5 knep för att vinna över talfobin

Ni som läst min blogg ett tag har förmodligen läst att jag haft det väldigt problematiskt med att stå framför klassen att hålla tal. Vet att ni är många som delar detta med mig, som också har haft en klump i magen över den där dagen man tala framför klassen och som också gråtit sig till sömns för att man haft sådan ångest.

I mitt fall har det inte varit så att jag haft det svårt att prata framför människor, utan mitt problem har varit min prestationsångest. Jag har helt enkelt fått panik över att varje ord jag säger bedöms och betygsätts. Att varje prestations och rörelse får ett betyg. I mitt huvud har jag därför fått sån otrolig panik över att jag ska säga minsta lilla sak fel, att jag ska glömma göra den där handrörelsen etc. För om jag inte får det högsta betyget i varje del av ett ämne så kan man inte få högsta betyg i slutbetygen.

Jag har i princip hållt ett tal i mitt liv och det var i höstas precis när jag bytt till skolan jag går i nu. Det var mitt första riktiga tal någonsin, och de höll jag inför dubbla klasser där jag inte kände någon. Så att stå inför en grupp och tala, kan jag. Men när jag fick ett B istället för ett A blev jag så sjukt besviken, fastän jag egentligen skulle vara stoltare än någonsin. Efter det skulle jag hålla ett tal i Ledarskapen men sprang ut ur klassrummet och gråtandes för jag fick sån otrolig panik.

Efter det sköt jag upp det där talet väldigt länge. Jag var förbannad för att ingen lärare tog hänsyn för min ångest men efter flera veckors övning så kom jag på en del knep som jag tänkte dela med mig av.

1. Prata med din lärare, för de förstår faktiskt. Min lärare blev chockad när jag berättade varför jag haft sådan talfobi, just för att det hängde i betyget. Det slutade med att jag fick prata i halvklass framför människor jag kände mig bekväm tillsammans med. Nästa gång kommer jag få hålla inför några fler, och några fler. Tills jag tillslut kan hålla ett tal för dubbla klasser igen.

2. Sätt upp mål. Jag hade tillexempel som mål att få talet gjort innan mitt påsklov för att jag inte ville ha det som rest. Så jag gav mig fan på att klara det, dels för min egen skull, men också för att jag inte ville svika min lärare då jag vet att han tror på mig.

3. Hetsa inte upp dig själv. Den gången jag inte vågade hålla mitt tal hade jag hetsat upp mig själv otroligt mycket. Jag hade fruktat den där dagen, skrivit på twitter hur rädd jag var etc= blev ännu mer osäker när jag väl klev upp för att genomföra mitt tal. Så fort de där tankarna slår dig att ”nej, jag kommer inte klara det här”, tänk bort dom. Tänk på någonting HELT annat. Tackla din nervositet och få hjärnan att tänka på andra saker.

4 Tro på dig själv. Tankens kraft gör SÅ mycket. Om man tänker att man inte kommer klara det, så kommer det inte gå. Om man däremot ger sig f*n på att tordas stå där framför klassen och genomföra talet på det bästa möjliga sätt man kan, så ja, då gör man det också. Lita på att du klarar det, för då kommer du göra det!

5 Förebered dig VÄL! Jag tränade så SJUKT mycket på mitt tal. Jag satt en hel helg. Rabblade mina fraser innan jag somnade, när jag var på toa, när jag lagade mat, när jag tog en paus ifrån bloggandet. Ja minsta lilla tid över, TRÄNA. Då kommer då känna dig mycket mer självsäker i att du verkligen kan det du ska prata om, vilket gör dig säkrare när det väl gäller. För du vet att du kan. Att komma oförberedd skulle i vilket fall aldrig funka för mig, då jag skulle få sån otrolig panik. Till en början började jag gråta bara jag läste upp talet för mamma (förstår ni då nivån på min ångest) men tillslut så törs man. Prata högt, gestukulerea med armarna med mera, så sätter det sig tillslut.

Sen kan man träna hur mycket som helst men ändå få panik när man väl står där, men då handlar det som sagt om att tänka bort de där tankarna. Inte skriva på twitter om hur nervös man är eller inte säga det till någon. Utan istället bara, ta ett djupt andetag och tänka att, det här klarar jag.

Jag sköt upp mitt tal i tre månader, men sen bestämde jag mig bara. Jag följde alla knepen här ovanför, gick in i klassrummet med huvudet högt och bara körde. Mina två närmaste tjejkompisar var helt rörda efter och jag fick både kramar, pussar och applåder för mitt mod. Så om jag kan, så kan ni!