Jag tänker ofta på det här med framtidsplaner och både fysiska och mentala resor. Det slutar oftast med att jag sitter där nedstämd, tittar på mig själv och blir stressad. Vad har jag egentligen åstadkommit i mitt liv? Vill jag åka iväg och göra nytta för världen? Eller bara slappa på en strand? Vad ska min tid och mina pengar gå till? Det jag vill här och nu, eller det jag kan skriva på CV:et?
Hela stressen och ifrågasättandet av sig själv tror jag grundar sig i ens föreställning och andras förväntan. ”Andra förväntar sig att jag har ett svar på vad jag vill göra.. Så.. Vad ska jag göra? Jag har växt ur skolåldern och nu är det dags för mig att ta ansvar och göra något vettigt” typ. Den nyfikna frågan har därför fått en helt annan innerbörd än bara en glad fundering – det har blivit något man själv sätter sig vatten över huvudet för. Man ligger uppe nätter och jämför sina val med andras, försöker slita ur sig själv vad man verkligen vill. Det tror jag leder till att man nog glömmer bort det enda viktiga – att ha roligt.
Om ha roligt för dig innebär att börja plugga, ja men gör det. Innebär det att ta några sabbatsår? Kör. Eller kanske bara en kurs eller weekend? Tveka inte. Låt inte dina val grunda sig i vad du tror andra vill höra. Utan, lås rösterna ute och fokusera på vad hjärtat säger åt dig att göra.
// I often think about my future plans and journeys. It usually ends with me sitting there, looking at myself and get stressed. What have I really accomplished in my life? Do I want to go and do some good for the world? Or just relax on a beach? What should my time and my money go to? What I want here and now, or what I can write on my CV?
I think the the entire stress and questioning of myself, is based on one’s perception and expectation of others. ”Others expect that I have an answer to what I want to do.. So .. What should I do? Kind of. The curious question has therefore been a very different inner meaning than just a happy reflection – it has become something you put yourself in over your head. You sit up nights and compare your choices with others, trying to rip out your self what you really want. I think that leads to probably forget the only important thing – to have fun.
If having fun means for you to start studying? Do it. Does it mean to take a year of? Go for it. Or maybe just a course or going on a weekend somewhere? Do not hesitate. Don’t make your choices based on what you think others want to hear. Don’t get stressed out of others opinions, the only voice you should listen to is your heart. //
