Ur min dagbok…

Jag undrar ifall helvetet är livet här på jorden, och att vi alla hamnar i himlen när vi dör. Om inte annat hoppas jag det. Att vi prövas här, för att få lugn och ro sen. Ibland kikar jag upp mot molnen och önskar för mig själv att min värld kunde få se annorlunda ut. Eller ja, att deras kunde det. Jag vill det så gärna. Så jävla jävla gärna. Skona dom all smärta och lägg allt på mig. Låt mig ta lasset.

Som ni kanske förstår är det inte lugnt i vardagen just nu. När ens pelare inte orkar måste man orka för två. Jag vill göra allt som står i min makt, men jag vet att det ändå inte hjälper. Inget hjälper när någon är sjuk. Det enda man kan göra är att erbjuda en axel att gråta på, en famn att somna i och en hand att hålla när det är läskigt. Men jag läker inga sår. Hur mycket jag än kikar upp mot molnen och önskar det.

Just nu spelas 2Cellos ”With or without you” ur högtalarna och jag drömmer mig bort till en rättvis värld.