Godmorgon hörrni! Hela den här morgonen har jag suttit i telefonköer och kopplats vidare i all oändlighet, för att sedan få nya telefonummer och börja om i köer. Imorse gjorde jag nämligen ett basic ”adhd test” online, och precis som tidigare gånger har jag kunnat relatera till varenda fråga som ställs. Men just den här morgonen ringde jag vårdguiden efteråt för vägledning. Jag har ju egentligen hela livet haft problem med koncentrationen. Typ att hänga med i tankarna och fokusera på saker jag inte tycker är kul. På något vänster kan jag tänka på två-tre saker samtidigt vilket gör att jag i jobbsammanhang ofta kommer fram till saker väldigt snabbt. Jag har en större överblick och missar sällan att räkna med detaljer i mina analyser. Jag ställer mycket frågor och slösar sällan tid på ”onödiga” saker för att jag effektiviserar vad som är viktigt och inte.
Men hemma blir det här väldigt problematiskt. Det har blivit mycket mycket bättre sen jag träffade P, då han har en väldigt lugn aura och hjälper mig. Imorse fick jag höra av en klinik ”Du gjorde helt rätt som ringde hit, nu ska vi ta tag i det här Ellinor”. Så nu väntar jag på att bli uppringd.
Det kanske inte alls är ADHD eller någon annan diagnos. Jag kanske bara är väldigt snabbtänkt eller har ett överskott av energi. Men då vill jag veta det så att jag kan få rätt hjälp. Inte bara för min skull utan för min familjs skull också. Det är så många tjafs och bråk som skulle kunna undvikas om jag bara fick hjälp med hur jag ska hantera olika situationer. Eller bara småsaker som hur jag ska göra när jag ska plugga körkortsteori, packar en väska eller hur jag ska agera när saker inte går som planerat. För min egen skull så jag slipper känna mig värdelös.
Hur lång tid tar en utredning? Hur känns det att få/inte få en diagnos?
Update: Blev precis uppringd och jag hade ingen aning om att det tog minst 1år (!) innan en utredning är klar. Eller att 95% av alla som ringer in för besvär sedan visar sig ha diagnosen. Vi får se hur det blir med det här. Det känns som en sån jäkla process.
För mig att få min diagnos på att jag har dyslexi tog mig 3 år att bara stå i kö, och då fick jag ändå någon annans tid som bestämde sig för att hoppa av.. Det kanske är olika beroende på diagnos men min utredning tog sen några månader bara från att vi startade, högt ett halvår kanske. Men tro mig, det är värt! Även om det skulle ta ett år eller mer.. <3 KRAM
För mig att få min diagnos på att jag har dyslexi tog mig 3 år att bara stå i kö, och då fick jag ändå någon annans tid som bestämde sig för att hoppa av.. Det kanske är olika beroende på diagnos men min utredning tog sen några månader bara från att vi startade, högt ett halvår kanske. Men tro mig, det är värt! Även om det skulle ta ett år eller mer.. <3 KRAM
Ha en bra dag!
Ha en bra dag!
Jag har väntat i 1, 5 år på utredning och lär tyvärr få vänta en bra stund till….
Jag har väntat i 1, 5 år på utredning och lär tyvärr få vänta en bra stund till….
Jag fick bara vänta i 4-5 månader. Det beror helt på vart du bor:) jag mådde inte alls bra under utredningens gång som tog ca 3 månader med massa tester, psykologiska utredningar alltså samtal. Fruktansvärt men välbehövligt. Idag har jag diagnosen adhd och jag är så tacksam för det. Jag går i samtal och får medicin(inte nu när jag är gravid) det gör mig till en helt nya Linda till det positiva. Jag funkar mycket bättre, bättre humör, inte lika rörig mm! Lycka till
Jag fick bara vänta i 4-5 månader. Det beror helt på vart du bor:) jag mådde inte alls bra under utredningens gång som tog ca 3 månader med massa tester, psykologiska utredningar alltså samtal. Fruktansvärt men välbehövligt. Idag har jag diagnosen adhd och jag är så tacksam för det. Jag går i samtal och får medicin(inte nu när jag är gravid) det gör mig till en helt nya Linda till det positiva. Jag funkar mycket bättre, bättre humör, inte lika rörig mm! Lycka till
Vad starkt av dig ändå att ta tag i det! Det är så lätt att dra sig för att söka hjälp om man mår dåligt, mycket på grund av brist på ork blandat med att man inte riktigt vet vart man ska vända sig. Bra gjort och hoppas att det går bra och att du får den hjälp du behöver! kramar
Vad starkt av dig ändå att ta tag i det! Det är så lätt att dra sig för att söka hjälp om man mår dåligt, mycket på grund av brist på ork blandat med att man inte riktigt vet vart man ska vända sig. Bra gjort och hoppas att det går bra och att du får den hjälp du behöver! kramar
Tycker att det är viktigt att du pratar om det här då jag tror många känner sig ensamma i sina diagnoser!
