Jag har fått tillbaka min ångest

De senaste tre veckorna har jag gått igenom en konstig period i mitt liv. Att bli mobbad i skolan, att inte ha en pappa och prestationsångest i vartenda moment i livet har gjort att jag alltid känt mig otillräcklig för andra. Nu ligger fokuset på annat. Jag räcker inte till för mig själv. En enorm saknad till människor som tidigare stått mig nära har bitit sig fast i bröstet och det är som att jag går runt och sörjer om dagarna. Och det känns som om huvudet vore fyllt av gröt. Jag får ingenting gjort, har ingen motivation och allting känns otroligt ansträngande. Jag känner inte igen mig själv.

Vi har planerat in tre olika länderoch weekends i december månad men jag ser inte ens fram emot dem heller. När jag vaknat på morgonen känner jag ingen mening med livet och önskar att jag bara kunde sova tills natten kom igen.

Efter så många år av depressioner har jag lärt mig hur jag funkar och om det här spinner på i samma spår kommer jag om några månader vara på botten igen. Förr har jag alltid vetat vad min ångest grundar sig i, men nu kommer den bara. Några besök hos en psykolog hade inte skadat mig, men på något sätt vägrar jag se mitt mående som dåligt igen. Jag vill bara må bra. Jag vill det så jävla mycket att jag ibland börjar gråta. Och egentligen, så mår jag fortfarande bättre än någonsin, men något ligger och skaver. Kanske behövde jag bara skriva av mig, som i det här inlägget. Vi får hoppas på att skiten lämnar kroppen nu när jag har beskrivit den i ord. Hoppas ni mår bättre än jag idag, puss. 

  1. Låter jobbigt 😟 Svårt att ge någon bra kommentar 😟 Hoppas du mår bättre bara! Planerat in tre länder? Åka på weekends? Låter ju jätteroligt 😊

  2. Låter jobbigt 😟 Svårt att ge någon bra kommentar 😟 Hoppas du mår bättre bara! Planerat in tre länder? Åka på weekends? Låter ju jätteroligt 😊

  3. asså shit!!' Jag läste dina ord och känner bara en så stor samhörighet med texten och dina känslor, kan bara säga att du inte är ensam och jag vet att det inte känns så himla mkt bättre för det men tills vi båda fått tillbaka känslan av att faktikst ha något att vakna för, så vill jag säga att du är grym och bättre tider kommer! Stor Jäkla kram❤️

  4. asså shit!!' Jag läste dina ord och känner bara en så stor samhörighet med texten och dina känslor, kan bara säga att du inte är ensam och jag vet att det inte känns så himla mkt bättre för det men tills vi båda fått tillbaka känslan av att faktikst ha något att vakna för, så vill jag säga att du är grym och bättre tider kommer! Stor Jäkla kram❤️

  5. En sak min psykolog sa till mig i våras, som hjälpte mig så himla mycket att komma vidare var att jag hade ångest för att jag hade blivit vuxen. Man går hela barndomen, och tonåren, och önskar och hoppas varje dag att ens förälder skall vara närvarande, eller vad det nu kan handla om. Man önskar så mycket, och hoppet är det sista som överger en. När man blir vuxen, så inser man att det aldrig blev som man hade önskat. En förälder brydde sig aldrig eller blev aldrig nykter. Och det kommer aldrig att bli så. Man är helt plötsligt vuxen och måste inse att det var så det blev. Och att det aldrig kommer att gå att förändra. Det kanske inte är så för dig, men jag tycker verkligen synd om dig så jag skriver ändå. Eftersom jag själv känner igen mig. Och ingen förtjänar att leva med ångest.

  6. En sak min psykolog sa till mig i våras, som hjälpte mig så himla mycket att komma vidare var att jag hade ångest för att jag hade blivit vuxen. Man går hela barndomen, och tonåren, och önskar och hoppas varje dag att ens förälder skall vara närvarande, eller vad det nu kan handla om. Man önskar så mycket, och hoppet är det sista som överger en. När man blir vuxen, så inser man att det aldrig blev som man hade önskat. En förälder brydde sig aldrig eller blev aldrig nykter. Och det kommer aldrig att bli så. Man är helt plötsligt vuxen och måste inse att det var så det blev. Och att det aldrig kommer att gå att förändra. Det kanske inte är så för dig, men jag tycker verkligen synd om dig så jag skriver ändå. Eftersom jag själv känner igen mig. Och ingen förtjänar att leva med ångest.

