Bilder ni säkert sett förut ifrån första gången vi var i Spanien ihop.
Många tänker inte ens tanken på att flytta ifrån sin partner, men faktiskt var det någonting utav det bästa som hänt Petter och mig. Det må låta rått och hemskt, men när man är ifrån varandra så känner man. Du känner ifall saknaden för honom finns på riktigt eller om du bara inbillar dig. När du är ute och festar och är omringad av människor så känner du om du bara önskar att han vore där, eller om du trivs bättre utan honom. Att vara ifrån sin partner är bara fruktansvärt nyttigt. Både för att inse om förhållandet man är i verkligen känns 100%igt rätt och för att det är bra att sakna.
Om du får chansen att flytta till andra sidan Sverige, eller Atlanden, så ta den. Om ni vill vara ihop, finner ni ett sätt att lösa det på. Du kan inte skippa chanser du får bara för att du är rädd att pojkvännen du har just där för tillfället kanske försvinner. Ifall du verkligen vill ta reda på om han är rätt – åk. Det testar hela erat förhållande och aningen inser man värdet av det, eller så inser man att det är rätt att inte vara tillsammans.
Jag tror att om man inte tar chansen att åka, vet man att förhållandet inte skulle klara det. Och då är det ju faktiskt inte alls rätt. Så redan där vet man ju. Eller vad tror ni?
Fast det tycker jag inte stämmer alls. Om man vet att man bara hade saknat sin partner och varit eländig där på andra sidan atlanten för att ens andra halva inte är där – då är det väl inte värt att åka? Det betyder ju inte att förhållandet inte hade klarat avståndet. Det betyder mer att man själv inte hade klarat det. Jag känner att jag älskar min kille såpass mycket att jag absolut inte vill flytta ifrån honom, även om chansen fanns, det betyder väl inte att vårt förhållande inte är starkt bara för det? Jag väljer hellre honom över en främmande stad/ett främmande land. Det är väl inget fel med det. Om man är lycklig där man är betyder det inte att ens förhållande inte är starkt nog att klara att man bodde isär.
Fast det tycker jag inte stämmer alls. Om man vet att man bara hade saknat sin partner och varit eländig där på andra sidan atlanten för att ens andra halva inte är där – då är det väl inte värt att åka? Det betyder ju inte att förhållandet inte hade klarat avståndet. Det betyder mer att man själv inte hade klarat det. Jag känner att jag älskar min kille såpass mycket att jag absolut inte vill flytta ifrån honom, även om chansen fanns, det betyder väl inte att vårt förhållande inte är starkt bara för det? Jag väljer hellre honom över en främmande stad/ett främmande land. Det är väl inget fel med det. Om man är lycklig där man är betyder det inte att ens förhållande inte är starkt nog att klara att man bodde isär.
Om du känner att du överger en DRÖM (det jag syftade på i mitt inlägg) för en tonårskärlek (som kan vara din partner för resten av livet också men just nu är du tonåring och just nu är ni tillsammans man har ingen aning om framtiden) tycker jag bara känns dumdristigt, bekvämt och svagt val. Om det hade varit min pojkvän hade han peppat mig att åka, och sedan tröstat mig med att vi ju kommer höras varje dag, att han kmr hälsa på och att jag en dag kommer hem igen. Och det vet ju en själv med sig också. Jag tycker att det är AS VIKTIGT att ta chanserna man får och inte bara strunta i dom för att man har en partner just där och då. Det kommer man ångra ihjäl sig över senare oavsett om man är tillsammans med honom eller inte. För det man i slutändan ångrar är inte alla saker man gjorde – utan det man inte gjorde. SPECIELLT om man gör slut och sket i alla chanser av anledningen att ”man kmr sakna sin kärlek man hade där och då för mycket”.
