Att se drömmen försvinna längre och längre bort svider i hjärtat något enormt. Kan inte ens förklara hur mycket ångest som bubblar inom mig eller hur besviken min själ är. Det är väl därför ni finns? För att stötta mig och finnas där när jag tar mitt första steg ut i vuxenlivet? Från två till en. Från en till noll. Without the dark we’d never see the stars.