Vill bara varna alla. Skrika att de blir lurade, går in i en fälla. Jag föll och slog i botten hårt. Ingen som tog emot mig. Ingen som varnade. Hålet var så djupt att ljuset inte ens nådde ända ner. Tillslut, någonstans där nere hittade jag en stege. Kroppen var svag och öm efter alla dagar i hålet, så de första kliven upp var tröga. Men för varje dag blev de lättare. Jag hade inte sätt dagsljus på nästan ett år, så fick kisa när solstrålarna nådde mig. Ljuset fyllde mig med liv och någonstans där borta kunde jag se mina drömmar. Stegen tog slut men jag fortsätte klättra. Nu är jag över er. Vill att ni också ska få känna den här känslan, vill dra med er upp. Som ett förlåt, för att jag inte varnade er.