Igår flyttade en av mina goaste killkompisar till Göteborg. Även fast han inte var så mycket i skolan på senare så går det inte beskriva hur tomt det är. Alla saknar honom. Imiterar hans norrländska uttryck och pratar om hur go han är. Ååh vad jag saknar honom. Killen som alltid fick mig på bra humör i våras när jag hade det jobbigt. Lovat att träffa honom varje gång jag åker till Göteborg, mitt skrattpiller. Avskedsfest för honom i helgen, mer än lyckat. Vill göra om allt.
Ta vara på tiden ni får med varandra kära vänner, man vet aldrig när det tar slut (så himla hemsk och djup jag är men kunde inte låta bli att säga så för det är sant)