Tycker att det är viktigt att du pratar om det här då jag tror många känner sig ensamma i sina diagnoser!
Grymt inlägg, tack för att du tar upp så viktiga saker i din blogg!
Grymt inlägg, tack för att du tar upp så viktiga saker i din blogg!
Grymt att du tar tag i det, självklart tar det lång tid med en sån utredning men om du kan få rätt hjälp så tror jag definitivt att det är värt det i längden <3
Grymt att du tar tag i det, självklart tar det lång tid med en sån utredning men om du kan få rätt hjälp så tror jag definitivt att det är värt det i längden <3
Hoppas du orkar stå ut med det och verkligen utreda det, för tycker verkligen det är värt det! Det finns ingen viktigare att satsa på än dig själv.. Du verkar som en väldigt omtänksam vän, skulle du inte då stötta och peppa din kompis genom denna ”jäkla process”? Gör det för dig själv med
xx
Hoppas du orkar stå ut med det och verkligen utreda det, för tycker verkligen det är värt det! Det finns ingen viktigare att satsa på än dig själv.. Du verkar som en väldigt omtänksam vän, skulle du inte då stötta och peppa din kompis genom denna ”jäkla process”? Gör det för dig själv med
xx
Jag gick genom skolans sjuksköterska & där fick jag vänta 6 månader innan jag fick ett brev hem där det stod att jag skulle gå på en utredning i (Globen dåra) men sen tog det 1 månad innan jag fick min adhd diagnos. Det tar nog olika tid beroende på om de inte hinner läsa av dig snabbt. För mig så såg de direkt att jag hade en diagnos (mest riktad mot adhd & boarderline) du behöver inte alltid ha adhd, du kan ju ha Add också (koncentration & effektiv) adhd är mer de som är hyperaktiva. Lycka till fina du! Ha en Fin kväll
Jag gick genom skolans sjuksköterska & där fick jag vänta 6 månader innan jag fick ett brev hem där det stod att jag skulle gå på en utredning i (Globen dåra) men sen tog det 1 månad innan jag fick min adhd diagnos. Det tar nog olika tid beroende på om de inte hinner läsa av dig snabbt. För mig så såg de direkt att jag hade en diagnos (mest riktad mot adhd & boarderline) du behöver inte alltid ha adhd, du kan ju ha Add också (koncentration & effektiv) adhd är mer de som är hyperaktiva. Lycka till fina du! Ha en Fin kväll
Ellinor, jag har följt din blogg ett tag men nu fan räcker det. Du skriver på ett sätt om dig själv som får dig att se så självgod ut. Hela din blogg har blivit skrytig om absolut allt. Snälla lägg av med det
Ellinor, jag har följt din blogg ett tag men nu fan räcker det. Du skriver på ett sätt om dig själv som får dig att se så självgod ut. Hela din blogg har blivit skrytig om absolut allt. Snälla lägg av med det
Nu har du iaf tagit första steget, saker å ting är i rullning. Lycka till pärlan!
Nu har du iaf tagit första steget, saker å ting är i rullning. Lycka till pärlan!
Att vara väldigt detaljerad och inte missa detaljer är dock inte alls ett ADHD-drag, snarare tvärtom haha
Att vara väldigt detaljerad och inte missa detaljer är dock inte alls ett ADHD-drag, snarare tvärtom haha
Värt att veta är också att om du får diagnosen kan det bli svårare för dig att få ta körkort, så isf, gör utredningen efter att du tagit kortet.
Värt att veta är också att om du får diagnosen kan det bli svårare för dig att få ta körkort, så isf, gör utredningen efter att du tagit kortet.
