag en tablett Sumatriptan när auran försvunnit pch huvudvärken kickar igång. Hjälper helt okej, men om det gått så långt att jag fått en attack är det mycket som gick snett där före.
      För att hindra en attack och jag får känningar av att jag kommer inom nån dag få migrän. Äter jag 1vecka, 1tbl Propranolol på morgonen och 1tbl Triptyl på kvällen. Med detta undviker jag en migrän attack.
      Detta har varit en lång process att hitta rätt medicin, men rekommenderar att söka upp en duktig neurolog. Jag gör det via privata sektorn och det är den bästa investeringen jag gett mig själv!

      1. Tack!! Ja precis, gäller ju att förebygga! Väl i attacken är det ju inte mycket som hjälper känns det som.

        Tack!! <3 Många som skriver det, att jag borde gå till en neurolog alltså! <3

  5. Min läkare har ordinerat mig Propranolol, en betablockerare, som tar udden av topparna och gör så att jag numer inte behöver ha så mycket migrän eller den dagliga kroniska huvudvärken. Äter ingen större dos men en tablett varje dag gör underverk för mig. Utöver det så har jag fått sprutor att ta vid kraftig migrän eftersom jag tenderar att kräka upp tabletterna och då inte får någon hjälp alls av dem. Hoppas du hittar något som lättar det hela, fick min migrän efter mitt tredje barn… vidrigt är det!

    1. Exakt! Kan tänka mig att din medicin och min botox har samma inverkan typ. För botoxen tar ju också bort (vanligtvis) min värsta vardagliga huvudvärk. Även om jag fortfarande kan ha lite molande (dock inget som försämrar min livskvalitet). Och anfallen kommer mycket mer sällan. Jag har upplever aldrig att jag har spända käkar? Men hon sköterskan sa att jag har väldigt stora käkmuskler, så det kanske skulle hjälpa med botox där ändå? Eller bettskena?? Många som tipsat om bettskena!!
      KRAM

  6. Jag har haft SUPER mycket problem med migrän. Det som hjälpte mig tillslut var att ta sumatriptan och mina migränanfall gick från flera gånger i veckan till något enstaka här och där triggat av något riktigt emotionellt stressmoment. När jag sedan blev gravid gick jag inte äta medicinen så då rekommenderade min läkare att äta magnesium för jag fick tillbaka min migrän och den var ÄNNU värre än tidigare plus att jag inte kunde ta någon ordentlig migränmedicin. Magnesiumdosen tog bort min migrän under graviditeten och den är fortfarande borta trots att jag nu också har en 9 månaders bebis och tar ingen medicin. Trodde aldrig det skulle funka!

    Det är verkligen hur jobbigt som helst och med en bebis som kan gå på ens tålamod så finns det inte tid för migrän också! UH! Förstår dig verkligen och hoppas att det löser sig! Kanske kan det vara värt att kika på ifall du inte har tidigare?

  7. Hej! Jag har botox i käkarna och det är det bästa någonsin! All huvudvärk har försvunnit och jag ser absolut ingen skillnad i mitt ansikte, eventuellt att käklinjen blivit lite mer tydlig men det är pytte och kanske till och med inbillning. Testa!

    1. Jaha vad bra!!! Antar att hon kanske menar när botoxen går ur, att muskeln då har blivit mindre pga den har behövt jobba mindre. Och att det är DÅ man ser skillnad. Men nu när jag skriver det här kom jag ju på att jag ändå kommer behöva gå och fylla på regelbundet i alla fall haha??? Så spela roll ju. Tack! <33

  8. Vad jobbigt att migränen är tillbaka!
    Det som hjälpt mig förutom tabletter är även att en naprapat behandlat nacke/axlar där jag varit otroligt låst både med massage och akupunktur. Samt ”stress muskel” på halsen, aj gör så ont! Har även tendens att bita ihop käkarna i perioder, då pratade vi om bettskena var aktuellt men har inte provat det.

    Kanske värt för dig att kolla fler triggerpunkter? Hoppas det blir bättre!

  9. Hej! Det som har hjälpt mig utöver tabletter när det har behövts är att lägga in vilopauser. Låter kanske konstigt eller simpelt men för mig var nog migränen främst stressutlöst! Så jag har tränat på att lägga märke till när jag är stressad/trött, spänd i käkar, axlar osv och då vilar jag förebyggande varje dag ca 20 min vid lunch så är det som att jag omstartar kroppen och slappnar av! Hade tidigare problem med huvudvärk varje vecka och nu kanske 1 gång var 3-4 månad ä.

  10. Hej Ellinor!
    Jag går på botox var 12:e vecka och får en liten dos i 30 punkter i ansikte, nacke och skuldror. Jag får även i käkarna, har ej märkt skillnad hur jag ser ut utan bara att jag mår bättre. Som någon annan skrev så går ju all botox ur kroppen på 10 veckor.
    När jag hamnat i en jobbig migräncykel och den kommer tillbaka dag efter dag efter dag, då har jag tagit 500 mg Naproxen på morgonen och 500 mg på kvällen i 3-4 dagar för att bryta ”smärtcykeln”. Då har jag inte tagit något mer utöver det. Den kuren har tagit mig ur flera jobbiga perioder. Fick det som tips av en neurolog för flera år sedan.
    Tar man triptaner eller smärtstillande för ofta så kan man ju få en huvudvärk av läkemedlen också, vilket har hänt mig och jag kunde inte skilja på huvudvärken och migränen.
    Hoppas att du hittar något som funkar för dig! <3

  11. Hej! Min sambo har haft samma problem som dig och även värre tidigare. Det som har hjälpt honom är att äta magnesium och mer salt, finns studier som visar att människor med migrän har saltbrist. Sedan undvika socker genom lågkolhydratskost. Han har gått från att kunna ha 7-8 attacker i månader i perioder till att ha ”vanlig” huvudvärk någon gång i månaden och migrän någon gång var tredje månad. Stor skillnad!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mamma flyttar till Nacka och långa tights

Ny tröja Chiquelle | Tights Ryvelle

Halloj mina friendos! Idag mår jag mycket bättre tack och lov. Men ni andra som också lever med migrän vet ju att man blir helt öm bakom ögonen efter en attack. Så vi ställde in alla våra planer ändå.

Jag får ofta frågor om vart man hittar långa byxor. Fick tips om Ryvelles tights av en följare. Blev dock lite skeptisk när dem kom hem och jag höll upp dem. Men satan vad dem töjdes ut! Aldrig ägt ett par så sköna och långa tights. Så tips tips!

Mormor och morfar är fortfarande här, så vi tänkte åka till Gustavsberg nu (har en pågående införsäljningskampanj att dem ska flytta hit ifrån Oxelösund). Så vi ska äta lunch på Konditoriet, handla barnkläder second hand på Pinocchio och visa utbudet hos Brisak. Mormor älskar såna butiker.

Sen ska vi faktiskt svänga förbi mammas nya lägenhet. Japp ni läste rätt! Hon ska flytta hit ifrån Enskede. Jag är så lycklig att jag spricker. Jag har inte bott nära min mamma sen i tonåren. Vi ska kolla hur det går med målerijobbet och visa mormor och morfar hur det ser ut. Woahhhh tänk att mamma kommer kunna hämta Gugge ifrån förskolan! Och att han kommer ha minnen av att hänga hemma hos henne. Blir varm inombords av tanken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi