Okej det finns två anledningar varför jag väljer att lägga ut denna bilden i min blogg, den första: för att jag inte vill. Den andra: för att det behövs. Inte för någon annan, utan enbart för mig själv.
På senare tiden har jag varit så känslig gällande min kropp. Jag bara hatar precis allting och kan inte peka ut någonting jag är nöjd med. Är rentutsagt så jävla arg och besviken på mig själv. Jag slet som ett jävla djur i 3 månader, sket i precis allting annat. Var sen tvungen att prioritera det sista i skolan och det var väl bra på ett sätt men fan vad jag hatar mig själv för det. Visst framtiden är viktig, men samtidigt vad spelar den förr roll om du inte mår bra i nuet?
Jag har syndat så sjukt mycket med maten att jag vill spy mig själv i munnen. När jag äntligen hade kommit igång…. Det är det där jag stör mig på, för det tycks vara så mitt liv fungerar. När någonting precis löst sig så skiter sig allt igen. Jag får känna på hur det känns att må bra under en kort period för att jag sedan ska falla tillbaka och återigen kämpa mig upp med hjälp av teasen på framgång jag kort fått känna på. Jag är ta mig fan alltid sjuk också. Alltid. Alla doktorer säger att det är stress i samband med förlite sömn. Är så stört rädd för att dra igång på riktigt och bli så där sjuk som bara jag kan. Jag saknar livsstilen jag hade de där 3 månaderna och som jag trodde skulle vara förevigt. Jag trivdes med att träna minst två gånger om dagen. Men saker kommer imellan, så är det alltid. Funderar på att skjuta fram min tiden med min PT så jag kan sätta igång PÅ RIKTIGT när jag kommer hem ifrån resan jag ska iväg på. Och tills jag åker vill jag träna på med Petter och äta ordentligt.
Det som gör mig mest ledsen är att jag ser ut som förra sommaren, vilket jag lovade mig själv att aldrig göra igen. Tror förresten jag är i ännu mer oform än då. Tar inte åt mig om jag får en komplimang men hakar upp mig extremt mycket på kommentarer. Jag har velat sova i kläder på med Petter till och med för jag skäms så mycket. Det är därför jag lägger upp den här bilden, i hopp om att min hjärna ska sluta vara så elak mot mig.
År: 2013
Eviga saknaden
Jag känner mig så konstig. Så okoncentrerad och vilsen. Inte känt så här på flera månader. Jag kan varken tänka klart eller fokusera på någonting viktigt. Jag har ideér till bloggen, men jag kan inte skriva, för jag kan inte sätta mig in. Jag kan inte göra någonting, för jag har ingen motivation. Jag vill bara sova, låta tiden rinna så att den tar slut någongång. Jag saknar min allra bästa vän så att det gör ont. Idag räknade jag ut att det är 6 dagar kvar, 144 timmar. Det är 518 400 sekunder till jag ska stå ut. Känner mig deprimerad och ledsen, som jag alltid gjorde förut, innan vi lärde känna varandra. Jag trodde inte att man kunde vara beroende utav en människa men det är jag. Jag är beroende utav Petter Ardehed. Om jag i helhet tänker på det så skrattar jag åt hur jag kan vara så töntig. 1½ vecka är absolut ingenting. Men hur kan det då vara så jobbigt? Om det är absolut ingenting? Jag kollar min mobil var 10e minut i hopp om att det trillat in ett sms och jag sätter volymen på max så att jag ska vakna om du ringer mig mitt i natten. Jag har dina kläder på mig och sover med din maskot.
Vi är allt jag någonsin önskat och lite till. Kom hem nu innan jag längtar ihjäl mig.
Lämna ett svar
[sw_playad]
Saker ändras fort
Idag kom mamma och min syster Olivia förbi. När Happy lekte med min morbrors hund såg man verkligen hur mycket hon växt och hur mycket hennes päls har skiftat färg och blivit tjockare. Bilden häröver är tagen när vi precis fått Happy, så där var hon pytteliten och svart. Nu är hon mer mörkbrun, har mycket mer päls och är större. På bilden ser man min Daniel Wellington klocka som spårlöst försvann (?!) och jag antar att det där var sista gången jag använde den.. Dessutom hade jag jättemörkt hår! I bakgrunden ser man lite utav pappas gård. Visste ni att jag bodde på en gård förresten?
Lämna ett svar
Tips på snacks
Mamma och jag testade någonting nytt härom dagen så tänkte dela med mig utav det! Torkade äppelbitar med kanel. Så mycket bättre än godis och frukstansvärt gott! Det tog inte alls lång tid att göra och några hade vi inne längre i ugnen så de blev lite krispigare. Recept hittar ni på google.
Lämna ett svar
Några bekännelser om mig
– Jag älskar housemusik
– När jag var liten älskade jag att skrämmas (gör det fortfarande men blir mest skrämd numera)
– Jag har grymt lokalsinne och om jag sett ett ansikte en gång glömmer jag det inte
– Jag drömmer oftast mardrömmar, de brukar handla om att jag blir jagad, mordhotad eller våldtagen
– Jag har så många smeknamn att jag inte ens kommer ihåg alla om jag skulle rabbla upp dom. De som används mest är nog Elli, Ellen, Elle, Snorvalp, Nona, Pon osv
– Jag kan jättemånga låttexter
– Jag fullkomligt älskar att träffa nytt folk. Dock beroende på situation kan jag vara väldigt blyg
– Jag klarar inte av människor som anser sig vara bättre än någon annan
– Jag blir så jävla arg när jag tänker på mobbning
– Jag älskar kattungar och gamla katter men är rädd för de mellangamla. Speciellt om dom inte har världens fluffpäls
– Jag hatar kokos
– Jag trivs så sjukt bra med att umgås med killar, det är så himla enkelt och kul
– Jag har svårt för att komma ihåg namn
– Jag är sjukt bortskämd när det gäller diskning, städning, tvätt, matlagning osv, aldrig behövt göra sånt själv
– Jag älskar människor som inte bryr sig. Som skiter i snea blickar och går sin egen väg
– Jag är helt beroende utav twitter (heter ellinorlofgren där följ mig!)