Bilder ifrån två somrar sen tagna under en riktig lyckad sommarkväll på Dalarö när Isac fyllde 18. Hur mysigt ser det inte ut?!
När jag mår dåligt har jag noll energi. Ingen kraft att socialisera mig, le eller ens prata. Det har lett till att jag under 4år har tackat nej till väldigt mycket. Kan till viss del ångra det, men samtidigt har jag inte kunnat tacka ja till allting heller. Jag har oändligt många timmar skolk i mitt register, för att jag helt enkelt inte klarat av att gå till skolan 5 gånger i veckan. Likadant med handbolls träningar, myskvällar med tjejerna, utgångar med jobbarkompisarna eller resor.
Även fast jag inte är helt hel idag är min ”lägsta nivå” mycket högre än förr, och jag har bestämt mig för att sluta tacka nej till saker. Det är dags för det nu. Även om jag ofta bara vill åka hem till min säng och gömma mig under täcket så måste jag börja säga ja. Jag klarar det nu, men det är så enkelt att stå och trampa i sin bekvämligthets zon. Jag vill inte spendera fler år i min säng och hoppas att de andra har kul. Jag vill vara med.
Idag har jag en bra dag, och det är ofta då jag ger mig själv såna här löften, eller bokar upp mig med vänner. Men sen dippar jag igen och ställer in alla planer. Men jag ska verkligen försöka denna gången. Att inte låta mitt liv styras av mitt mående. Det här tror jag faktiskt fler borde göra. Säga ja till saker, oavsett om man har mått dåligt som jag har gjort eller inte. Livet blir roligare och fyllt av liv bara man tackar ja.
Tro mig, jag förstår precis vad du menar jag tar år mig så mycket av din text just för att jag vill kunna göra så mycket men jag kan inte för att psyket sätter stopp.
Men jag kämpar och precis som du tänker jag försöka att säga ja och verkligen göra detbjag tackar ja till. Men just nu känns allt så jobbigt, jag ser upp till dig som tusan. Jag vill också kunna vara spontan och åka iväg på äventyr. Men jag klarar inte ens av att åka buss..
http://forskalle.blogg.se
Tro mig, jag förstår precis vad du menar jag tar år mig så mycket av din text just för att jag vill kunna göra så mycket men jag kan inte för att psyket sätter stopp.
Men jag kämpar och precis som du tänker jag försöka att säga ja och verkligen göra detbjag tackar ja till. Men just nu känns allt så jobbigt, jag ser upp till dig som tusan. Jag vill också kunna vara spontan och åka iväg på äventyr. Men jag klarar inte ens av att åka buss..
http://forskalle.blogg.se
Ååå tack!!! Kämpa på. Ta ett litet kliv och sätt upp mål. Tillslut kommer du vara i samma skor som mig. Om jag har klarat det så kan du!!! Kraam <3
Ååå tack!!! Kämpa på. Ta ett litet kliv och sätt upp mål. Tillslut kommer du vara i samma skor som mig. Om jag har klarat det så kan du!!! Kraam <3
Du sätter verkligen ord på exakt allt det man känner, du är så jävla grym!!
Du sätter verkligen ord på exakt allt det man känner, du är så jävla grym!!
Mycket klokt i lägg och Jag förstår verkligen tanken med att säga ja och tänka positivt och förstår hela situationen du beskriver eftersom jag själv levt där nere nära botten under många år. Man får ta dag för dag och hoppas att energin och motivationen finns där. Tack o lov mår jag bättre idag vilket också gett mig endel nya insikter (även om skitdagarna ofta kommer och går). MEN jag har därför en tanke, eller ett annat perspektiv att se på saken som jag tycker är viktigt att lyfta fram. En av mina terapeuter gav mig en insikt för ett tag sen. Det behöver inte alls nödvändigtvis vara ”att säga ja” till saker som behövs för att ta sig upp ur svackan, för att må bättre. Man får aldrig glömma att det måste få vara lika mycket okej ”att säga nej” till saker som att säga ja – och finna ro i det. Det var otroligt svårt för mig att acceptera att det var fullständigt okej att inte vara med, ligga i sängen o se en film i ensamhet, eller undvika sociala sammanhang ibland, men jag kunde förstå det tillslut och insåg då vikten av att förstå att det är helt okej det också. För kan man acceptera och vara lugn i faktumet att man FÅR vara ”tråkig”, så tar men samtidigt ett litet steg framåt enligt mig. Säger man nej eller har en dålig dag och stannar hemma, UTAN att se det som att vara självdestruktiv, skuldbelägga sig själv pga beslutet, – snarare att man unnar sig tillfälle att samla sig och ladda batterierna – då växer man också. Självklart ska man inte stänga sig inne endast, men det är viktigt att ha en balans. För att gå in med tanken att börja säga ja till allt, kan tillslut få bakslag istället, få en att stupa ännu djupare senare i livet. Det är iallafall mina tankar utifrån egna erfarenheter o värderingar. ”Ja” är viktigt men så är också det icke skuldbelagda ”nej:et” för att orka i längden o känna sig tillfreds med vardagen o livet. Tycker det är viktigt att lyfta tanken för jag tror många kan känna sig misslyckade eller otillräckliga om man sätter upp ett mål att säga j
Mycket klokt i lägg och Jag förstår verkligen tanken med att säga ja och tänka positivt och förstår hela situationen du beskriver eftersom jag själv levt där nere nära botten under många år. Man får ta dag för dag och hoppas att energin och motivationen finns där. Tack o lov mår jag bättre idag vilket också gett mig endel nya insikter (även om skitdagarna ofta kommer och går). MEN jag har därför en tanke, eller ett annat perspektiv att se på saken som jag tycker är viktigt att lyfta fram. En av mina terapeuter gav mig en insikt för ett tag sen. Det behöver inte alls nödvändigtvis vara ”att säga ja” till saker som behövs för att ta sig upp ur svackan, för att må bättre. Man får aldrig glömma att det måste få vara lika mycket okej ”att säga nej” till saker som att säga ja – och finna ro i det. Det var otroligt svårt för mig att acceptera att det var fullständigt okej att inte vara med, ligga i sängen o se en film i ensamhet, eller undvika sociala sammanhang ibland, men jag kunde förstå det tillslut och insåg då vikten av att förstå att det är helt okej det också. För kan man acceptera och vara lugn i faktumet att man FÅR vara ”tråkig”, så tar men samtidigt ett litet steg framåt enligt mig. Säger man nej eller har en dålig dag och stannar hemma, UTAN att se det som att vara självdestruktiv, skuldbelägga sig själv pga beslutet, – snarare att man unnar sig tillfälle att samla sig och ladda batterierna – då växer man också. Självklart ska man inte stänga sig inne endast, men det är viktigt att ha en balans. För att gå in med tanken att börja säga ja till allt, kan tillslut få bakslag istället, få en att stupa ännu djupare senare i livet. Det är iallafall mina tankar utifrån egna erfarenheter o värderingar. ”Ja” är viktigt men så är också det icke skuldbelagda ”nej:et” för att orka i längden o känna sig tillfreds med vardagen o livet. Tycker det är viktigt att lyfta tanken för jag tror många kan känna sig misslyckade eller otillräckliga om man sätter upp ett mål att säga j