Tjafs i relationen och kärleksbrev

I förra veckan hade jag och min pojkvän ett tjafs om att jag ville att han skulle följa med hem efter vår middag ihop med våra vänner. Men han ville vara kvar och då blev irritationen ett faktum. Jag kommer inte dyka djupare i det än så men jag skriver detta för att jag tror att det är ett ganska vanligt tjafs generellt sätt i förhållanden? I alla fall, så jag kramade om alla och satte mig rädd i en taxi hem haha. Morgonen därpå fick jag ett förlåt-sms vilket sällan händer då P är ganska långsint om man jämför med mig. Men istället för att svara så skickade jag en inbjudan till ett Facebook-event där bara han och jag var bjudna. Så skrev jag:

När jag skrev det så tänkte jag ”hoppas han förstår att jag vill ha bubbel medan jag fixar mig”. Sedan kände jag bara att ”Nej killar förstår inte såna signaler. Nu är jag tydlig så att jag får som jag vill”.
… Han tackade ja direkt.

När han kom hem var jag färdigduschad och redo för bubbel… Jag ville bli sådär härligt fnittrig ihop med honom. Det blev vi också, och sedan räckte jag över tre sidor av fina ord om honom som jag hade sparat. Det låter kanske mer planerat än vad det faktiskt var. Men det var en fin stund och jag räknade absolut inte med att han skulle bli så rörd av brevet som han faktiskt blev.

Jag skrev om att det är svårt att växa ihop som ett par när man redan är vuxen, och att jag till en början i vår relation var orolig för att han inte skulle vilja anstränga sig för att släppa in mig. Men att han verkligen har överträffat sig själv i att vara mottaglig för ett gemensamt liv ihop med mig.

”Vår kärlek är lugn och passionerad, och jag känner ofta att den måste vara äldre än ett år. För vi värnar om den som om vi har haft helt ett helt liv ihop – när vi egentligen har ett helt liv framför oss.”

Jag hade bokat ett bord till oss vid klockan 21, men föreslog att vi skulle ta en fördrink någon annanstans. Vi gick ner till Orangeriet (som för övrigt är en kund till mig och som jag är superstolt över). Det blev varsina Aperol Spritz och sedan kom vår Burrata och Carpaccio in.

Där satt vi, och pratade om allt livet har att erbjuda. Hur vi ville bo när vi blev äldre, vilka våra personliga mål är och vilka mål vi har ihop. Jag har fått för mig att det är viktigt att ha mål som par. Ett gemensamt sparande till någonting FAKTISKT och inte bara att de ligger där på ett konto och används när de väl behövs. Han tyckte att det lät som en bra idé.

Orangeriets takterrass

Sedan kom en bloggläsare fram, och gav komplimanger för bloggen och att jag och P var så fina ihop. Det gjorde mig verkligen rörd. Jag satt dåligt till och kunde inte räcka mig för en kram. Men när vi skulle gå gick jag ett varv för att leta upp henne och ge henne en kram då istället och tacka för att hon gjorde hela min kväll. Men då var hon borta… Så du, fina, fantastiska och härliga människa – TACK! Både jag och P blev så glada.

Jag längtar verkligen efter att få åldras ihop med den här mannen.

Sedan gick vi upp till Kungsholmstorg igen. Ett outfitinlägg kommer.