Som ett filter

Det här med att ”tappa bort sig själv” pratas det alldeles för lite om. Jag talar om det ögonblicket din kärlek till en annan människa vuxit sig så stark att du börjat glömma bort allting runt omkring. Vi tjejer har en tendens att falla så jävla hårt, vilket faktiskt inte bara har sina fördelar. Vänner försvinner, vänskaper bryts och förr eller senare tar förhållanden slut. Då står du där.
Till detta har jag dubbla åsikter då jag å ena sidan tycker att man ska umgås med sin partner mycket om den får en att må bra. Man SKA leva i nuet, ta vara på det man har och göra det man vill göra precis just nu. Samtidigt ska man inte glömma bort någon annan viktig person i ens liv heller. För att glida ifrån sina vänner lite gör man automatiskt när man skaffar kille. Det bara är så och i annat fall är det bara konstigt. För plötsligt är det en till människa i ens liv, en person minst lika viktig som en familjemedlem som man ska ha tid för. Och som man tar sig tid för. På samma sätt som vänner måste vara förstående måste man själv vara det. Man måste förstå att ens vänner saknar en och att de betyder så mycket mer än man tror. Utan vänner skulle man inte klara sig. Visst, en förälder kan stå en nära, men aldrig på samma sätt som en vän. Vissa saker behövs disskuteras med en vän, någon ärlig, som verkligen känner dig och som bara vill ditt bästa. Jag kan själv erkänna att jag må ha gjort många fel val i livet och kanske valt konstigt i vissa situationer,  men i slutändan skulle jag nog gjort om allting precis på samma sätt igen. Det är mina val i livet som fått mig att komma dit jag är idag och i nuläget kunde jag inte varit mer nöjd med vilka människor jag har omkring mig.
Och man måste faktiskt tänka på sig själv. Att rätta sig efter alla andra går inte alltid, utan man måste gå den väg som får en själv att må bra. Och man förändras när man skaffar en pojk/flickvän, man mognar till yttligare och eftersom man blir så nära en annan människa börjar man få ett helt nytt perspektiv på saker. Detta måste ens vänner acceptera, för innerst inne är man samma person. Men utåt kan det ibland bli så himla fel när ens viljor krockar och kärleken är för oemotståndlig.