Benhavis uppe i bergen

Jag och P har hyrt en bil, så igår åkte vi upp i bergen för en datekväll. Vi har ju hängt med våra vänner i en vecka nu, och när vi bokade denna resan la vi in fem extra dagar till där vi är för oss själva (men sen träffar man ju alla i alla fall).

Jag var såå peppad och drog fram en röd långklänning som jag ville ha och tog en långdusch. Men när jag klev ur duschen så hände det något. När man har sovit lite och druckit mycket alkohol så är ju det (som många vet) ett recept för ångest. Och av ingen direkt anledning blev jag på en sekund så ledsen att det kändes som om någon hade dött. Minns inte så mycket mer än att P plötsligt kramade om mig och sa att vi kunde ta det lugnt resten av kvällen.

Då satte jag upp håret och drog på mig min Ida Sjöstedt klänning (som jag hade på midsommar ni vet?) och bestämde mig för att det kunde bli en bra kväll trots allt.

När vi kom upp i bergen släppte allt och jag kände mig avkopplad istället. Det var en helt annan sida av Spanien än vad jag sett tidigare. Smala vägar, fräscht, blommor överallt och mysiga små restauranger längst kringelkrokiga kullerstensgator. Och bakom alla hus skymtade man enorma berg.

Vi ville äta på denna restaurangen här. P hade ätit där förut, och tjatade om deras goda entrecote. Men det var smockfullt och fanns bara bord inomhus. Det var rekordvarmt ute (över 40 grader!!!) så vi var inte supersugna på det…

Utan slog oss istället ner på ett ställe vid ett litet torg . Kan absolut inte rekommendera den restaurangen, då den var kass… Det enda som var gött var anklevern. YUM! Vill äta det oftare. Ska ha det som höst-löfte.