Månad: maj 2013

Godmorgon alla härliga. Började dagen med att åka in till stan med Petter och ta en fika på Fotöljen. Skiter i hur många tusen kalorier den där halva kladdkakan innehöll, för just nu orkar jag inte bry mig om varken träning, kost eller hälsa. Sitter i skolan just nu, skjuter upp läxa efter läxa och ångesten bara växer. Hatar mig själv för att jag inte är som alla andra. Jag kan inte, hur mycket jag än vill bara koppla bort allting och plugga/ träna eller vad som helst. Jag tänker alltid för mycket. Det är verkligen en svaghet jag har.
En annan svaghet jag har är att jag aldrig planerar någonting. Eller jag försöker men det blir ändå aldrig som jag tänkt. Bla fick jag för mig i vintras/våras att jag inte skulle ta tid för ett sommarjobb. Nu inser jag att jag visst skulle ha det, och nu är det ju i princip försent. Kollade igenom min mail igår och hittade mailet ifrån Hollister. Är så jävla sugen på att logga in och anmäla mig som sommarjobbare på deras hemsida. Jag har ju trots allt lösenordet och allting! Dock är det verkligen inte min grej alls så tror inte jag kommer göra det, men jag behöver pengarna då jag evt ska båtluffa runt i Grekland i sommar. Fan vad jag vill göra det.

Hört mycket om Michaela Forni och Dashas blogpods, så igår bestämde jag mig för att lyssna på en, två eller ja blev hela tre stycken. Fler klarade jag inte (för er som inte vet spelar de in när de pratar om olika ämnen kring kärlek). Mycket hördvärda måste jag säga.
Bröt dock ihop när de pratade om självrespekt, tog verkligen åt mig och vill att ni också ska förstå hur viktigt det är. Jag har allltid varit den där tjejen killar egentligen har kunnat behandla precis hur de vill. Jag har själv tyckt jag sagt ifrån och stått på mig men i själva verket har jag bara låtit dem trycka ner mig i botten. Jag kände igen mig i precis allt de pratade om, framför allt när de tog upp att de gått ALLDELES  för långt när man börjar undanhålla saker för sina vänner. Man berättar inte längre vad killen säger eller gör emot en för att man skäms. Man vågar inte höra deras arga reaktioner en gång till. Så man väljer att inte berätta den där gången han kallade dig någonting, tog tag i dig för hårt eller vad det nu kan vara. Michaela tog upp hur man verkligen kan se på tex en middag hur mycket en tjej skäms när hennes kille klankar ner på henne. Hon mår inte dåligt för att han säger det han säger, för det är hon van vid, utan hon mår dåligt för att alla de andra hörde. Det var där någonstans tårarna bara forsade ner från mina kinder, för ack så sant det är. 
Så till alla er tjejer där ute, STÅ PÅ ER. Ingen har rätt att behandla dig utan respekt, allra minst din pojkvän som ska vara där och skydda dig? Säg ifrån. Prata med dina vänner. Och tänk verkligen på det här att, skulle du tolerera om en vän behandlade dig på samma sett som din kille? Skulle du tycka det var okej om hon var elak, la spydiga kommentarer och hade ett omoget beteende eller var rent utav elak? Nej just precis, så säg ifrån. För hur ska någon kunna behandla dig med respekt om du inte lägger ribban för vad som är okej inte. Om du inte gör det kommer din kille fortsätta, för han vet att du inte gör motstånd. Då tror han att det är okej. Många gånger om du inte sagt till förstår han inte heller att han har gjort fel, vilket inte är så konstigt eftersom du har låtit det vara? Varit med om det här hundra gånger så jag om någon vet hur det är. 

Tur att jag träffade Petter, han tar mig inte för givet och tar hand om mig som en kille ska.