År: 2015

Gud vad jag njuter av att vara hemma. Skulle egentligen åka hem imorgon men min chef frågade om jag kunde vara kvar ett par dagar till för en kampanj. Frosten har lagt sig som ett täcke över hela Gnesta och att det börjar närma sig jul råder det ingen tvekan om. Igårkväll hällde jag upp ett glas vitt och kröp ner i badkaret i en evighet med ett tiotal doftljus. Minns inte ens senast jag hade en så lugn fredag. Imorse trädde jag på mig ett par sockor och de mjukaste myskläderna jag äger, och slängde mig i soffan där jag fortfarande ligger kvar. Enda skillnaden är att istället för vår hemmagjorda müsli äter jag istället min legendariska feta/avokado/pinjenötsallad och grillad kyckling. Sipprar på en isatte nu också. Ler bara jag tänker på min tillvaro.

Skulle egentligen åkt in till stan för att träffa ett par vänner idag, men jag missade ett tåg och när saker blir för jobbiga eller stressiga så stänger jag bara av och släpper alla måsten. Bokat upp mig med fyra olika sällskap för kvällen också och får ont i magen av tanken att jag inte kommer hinna spendera så pass mycket tid med dem som jag vill. Och för att jag ”bara” hinner träffa så några av mina kompisar. I-landsproblem att ha så många vänner men man känner sig så otillräcklig.

Den puderrosa urringade tröjan lånade jag utav @vendeladan och är köpt HÄR. Nu på rea för 160kr (!!).

Nätmobbning, det fegaste sättet att mobba på enligt mig. Jag har blivit utsatt för det och många i min omgivning också. Tycker därför att Halebops nya film ”Telefonkungarna” är så fin. Vi fick se den innan bion igår. Den handlar om siten www.lovecorrect.se där fula ord omvandlas till fina. Så fint budskap! Här kan ni kolla på filmen:

Vinterkylan har nått Stockholm. Jag går på gator jag tidigare känt mig otrygg på men som jag i dagsläget känner mig harmonisk av. Den här staden ger mig inte ångest längre. Den snarare lockar mig. Jag vet dock inte om det beror på att det jobbmässigt finns mer att hämta här. Just nu lever jag det livet jag drömde om för två år sedan. Jag är fri, behöver inte känna ångest över hur mycket pengar jag har på kontot, mina timmar tas upp av en kille och mina vänner fyller mig dagligen med energi. Jag är så tacksam för det. Men mycket saknas och jag bromsar mig själv från att nå det. Men allt tar sin tid och min tid kommer snart. Tills dess ska jag försöka njuta av nuet istället.

Jag sitter på mitt favoritcafé, dricker min svarta kopp kaffe och tittar ut genom fönstret. Svärmen av människor utanför har ingen aning om att jag ens existerar. Jag kan inte dö med den vetskapen.