För mig tog det ca 1,5 år från första mötet med vårdcentral (där jag fick remiss till en psykiatri) till att jag fick min diagnos. Jag hade gått och funderat på om jag hade ADD efter att vi läst psykologi i skolan och det visade sig sen efter en lång utredning med många möten, tester, skattningar osv, att jag hade ADHD. Det finns ju så många olika typer och grader av ADHD och alla är verkligen olika. Jag kände precis som du att ”om det är något vill jag veta det och se om jag kan få hjälp”. Nu tar jag medicin och det har hjälpt, men det är individuellt. För vissa funkar inte medicinen alls och då får man prova annat. Hur som helst så föll många pusselbitar på plats när jag fick min diagnos. Det var lättare för mig och personer i min omgivning att förstå varför jag agerat och reagerat som jag gjort på vissa sätt i vissa situationer. Om du känner att du påverkas så pass mycket i din vardag över detta så tycker jag verkligen du ska göra utredningen, det ÄR värt det.
För mig tog det ca 1,5 år från första mötet med vårdcentral (där jag fick remiss till en psykiatri) till att jag fick min diagnos. Jag hade gått och funderat på om jag hade ADD efter att vi läst psykologi i skolan och det visade sig sen efter en lång utredning med många möten, tester, skattningar osv, att jag hade ADHD. Det finns ju så många olika typer och grader av ADHD och alla är verkligen olika. Jag kände precis som du att ”om det är något vill jag veta det och se om jag kan få hjälp”. Nu tar jag medicin och det har hjälpt, men det är individuellt. För vissa funkar inte medicinen alls och då får man prova annat. Hur som helst så föll många pusselbitar på plats när jag fick min diagnos. Det var lättare för mig och personer i min omgivning att förstå varför jag agerat och reagerat som jag gjort på vissa sätt i vissa situationer. Om du känner att du påverkas så pass mycket i din vardag över detta så tycker jag verkligen du ska göra utredningen, det ÄR värt det.
Sjukt bra inlägg!
Sjukt bra inlägg!
Inte sant, hur har du fått för dig det?
Inte sant, hur har du fått för dig det?
Gillar din blogg men måste säga att det provocerar mig när du skriver ”1 år? Visste inte att det var en sån process, får se hur det blir”. Jag har ADHD och det är ingen diagnos man får hur som helst på en vecka. Det är många utredningar och steg, trots att jag har en väldigt ”lätt” grad av ADHD. Om man verkligen känner att man har så mycket besvär av sin misstänkta ADHD så tar man sig tid för sin utredning även om det är tidskrävande. Menar inte att låta otrevlig och hoppas inte att du tolkar det så! Ville bara berätta hur jag tolkar det. Skitbra att du tar tag i det och söker någon som kan hjälpa dig, derby är riktigt strongt
och oftast är det – att be om hjälp- det största steget av alla 
Gillar din blogg men måste säga att det provocerar mig när du skriver ”1 år? Visste inte att det var en sån process, får se hur det blir”. Jag har ADHD och det är ingen diagnos man får hur som helst på en vecka. Det är många utredningar och steg, trots att jag har en väldigt ”lätt” grad av ADHD. Om man verkligen känner att man har så mycket besvär av sin misstänkta ADHD så tar man sig tid för sin utredning även om det är tidskrävande. Menar inte att låta otrevlig och hoppas inte att du tolkar det så! Ville bara berätta hur jag tolkar det. Skitbra att du tar tag i det och söker någon som kan hjälpa dig, derby är riktigt strongt
och oftast är det – att be om hjälp- det största steget av alla 
*det är riktigt strongt skulle det stå
*det är riktigt strongt skulle det stå
Hej! Jag gjorde min utredning som 19åring, fick diagnosen efter 1år och fick vänta ytligare 5-6 månader på att få börja prova ut mediciner som också (kan) är en ganska lång process. Men är det något som du lider av, och som förstör dig vardag, så kolla upp det! Värt när det är klart! Kram <3
Hej! Jag gjorde min utredning som 19åring, fick diagnosen efter 1år och fick vänta ytligare 5-6 månader på att få börja prova ut mediciner som också (kan) är en ganska lång process. Men är det något som du lider av, och som förstör dig vardag, så kolla upp det! Värt när det är klart! Kram <3
