År: 2016

MÅNDAG everybody! Och det är en ny, energifylld och feberfri Ellinor som nu intar bloggen. Efter en vecka av sängliggande kan ni ju gissa om jag är ihjälstressad idag eftersom att semestern börjar på onsdag. (Och som om den är helt färdigplanerad… Eller inte). Aja jag har minst 40 saker att göra på min to-do-list och jag kan inte riktigt rensa vad som är viktigt och inte. Innan jag blev sjuk i förra veckan inledde jag ett byte av bank.

Jag hade aldrig riktig reflekterat över hur lite hjälp jag fått ifrån min tidigare bank tills P och jag startade upp ett matkonto på hans bank. Då blev jag fast i vår bankkvinna och nu är jag mitt i ett byte. Okej riktigt så enkelt gick det inte till men ni hajar. Nu ska jag få hem tre nya kort, och för att alla inte ska se likadana ut ska jag nu välja bild till dem. En uppgift som enligt mig är OMÖJLIG.

Till mitt matkkort tänker jag mig någon av dessa bilderna… Vill egentligen bara ha en massa champagneglas uppradade men jag hittade ingen sån bild. Har tidspress också då jag måste få hem kortet så fort som möjligt, plus att jag har en massa annat för mig. För en människa med beslutsångest är det många tankar som cirkulerar i huvudet. Ska jag välja en bild med en rätt som inspirerar mig när jag är i affären? Ska det vara någon bild som matchar mina andra kort eller ska kortet vara fint enskilt? Egentligen vill jag bara väja en färg men med det kommer också en massa beslut. Eller ska jag ha en bild på mig och P? Usch får en klump i magen av sånt här.

Mitt businesscard innan var grått/svart, och för att underlätta för min redan överansträngda hjärna så kommer jag gå i den färgen. Detta beslutet är typ svårast just för att folk i möten faktiskt kommer att se det här kortet. Fast marmor-mönstret är så fint att jag smäller av.

Hjälp mig!! Hur ska mina kort se ut haha…

Det är så jävla smärtfyllt att bli glömd av någon man älskar. Man känner sig så dum.
_______________________________________
Ikväll har jag feber högre än temperaturen i öknen, jag är ensam hemma och allt gör ont. Eller så är det inte så farligt bara att jag är en expert på att tycka synd om mig själv när jag är sjuk. Eller okej. Allt är så hemskt som det känns. 
_______________________________________

Detta skulle ha kommit upp i fredags men hamnade istället i utkast. Så nu kan jag lika gärna utveckla det… Nu ligger jag i sängen efter en dag på Lidingö med min kärlek. Nu drar Dear John igång på tvn. Återkommer imorgon såklart.

– I helgen ska vi ut till Z:as land.
– På onsdag bär det av mot Linköping och P’s föräldrar.
– Sedan brassar vi därifrån direkt till Summer On Festival i Båstad. Vi var ju där förra året också (läs här). 
– Efter det hänger vi på Västkusten ett tag.
– I slutet av juli åker vi till Spanien. Typ 30 av våra kompisar är där då också! Snacka om stökigt. Dock har vi 5 dagar för oss själva.
– Direkt när jag kommer hem blir det Danmark en sväng (som det ser ut nu).
– För att sedan flyga till Way Out West festivalen.
– Hem en kortis innan jag ska iväg på två till resor utomlands (inga biljetter bokade så inget är skrivet i sten).

Sedan skulle jag faktiskt vilja åka iväg med P själv och bara sola i 7 dagar i september. Minns inte ens senast jag hade en sån semester. Tips på vart? Efter lite velande strök vi Montenegro och har istället pratat om Italien.

När det närmade sig midnatt tog vi en sväng förbi Shanti där jag sprang på en massa vänner. Sedan gick de andra till Grand medan jag och Jossan åt skagenrulle, och därefter gick vi i samlad trupp till Såsen. Det var ju där Vårbålen hölls om ni minns? Men shit vad kasst det var. Mest småkids som inte kunde föra sig. Inte riktigt min melodi.. Hann skälla ut två vidriga killar inom loppet av 10 minuter och tjejer stod och viskade om mig. Sen var liksom min kväll ganska förstörd, så jag gick hem. 

Missförstå mig inte, jag tycker att det är skitkul att ni känner igen mig och att ni läser min blogg. Men kom fram och säg det i så fall. För annars känner jag mig bara utstirrad och då blir jag jätteobekväm. Speciellt när ni smygfotar. Ni är aldrig diskreta fastän ni tror att ni är det.