Alltså, om du inte åker för att du inte vill lämna honom (för att du kommer sakna honom för mycket) så tror inte jag att ert förhållande är så starkt som det skulle kunna vara -nej. För då hade du vetat att ni hade setts iaf, hörts osv. Saknaden får en bara att komma närme varandra inte längre ifrån. Om det är en dröm så får man båda valen att fungera i min åsikt!:)
Om du känner att du överger en DRÖM (det jag syftade på i mitt inlägg) för en tonårskärlek (som kan vara din partner för resten av livet också men just nu är du tonåring och just nu är ni tillsammans man har ingen aning om framtiden) tycker jag bara känns dumdristigt, bekvämt och svagt val. Om det hade varit min pojkvän hade han peppat mig att åka, och sedan tröstat mig med att vi ju kommer höras varje dag, att han kmr hälsa på och att jag en dag kommer hem igen. Och det vet ju en själv med sig också. Jag tycker att det är AS VIKTIGT att ta chanserna man får och inte bara strunta i dom för att man har en partner just där och då. Det kommer man ångra ihjäl sig över senare oavsett om man är tillsammans med honom eller inte. För det man i slutändan ångrar är inte alla saker man gjorde – utan det man inte gjorde. SPECIELLT om man gör slut och sket i alla chanser av anledningen att ”man kmr sakna sin kärlek man hade där och då för mycket”.
Alltså, om du inte åker för att du inte vill lämna honom (för att du kommer sakna honom för mycket) så tror inte jag att ert förhållande är så starkt som det skulle kunna vara -nej. För då hade du vetat att ni hade setts iaf, hörts osv. Saknaden får en bara att komma närme varandra inte längre ifrån. Om det är en dröm så får man båda valen att fungera i min åsikt!:)
Gud vad insprirerande din blogg är. Jag blir så fruktansvärt insperad av resan du gjorde med Hanna.
Jag själv är en 14 årig tjej som verkligen vill hitta på något sådant som ni gjorde, en båtluff i grekland eller två. Nu för tiden åker man ju nästan bara på charter med sin familj (allafall bara de jag gjort) ochd e är såååå tråkigt och bara ligga och slappa när man kan ut och kolla hur de ser ut i världen. Jag önskar att du kunde göra nå likt inlägg som Hanna gjorde, om sina resor för iår, om du kan göra något likadant. För jag längtar så sjukt mycket till jag fyller 18 och kan åka på sådana resor som ni två gjort, både med varandra och utan varandra. och då skulle de vara jätte kul och kolla på dina resor så man kanske får lite tips på vad man själv kan åka på när man blir stor. Jag blir också så sjukt inspirerad över att du har flyttat till London och ska bo där några månader, EXAKT de ville jag också göra när jag åkte dit första gången i våras, flytta till London. skulle varit jätte kul med mer rese-inlägg då jag vet lite vad du tycker och tänker ang de ämnet och lite mer om London.
(fast de kanske är lite svårt å sitta å göra sådana inlägg när man bor sådär, men de skulle vara kul! )
Ha de så sjukt skoj i fortsättningen, varma kramar från Lina som är bosatt i en håla med 40 invånare som vill ut och upptäcka världen. 🙂
Gud vad insprirerande din blogg är. Jag blir så fruktansvärt insperad av resan du gjorde med Hanna.
Jag själv är en 14 årig tjej som verkligen vill hitta på något sådant som ni gjorde, en båtluff i grekland eller två. Nu för tiden åker man ju nästan bara på charter med sin familj (allafall bara de jag gjort) ochd e är såååå tråkigt och bara ligga och slappa när man kan ut och kolla hur de ser ut i världen. Jag önskar att du kunde göra nå likt inlägg som Hanna gjorde, om sina resor för iår, om du kan göra något likadant. För jag längtar så sjukt mycket till jag fyller 18 och kan åka på sådana resor som ni två gjort, både med varandra och utan varandra. och då skulle de vara jätte kul och kolla på dina resor så man kanske får lite tips på vad man själv kan åka på när man blir stor. Jag blir också så sjukt inspirerad över att du har flyttat till London och ska bo där några månader, EXAKT de ville jag också göra när jag åkte dit första gången i våras, flytta till London. skulle varit jätte kul med mer rese-inlägg då jag vet lite vad du tycker och tänker ang de ämnet och lite mer om London.
(fast de kanske är lite svårt å sitta å göra sådana inlägg när man bor sådär, men de skulle vara kul! )
Ha de så sjukt skoj i fortsättningen, varma kramar från Lina som är bosatt i en håla med 40 invånare som vill ut och upptäcka världen. 🙂