Hej! Jag är 22 år & träffade min pojkvän när jag var 18. Jag blev SÅ kär! Han var(& är) sådär helt egen. Superspontan, sprallig & alltid så såå glad. För ungefär tre år sen flyttade vi ihop & några månader efter konstant sällskap märkte jag att det var svårt att diskutera eller liksom stressa honom. Det var nog nästan efter två år tillsammans varav ett år som sambos som han berättade för mig att han hade diagnosen ADHD. Svarade med ett ”haha kul..” & fortsatte kolla på TV:n. Hemsk man är… Till det jag ville säga dig: Efter att han fått förklara vad som blev svårt kunde jag se allt med andra ögon. Inte som att anpassa sig efter ett handikapp, som jag vet att många okunniga tror att det handlar om, utan mer som att verkligen få lära känna någon på ett helt nytt djup. Det kändes väldigt fint att få ta del av det innersta och verkligen få älska hela honom. Brukar tänka att det är så fint att ingen känner ens partner på samma sätt som man själv gör & detta kändes verkligen som en förstärkning av det. Det har blivit så mycket bättre sedan jag fick veta för nu ser jag när han får det tufft. Minns när vi var på en stor fest och det var ljud från alla håll, Alex som min pojkvän heter, blev skitsur(trodde jag) & jag sa något i stil med ”nu får du fan skärpa dig, du åker inte härifrån” sen smällde han igen dörren och åkte. Känner mig fortfarande så elak när jag tänker på det.. Det är lite som du beskriver det: vill man inte/tycker inte att det är kul så orkar man inte. Haha Alex kan inte börja städa till exempel.. jag måste alltid tala om vart han ska börja.. Det han tycker om däremot, jääklar vad han gör det bra! Ingen jag känner har sånt go, sån arbetsmoral, så målinriktad. Han imponerar & inspirerar mig suuuupermycket. Vill inte trampa på någons tår, vet att jag kanske inte ska uttala mig egentligen då jag själv inte har ADHD.
Hej! Jag är 22 år & träffade min pojkvän när jag var 18. Jag blev SÅ kär! Han var(& är) sådär helt egen. Superspontan, sprallig & alltid så såå glad. För ungefär tre år sen flyttade vi ihop & några månader efter konstant sällskap märkte jag att det var svårt att diskutera eller liksom stressa honom. Det var nog nästan efter två år tillsammans varav ett år som sambos som han berättade för mig att han hade diagnosen ADHD. Svarade med ett ”haha kul..” & fortsatte kolla på TV:n. Hemsk man är… Till det jag ville säga dig: Efter att han fått förklara vad som blev svårt kunde jag se allt med andra ögon. Inte som att anpassa sig efter ett handikapp, som jag vet att många okunniga tror att det handlar om, utan mer som att verkligen få lära känna någon på ett helt nytt djup. Det kändes väldigt fint att få ta del av det innersta och verkligen få älska hela honom. Brukar tänka att det är så fint att ingen känner ens partner på samma sätt som man själv gör & detta kändes verkligen som en förstärkning av det. Det har blivit så mycket bättre sedan jag fick veta för nu ser jag när han får det tufft. Minns när vi var på en stor fest och det var ljud från alla håll, Alex som min pojkvän heter, blev skitsur(trodde jag) & jag sa något i stil med ”nu får du fan skärpa dig, du åker inte härifrån” sen smällde han igen dörren och åkte. Känner mig fortfarande så elak när jag tänker på det.. Det är lite som du beskriver det: vill man inte/tycker inte att det är kul så orkar man inte. Haha Alex kan inte börja städa till exempel.. jag måste alltid tala om vart han ska börja.. Det han tycker om däremot, jääklar vad han gör det bra! Ingen jag känner har sånt go, sån arbetsmoral, så målinriktad. Han imponerar & inspirerar mig suuuupermycket. Vill inte trampa på någons tår, vet att jag kanske inte ska uttala mig egentligen då jag själv inte har ADHD.
& eftersom det ofta finns extra energi är han så rolig att prata med; känns som att vi fortfarande lär känna varann för samtalsämnen och frågorna tar aldrig slut! JAG GILLAR ADHD:N I HONOM!
& eftersom det ofta finns extra energi är han så rolig att prata med; känns som att vi fortfarande lär känna varann för samtalsämnen och frågorna tar aldrig slut! JAG GILLAR ADHD:N I HONOM!