”Jag ville så mycket att det skulle fungera
Ville ta tag i honom
Skaka honom
Skrika tretusen gånger
?fattar du inte hur bra vi skulle ha det”
För det skulle vara så bra
Om han inte tvekade
och bortförklarade saker
och inte lyssnade alls
Och det är så frustuerande att han inte förstår det
För istället sitter man där alldeles tyst,
och ler lite när hjärtat gör ont
För man vågar inte
Istället sväljer man bort klumpen i halsen
för att inte visa hur mycket man egentligen bryr sig
tränger bort orden och allt man ville säga
och låtsas som ingenting.
Som att man tror på det han säger
men det gör man inte
man förstår vad han menar
men innerst inne så vet man.
Men när hjärtat gör sådär ont,
så att man bara vill plåstra om det,
och när hans ord inte lindrar. Inte ens lite grann.
Ja, då sitter man där och nickar, och kysser.
För man väljer hellre att det svider lite i hjärtat
än att det går sönder helt.”