Vinkat hejdå

Igårkväll umgicks vi med Erik och Emmie innan vi tog flakmoppen hem till Petter igen. Där åt vi jordgubbar och kollade på filmen Jägarna. Den gick på 4an så någon utav er där ute kanske också såg den? Vilket fall, så fort någon blir våldtagen i en film håller alltid Petter för mina ögon så jag ska slippa se (eftersom jag får panik efter och tror det ska hända mig). Det är såna där småsaker jag älskar med honom och att han är min trygghet i livet. Jag förstod nog inte riktigt när vi sa hejdå att vi inte skulle ses på ett tag, för att för mig är det så självklart att vi ses dagen efter igen. Men när han senare skickade en massa fina sms kunde jag inte hjälpa att börja grina på tåget. Jag är så himla blödig när det gäller sånt där. Men på riktigt, när någon förklarar att man verkligen är hela den personens värld är det ju omöjligt att inte bli rörd. Jag vet att du läser det här Petter och jag älskar dig mer än ord kan beskriva, på allt! Glöm aldrig det!