???
?
Hej hörrni! Hela dagen har jag spenderat på stan med göteborgarna som kom idag. Skrattat konstant från att vi möttes upp. Så underbara killar! Käkade först på Fridays vid Svampen och nu är vi på Retro Bar och bärsar. Snart ska vi skiljas åt, och jag och Sara ska till en tjejkompis för att fira hennes 20års dag. Uppdaterar er senare när vi fixar oss! Hoppas ni har en liks grym lördag som jag. Puss amigos!?
Hej!
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag trivs inte med mina vänner och stänger därför ute alla. Jag vill helst bara vara hemma. Känner inte för att festa, utan sitter hellre hemma med min familj, tycker inte det är tråkigt eller så, trivs faktiskt med det och tycker det är mysigt men jag vet att jag inte är sån här egentligen. Jag har alltid tyckt om att vara ensam och har inte velat träffa kompisar precis hela tiden men det har aldrig varit såhär. Jag har velat flytta hur länge som helst för jag trivs inte här jag bor och efter sommaren ska jag äntligen göra det och jag längtar så mycket och ser fram emot en nystart och jag vill verkligen vara den jag egentligen är då. Jag är inte såhär tråkig egentligen, jag är galen och skrattar mycket. Nu kommer jag inte ens ihåg senast jag skrattade på riktigt, när jag är med mina vänner vill jag nästan bara hem, jag känner mig utanför och tråkig. Jag vet att jag är deprimerad, allt stämmer in på mig men så fort jag kommer bort härifrån blir jag en ny människa. Jag skrattar, är glad och inte lika trött. Men trots det är jag rädd att jag inte ska bli som vanligt igen när jag flyttar och det känns fel att hela tiden tänka ”men det ändrar sig så fort jag kommer bort härifrån, jag kommer börja träffa vänner varje dag när jag flyttar” osv (ska gå i en svensk skola utomlands och kommer inte känna någon), för tänk om jag inte mår bättre ändå? Tänk om jag bara tänker så för att acceptera att det är såhär nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig så misslyckad. Sitter nu hemma när jag egentligen skulle varit på en fest, jag var med på middagen innan med mina vänner men lusten bara gick ur mig och jag kände mig inte ”hemma” utan ville bara hem till min säng. Så det var vad jag gjorde och jag tycker det är skönt men är samtidigt rädd att jag inte kommer ha en enda kompis kvar. Jag är ju med vänner varje dag i skolan och jag träffar ju såklart vänner på fritiden med, men inte alls lika mycket som förut och jag känner inte behov
Hej!
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag trivs inte med mina vänner och stänger därför ute alla. Jag vill helst bara vara hemma. Känner inte för att festa, utan sitter hellre hemma med min familj, tycker inte det är tråkigt eller så, trivs faktiskt med det och tycker det är mysigt men jag vet att jag inte är sån här egentligen. Jag har alltid tyckt om att vara ensam och har inte velat träffa kompisar precis hela tiden men det har aldrig varit såhär. Jag har velat flytta hur länge som helst för jag trivs inte här jag bor och efter sommaren ska jag äntligen göra det och jag längtar så mycket och ser fram emot en nystart och jag vill verkligen vara den jag egentligen är då. Jag är inte såhär tråkig egentligen, jag är galen och skrattar mycket. Nu kommer jag inte ens ihåg senast jag skrattade på riktigt, när jag är med mina vänner vill jag nästan bara hem, jag känner mig utanför och tråkig. Jag vet att jag är deprimerad, allt stämmer in på mig men så fort jag kommer bort härifrån blir jag en ny människa. Jag skrattar, är glad och inte lika trött. Men trots det är jag rädd att jag inte ska bli som vanligt igen när jag flyttar och det känns fel att hela tiden tänka ”men det ändrar sig så fort jag kommer bort härifrån, jag kommer börja träffa vänner varje dag när jag flyttar” osv (ska gå i en svensk skola utomlands och kommer inte känna någon), för tänk om jag inte mår bättre ändå? Tänk om jag bara tänker så för att acceptera att det är såhär nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig så misslyckad. Sitter nu hemma när jag egentligen skulle varit på en fest, jag var med på middagen innan med mina vänner men lusten bara gick ur mig och jag kände mig inte ”hemma” utan ville bara hem till min säng. Så det var vad jag gjorde och jag tycker det är skönt men är samtidigt rädd att jag inte kommer ha en enda kompis kvar. Jag är ju med vänner varje dag i skolan och jag träffar ju såklart vänner på fritiden med, men inte alls lika mycket som förut och jag känner inte behov
Ellinor hur gör man? Hur gör man när precis allt går åt helvete och man mår så dåligt att man inte kommer ihåg hur det känns att vara lycklig. När ens familjesituation är så trasig att man hellre är kvar i skolan. När man känner en klump i magen inför att det är helg och går med tårar i ögonen hela dagen. När man måste tvinga fram ett leende i skolan när lärare frågar hur man egentligen mår. När man lever i en konstant stress och drunknar i allt som har med skolan att göra. Och samtidigt mår man enormt dåligt och känner sig ensammast i världen. Hur gör man? Hur klarar man sig levande? Jag vill känna att jag lever, minns inte senaste gången jag kände den känslan. Snälla ellinor, hjälp mig. Du är min största inspiration nånsin. Kram ??
Ellinor hur gör man? Hur gör man när precis allt går åt helvete och man mår så dåligt att man inte kommer ihåg hur det känns att vara lycklig. När ens familjesituation är så trasig att man hellre är kvar i skolan. När man känner en klump i magen inför att det är helg och går med tårar i ögonen hela dagen. När man måste tvinga fram ett leende i skolan när lärare frågar hur man egentligen mår. När man lever i en konstant stress och drunknar i allt som har med skolan att göra. Och samtidigt mår man enormt dåligt och känner sig ensammast i världen. Hur gör man? Hur klarar man sig levande? Jag vill känna att jag lever, minns inte senaste gången jag kände den känslan. Snälla ellinor, hjälp mig. Du är min största inspiration nånsin. Kram ??