Jag tror inte det handlar om att man är rädd för att falla och bli så där obotligt kär. Eller att man är rädd för att få sitt hjärta krossat. Utan jag tror att det som skrämmer oss allra mest är att inte känna någonting alls. Att vara ensamma. Varför skulle man annars klamra sig fast vid något som är över, eller vid någon som sårat en?
För när flirten sen är över, eller förhållandet har gått i tusen delar, så går man runt och tänker tillbaka. Man saknar hur det är att vara två, oavsett hur ont det än kunde göra. Man blickar tillbaka enda tills man hittar någon ny som tar upp alla ens tankar och får en att känna sig speciell. Och då hakar man sig fast vid den, för man vill ha någon att stå bredvid.
Det är inte kärleken som gör mest ont, utan det är ensamheten.
Tagen ur min dagbok, 2013/03/03.
Du skriver så otroligt fint, och sätter verkligen ord på känslor!
Du skriver så otroligt fint, och sätter verkligen ord på känslor!
Fint!
Fint!
Snubblade in på din blogg av en slump trodde jag(, vilket jag nu märker att det inte var).. Utan att ens orkat tänka eller reflekterat över hur jag mår så är det exakt så här. Helt otroligt hur en människa som man inte känner eller någonsin har träffat kan sätta ord på de känslor man har och upplevt exakt det samma en gång. Otroligt fin text Ellinor, precis vad jag behövde läsa! Kram
Snubblade in på din blogg av en slump trodde jag(, vilket jag nu märker att det inte var).. Utan att ens orkat tänka eller reflekterat över hur jag mår så är det exakt så här. Helt otroligt hur en människa som man inte känner eller någonsin har träffat kan sätta ord på de känslor man har och upplevt exakt det samma en gång. Otroligt fin text Ellinor, precis vad jag behövde läsa! Kram
Hej! Tack för att du delar med dig om dina känslor, det är en sådan lättnad att få känna igen sig i dina texter.
Det finns mycket känslor att känna och tankar att tänka, men har du någon gång ifrågasatt meningen med allt? Jag kan bara inte förstå varför man ena stunden ska känna sig som den lyckligaste personen i världen och allt är helt perfekt, för att i nästa stund kastas ner och allting bara blir bläcksvart och där en lång period av smärta väntas som man ska tvingas genomlida. Man ska sedan "rycka sig i kragen, och börja klättra upp igen" för att bli glad och få uppleva lycka igen. Men för vad? För att bli kastad ner på botten igen strax därefter, och dessutom hårdare den här gången? Slår den här tanken dig ibland? Eller är det någon annan som gör det? Jag älskar mitt liv och att leva, men ibland känns livet bara som en "ond cirkel" där man är rädd för att få vara lycklig, för man vet att det kan ta en vändning i vilken sekund som helst utan förvarning.
Hej! Tack för att du delar med dig om dina känslor, det är en sådan lättnad att få känna igen sig i dina texter.
Det finns mycket känslor att känna och tankar att tänka, men har du någon gång ifrågasatt meningen med allt? Jag kan bara inte förstå varför man ena stunden ska känna sig som den lyckligaste personen i världen och allt är helt perfekt, för att i nästa stund kastas ner och allting bara blir bläcksvart och där en lång period av smärta väntas som man ska tvingas genomlida. Man ska sedan "rycka sig i kragen, och börja klättra upp igen" för att bli glad och få uppleva lycka igen. Men för vad? För att bli kastad ner på botten igen strax därefter, och dessutom hårdare den här gången? Slår den här tanken dig ibland? Eller är det någon annan som gör det? Jag älskar mitt liv och att leva, men ibland känns livet bara som en "ond cirkel" där man är rädd för att få vara lycklig, för man vet att det kan ta en vändning i vilken sekund som helst utan förvarning.
Jättefint skrivet, tänkvärda ord! //Amanda
Jättefint skrivet, tänkvärda ord! //Amanda
kan mycket väl vara så.. ensamhet är hemskt. Stor skillnad på att vara ensam och själv. Kram!
kan mycket väl vara så.. ensamhet är hemskt. Stor skillnad på att vara ensam och själv. Kram!
Åå tack <3
Åå tack <3
Tack!!
Tack!!
Men vad fint skrivet! Tack!!
Men vad fint skrivet! Tack!!
Självklart har jag gjort det, precis som du beskriver. Men på senaste har jag mer tänkt att livet känns meningslöst för att vi alla ska dö. Vi människor tycker att "småsaker" (egentligen) är viktiga. Som att känna sig behövd eller ha arbetsuppgifter som utvecklar en. Men det är så meningslösa saker som vi gör viktiga (för att finna någon slags mening med livet tror jag). Jag har känt att ingenting spelar någon roll för att ingenting är viktigt egentligen. Att en kille ger en uppmärksamhet osv osv osv.
Självklart har jag gjort det, precis som du beskriver. Men på senaste har jag mer tänkt att livet känns meningslöst för att vi alla ska dö. Vi människor tycker att "småsaker" (egentligen) är viktiga. Som att känna sig behövd eller ha arbetsuppgifter som utvecklar en. Men det är så meningslösa saker som vi gör viktiga (för att finna någon slags mening med livet tror jag). Jag har känt att ingenting spelar någon roll för att ingenting är viktigt egentligen. Att en kille ger en uppmärksamhet osv osv osv.
Tack!! <3
Tack!! <3
Gud ja! Jag älskar att vara själv, om jag får välja det själv. Ensamhet är en helt annan sak. Kram!
Gud ja! Jag älskar att vara själv, om jag får välja det själv. Ensamhet är en helt annan sak. Kram!
Det ligger mycket i det du skriver
Det ligger mycket i det du skriver
<3
<3