Filosoferar över livet

Vinterkylan har nått Stockholm. Jag går på gator jag tidigare känt mig otrygg på men som jag i dagsläget känner mig harmonisk av. Den här staden ger mig inte ångest längre. Den snarare lockar mig. Jag vet dock inte om det beror på att det jobbmässigt finns mer att hämta här. Just nu lever jag det livet jag drömde om för två år sedan. Jag är fri, behöver inte känna ångest över hur mycket pengar jag har på kontot, mina timmar tas upp av en kille och mina vänner fyller mig dagligen med energi. Jag är så tacksam för det. Men mycket saknas och jag bromsar mig själv från att nå det. Men allt tar sin tid och min tid kommer snart. Tills dess ska jag försöka njuta av nuet istället.

Jag sitter på mitt favoritcafé, dricker min svarta kopp kaffe och tittar ut genom fönstret. Svärmen av människor utanför har ingen aning om att jag ens existerar. Jag kan inte dö med den vetskapen.