”Att förstå att allt är desamma. Att det är jag som inte är densamma. Att jag är annorlunda. Har upplevt så himla himla mycket. ” Så sanna ord Mimmi skrivit och som jag verkligen känner igen mig i efter att Sara och jag satt på tåget hem och lämnade våra minnen, sommarlovet och Göteborg bakom oss. Allting gick så fort, från främlingar till bästa vänner på en sommar. Tänk att jag aldrig ens kunde ana vad det skulle leda till när jag skakade hand med de allihopa för första gången. Frågor kring Göteborg har dykit upp ifrån här och var, och efter att ha haft kontakt med några utav killarna nu på senaste så vill jag klargöra en sak. Göteborg och alla som finns där ligger mig fortfarande lika varmt om hjärtat. Jag saknar mina killar varje dag och tänker ofta på om jag ska dra mig en spontanare dit. Men tiden finns verkligen inte, inte för någon utav oss. Alla har sina liv, sina sporter och massa plugg som grädden på moset. Hoppas på att få träffa alla i över jullovet så man blir tagg på livet (dock himla otagg när man lämnar varandra). Åh vad dom har gjort mina senaste lov underbara, och det ska dom få fortsätta göra! Bästa bröder