  7. Det kanske har med jobbdelen att göra?
    Jag är lite pytte pytte lite i samma stadie fast lite tvärtom. När man har så mycket att göra och så många ideér och så lite tid så blir man på något konstigt sätt omotiverad :S Man vill ju bara få ut alla ideér och att allt ska vara "klart" men istälelt gör man tvärtom och får ännu mer ångest för att dagarna går men inget händer. Sån är jag iallefall och nu har det bara exploderat med ideer och jag ska starta eget företag osv men jag är fortfarande i startfasen, så bra tycker jag inte att jag är och måste eller vill rättare sagt plugga innan så jag har ännu mera kunskap i ämnet mitt företag ska handla om. men samtidigt vill jag ha mitt företag NU! haha make sense? inte för mig heller..men kanske det är samma som du har drabbats av?

  8. Det kanske har med jobbdelen att göra?
    Jag är lite pytte pytte lite i samma stadie fast lite tvärtom. När man har så mycket att göra och så många ideér och så lite tid så blir man på något konstigt sätt omotiverad :S Man vill ju bara få ut alla ideér och att allt ska vara "klart" men istälelt gör man tvärtom och får ännu mer ångest för att dagarna går men inget händer. Sån är jag iallefall och nu har det bara exploderat med ideer och jag ska starta eget företag osv men jag är fortfarande i startfasen, så bra tycker jag inte att jag är och måste eller vill rättare sagt plugga innan så jag har ännu mera kunskap i ämnet mitt företag ska handla om. men samtidigt vill jag ha mitt företag NU! haha make sense? inte för mig heller..men kanske det är samma som du har drabbats av?

  9. Hej, vill tipsa om d-vitamin det hjälpte mig, det är så lätt att få d-vitamin brist i Sverige då vi har så lite sol och brist på d-vitamin kan orsaka depression. Kolla upp ditt d-vitamin värde. krya på dig!

  10. Hej, vill tipsa om d-vitamin det hjälpte mig, det är så lätt att få d-vitamin brist i Sverige då vi har så lite sol och brist på d-vitamin kan orsaka depression. Kolla upp ditt d-vitamin värde. krya på dig!

  11. Åh, kan verkligen relatera till det du skriver. Skönt att någon kan sätta ord på det man känner när man själv inte hittar de rätta orden. Trots att jag endast är 15 år gammal så har jag redan hunnit med att ha sån otrolig depression i livet utan att veta varför. Glad att du delar med dig då andra kanske också kan öppna upp sig och få hjälp. Krya på dig Ellinor, stora styrkekramar till dig!

  12. Åh, kan verkligen relatera till det du skriver. Skönt att någon kan sätta ord på det man känner när man själv inte hittar de rätta orden. Trots att jag endast är 15 år gammal så har jag redan hunnit med att ha sån otrolig depression i livet utan att veta varför. Glad att du delar med dig då andra kanske också kan öppna upp sig och få hjälp. Krya på dig Ellinor, stora styrkekramar till dig!

  13. Hoppas att du verkligen mår bättre snart, det är viktigt att först förstå att man kanske inte mår så bra även fast man inte vill erkänna det alls… Försök verkligen att bara fokusera på dig själv ett tag och gör bara saker som du blir glad av. Lever själv med ångest och det brukar funka för mig, hoppas att det gör det för dig och att du snart mår

  14. Hoppas att du verkligen mår bättre snart, det är viktigt att först förstå att man kanske inte mår så bra även fast man inte vill erkänna det alls… Försök verkligen att bara fokusera på dig själv ett tag och gör bara saker som du blir glad av. Lever själv med ångest och det brukar funka för mig, hoppas att det gör det för dig och att du snart mår

  15. Du sätter ord på allt! Depressioner är så jäkla vanligt men ändå känner man sig som om man vore ensam och bara för svag. Du är inte ensam, aldrig <3

