”Låser in mig, höjer volymen till max för att slippa tänka på dig. Försvinner iväg. Plötsligt är jag på ett dansgolv. Ser ingenting för allt hår är i vägen. Blundar, känner hur hjärtat slår i takt till musiken. Låter den omfamna mig, såsom du alltid gjorde. Allt blir svart. När jag öppnar ögonen igen står du där i andra sidan av rummet. Mellan alla andra människor så ser jag dig göra den där minen som du vet alltid får mig att le. Den där när du ser så förvånad ut. Du har nog aldrig sätt mig dansa med såna rörelser, aldrig sätt mig så lycklig. Kommer på mig själv med att se på dig som jag gjorde förut, så jag vänder och går. Försöker dansa vidare, men det är inte alls lika enkelt längre. Blundar i hopp om att du ska försvinna. Men ditt ansikte är som fastklistrat på insidan av mina ögonlock. Skriker på hjälp. Ögonen öppnas igen, jag är tillbaka. ”
Text jag skrev på tåget ner hit. Om det blivit oklart så förtydligar jag nu att för tillfället befinner jag mig i Skåne, närmare bestämt Åhus. Det är en Beach handboll festival här och stämningen ligger på top!! Imorgon kommer alla Göteborgare också, längtar!