Min helg och meningen med våra liv

När jag gick och la mig igår efter en fantastisk helg var jag så tacksam över livet.
Vi hade en svinrolig utgång i lördags, det var fint väder, jag fick äta min caesar, promenera, va med människor jag älskar, ha nytvättade lakan och tillsist kollade jag på två avsnitt av Suits innan jag somnade.

Jag har reflekterat mycket kring hur vi människor är så enkla i våra tankebanor egentligen. Vi lever tills vi blir typ 80 och sen dör vi. Alla år däremellan fyller vi med meningslösa saker som för stunden känns viktiga, för att på något sätt finna en mening med livet tror jag. Vi lägger så mycket fokus på att känna oss behövda, snygga, trivas på jobbet, att få uppmärksamhet av den där killen eller åka iväg på en resa. Men ur ett större perspektiv, hur viktigt är det egentligen? Vi alla ska ju ändå dö. Jag försöker bli av med dem här tankarna, för om jag skulle låta dem kontrollera mig skulle jag sluta leva helt för att jag inte fann någon mening i det. Men det intresserar mig ändå, hur ett enda sms kan göra hela vår dag eller hur vi hakar upp oss på oviktiga saker.

Nej fyfan vad deppig jag låter. Ni vet att jag har bloggen för att skriva av mig, men ibland tänker jag nog inte på att jag kan sänka människor på samma gång. I’m so sorry! Låtsas som om ni aldrig läste det här! Jag är ju en väldigt glad människa egentligen men slås ofta av såna här tankar. Inte för att jag är deprimerad, utan för att jag bara är en sån som analyserar sånt här.