Det här med att blogga är ingenting jag prioriterar högst längre, inget jag känner är viktigt. Tycker det är viktigare att spendera tid med min familj, pojkvän och vänner eller satsa på handbollen och skolan. Aldrig känt såhär förut och tycker det är lite tråkigt men samtidigt skönt att jag inte längre känner mig stressad över att jag Måste blogga. För det blev så tillslut, att jag kände mig tvingad. Vill inte skriva ut hur lycklig jag är, för folk har en tendes att alltid vilja lägga sig i och förstöra för mig igen då. Jag har lärt mig att skillnaden på att skriva ut hur dåligt och hur bra man mår, är att när man mår dåligt får man peppning/posetiv respons för sina inlägg. När man är glad är det enda man får i gengäld människor som tycker att man inte förtjänar att må bra. Sjukt men sant. Vilket fall, jag kommer inte släppa bloggen men när jag känner att jag verkligen inte behöver stressa fram ett inlägg, när jag har bilder och något intressant att skriva så kommer jag att blogga. Alltså verkligen bara för att spara på gamla minnen, tankar och drömmar. Sen kanske jag hittar tillbaka och får tillbaka glöden. Men nu vet ni varför det inte alltid finns så mycket nytt att läsa här. Hoppas ni har förståelse för detta alla trogna! Puss