Kenya

Idag sprang jag över en mil. Inte joggade, sprang. Fanns ingen stopp kändes det som. Sista kilometern kutade jag, vidrigt lycklig men samtidigt så grät jag. Alla känslor bara strömmade upp. Samma hände i somnras när jag sprang i Göteborg efter en ganska känslomässigt jobbig vecka. Så arg på mig själv för att jag inte tagit tag i mitt liv förrns nu. Missat så mycket. Nåja, det är aldrig försent.