  16. Du sätter ord på allt! Depressioner är så jäkla vanligt men ändå känner man sig som om man vore ensam och bara för svag. Du är inte ensam, aldrig <3

  17. Hejsan!
    Jag vill bara säga att du är inte ensam, jag har också varit där, någonstans ner i skiten. Och det går över, det vet du, det vet man när man har känt dessa känslor. Jag går just nu i Compassionfokuserad terapi (CFT) och det håller på att hjälpa mig att förstå mina reaktioner och känslor såsom oförstådd ångest som jag lidit enormt mycket utav. Jag förstår att du är rädd för att prata med en psykolog, jag var också sjukt rädd första gången. Nu vet jag inte om det är första gången för dig eller om du prövat CFT.

    Oavsett är det JÄTTEJOBBIGT och det gör JÄTTEONT att inse och acceptera att ens vilja är besegrad utav ens egna känslor och vålmående, eftersom det är något man inte alls kan styra över. När man har kämpat så innerligt mycket, haft modet uppe och verkligen försökt på mängder av olika sätt att må bra. Men om man inte ger sig själv tid, och medkänsla att förstå varför man agerar kommer man kollapsa en dag. Jag vill bara avsluta med att du är grym och förtjänar guld! Du är modig som vågar prata om det såhär öppet utan att se all respons du får och genom detta faktiskt gör skillnad, att det blir mer accepterat att prata om psykologisk ohälsa.

  18. Hejsan!
    Jag vill bara säga att du är inte ensam, jag har också varit där, någonstans ner i skiten. Och det går över, det vet du, det vet man när man har känt dessa känslor. Jag går just nu i Compassionfokuserad terapi (CFT) och det håller på att hjälpa mig att förstå mina reaktioner och känslor såsom oförstådd ångest som jag lidit enormt mycket utav. Jag förstår att du är rädd för att prata med en psykolog, jag var också sjukt rädd första gången. Nu vet jag inte om det är första gången för dig eller om du prövat CFT.

    Oavsett är det JÄTTEJOBBIGT och det gör JÄTTEONT att inse och acceptera att ens vilja är besegrad utav ens egna känslor och vålmående, eftersom det är något man inte alls kan styra över. När man har kämpat så innerligt mycket, haft modet uppe och verkligen försökt på mängder av olika sätt att må bra. Men om man inte ger sig själv tid, och medkänsla att förstå varför man agerar kommer man kollapsa en dag. Jag vill bara avsluta med att du är grym och förtjänar guld! Du är modig som vågar prata om det såhär öppet utan att se all respons du får och genom detta faktiskt gör skillnad, att det blir mer accepterat att prata om psykologisk ohälsa.

  19. Jag känner igen mig så väl. Som andra har nämt, är du inte ensam. Lyssna på din favorit musik eller måla något eller promenera ut i naturen, det brukar hjälpa 😊 Kram!

  20. Jag känner igen mig så väl. Som andra har nämt, är du inte ensam. Lyssna på din favorit musik eller måla något eller promenera ut i naturen, det brukar hjälpa 😊 Kram!

  21. Håller med, lyssna på din favvomusik och försök gå ut och få frisk luft varje dag! Hjälper mig lite iaf och lite är bättre än inget när man mår skit!! Kram igen!!

  22. Håller med, lyssna på din favvomusik och försök gå ut och få frisk luft varje dag! Hjälper mig lite iaf och lite är bättre än inget när man mår skit!! Kram igen!!

