Båda bilderna är ifrån ön Ios i Grekland i somras.
Det här är någonting väldigt privat men som jag ändå inte skäms över. Kanske får jag äta upp det här i framtiden, men jag känner att det är så många som är i samma sits – och om jag kan hjälpa till och inspirera så gör jag gladerligen det. Såhär är det, jag är en person som tål väldigt mycket alkohol. Har alltid gjort, och kommer troligvis alltid att göra. Jag har alltid druckit lika mycket som killarna, om inte mer många kvällar, oavsett om jag ätit mycket under dagen etc. Men i somras kunde jag få i mig helt enorma mängder utan att känna någonting. Det var liksom som att kroppen vant sig med giftet ifrån alkoholen och jag kände den inte.
Att tillägga har jag alltid varit den som är på partyhumör, dricker mest och i slutändan också blir fullast. Det är ingenting jag har som mål – utan det blir bara så oavsett om jag vill det eller inte. Jag har liksom ingen gräns utan kan bara hälla i mig. Någon gång har det spårat ur rejält, men för det mesta blir jag bara tokpackad på en ”bra nivå”.
Håkan Hellstöm konserten i somras.
Så efter min avskedsfest/födelsedagsfest här i början av oktober så bestämde sig mamma för att ta med mig till en läkare och undersöka det här eftersom jag skulle flytta till London, festa mycket, det är inte bra för mig osv. (På min avskedsfest drack jag 4 shots, 2 glas vin (svepte), 7 STARKA drinkar, 1 cider, 2 öl och 2 glas champange och var lite smålullig bara?!).
Det första läkaren säger att jag måste trappa ner på mitt intag av alkohol enormt då jag har blivit väldigt glömsk, fått sömnproblem, magsmärtor (+ en massa andra symptom) och att om jag fortsätter kommer jag troligtvis att utveckla alkoholism. Alkoholism ligger i min släkt så självklart blev både jag och mamma livrädda.
Jag har ju trott att jag är ”svårpåverkad” och att min kropp ”inte känner” alkoholen, men läkaren berättade att kroppen tar hur mycket stryk som helst, men jag får inte känslan av att jag blir full. Och det är där det farliga kommer in. För någon som tar shots och sedan mår dåligt – kommer aldrig utveckla alkoholism. Den personen TÅL INTE giftet i alkohol. Men det är det som alkoholister gör och som jag och dem har gemensamt..
Great Gatspy fest för ett år sedan.
Jag trodde nog aldrig att jag skulle få höra det här, för jag är egentligen inte den som festar mycket. Hela min tonårstid (var 16år när jag testade att dricka första gången) fram tills nu har jag festat max en gång på två månader förutom under somrarna och loven. Mina kompisar drack 2-3 gånger i veckan hela sista året i gymnasiet och vaknade upp lika bakis varje morgon. Jag blir nästan aldrig bakfull fastän jag druckit mest (också ett dåligt tecken i mitt fall). Jag trodde att bara de som dricker ofta kan utveckla alkoholism men så är det alltså inte.
När jag blir full blir jag verkligen BARA glad och går bananas på dansgolvet. Spyr har jag gjort någon gång och gråtit (som många gör på fyllan) har jag nog aldrig gjort. Med alkohol i blodet blir jag liksom bara lycklig och glad – så jag har aldrig spekulerat i att jag skulle ha någon konstig relation till alkohol. Men att ha den relationen till alkohol är ju också farlig, för det kan leda till att man dricker för att känna det där ”ruset” och bli lycklig.
Val Thorens förra våren.
Jag känner inget behov av att dricka alkohol och jag kan gå ut och klubba utan att dricka, det är inte det som är mitt problem. Utan jag dricker enorma mänger, kroppen har sakta men säkert börja ”tåla” giftet och jag blir i princip aldrig bakis.
Efter läkarbesöket har jag en helt annan respekt för alkohol och kommer hålla mig borta från den. Jag kommer inte bli nykterist, men avstå från dricka i en så stor utsträckning det bara går och hålla mig ifrån att bli full.
Känner ni igen er i det här så borde ni förslagsvis göra som jag och kolla upp det. Fråga era föräldrar om ni har alkoholism i släkten och trappa ner med drickandet. För det är ett farligt gift som man med fel gener och livsttil kan bli beroende av.
så jävla bra skrivet! Du är en sån himla stor inspiration, och också min förebild Ellinor.
