En förbannat fin vänskap

20 september, 18:09 / Texter
84 KOMMENTARER

Hon körde upp på uppfarten och kastade sig ur bilen utan att ens ta ur nyckeln. Hon bankade på toadörren som jag satt gömd bakom och skrek ”jag vet att du är där inne! Öppna!”. Jag tordes inte. Jag såg förjävlig ut. Mina ögon var som två svullna tennisbollar, och kinderna rödrosiga av gråt. ”Öppna!” ropade hon igen medan hon slet i handtaget. Jag torkade bort tårarna och svalde klumpen i halsen. Men förgäves. När dörren slogs upp och jag fick se henne så fick jag kippa efter luft emellan tårarna. Min bästa jävla vän. Jag kunde inte hålla igen framför henne. Hon visste vad han hade gjort mot mig, och det var ingen idé att dölja.

I flera timmar bara skrekgrät jag i hennes famn. Emellanåt klappade hon på mig tills jag somnade, men jag vaknade upp av att tårarna bara forsade. Jag var ett vrak, utmattad av sorg. Hon duschade mig, såg till att jag åt och skyddade mig ifrån allt som påminde om honom. Hon bytte direkt låt på Spotify om hon visste att den fick mig att tänka på honom. Hon gick omvägar med mig än dom jag brukade ta, och hon förvarande alla på att jag inte var redo för att prata om det än.

Jag kommer för alltid att vara henne tacksam för det. Alltid jämföra alla med henne. Alltid vilja vara den vännen för någon annan.

0 gillar 84 KOMMENTARER

  73. Du är så otroligt duktig på att skriva texter som har mening och som berör läsaren! När jag läser dina texter så tänker jag bara att du MÅSTE samla dina texter till en bok och ge ut den. Lite som Michaela Forni!

    All kärlek till dig!

    Svara

  74. Du är så otroligt duktig på att skriva texter som har mening och som berör läsaren! När jag läser dina texter så tänker jag bara att du MÅSTE samla dina texter till en bok och ge ut den. Lite som Michaela Forni!

    All kärlek till dig!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi