Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.
[sw_playad]
Ni vet när någonting förföljer en. Mitt förflutna följer efter mig, överallt, vart jag än går. Fastän det inte är någonting jag tänker på dagligen, eller sitter och lipar för längre så dyker det alltid upp. I handlingar jag gör så finns de alltid med i bakhuvudet. Hur folk behandlar mig eller vad någon säger kan jag överreagera på eftersom jag vet hur det slutade sist när samma situation uppstod. Jag är därför väldigt rädd för att låta någon komma mig riktigt nära. Det läskigaste av allt är att jag ljuger för mig själv. Inbillar mig själv att jag skulle lämna någon som behandlar mig illa, men det skulle jag inte. För jag vet hur det känns att bli lämnad och bortglömd. När jag märker tendenser, beteenden och kommentarer vägrar jag se. Sen kommer en dag när jag blivit lämnad, igen, och mina närmaste får samla ihop resterna utav det lilla som finns kvar av mig. I många situationer (de flesta) står jag verkligen på mig, står upp för vem jag är. Men det skrämmer mig hur jag kan vika mig, lossas inte känna och plötsligt inte våga säga min åsikt. Den där kraften har jag inte övervunnit än och jag hoppas lära mig kunna kontrollera det snart.
Klockan börjar bli mycket och jag ska sova själv, då dyker de upp. Tankarna. Det var länge sen nu, för jag har blivit så glad på senaste. Allt flyter. Men man kan inte förtränga allt, inte inte lära sig utav det man går igenom och man kan inte alltid vara glad. Försvinn, varför just mig? Låt mig bara vara, låt mig få vara lycklig. ”Overthinking DOES kill your happiness” . Många tror att jag är deprimerad efter de kollat runt lite i min blogg. Det är jag inte. Jag är bara djup. Det ihop med att jag älskar att skriva och granska saker och ting lite för mycket gör att mina inlägg ofta blir missförstådda. Men jag mår bra, så länge jag har mina nära till hands. Mår jag verkligen bra då, egentligen? Nåja, mycket utav favoritämnet psykologi och filosofi i skolan nu, kanske därför jag börjat gräva lite djupare i mig själv igen. Gammal bild.
Dagen började bäst eftersom jag sov hos bästa, dock himla stressig morgon precis som alltid när jag sover där. Bullar ifrån Pressbyrån till frukost och spanska prov direkt efter det. Vart på tre lektioner sedan terminen började men provet gick bra ändå. Har så himla ont i huvudet och vill bara sova. Är så trött på allt idag, fast jag borde vara precis tvärtom. Det är träning, jag har inga läxor (inga jag inte kan skjuta upp till imorgon) och jag har någon som håller min hand. Vill bara gosa in mig i hans famn nu, men ska istället leta upp en papperskorg och spy upp alla kockosbollar jag precis åt. Blir äcklad av mig själv. Otagg på träning till och med, vad händer? Ska be mamma köpa med thai innan träningen, sket i att jag åt det igår. Så himla gott. Eller ceasarsallad, mmm.
P.s min bakgrundfärg ser gul ut hemma på mångas datorer men den är beige på min, ska försöka klura ut detta. Puss
Önskar jag hann blogga mer men tiden finns inte just nu. Fick goda besked idag inom handbollen och träningarna på senaste har gått bra, så ser fram emot nästa vecka (dock börjat fått problem med fötterna igen men med en del massage så ska dom nog hålla, vidriga UGGS). Haft utvecklingssamtal precis och jag är en så lovande elev att jag kommer få ett ändrat schema nu med fler lektioner (framförallt mer handboll plus spanska och matte). Detta betyder mindre fritid och det är precis vad jag behöver nu och det blir ju inte bättre av att SL förstör mina kvällar helt. Ska försöka komma i säng nu, inte somnat innan 2 på veckor. XX