Känner igen mig ganska mycket i det du skriver, och det gör mig jätterädd. Jag är rädd för att bli som så många andra i min släkt har varit.
Tycker att det är så sjukt starkt av dog att skriva ut det offentligt, även om det är väldigt privat.
Som sagt så är du en så stor förebild för mig och så många andra unga tjejer. Fortsätt så som du gör, för du gör det så bra
så jävla bra skrivet! Du är en sån himla stor inspiration, och också min förebild Ellinor.
Känner igen mig ganska mycket i det du skriver, och det gör mig jätterädd. Jag är rädd för att bli som så många andra i min släkt har varit.
Tycker att det är så sjukt starkt av dog att skriva ut det offentligt, även om det är väldigt privat.
Som sagt så är du en så stor förebild för mig och så många andra unga tjejer. Fortsätt så som du gör, för du gör det så bra
Bra att du skrev det här inlägget. Tror att en del ungdomar också har det så men inte tänker på att dom kanske har alkolism i generna. Hoppas fler börjar se över sina drickande!
Bra att du skrev det här inlägget. Tror att en del ungdomar också har det så men inte tänker på att dom kanske har alkolism i generna. Hoppas fler börjar se över sina drickande!
Därför jag skrev det, tror att många inte ens tänker på konsekvenserna av en livsstil med alkohol nära till hands.
Därför jag skrev det, tror att många inte ens tänker på konsekvenserna av en livsstil med alkohol nära till hands.
Tack så hemskt mycket<3 Ja jag är också rädd för att bli som dem.
Tack verkligen tack tack tack <3
Tack så hemskt mycket<3 Ja jag är också rädd för att bli som dem.
Tack verkligen tack tack tack <3
Du hjälper många med den här texten, tack!
Du hjälper många med den här texten, tack!
TACK Ellinor! Så ärligt, fint och starkt inlägg. Jag har också
alkoholism i min släkt (bl.a. pappa) och jag kan känna igen mig i en del av det du skriver. Därför väljer jag att skippa att dricka, väljer mina tillfälle och gör det bara några ggr/år. För har jag väl tagit den där första drinken, ”måste” jag bli full! Lagom finns inte.
TACK Ellinor! Så ärligt, fint och starkt inlägg. Jag har också
alkoholism i min släkt (bl.a. pappa) och jag kan känna igen mig i en del av det du skriver. Därför väljer jag att skippa att dricka, väljer mina tillfälle och gör det bara några ggr/år. För har jag väl tagit den där första drinken, ”måste” jag bli full! Lagom finns inte.
Jag känner igen mig något enormt. Har aldrig haft någon snefylla av något slag och aldrig blivit stupfull, trots att jag inte alls dricker ofta och på så sätt ”vänjer” kroppen vid det. Jag hade en konversation med några tjejkompisar i veckan då de sa ”jag ska inte köpa mer än 3 starkcider, annars blir jag stupfull”, höll på att brista ut i skratt för jag blir inte lullig förrän framåt 5-6 4,5%. Min släkt är full av alkolister och har alltid varit rädd över att hamna i samma sits som dem…
Tack för att du delar med dig och visar att jag inte är ensam om denna rädsla!
Jag känner igen mig något enormt. Har aldrig haft någon snefylla av något slag och aldrig blivit stupfull, trots att jag inte alls dricker ofta och på så sätt ”vänjer” kroppen vid det. Jag hade en konversation med några tjejkompisar i veckan då de sa ”jag ska inte köpa mer än 3 starkcider, annars blir jag stupfull”, höll på att brista ut i skratt för jag blir inte lullig förrän framåt 5-6 4,5%. Min släkt är full av alkolister och har alltid varit rädd över att hamna i samma sits som dem…
Tack för att du delar med dig och visar att jag inte är ensam om denna rädsla!
