Första texten skriven utav er

Du som skrev detta, du satte mina tankar i ord. Vi är i exakt samma sits du och jag.

Allt är bra, precis sådär som det ska vara. Men varför känns det inte bra längre? Vi bråkar ju inte. Det känns bara som att allt inte är som förut och allt som var som förut inte finns kvar där längre. Jag vet inte hur jag ska få tillbaka det heller, jag vet inte ens om det är möjligt eller om jag ens skulle orka försöka om det ens gick. När jag vaknar innan honom på morgonen så brukar jag gråta, gråta för att det inte känns rätt men inte heller fel. Vad fan är felet på mig och varför har det blivit såhär? Är det nu jag ska inse att det är dags att gå vidare eller kämpa för något jag knappt tror på? Han och jag skulle ju trots allt vara tillsammans livet ut.

Känner precis samma men vissa dagar är allt så bra och vissa dagar är den dör perfekta känslan bara bortblåst, ät inte olycklig och jag älskar honom av hela mitt hjärta men vet inte om det är bra eller dåligt? ? Förstår ju att man inte alltid kan vara super kär och att allt inte är perfekt hela tiden men det har ju ej hänt något som skulle förstört det perfekta uran det är bara en känsla som saknas som jag inte kan sätta ord på. Men jag vill inte lämna honom men det kanske är elakt mot honom för han kanske fortfarande har den känslan jag saknar?? Åh så kaos vad är rätt?? Skönt att det finns fler i samma sits för har verkligen trott att jag är konstig, men hur det än känns nu så kommer allt bli bra och just nu könner jag att tiden får visa hur det ska bli. Kram ♡

tog mig 1år innan jag berättade för min kille att jag inte är kär längre. det värsta jag någonsin gjort. jag förstörde honom totalt, krossade hanns hjärta och alla framtidsplaner han haft.. den finns inget värre än att se den du älskar så ledsen för han har inte gjort något fel, han är ju värdens finaste kille. önskar alla dagar i veckan att han hade varit otrogen eller dumpat mig, det hade varit lättare att hantera.. det är det värsta jag någonsin gjort samtidigt som det är det bästa beslutet jag tagit. för att gå runt i 1år och låtsas vara kär i någon, försöka intalla dig att det är den personen du vill vakna upp bredvid varje dag resten av ditt liv är fel både mot dig själv och den du är tillsammans med. jag har mått så dåligt det senaste året. varit så vilsen i vem jag är. vad jag vill…

nu står jag där, ensam. flyttar ut om en vecka och har ingen anning om hur jag ska gå vidare. lämna allt det fina. tryggheten, närheten som uppstår efter 3år som sambos. jag är rädd. orolig. ledsen. men samtidigt peppad på framtiden för jag vet att jag gjort rätt i att lämna för jag kan ju inte leva ett liv i olycka bara för att försöka göra
någon annan lycklig. så ni som är i samma situation GÖR DET! bara säg hur ni känner och lös framtiden därifrån!

Så bra texter! Jag kan verkligen relatera till fler av dem! KRAM 😊

Gud vilken fin blogg du har!
Kika gärna in i min nystartade blogg nouw.com/jamesmamma

Så fin text 💕

Åh herregud, du som har skrivit denna text satte mina tankar i fantastiska meningar. Meningar som jag själv inte har kunnat skriva för jag har varit så himla confused. Tack!

Åh herregud. Någon som satte ord för mina tankar. Känner exakt likadant. Önskar dock att jag inte gjorde det, att jag kunde känna mer. Han är den finaste person jag någonsin träffat, och inget slår hans personlighet, hans hjärta och hans vackra leende. Men jag vet att han skulle blivit helt förkrossad om jag lämnade honom. Han säger att jag ger honom livskraft och att jag är den bästa flickvännen – den person han drömt om att träffa. Jag känner detsamma, och att jag inte skulle kunna leva utan honom. Mitt hjärta hade gått i en miljon bitar. Bokstavligen.

Men jag vet inte vad jag känner. Jag kommer ibland på mig själv försöka tvinga fram fler känslor.. Kan det vara så att mina känslor är som bortdomnade efter en pappa som varken älskade mig eller visade vad kärlek innebär, eller efter min depression jag nyss kommit ut ur, pga skola och konstant stress?

Försöker fundera ut om jag ska lyssna på magkänslan, hjärnan eller hjärtat. Alla tycks säga olika saker. Det är helt sinnessjukt.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 5 år. Han är väldens finaste och jag tror helt ärligt inte jag kommer hitta en bättre pojkvän än honom! Men på senaste tiden så har mina känslor blivit mycket svagare. Vet inte ens om jag är kär längre.. Vill knapp ha sex , pussas eller ens gosa med honom nu för tiden. Oså var det verkligen inte förut! Jag tycker de här är jätte jobbigt, för jag skulle göra vad som helst för att bli sådär kär i honom som jag en gång varit. Jag vill inte göra slut, även om jag mår lite dåligt i vårar förhållande nu då jag saknar att vara kär. Men jag kan inte tänka mig vara med någon annan än honom och mitt hjärta skulle gå sönder om jag såg honom med någon annan…Hjälp mig ellinor, vad ska jag göra?! Tror du det finns chans för mig att bli kär på nytt? För det är det jag hoppas på, att allt ska bli som förut.

Så fin 😡 Den känslan är värst! http://www.petra.for.me

Åh vad skönt detr att läsa att många känner precis som jag. Gjorde precis min dag ❤️ Man kan känna sig så ensam i det ibland. Och tänka alldeles för mycket, tills det bara blir kaos i huvudet.

Jag bara rös av denna text. Det var exakt så jag kände. Varenda ord. I somras gjorde jag det. Berättade för honom att jag inte längre var kär utan såg honom som en kompis. Något jag velat berätta i minst ett år men inte kunnat för jag visste att det skulle krossa honom. Jag gjorde det tillslut. Jag orkade inte längre. Mådde så jävla dåligt. Ville hellre dö än att berätta för honom. Allvarligt.
Han blev förkrossad. Klarar inte va att skriva mer för det var det värsta jag gjort. Att totalt KROSSA en människa som älskar dig. Att bryta en förlovning. Jag har fruktansvärt dåligt samvete fortfarande och jag vet att han vill vara med mig ännu. Men jag mår okej. Jag kunde inte fortsätta längre. Det hade slutat i katastrof. Tack för denna texten jag fick läsa. Den gjorde min dag <3