  23. Att träffa en psykolog är jättebra, eller en kurator till och med. Inte för att de ska sätta en diagnos utan därför att de ställer rätt frågor och hjälper dig att själv hitta och bearbeta roten till ångesten. Under ett av mina första möten med min psykolog så förklarade hon att ångest uppstår därför att det finns en konflikt inombords – Det kan handla om att det blir en krock mellan din vilja att prestera på jobbet och att för att lyckas vara tvungen att sätta sig i situationer man inte är bekväm med, till exempel. Hon sa att när jag får ångest så ska jag försöka identifiera kärnan. Känna efter noga och hitta konflikten – Och sedan lösa den. För i 99 fall av 100 så går det ju att lösa på ett eller annat sätt, även om det handlar om att tacka nej till ett jobb som innebär stress, att stanna hemma en kväll för att man behöver vila ut (trots att man vill gå ut), eller att be om hjälp. Att säga ifrån, säga nej och be om hjälp har hjälpt mig själv något enormt med ångesten – Tidigare tog jag på mig allt för att jag ville vara duktig, ville inte göra folk besvikna, ville inte att folk skulle tycka att jag var lat eller svag och så vidare. Nu känner jag efter vad jag klarar och orkar, och är noga med att inte skuldbelägga mig själv för att jag ibland inte klarar eller orkar någonting. Det är också okej! Man måste inte vara på topp hela tiden, och det är okej att må dåligt också. Det är okej att ha svackor, det är okej att ha perioder då man inte ser fram emot någonting och allt känns skit. Det är okej att ta tiden man behöver för att må bra igen!

  24. Att träffa en psykolog är jättebra, eller en kurator till och med. Inte för att de ska sätta en diagnos utan därför att de ställer rätt frågor och hjälper dig att själv hitta och bearbeta roten till ångesten. Under ett av mina första möten med min psykolog så förklarade hon att ångest uppstår därför att det finns en konflikt inombords – Det kan handla om att det blir en krock mellan din vilja att prestera på jobbet och att för att lyckas vara tvungen att sätta sig i situationer man inte är bekväm med, till exempel. Hon sa att när jag får ångest så ska jag försöka identifiera kärnan. Känna efter noga och hitta konflikten – Och sedan lösa den. För i 99 fall av 100 så går det ju att lösa på ett eller annat sätt, även om det handlar om att tacka nej till ett jobb som innebär stress, att stanna hemma en kväll för att man behöver vila ut (trots att man vill gå ut), eller att be om hjälp. Att säga ifrån, säga nej och be om hjälp har hjälpt mig själv något enormt med ångesten – Tidigare tog jag på mig allt för att jag ville vara duktig, ville inte göra folk besvikna, ville inte att folk skulle tycka att jag var lat eller svag och så vidare. Nu känner jag efter vad jag klarar och orkar, och är noga med att inte skuldbelägga mig själv för att jag ibland inte klarar eller orkar någonting. Det är också okej! Man måste inte vara på topp hela tiden, och det är okej att må dåligt också. Det är okej att ha svackor, det är okej att ha perioder då man inte ser fram emot någonting och allt känns skit. Det är okej att ta tiden man behöver för att må bra igen!

  25. Just det känner jag inte igen mig alls i, jag har helt accepterat att situationen är som den är. Men tack för kommentaren enda, jag kan ta lärdom av den i annat <3

  26. Just det känner jag inte igen mig alls i, jag har helt accepterat att situationen är som den är. Men tack för kommentaren enda, jag kan ta lärdom av den i annat <3

  27. Jaaa det är det<3 orkade inte skriva ut det men visst är det så. Nja inte riktigt. Jag vet vad jag vill och jag har kunskaperna, om inte annat tänker jag att jag lär mig dom på vägen. Jag vill inte göra något "före" jag behöver bara ta tummen ur!

  28. Jaaa det är det<3 orkade inte skriva ut det men visst är det så. Nja inte riktigt. Jag vet vad jag vill och jag har kunskaperna, om inte annat tänker jag att jag lär mig dom på vägen. Jag vill inte göra något "före" jag behöver bara ta tummen ur!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Nyår bokat

Hela året har jag tänkt bojkotta nyårshetsen och allt vad den innebär. Planerade att bara ha en middag hemma med mina vänner, dricka vin och äta gott och tillsammans fira in det nya året. Men sen fick jag ett erbjudande om London och, why not! Så nu flyr jag och Hanna landet istället och förlitar oss på att våra promoters löser en grym kväll. Egentligen inte alls taggad på utgång, men när jag väl är där vet jag hur det kommer bli.. Bodde ju i London förra året och festen där är på en helt annan nivå. Är så taggad!! 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Får ångest över missade utgångar

Natten i Norrköping var över förväntan, och jag hade det hur kul som helst tack vare mitt fina sällskap. Morgonen var dock mindre rolig då vår toalett tydligen hade gått i tre delar, och jag mådde minst sagt som jag förtjänade. Bara tanken på alkohol fick mig att aldrig mer vilja dricka, så när jag kom till centralen i Stockholm kastade jag mig in i en taxi hem till honom. Sen fick jag pussar i pannan tills jag mådde bra igen. Då tog vi en promenad runt Söder, köpte sushi och kollade fotbollen. Perfekt lördagshäng egentligen, men av någon anledning hade jag ångest.

