År: 2016

Jag anlände till Göteborg runt lunch igår, och då sprang jag direkt till Nouw kontoret och kramades med min Elin. Jag kan verkligen inte förstå att vi inte jobbar ihop varje dag längre.

Sen kom Hanna med tåget. Då drog vi med henne till LIPP som ligger på Avenyn. Det har varit en grej att vi alltid har gått dit, speciellt när solen steker på uteserveringen. Alla tycker att dom har steppat upp sen renoveringen i vintras, men dom hade tagit bort min caesar från menyn. Blev så besviken…

Men det gjorde inget, för ganska snabbt inpå insåg jag att jag är så lyckligt lottad. Jag har aldrig haft mina bästa vänner ifrån Stockholm och Göteborg samlade på ett och samma ställe innan. Den lyckan.

Och så fick jag in min löjromstoast och livet blev om möjligt ännu bättre.

Det här är den första bilden jag sett på mig själv där jag ser det där som andra pratat om… Att jag lyser. Jag har bara känt det inuti innan. Åh, livet är så fantastiskt.

Vinkade på kyparen och beställde in mer rosé. Man ska passa på när det är fint väder.

Förlåt för min dags vila härifrån. Det var ofrivilligt faktiskt. Jag har ju en lägenhet jag hyr i Enskede Gård som jag ska ha flyttat ifrån den 1a juni (i nästa vecka). Och då var egentligen planen att jag skulle flytta in i min andra lägenhet vid Gärdet. Men då undrade P varför jag inte bara skulle ha alla mina saker hos honom när jag ändå bor där. Så igår rensade han ur sin garderob rejält för att jag skulle få plats.

Så vi flyttade ihop igår. Jag har en del grejer kvar att flytta in men nu är det liksom på riktigt. En kompis frågade hur det kändes och det känns ju precis som ”vanligt”. Som det ska vara på något sätt, även fast vi bara dejtat i två månader.

Svar: Gillar verkligen din blogg! Är bara lite nyfiken på hur du och din kille träffades, känns som ni blev tillsammans så snabbt så det måste ju verkligen varit kärlek vid första ögonkastet?

Svar: Ja, det gick rätt fort hehe. Men är det lätt så är det rätt. Jag är verkligen allt eller inget, och jag visste direkt att jag tyckte om P första gången vi träffades.

Fråga: Hur gammal är din pojkvän och hur träffades ni? Hur är han som person? Känner inte du dig extremt mycket äldre än folk i din egen ålder??? Alla 95or är ju typ fortfarande barn liksom haha
Svar: Han fyller 28 i juni och vi träffades av en slump ute på en klubb. Han är inte den i en grupp som leker allan ballan, utan han sitter mer bakåtlutad med armarna i kors, flinar och lägger in kommentarer. Han är rätt retlig av sig… Och världens snällaste verkligen. En stor björn. Jag älskar hur han är! Haha alltså ålder är verkligen bara en siffra. Jag var tvungen att växa upp fort och det är väl därför jag trivs bättre ihop med lite äldre människor. Men samtidigt är två av mina bästa vänner i min ålder. Allt handlar om vilka perioder man är i livet, och sen har ju olika vänner olika ”funktion” i ens liv.

Fråga: Om du skulle bli gravid om ett år, skulle du göra abort då? Om ja, när skulle du i så fall vilja ha barn?
Svar: Helt ärligt så vet jag inte. Det är ingen stress med barn, men då fyller jag ändå 23, och har förhoppningsvis ett stabilt förhållande. Många av mina vänner har tankarna på barn nu också. Men annars, om 5 år kanske. Då har jag och P levt livet ihop ett tag. Jag vill gifta mig och praktiskt vara redo innan jag skaffar barn också. Ni vet, hus och det där.

Fråga: Det finns en hel del killar du lagt upp bilder på både här och på instagram. Har du någonsin lagt upp en bild på P utan att vi vetat det eller kommer han alltid förbli utanför blogg och instagram när det kommer till bilder?
Svar: Jag har säkert lagt upp någon bild på honom utan att tänka mig för 🙂

Fråga: Hur länge har du och ”P” träffats? Varför visar du inte upp honom i bloggen? Hur lång är han?
Svar: Sen i slutet av mars. För att det finns så många psykopater som läser bloggen. Som vill veta allt allt allt om mig och tillslut så lirkar dom sig in för att komma nära. Och då blir jag bara rädd, när det blir privat. Och P är privat för mig. Jag har valt det här livet med bloggen, det har inte han. Min pojkvän är 194cm säger han.

Fråga: Hur många förhållanden har du haft?
Detta är mitt andra. Men mitt första ”vuxenförhållande”. Det är inte okontrollerat där alla känslor känns gånger tusen, utan det är stabilt. Som yngre kändes framtiden så långt bort, med P är den runt hörnet.

Fråga: Känns detta som THE relationship? (alltså det rätta och sista så att säga). Och vem tog första steget av er?
Svar: Ja det gör det. Det var han.

Fråga: Det känns som att du blivit lyckligare av P vilket kanske är självklart, men har du något att säga till mig o alla andra som försöker övertyga oss själva att vi inte behöver någon annan för att bli lyckliga?

Svar: För att kunna känna riktig lycka måste man ha fått känt på riktig smärta. Om jag inte hade gått igenom skitår hade jag inte varit lika lycklig med P nu, för nu både uppskattar jag och upplever vår kärlek på ett annat sätt. Jag blev glad igen för ett år sen, och det är tack vare att jag gjorde rätt val i livet och hade fantastiska vänner. Annars hade jag fortfarande varit deprimerad, med eller utan en pojkvän.

Fråga: Vad är det bästa med P och vad tycker han är bäst med dig?
Svar: Tack! Det bästa med honom är att han får mig att känna mig trygg vart jag än är. Jag trodde ALDRIG att jag skulle känna mig hemma i Stockholm. Gatorna här har gett mig kväljningar av ångest innan. Men nu vill jag aldrig flytta härifrån. Jag smsade nyss och frågade och fick till svar ”Du får mig att glömma allt jobbigt som någonsin hänt mig”. Ååå vad jag älskar den här mannen.

Fråga: Kan inte du berätta vart ni sågs första gången och hur er första dejt var?
Svar: Vi skulle setts på Nosh & Chow över en middag, men jag avbokade i sista sekund. Sen smsade jag 20 min innan utsatt tid och sa att jag kunde ta en kaffe en snabbis. Så vi sågs på Grodan vid Sturegallerian. Vår ”snabbis” blev 5h och några glas vin. Den var intressant och jag ville liksom inte gå därifrån.

Fråga: När var er första kyss? Och när insåg du att du var kär?
På vår tredje dejt. Vi hade käkat middag på restaurangen J. Det insåg jag när jag kikade på honom i smyg under Vårbalen på Marstrand. Han var så fin. Stod där på verandan med solnedgången i nacken och log mot någon. En timme senare fick jag bekräftat av honom att han kände samma sak för mig.