Ellinor 2.0 och hejdå Norge

Efter en skitmorgon hamnade jag tillslut på flyget, raden bakom Johannes. Tryggt och bra. Då behövde jag inte längre lägga all min energi på att hamna rätt. Johannes är ju Sveriges främsta mentala rådgivare och vi har ju träffats ett par gånger. Nu känner han mig, ur sina granskande ögon.

När jag känner mig svag hör jag hans röst i huvudet och blir starkare. Det är så intressant det där med personlig utveckling. Jag har alltid varit en väldigt svart eller vit människa, med två väldigt tydliga sidor. Johannes tycker att jag har fått fler nyanser det senaste, och så är det faktiskt. Jag har blivit någon annan sedan jag flyttade till Stockholm. Mer harmonisk, ansvarstagande och förstående. Jag är inte sådär iskall längre, och känns något jobbigt så är jag trygg i känslan att det kommer att gå över snart. Johannes säger att det är nya Ellinor 2.0.

På flyget tänkte jag mycket på det här. Vem jag har blivit. För er som inte vet det så är något av det mest intressanta jag vet – människors roller i olika sammanhang. Jag har bytt roll. Blivit mammigare. När Hanna sov över hos oss var det inte hon som bäddade sin säng, la fram sovkläder och sminkborttagning eller planerade vad vi skulle äta till frukost. Det var jag.