Jag hoppas det! Tack <3
Jag hoppas det! Tack <3
Ja precis, det är så man får göra. Ta ansvar över sitt drickande. Så länge man gör det så kommer allting vara bra. Men om man skulle få svårt med det får man inte vara rädd för att fråga om hjälp, för det här är sååå mycket vanligare än vad man tror <3
Ja precis, det är så man får göra. Ta ansvar över sitt drickande. Så länge man gör det så kommer allting vara bra. Men om man skulle få svårt med det får man inte vara rädd för att fråga om hjälp, för det här är sååå mycket vanligare än vad man tror <3
Hej, du behöver inte oroa dig. Ditt alkoholintag låter fullt normalt, och inte alls mycket. Men eftersom du har det i din släkt bör du ändå inte tänja så mycket på gränserna för det är bara onödigt. Det är bra att du tar hand om dig och har respekt för alkohol. Kram <3
Hej, du behöver inte oroa dig. Ditt alkoholintag låter fullt normalt, och inte alls mycket. Men eftersom du har det i din släkt bör du ändå inte tänja så mycket på gränserna för det är bara onödigt. Det är bra att du tar hand om dig och har respekt för alkohol. Kram <3
Hej Ellinor! Det är så starkt av dig att berätta om det här och jag tror det hjälper många tjejer vår ålder därute. Många inser nog inte att alkoholen kan vara ett problem även i ung ålder. Denna video handlar om en tjej som har problem med alkoholen och jag tror du skulle tycka att den är sevärd. http://www.youtube.com/watch?v=D4HPfCtMrbk
Hej Ellinor! Det är så starkt av dig att berätta om det här och jag tror det hjälper många tjejer vår ålder därute. Många inser nog inte att alkoholen kan vara ett problem även i ung ålder. Denna video handlar om en tjej som har problem med alkoholen och jag tror du skulle tycka att den är sevärd. http://www.youtube.com/watch?v=D4HPfCtMrbk
Är så tacksam över att du tog upp det här, trots att jag blev livrädd. Min mamma har sedan jag började dricka varnat mig för att vi har alkolism i släkten (dock inte så nära som mina föräldrar), mrn jag har aldrig trott att det har varit något problem, dricker max en gång i månaden. Har aldrig i mitt liv känt mig snurrig, yr eller ramlat omkring överdrivet mycket. Har endast spytt en gång på fyllan, det var första gången jag drack sprit och då fick jag i mig en hel vodka (inte ens då mådde jag dåligt, spydde en gång och sen mådde jag bra igen. Känner mig aldrig som folk beskriver hur man känner sig när man är jättefull utan blir bara väldigt glad. Har undrat om det är något problem på mig eftersom det aldrig händer något hur mycket jag än dricker. Var så skönt att läsa att någon annan fungrar på liknande sätt trots att det inte är något positivt, tack!
Är så tacksam över att du tog upp det här, trots att jag blev livrädd. Min mamma har sedan jag började dricka varnat mig för att vi har alkolism i släkten (dock inte så nära som mina föräldrar), mrn jag har aldrig trott att det har varit något problem, dricker max en gång i månaden. Har aldrig i mitt liv känt mig snurrig, yr eller ramlat omkring överdrivet mycket. Har endast spytt en gång på fyllan, det var första gången jag drack sprit och då fick jag i mig en hel vodka (inte ens då mådde jag dåligt, spydde en gång och sen mådde jag bra igen. Känner mig aldrig som folk beskriver hur man känner sig när man är jättefull utan blir bara väldigt glad. Har undrat om det är något problem på mig eftersom det aldrig händer något hur mycket jag än dricker. Var så skönt att läsa att någon annan fungrar på liknande sätt trots att det inte är något positivt, tack!
Tack!! Ska spana in den
Tack!! Ska spana in den
Kul att du fick svar på lite funderingar, ingen fara! Kraam <3
Kul att du fick svar på lite funderingar, ingen fara! Kraam <3
Galet bra skrivet. Tror vi alla behöver påminna oss om att man i längden aldrig mår bra av gift. Det är som med alla andra droger, det är bra för en stund, sen blir det bara värre (fylla, ångest). Uscha. Har själv börjat skära ner en hel del på alkoholen (istället tror att att jag är gravid, men det kan dom gott få göra) och har aldrig mått bättre. Dricker nu bara för att det är gott och inte för att få till världens fylla för att sen få hela helgen förstörd.
Galet bra skrivet. Tror vi alla behöver påminna oss om att man i längden aldrig mår bra av gift. Det är som med alla andra droger, det är bra för en stund, sen blir det bara värre (fylla, ångest). Uscha. Har själv börjat skära ner en hel del på alkoholen (istället tror att att jag är gravid, men det kan dom gott få göra) och har aldrig mått bättre. Dricker nu bara för att det är gott och inte för att få till världens fylla för att sen få hela helgen förstörd.