??Det kanske bara var klassisk bakisångest, men jag tror faktiskt inte det. Snarare mådde jag dåligt över att missa Bubbles and brunch. Ett, för att det är bästa festen på hela månaden. Två, för att jag är orolig för att missa något. Missa chansen att träffa gamla vänner, missa någon rolig händelse eller så.. Kanske är det varningsignaler att jag borde lugna mig lite med utgångar, eller så är jag bara en person som älskar roliga events. Vad tror ni?

  1. det är väl fomo? fear of missing out? tror det är rätt vanligt *syndrom* 😉 jag får också panik att jag ska missa något roligt..

  2. det är väl fomo? fear of missing out? tror det är rätt vanligt *syndrom* 😉 jag får också panik att jag ska missa något roligt..

  3. Jag känner precis likadant! Att missa en kväll med bra vänner ger mig sån ångest, att behöva säga nej för att man ska jobba eller lovat att hänga med familjen/killen/någon annan blir på riktigt jätte jobbigt. Försöker bara att acceptera att man inte kan vara med på allt, men ångesten att man ska missa en rolig kväll eller att träffa nya eller gamla vänner tar över..

  4. Jag känner precis likadant! Att missa en kväll med bra vänner ger mig sån ångest, att behöva säga nej för att man ska jobba eller lovat att hänga med familjen/killen/någon annan blir på riktigt jätte jobbigt. Försöker bara att acceptera att man inte kan vara med på allt, men ångesten att man ska missa en rolig kväll eller att träffa nya eller gamla vänner tar över..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Sturebadet och Norrköping

Igår var jag, Hanna och Andrea på en hälsolunch på Sturebadet. Scholl presenterade sin nya nagelfil, och vi catchade up medan. Efter det sprang jag på ett långt, spännande och roligt möte. Vad som sas där kommer ni få ta del av inom kort. Tog sedan en taxi till Vetekatten och hängde med Hanna och Molly. Mycket bloggkolleg-häng igår! Sedan mötte jag upp en massa gamla kompisar för AW på Nosh and Chow och 39 Väst. Rekommenderar verkligen de två restaurangerna om ni är i Stockholm.

Tidigt imorse tog jag och Hanna tåget till Norrköping, vi ska ju gå på festen våra vänner håller i ikväll. Fullt schema från klockan 18, och vi fick nyligen veta att en överraskning väntar på oss på klubben Hugo ikväll. Nervöst!! Vi ska nämligen dit innan Puls för ett par drinkar. Imorgonbitti far jag direkt upp till Stockholm och bästa Bubbles and Brunch (om jag överlever kvällen), ses vi där?

  1. Hej! Jag ska önska mig ett finare armband (att ha till båda vardags och utekvällar) och ett par finare örhängen (även det till vardags och utekvällar). Eftersom du har så bra stil så undrar jag om du har några tips på örhängen/armband? 😊 Hade vart jättesnällt! Kram

  2. Hej! Jag ska önska mig ett finare armband (att ha till båda vardags och utekvällar) och ett par finare örhängen (även det till vardags och utekvällar). Eftersom du har så bra stil så undrar jag om du har några tips på örhängen/armband? 😊 Hade vart jättesnällt! Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stickjuntan

Hur gullig är inte denna videon med Forni och Margaux? Tycker deras kampanj med Innocent som heter ”Den stora stickningen” är så fin. Den går nämligen ut på att sticka små hattar till juiceflaskorna, och under de senaste 10åren har man dragit in över 35miljoner kronor. Välgörenhet och att ta hand om våra äldre är så viktigt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi